Starta inte eget!

eget företag

Jag ska vara ärlig, att säga upp sig och bli egenföretagare är ingen lek. Att tacka nej till trygghet och fast lön i utbyte mot total osäkerhet, inga garanterade inkomster och inget pensionsavtal, det kräver lite psyke. Visste jag vad jag gav mig in på? Inte en chans, jag var lite naiv. Men jag tror ändå att jag innerst inne tillät mig att vara det. Hade man tagit ordentlig hänsyn till alla utmaningar så hade man förmodligen inte hoppat av. Vissa vägar är förstås svårare än andra, och min har ju ändå varit en av de lättare. Jag har numera en sjuk respekt för startupgrundare med negativa kassaflöden och en ständig ångest på axlarna. Det kräver verkligen en helt egen typ av person och det är knappast för alla.

Något jag tog med mig i början var just behovet av att snabbt bli kassaflödespositiv. Inte för att jag behövde pengarna, jag hade ganska mycket undansparat till buffert, men för att mitt psyke förmodligen inte skulle klara långa negativa perioder.Men, allt är inte negativt. Känslan när man skickar sin första offert är magisk. Första fakturan likaså. För att inte tala om känslan när en kund ringer tillbaka och vill ha mer! Även om jag avskyr vårt svenska skattesystem så känner jag mig ändå rätt framgångsrik när jag betalar arbetsgivaravgift och alla möjliga konstiga avgifter till höger och vänster.

Efter lite drygt ett år med eget företag har det som bekant blivit dags för nästa steg, d.v.s ett joint venture tillsammans med FinWire. Redan innan våra papper var signerade så hade vi kontakt med intressanta kunder som var intresserade av våra erbjudanden. Den här veckan har vi haft planeringsmöte inför hösten samt även hunnit med att träffa flera kunder. Jag kan inte säga annat än att känslan är magisk.

Kanske ska man starta eget, kanske ska man inte göra det. Det är en känslomässig berg-och-dalbana där omgivningen kanske inte alltid förstår varför man känner som man gör. När det är tungt, då är det väldigt tungt. När det går bra, då är det fantastiskt.

Efter en fantastisk vecka passar jag nu på att ta med familjen ut på landet. Nästa vecka är det full rulle igen. Semester får man inte räkna med, så varje ledig helg räknas!

Mvh,
Snåljåpen

3 comments

  1. Stort lycka till! Du fångar de känslor som är förknippade med att maten på bordet är beroende av en själv. Det är magiskt, spännande, skrämmande på samma gång. Antagligen är det just spännande som gör att man gör det. Att få en kick med jämna mellanrum. Kicken av att veta att allt man lägger ner i tid och kraft går till en själv. Men också ansvaret att veta att varje timme gör skillnad. Semester- ja, den får man ta när man kan, kunder först. Good luck!

    ägamintid

Leave a Reply