Övernaturligt minne?

Material publicerat 18:e oktober 2012 på min gamla blogg. 

Det mänskliga minnet är ett, för mig, väldigt intressant tema. I mitt vardagliga liv så blir jag ofta imponerad men samtidigt mörkrädd av mina minnesförmågor (eller bristen på dem). Mina kollegor tittar på mig som om jag vore en utomjording när jag rabblar upp pokerodds, gamla bilregnummer, latinska namn på muskler eller kanske när jag försöker förklara hur man lättast (eller snabbast för den delen) löser Rubik’s kub. Flera har påstått att det kan vara indikationer av diverse bokstavskombinationer och tro mig, jag har själv börjat fundera. Det som dock får mig att tveka är den andra änden av spektrat. Sedan jag och min flickvän flyttade till Norge så har vi börjat skriva matlista, mestadels för att underlätta planering av inköp men även av t.ex. ekonomiska skäl. Jag tycker själv att detta är världens bästa idé även om jag intressant nog knappt aldrig kommer ihåg vad vi ska äta. Jag frågar min flickvän (tack för att du står ut med mig!!) säkert 2 gånger om dagen om vad vi ska äta ikväll, fastän jag själv var med och skrev matlistan och har samma förutsättningar att komma ihåg som hon har. Och när jag går och handlar så är jag körd om jag inte har med handlingslista. Hur kommer det sig att jag väldigt lätt kan komma ihåg komplexa saker medans jag har problem med de mest vardagliga? Ska vi stämpla ADHD direkt och sluta diskutera?

Låt oss ägna några tankar åt shackspelare. Shackspelare har för mig alltid varit intressanta på grund av en till synes övernaturlig minneskapacitet. Det är inte en helt ovanlig syn att hela shackpartier spelas med ögonen förbundna, där spelarna skall memorera hela uppsättningen och följa den i huvudet. Ett intressant extremfall är shackmästaren Richard Réti som 1925 slog rekord i “blindfolded chess”. Han spelade 29 (!) shackpartier samtidigt med ögonen förbundna, vann 21 av dessa, fick oavgjord i 6 och förlorade endast 2. Det är för MIG omänskligt och nästan utomjordiskt även om detta rekord är slaget flera gånger efter detta.
En studie som gjorts om erfarna shackmästares minneskapacitet (och icke-spelare som kontroll), som diskuteras i boken Talent is overrated, fångade mitt intresse rejält. I studien så visade man ett shackbräde uppställt i en reell spelsituation för testobjekten under en kort tid (under 10 sek), och sedan bad man dem återplacera pjäserna där dem stod. Resultaten vad föga oväntat; de erfarna shackmästarna kunde med enkelhet memorera positionerna av samtliga pjäser, medans icke-spelarna endast fick med sig 4-5 av dem. Det som verkligen fick mig att reagera var steg 2 av studien, där dem upprepade testet, men placerade ut pjäserna slumpmässigt på brädet, dvs. inte nödvändigtvis enligt möjliga drag. Icke-spelarnas resultat var i steg 2 oförändrat, medan schackmästarna enbart kunde placera ut 6-7, dvs. knappt bättre än Svensson. Var detta tecken på en bokstavskombination eller ett vältränat minne i en specifik situation?

Så, vad betyder det?
När vi är avundsjuka på någons förmåga att minnas någonting, är vi då verkligen avundsjuka på deras förmåga att minnas någonting specifikt, eller egentligen på deras minnesförmåga i allmänhet? Jag skulle tro att det är det sistnämnda även om det verkar saknas beläggning för att någon med till synes övernaturlig minneskapacitet skulle ha en övernaturlig minneskapacitet i flera olika situationer. Om man övar på att minnas någonting specifikt, så blir man bra på att minnas just det. Exakt i detalj hur man ska gå tillväga för att bäst öva sitt minne är ingenting jag har svar på i dagsläget, men är definitivt någonting som jag blev väldigt intresserad av att ta reda på.

Fråga: Är det verkligen någonting speciellt med mitt minne? Är det någonting speciellt med ditt minne? Eller har de bara tränats olika? Oavsett hur speciell din mamma säger att du är, eller oavsett hur mycket du försöker se genidrag i din egen personlighet så är du förmodligen lika mycket Svensson som jag är. Att min flickvän minns våran matlista utan problem är dock för mig fortfarande övernaturligt och ett stort mysterium…

Tankarna kring detta kommer till stor del från boken Talent is Overrated av Geoffrey Colvin. Boken hittar du på Bokus, Adlibris och CDON.

Mvh,
Snåljåpen

7 comments

  1. Magnus Carlsen har ju ett rätt hyfsat minne också. Jag tycker det är nog jobbigt att spela ett parti blint

  2. Hej,
    Om det duger som tröst så kan jag meddela att undertecknad läsare är väldigt lik dig. Jag kan skrämma slag på gamla barndomsvänner när jag helt apropå berättar vilka provresultat de fick som tioåring. Samtidigt kan jag glömma bort det någon sagt mig för en kvart sen. Således ett enormt långtidsminne men dessvärre en stark kopplingen till atttributet disträ.

    Dock skrattar jag mest åt saken (eller sakerna snarare). God fortsättning!

  3. Kan också skriva under till viss del, har senaste tiden gått och stört mig lite extra hur hjärnan ibland verkar totalt sålla bort onödig information (som ofta kan vara av stor vikt eller relevans), men samtidigt gärna minns små mindre relevanta detaljer (kanske senaste kluringen man kom över).

    Iallafall, med tanke på schack, mönster och rubiks kuber, har du testat brädspelet “go”? Annars kan det varmt rekommenderas!

Leave a Reply