Varför ska man sätta mål?

varför ska man ha mål

Jag är trött på att höra om folk som vill bli miljonärer, folk som vill bli snygga till beach 2017 eller valfri annan målsättning. Vem bryr sig om målet? Det är vägen dit det handlar om!

Jag är absolut ingen vinnarskalle. Under min uppväxt så har jag en flitig idrottare där jag, såhär i efterhand rent objektivt :), var en bit över medel i fotboll och innebandy. Jag fick ofta höra att man var tvungen att ha en vinnarskalle för att bli bäst. Att jag hade “talangen” men behövde tagga till lite.

Problemet var att jag inte hade någon målsättning att bli bäst, jag hade bara så jävla roligt när jag spelade. Eftersom jag tyckte det var roligt så blev det att jag tränade väldigt mycket, någonting som förstås gjorde mig ännu bättre på det jag gjorde.

Bäst blev jag dock aldrig. Kanske för det där faktumet att det för mig inte gjorde så mycket om man förlorade. Jag gjorde förstås mitt bästa, men om det inte räckte hela vägen så var det inte mer med det.

På andra sidan av samma mynt såg jag många som verkligen ville bli bäst. Som verkligen hatade att förlora och som bröt ihop totalt vid ett nederlag. Några av dessa fortsatte lite längre och blev hyfsat bra, för att ändå till slut ge upp. Ingen av dessa spelar i landslag eller liknande idag.

Jag säger inte att jag blev bättre än dessa, men jag upplevde resan mycket roligare än de kan ha gjort.

Sen fanns det förstås de som ville bli bäst men inte ville offra det som krävdes. Ja, här kan man nog passa in i stort sett alla andra.

Den sista gruppen tycker jag mig kunna se på gymmet allt som oftast. Folk som vill vara snygga, vältränade och välmående men inte tycker att resan dit ser speciellt lockande ut.

Vill du vara sjukt vältränad så kanske du måste inse att det som krävs är åtskilliga timmar på gymmet, i löpspåret, simhallen eller med någon annan väldigt ansträngande fysisk aktivitet. Glöm för Guds skull inte heller dieten, som är minst lika viktig. Säg hejdå till biff och bea, säg hej till gojibär, spenat och kvarg. Om du inte tycker att detta låter lockande så är sannolikheten rätt liten att du tar dig till ditt vältränade mål.

På samma sätt så vill alla vara löjligt rika, men väldigt få vill gå igenom processen för att ta sig dit. Och då menar jag förstås rik inom en relativt rimlig tid, inte utdelningsinvesterare som blir gamla långt innan de blir feta…

Jag har just nu ingen målsättning med mitt investerande, och när jag säger det så tittar folk på mig som om jag vore från yttre rymden. Tidigare så hade jag målsättningen att bli miljonär innan 30 och pensionär innan 40 (åtminstone att kunna välja själv om jag ska sluta jobba eller inte). När jag nådde min första miljon strax innan 25 så blev det lite av ett wake-up-call. Det var kul den dagen det hände, men dagen efter var ingenting förändrat. Jag var inte lyckligare och kände mig inte rikare än dagen innan. Det viktiga är dock att processen av att hitta investeringar var precis lika rolig som innan.

I takt med att åren går så börjar mitt liv handla allt mer om att hitta balans. Jag behöver inte bli onödigt rik eller pensionera mig orimligt tidigt. Saken är den att hade jag haft ett så tydligt mål så hade jag varit livrädd för vad som skulle hända den dagen som kom dit. “Careful what you wish for..”.

Faktumet att jag saknar ett tydligt mål tror jag spelar till min fördel. Gör jag ett fel är jag inte livrädd för att pensionsåldern flyttades 2 år fram i tiden. Istället kan jag tillåta mig själv att helt fokusera på min investeringsprocessen. Processen ska förstås vara hänsynslöst rationell och optimerad, men inte för att jag har så bråttom till målet, utan för att det är så sjukt jävla roligt.

Mvh,
Snåljåpen

7 comments

  1. Mycket bra och jag förstår vad du menar, men ditt “mål” är förmodligen att ha roligt och trivas med vad du gör.
    // Tobbe

  2. Jag tycker du har ett väldigt tydligt mål. Ditt mål är ju att göra “investeringsprocessen” så bra som möjligt så du kan hitta de bästa bolagen. Du har ju inte ett penningmässigt mål eller pensionsåldersmål men väl ett tydligt mål.

    Du kan ju lägga upp andra mätbara mål för “investeringsprocessen”, tex:
    – Inga inköp av aktier som ger förlust på 5 år
    – Övervkastning på 10% över långa räntor

    Eller inte mäta alls, då det är svårt att mäta “sjukt jävla roligt”.

    Jag är inne på helt samma spår som dig. Att jag skulle ha ett mål att pensionera mig så är det ju indikativt att man inte trivs med det man gör!

  3. Har ungefär samma syn på mitt sparande. Jag har inget långsiktigt mål att nå en viss summa inom en viss tid eller liknande. Jag avundas lite de som har det.

    Egentligen är enda anledningen till att jag håller på med aktier att det är fruktansvärt kul och allmänbildande. Resan är hela nöjet, eftersom jag aldrig kommer fram. Helt enkelt en sund hobby som skapar pengar istället för att kosta.

  4. “Den mätta dagen, den är aldrig störst.
    Den bästa dagen är en dag av törst.

    Nog finns det mål och mening i vår färd –
    men det är vägen, som är mödan värd.

    Det bästa målet är en nattlång rast,
    där elden tänds och brödet bryts i hast.

    På ställen, där man sover blott en gång,
    blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

    Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
    Oändligt är vårt stora äventyr.”

    Enig; Vägen är målet. Danna dag, ett liv!

    Men Olle, du är ett år yngre än mig och såväl du som jag vet att du är “tjockare” än mig och då är jag mer utdelningsinvesterare än “rationalist”;)

    /Sofokles

  5. Bra inlägg. Inte målet utan resan och att må bra under tiden. Med betoning på att må bra!!

  6. Jag har aldrig haft någon “vinnarskalle” heller, men livet tenderer ändå att spela ut sig väl, bara man är nyfiken och har roligt under tiden. Bra skrivet!

  7. Vägen eller målet…vinnarskalle eller inte…att investera ger en viss mening åt livet, ett fokus. Det blir liksom roligare att sitta i solnedgången och njuta av en Coca Cola och veta att en av vägarna i livet handlar om att försöka skapa något. Så om nu en del av “vägen” är att investera så är nog ett bakomliggande och ibland outtalat mål att känna livsglädje. Precis som det är att följa sina barn längsmed livets väg. Vad är egentligen mitt mål med det och med dem? Annat än att när vi en dag ser tillbaka på vägen så är det med glädje och tillförsikt.

    Så mitt stora mål är egentligen inte pengarna i sig utan den genuina glädje som mitt investerande ger mig. Hade det varit tråkigt skulle jag helt enkelt slutat. Så jag håller med dig i mycket av dina tankar Snåljåpen..

    Med vänlig hälsning,

    Atlas Investo

Leave a Reply