Man behöver ingen strategi!

Detta är ett urklipp ur en bok jag hållit på med i flera år men som det var ytterst längesedan jag petade i. Idag fick jag för mig att läsa lite ur den och här är ett avsnitt jag skrev för ett tag sedan!

Först och främst så vill jag vara tydlig med att jag inte har någon uttalad filosofi. Jag kallar mig inte värdeinvesterare, inte tillväxtjägare och inte trendföljare. Om det är någonting jag är så är det extremt pragmatisk. Jag brukar tänka att jag ska ta mig an varje börsår utan förväntningar och försöka angripa börsen med den verktygslåda jag byggt upp genom åren. Saken är den att tiderna förändras. När Benjamin Graham skrev The Intelligent Investor så var det ytterst få människor som investerade i aktier. Det var inga problem att hitta bolag som värderades till mindre än värdet på bolagets tillgångar. Idag ser världen annorlunda ut där det i Sverige som exempel finns över 1 miljon människor som äger aktier. Detta tillsammans med att Graham lyfts till skyarna sedan 30 år tillbaka gör att just detta är en strategi som numera är svår att nå en riktigt bra avkastning med. Därmed inte sagt att The Intelligent Investor har spelat ut sin roll och att Graham ska avfärdas. Många saker som Graham skrivit stämmer bra även idag, men det som var den vinnande strategin för 80 år sedan är inte det längre, och det som är den vinnande strategin idag kommer förmodligen inte vara det imorgon. Vill man bli en riktigt bra investerare så handlar det inte om att hitta en strategi som fungerar och sedan hålla fast vid den, det handlar om att hitta ett sätt att tänka, ett sätt att angripa, och sedan använda det för att ta sig an börsen och håva in pengarna. Det investeraren behöver ha är inte en strategi och en manual, det investeraren behöver är en verktygslåda. Den bästa investeraren är helt enkelt den med bästa verktygslådan, och förhoppningsvis är det en verktygslåda som jag kan bidra till i och med denna bok.

Min inställning är inte att utveckla en strategi, det jag hela tiden utvecklar är min verktygslåda och sen försöker jag använda den på det som dyker upp. Jag väljer alltså inte att kategorisera mig som värdeinvesterare eller någonting annat, istället kallar jag mig för opportunist där jag försöker börja varje år med ett blankt papper och anpassar strategin efter vilka möjligheter som finns på marknaden.

Om man kallar sig utdelningsinvesterare och endast köper bolag som förväntas ge en årsavkastning på över 10 %, då kommer man förmodligen få känna på många år när inte en enda köpmöjlighet dyker upp. Saken är den att de klassiska investeringsskolorna får renässanser hela tiden vilket gör att investerarna flockas kring det som är intressant, vilket i sin tur trycker upp priserna till den nivå att det helt enkelt inte är intressant längre. Har man då kategoriserat sig i ett fack och t.ex. enbart investerar i högutdelande aktier samtidigt som alla har samma filosofi, då kommer ens avkastning helt enkelt att bli lidande eftersom man inte kommer hitta någonting att investera i. Att ha en tydlig investeringsstrategi och placera sig i ett fack är förstås enkelt och är ofta ett bra hinder till att begå misstag. Vill vi däremot ta vårt investerande till nästa nivå, då måste vi vara mer pragmatiska. De bästa investeringsmöjligheterna dyker upp där andra inte letar, och vart någonstans det är minst folk som letar, det förändras med tiden. Vill man bli en riktigt bra investerare så behöver man behärska många olika tekniker och kunna angripa många olika typer av bolag. Vi behöver helt enkelt bli pragmatiska opportunister som letar efter de bästa möjligheterna vid varje givet tillfälle.

Om vi enbart behärskar utdelningsaktier och det plötsligt blir extremt opopulärt att investera i tillväxtbolag, då betalar vi en hög “opportunity cost” eftersom vi går miste om möjligheter som hade kunnat ge oss en högre avkastning än den vi får från utdelningsaktier. Det samma gäller förstås åt andra hållet. Vill vi maximera vår avkastning och våra möjligheter så behöver vi behärska mycket mer än bara det enklaste.

Avslutningsvis så finns det förstås sätt att göra investering enklare och det finns sätt att göra det svårare. Jag försöker alltid maximera förutsättningarna och försöker alltid optimera så mycket det bara går. Om jag ska investera tid i att välja egna aktier så måste avkastningen vara enormt mycket högre än den skulle vara om jag bara köpte indexfonder, annars är det helt enkelt inte värt det. Frågan man bör ställa sig är: har jag vad som krävs för att spela i högsta divisionen? Och: kan jag tänka mig att göra det som krävs för att spela i högsta divisionen? Det är absolut inget fel att nöja sig med indexavkastning, historiskt har det fortfarande varit mycket bättre än att bara spara på ett sparkonto, och framförallt är det betydligt bättre än att inte ha något sparande alls.

Mvh,
Snåljåpen