Nyss läst: Fooling some of the people all of the time – David Einhorn

Har precis avslutat David Einhorns bok Fooling Some of the People All of the Time, en bok som inte lämnar mig med sådär jättemånga känslor. Känner man inte till Einhorn så är grundare till hedgefonden Greenlight Capital som grundades 1996. Exakt hur stor fonden är just nu är lite svårt att ta reda på, den senaste siffran jag hittat säger 10 miljarder USD, men siffran har ett par år på nacken.

Det fanns några enstaka passager som väckte tankar hos mig. En, som jag lyfte fram på twitter, är den om att leta efter bolag som är underanalyserade. Einhorn menar att det inte spelar någon roll om bolag är underanalyserade eller inte. Personen du köper aktien från kommer förmodligen ha analyserat bolaget, så det enda som spelar roll är att din analys är bättre än den personens. Det här är en väldigt vettig idé som är lätt att glömma bort när man letar bland småbolagen. Det är lätt att tänka att ingen har tittat då det är för litet, men samtidigt: någon köper du ju aktien ifrån! Ofta kan jag vara en smula naiv och inte ägna tillräckligt mycket tid åt denna tanke, en tanke som Einhorn väckte hos mig.

Om det är någonting som blir uppenbart i boken så är det den extrema mängd tid som går åt till Einhorns investeringar. Tyvärr är det lagd samma extrema mängd tid på att ge exempel från verkligheten vilket gör boken väldigt utdragen och alldeles proppfull av, i mina ögon, rätt onödiga detaljer.

Vill man läsa sida upp och ner om enstaka händelser som utspelade sig i rätten, vem som sa vad och när, då är det här rätt bok för dig. Om du däremot, som jag, har ett rätt kort attention span och egentligen mest vill komma åt “the key takeaways”, då kan detta vara en rätt tung bok att ta sig igenom. Min syn är att boken på 426 sidor är dryga 200 sidor för lång, men det är jag.

Läsvärd? Ja, men bara om du inte har läst allt annat. Den här boken kan du hoppa över.

Mvh,
Snåljåpen

2 comments

  1. håller helt klart med! Ett tag sedan jag läste den nu, men hade hellre velat ha ett tiotal olika case än en hel bok som mer eller mindre ältar Allied Capital. Känns som boken mer är vad Einhorn ville skriva, än vad publiken vill läsa. Einhorn är “obsessive”, kanske därför han både fick rätt….och skrev boken på sättet han gjorde.

Leave a Reply