Spiltan högräntefond – ett välkommet tillskott

spiltan

Allas vårat favoritfondbolag Spiltan har återigen kommit ut med en ny fond. Sist, om jag inte minns fel, så var det deras investmentbolagsfond som spöat index med råge sedan den startades upp i november 2012. Det är faktiskt en fond som jag har ägt sedan start även om jag inte redogjort för det. Sanningen är att jag har ett IPS-konto som jag startade upp innan jag visste bättre, och de småpengarna som finns där har legat och puttrat i fonden sedan dess. Pengarna kommer förmodligen aldrig att bli något signifikant belopp, men det är ändå praktiskt att konstant hålla koll på utvecklingen i fonden.

Innan man läser vidare så underlättar det om man har en viss förståelse för hur räntepapper och räntefonder fungerar. Som tur är så har jag skrivit två väldigt bra inlägg om detta tidigare som jag rekommenderar att man läser innan man går vidare. Ni hittar dessa inlägg på följande länkar:

http://snaljapen.se/2013/09/rantefonder-och-rantepapper-hur-fungerar-dom-egentligen.html
http://snaljapen.se/2013/10/hur-kan-langa-rantefonder-ga-ner-nar-rantan-gar-upp.html

Spiltan Högräntefond är, i likhet med Spiltan Räntefond Sverige, en räntefond med inriktning mot obligationer i Svenska företag. Det som skiljer dessa fonder åt är framförallt löptiden på de underliggande räntepapprena. I Spiltan Räntefond så investeras pengarna framförallt i obligationer med löptider på under 12 månader medan det i Högräntefonden investeras i obligationer med löptid under 10 år. Desto längre man binder pengar inne i obligationer desto större blir risken mot ränteläget. Ränteläget är alltid svårt att förutspå, men marknadsräntornas rörelser har en betydligt större påverkan på obligationer med längre löptid vilket man bör veta om när vi pratar Högräntefond, annars brukar man anse Spiltan Räntefond Sverige som tämligen riskfri.

Spiltans Högräntefond kommer att förvänta sig ha en högre avkastning än lågrisk-brorsan genom att investera i räntepapper med längre löptid. Detta innebär förstås en högre risk, dels för att det är mer som kan hända i ett bolag på 10 år än på 1 år, och dels för att marknadsräntorna kommer att påverka fonden mycket mer. Det betyder att om man ska investera pengar i denna fond så bör man ha en längre horisont än 3 år enligt deras egen rekommendation, jag skulle till och med vilja lägga på lite till. Det man ska veta dock är att ambitionen här verkar vara ett väldigt aktivt ägande och handlande i fonden där tanken inte är att alla obligationer ska ägas till dess att de löper ut. Alltså pratar vi om trejdande med räntepapper för att hela tiden ha den bästa exponeringen mot marknaden och för att på så vis få en hög avkastning till en så låg risk som möjligt. Förvaltaren har en ganska stor frihet i hur pengarna ska placeras och där till och med preferensaktier är tillåtet, dock max till 10% av värdet.

Är Lars Lönnquist rätt man för det jobbet som förvaltare? Jag vet inte, och även om jag är positiv till fonden så kommer jag inte att kasta in några signifikanta summor förrän jag fått lite mer inblick i hur förvaltningen ska skötas eller tills jag fått lite mer historik. Jag kan dock tänka mig att köpa för en mindre summa för att minska risken i aktieportföljen och inte för att hålla likvider. Man bör som sagt inte investera pengar i denna fond som man planerat att använda inom 3 år, men för att minska börsexponeringen så är denna typ av fonder ett utmärkt val. Om Lars kommer att hålla lika hög kvalitet som Spiltans övriga förvaltare så kommer detta att bli en väldigt intressant placering framöver, tämligen ospännande, men ändå väldigt intressant!

Jag kommer säkerligen att återkomma till denna fond framöver, just nu bevakar jag från sidlinjen!

Vill ni läsa mer om Spiltan Högräntefond så finns det mer information på Spiltans hemsida.

Mvh,
Snåljåpen 

 

16 thoughts on “Spiltan högräntefond – ett välkommet tillskott

  1. Storugglan

    Jag har fått lära mig att räntepapper i en portfölj har till uppgift att sänka risken och bidra med viss diversifiering. Inte bidra med avkastning, för det ska aktierna göra. Därför är säkra räntepapper det som återstår, inte företagsobligationer etc. De senare bidrar med risk (det ville vi ju inte ha med räntepapper) men inte med eventuell uppsida (det som aktier ger). Risk utan uppsida låter inte så bra. Om man vill ha lite mer risk med uppsida i portföljen kan man väl bara öka aktieandelen en gnutta. Är inte detta bättre än halvmesyren osäkra räntepapper?

    Reply
    1. Olle Qvarnström Post author

      Bra poäng där. Frågan är ju såklart om “lågriskaktier” är bättre än “högriskräntor”. Kanske ska man, som du säger, ha väldigt korta räntepapper och istället öka andelen aktier. Det är absolut ett bra inlägg till debatten ;).

      Mvh,
      Snåljåpen

      Reply
    2. Perfa

      Jag tycker nog att företagsobligationer har uppsida. Carnegie corp eller catella nordic med 6-7% och en överlägsen sharpe ratio bidrar till en jämn avkastning. Korta räntor tycker inte jag är diversifiering utan ren utspädning.

      Reply
      1. Storugglan

        Jag ska förklara vad jag menar med risk utan uppsida. Företagsobligationer har liksom aktier en risk. Går företagen dåligt sjunker värdet på båda. Denna risk ska man inte underskatta, vilket många tycks göra i ett läge som vissa menar nu är en bubbla. Går företagen bra har aktier en uppsida, men företagsobligationerna kommer inte i samma mån att generera mer än den förutbestämda räntan för att företagen går bra.

        Därför är det förmodligen bättre att mixa säkra räntepapper med en liten andel aktier för att uppnå samma avkastning som företagsobligationer men till mindre risk. Det krävs dock lite mer eftertanke än att köpa en (dyr) företagsobligationsfond och att man ser portföljen som en helhet i stället för att hänga upp sig på svänget i aktieandelen. Vad sägs om samma avkastning och men lägre volatilitet som i en företagsobligationsfond till en avgift av 0%? Uppnås genom rätt mix av högräntekonto med insättningsgaranti + Avanza Zero.

        Reply
        1. Perfa

          Man kan ha olika definitioner på bubbla antar jag. Även om långräntor går upp har ju kupongen ett värde? En mix av 50/50 aktier & bankränta kommer inte i närheten av samma sharp ratio som en i företagsobligationsfond av typen investment grade. Men mycket handlar väl också om vad som passar dig mentalt. Personligen har jag mentalt svårt för svängningar. Min svagaste länk är mig själv och säljer jag i nedgång spelar det ingen roll om aktier vinner på sikt.

          Reply
          1. Perfa

            Kan tilägga också att jag absolut inte förespråkar alla ägg i obligationskorgen om det nu låter så. En mix av 30% företagsobligationer (mest IG men kryddat med lite high yield), 30% kortare räntor av typen Catella Avkastning/Spiltan och 30% Aktiefonder (Sverige och globalt). Denna fördelning ger mig en i stort sett linjär avkastning som taktar upp i cirka 75% av OMX30 i år. År som 2012 har portföljen ingen chans, men mellanår som denna och år då börsen backar känns denna portfölj väldigt trevlig. Men som sagt, nyckeln i långsiktighet är att lära känna sig själv tror jag.

          2. Storugglan

            Denna artikel visar hur företagsobligationer inte tillför en portfölj någon fördel jämfört med rätt mix av säkra räntepapper och aktier:

            http://www.multifactorworld.com/Lists/Posts/Post.aspx?List=3b285530-ccfa-416a-ba3b-de55213abe17&ID=142

            Artikelförfattaren räknar sedan med skattefördelar för säkra räntepapper som ytterligare motivering. Detta gäller kanske inte svenska förhållanden, men exemplet visar trots det på frånvaron av fördelar med företagsobligationer. Framgångsrika investerare som David Swensen har därutöver pekat på inbyggda nackdelar i företagsobligationer jämfört med aktier.

            Man kan ha olika åsikter om detta. Men det är bra att vi båda redovisar våra bevekelsegrunder så att v vet vad vi diskuterar. Annars är det så lätt att prata förbi varandra.

          3. Olle Qvarnström Post author

            Tack Storugglan för en intressant länk! Jag känner verkligen att företagsobligationer, framförallt high-yield, är någonting som jag behöver gräva djupare i!

            Mvh,
            Snåljåpen

          4. Perfa

            Statistik är lurigt. Det går ofta att selektivt välja data som stödjer en viss tes. I artikeln pratas om 2008. I mitt fall (givet mina obligationer) så är resultatet 2008 det motsatta dvs portföljen med övervikt på långa räntor går bättre. Titta på Carnegie Corp, de har historiskt klarat turbulenta börser väldigt bra. Ingen garanti får framtiden såklart och jag håller med om faran med den historiskt låga räntan. Jag hoppas dock med ett aktivt ägande kunna föregå räntehöjningar. Det borde väl vara möjligt?

          5. Storugglan

            Huvudpoängen är dock inte vad som vinner racet, utan att företagsobligationer har aktieliknande risk men inte aktieliknande uppsida. Därför skulle argumentet vara att det är bättre att hålla sig till renodlade produkter, såsom säkra räntepapper och aktier, och mixa dessa för att uppnå önskad avkastning och portföljrisk. Samma argument kan appliceras på hedgefonder, där man bettar på förvaltare (även om man väljer en multistrategifond). Förmodligen även där bättre att mixa rena produkter. Men i det fallet hamnar också jag själv bland syndarnas skara 🙂

          6. Perfa

            Det blev en lång debatt detta 🙂 jag kan erkänna att jag är novis men har lärt mig en del på kort tid och gillar matematik. På vad sätt är aktier och korta räntor mer renodlat? Företagsobligationer är väl en unik produkt som bidrar med diversifiering? Den har inte samma uppsida men ej heller samma nedsida i fonder. Jag har roat mig med att se hur investment grade reagerar på börsfall. Jag antar att det som händer i företagsobligationsfonderna är att vissa bolag konkar och därmed blir några kuponger värdelösa, men det förefaller hända så pass sällan att fonden minskar obetydligt jämfört med börsens nedsida. Minus -30% versus kanske -3% år 2008. Vid ränteökningar tex 2005 påverkas de också bara i storleksordningen -1%. Nu har vi dock lägre ränta än då.

            High yield är något annat. De gillar jag inte. De är mycket börsberoende.

            Roligt med denna bloggen för övrigt. Att kunna diskutera mitt nyvunna intresse för ekonomi (en tidigare slösare av rang) med likasinnade är ju hur kul som helst.

          7. Storugglan

            Ang renodlat. Här lutar jag mig mot David Swensen. Aktiers främsta funktion är att vara värdeskapande. Den funktionen har inte räntepapper, som har främsta och kanske enda funktionen att vara diversifierande (eftersom hela portföljen kanske inte ska ligga i aktier). Med dessa komponenter kan du bygga en portfölj med valfri avkastning och risk. Jämför t med detta så har företagsobligationer en jämfört med aktier begränsad uppsida som inte motsvaras av en på samma sätt begränsad nedsida (detta kanske i högre grad gäller enskilda företagsobligationer än en fond).

            Nåväl, om det går att bygga samma maskin med två delar, varför då låta en tredje komponent ingå? Komplexiteten ökar, vilket sällan är en fördel i investeringssammanhang. Dessutom kan bygget med två delar göras billigare, förmodligen just för att det är mindre komplext.

            Men detta är bara vad jag lärt mig och tycker verkar sunt. Sedan beror ju ens behov av produkter av livssituationen. Men det bruka vara så att om något just nu är populärt så finns det en anledning till det. Någon tjänar pengar på det, och det är sällan privatinvesteraren.

        2. Magnus

          Hej Storugglan!

          Jag är nyfiken på hur du går tillväga för att räntepapper skall hjälpa till med riskspridningen. Vilken typ av räntepapper använder du och hur stor del av portföljen behöver bestå av dessa för att klara en tillbakagång för dina aktier?

          Reply
  2. Newman

    Tänker mig att den måste slå t ex Cicero avkastningsfond med tanke på avgiften ( Cicero 0,5, Spiltan 0,75) och hamna i närheten av Carnegie corporate bond eller Simplicity företagsobligationer givet att riskprofilen är ungefär den samma. Då känns Spiltan som ett bra alternativ, med tanke på att den är lite billigare än de andra.

    Känner stor sympati för Spiltans filosofi och kundvänlighet och hoppas att detta slår väl ut, särskilt då jag själv varit en av dem som mailat och efterlyst en fond som tar ett steg upp på risktrappan från korträntefonden.

    Själv tycker jag att räntor visst kan stå för avkastning så länge risken hålls låg, vilket ju är vitsen. Jag tänker bland annat på Cicero som det senaste året gett 5,31 % till standardavvikelsen 0,67, detta i en lågräntemiljö. Den går aldrig back, så även om den inte alltid går lysande, så känns placeringen trygg. Nej, jag jobbar inte på Cicero…..;-)

    Om man nu har en buffert på 50 000-100 000, så är det väl kul att till så låg risk kunna få nästan dubbla avkastningen jämfört med bankränta/korträntefond, särskilt om man har tur och inte behöver röra bufferten för ofta.
    Kul att få lite för sina sparpengar, inte bara en parkeringsplats, tänker jag 🙂

    Reply
  3. Storugglan

    Larry Swedroe skrev i veckan en artikel där han visar hur företagsobligationer inte är ett ett effektivt sätt öka den riskjusterade avkastningen i portföljen:

    http://www.etf.com/sections/index-investor-corner/21862-swedroe-fixed-incomes-low-risk-anomaly.html

    Man kan ha olika syn på detta och trots argumenten emot företagsobligationer välja att inkludera dem i sin portfölj, men det är alltid bra att känna till effekterna av sitt handlande.

    Reply

Leave a Reply