Det tog mig 13 år att bli nybörjare

Jag är uppväxt i en typisk familj i en rätt så typisk mellanstor arbetarstad. Mina föräldrar har, trots att de båda numera driver egna företag, aldrig varit speciellt intresserade av investeringar och aktier. Det har nog mer varit deras vilja att påverka sina arbetssituationer och göra saker bättre som har drivit dem till deras entreprenörskap. Att jag skulle trilla in i en värld fylld av aktier, spekulation och riskkapital känns egentligen ganska avlägset ställt mot vart och hur jag växte upp.

Utan att låta allt för odräglig så påstår jag att jag alltid varit ganska duktig på den sociala biten. Jag förstod ganska tidigt hur viktigt det är att synas, sticka ut och vara top-of-mind bland folk i sin närhet. Det i sig skulle jag kunna skriva en bok om, hur jag genom den strategin tagit mig genom arbetslivet till där jag är idag, men det är inte vad detta ska handla om. Jag har alltid haft väldigt lätt att ta till mig information och lära mig nya saker, någonting som tillsammans med någon typ av koncentrationssvårigheter gjorde att skolan var ganska kämpig för mig. Missförstå mig rätt, jag tyckte allt i grundskolan/gymnasiet var busenkelt, och det var mitt problem. Jag hade ingen motivation, ingen inspiration och ingen visade mig vägen för vad jag kunde använda min lättlärdhet till. Istället ser min skolbakgrund inte fullt så fantastisk ut, trots att den mycket väl skulle kunna ha gjort det. När jag skriver detta så har jag fortfarande inga högskolepoäng och saknar fortfarande ett par hundra poäng från att kunna ta studenten. Trots det så brukar jag, kanske en smula odrägligt, se på mig själv som en av de mest utbildade i min umgängeskrets. För att citera Gene Brewer ur boken K-Pax (som är en jävligt oväntad bok att citera i detta sammanhang): ”Education does not come from school, it stems from the desire to learn.”. Jag har alltid varit extremt nyfiken och när jag hittat någonting som intresserar mig så har jag inte väntat en sekund på att gräva djupare och hitta mer information. Många läser för att skolan tvingar dem till det. Jag läser för att jag det bästa jag vet är att lära mig nya saker.

Det här i sig är förstås ett problem, då det ofta lett till att jag nördar ner mig väldigt djupt i ett ämne innan jag helt plötsligt hittar någonting som är mer intressant och börjar gräva där istället. Bland intressen jag haft under uppväxten kan man hitta allt från idrott/sport till olika tv-spel (vem i min generation har inte fastnat där?), till fysik, rysk filosofi, psykologi, spelteori, ekonomi, till…ja jag vet inte vart det tar slut. Det enda intresset som varat är just ekonomi och investeringar. Förmodligen beror det på att det är en sån outtömlig avgrund av information att ta till sig, och ju mer man gräver desto mer inser man att det finns att leta efter. Nu har jag investerat aktivt på börsen i 13 år och varje år hittills så har jag sett mig själv som nybörjare. Det är inte så många områden där man kan ha det så, och det är förmodligen det som fått mig att fastna. En annan sak som jag verkligen älskar med ekonomi är att min kunskap i ämnet har hjälpt mig att se världen med helt nya ögon. Man får en helt ny infallsvinkel på allt ifrån lokalpolitik till världskrig när man förstår de ekonomiska intressena bakom det som händer. Där många som inte har ett ekonomiskt intresse knyter näven i fickan och blir arg så kan jag istället ta ett steg tillbaka och säga: ”Jag förstår varför detta händer.”. Just förmågan att kunna se saker i ett större sammanhang har gjort mig till en väldigt lugn och sansad person, istället för en kränkt, arg, vit man som jag annars kanske skulle ha varit.

Genom en vän så fick jag ett sommarjobb på golfbanan i min hemstad 2004 och det var där min investerarresa började. Inte på golfbanan i sig, utan med pengarna som jag fick därifrån. Jag fick helt enkelt loss lite pengar och frågan är vad en 14-åring ska med pengar till? Moppe hade jag redan och andra kapitalkrävande intressen fanns inte. Pengarna åkte därför in på Swedbank, eller Föreningssparbanken som det hette då, på ett sparkonto. En dag loggade jag in på internetbanken och började klicka runt där jag till slut hittade till deras fondtorg. Pengarna åkte in där och jag började direkt stoppa in småsummor i olika fonder, främst i Asienfonder, vilket jag så här i efterhand inte riktigt kan förklara varför. Hursomhelst så gick fonderna bra vilket väckte frågan kring om det verkligen kan vara så här enkelt att tjäna pengar? Jag hade ju inte lyft ett finger? Jag köpte hem några böcker och intresset började växa vidare. Någonstans runt 2006 fick jag upp ögonen ordentligt för Warren Buffett och det var även här som jag på riktigt började köpa aktier. Jag hade testat på det även 2004 men i ärlighetens namn förstod jag mig inte på det riktigt, jag fortsatte med mina fonder.

Via Robert G. Hagstrom’s The Warren Buffett Way så blev jag kastad in i storbolagsvärden. Jag ville hitta fantastiska bolag som jag sedan aldrig ville sälja. I det här träsket härjade jag några år innan jag, av någon anledning jag i efterhand inte lyckats identifiera, kom in på att öka min risk. Detta sammanföll med en period när jag var allmänt vilse i livet, jag hoppade av gymnasiet osv, så vi kan väl i alla fall försöka skylla på det. Under 2008 och efterkommande finanskris så härjade jag vilt i olika förhoppningsbolag. Man kan lugnt säga att jag hade tappat kontakten med verkligheten. Att det inte gick helt åt helvete här är egentligen lite av ett under, och att jag överlevde perioden över huvud taget är ingenting jag tillskriver någon som helst form av skicklighet. Mellan 2008-2012 så var det över lag en betydligt lägre nivå på mina investeringar, mycket på grund av först skolavhopp och sedan från 2009 väldigt mycket jobb då jag hamnade rakt in i jobb i ett stort IT-projekt som slukade mig och mitt intresse helt. Ja, jag blev även väldigt intresserade av IT och blev hyfsat duktig på det också då jag jobbade med det fram tills jag startade eget 2015.

2012 så bodde jag i Oslo och jobbet började gå lite mer på autopilot, vilket gav utrymme för en hobby att växa igen. 2012 så startar jag bloggen och intresset börjar väckas igen. Mina första år är väldigt spretiga där jag testar på allt möjligt samtidigt som jag lockas allt mer mot värdeinvesterandet. Jag gjorde många fina affärer 2012-2015 men gick även på en och annan mina. Om man ska sammanfatta vad som gick fel så kan man väl säga att jag inte riktigt visste vad jag var ute efter eller vad jag skulle göra. Jag hade ingen strategi – mer om det någon annan gång. Trots den aktiva perioden 2012-2015 så är det först efter detta som jag känner att jag hittat hem och börjat utvecklas på riktigt. Det är nu min strategi och min filosofi tagit form på allvar och det är först nu jag börjar känna att jag verkligen förstår. Innan så har jag i stora drag förstått det tekniska kring hur saker och ting fungerar. Utbud/efterfrågan, orderböcker, osv. Det är dock först nu som helhetsbilden börjar klarna och jag känner mig trygg.

Missförstå mig rätt, även om jag tycker att situationen klarnat betänkligt så vill jag ändå kalla mig för nybörjare. Det tog mig 13 år att acceptera det, så det är inte förrän nu som jag blivit redo att verkligen börja lära mig.

Mvh,
Snåljåpen

6 thoughts on “Det tog mig 13 år att bli nybörjare

  1. Patrik

    Intressant, så kan det vara. Det vi håller på med är inte lätt och i takt med att man blir äldre så blir komplexiteten också tydligare. Tyvärr blir också kunskaperna obsoleta i takt med teknik utvecklingen.

    För att citera Kent “håna oss om ni vill men vi rör oss och ni står still”. När jag var 40 så tyckte jag att man hade koll på allt, Ebit, kassaflöde, capex, peg-tal, growth vs value och ändå så såg man inte att Ericsson med ett market cap på 1800 yards och p/s tal på 7 skulle tappa 97 %!

    Hur mycket slump och teknologi spelar in är oerhört svårt att förstå och bedöma. När fastnar man och står still och när rör man sig och fortsätter att ta in kunskap?

    Patrik

    Reply
  2. Kalle56

    Det fantastiska med detta intresse och it, är att det är det enda som har lyckats göra mig ödmjuk!

    Det behövs verkligen!

    Reply
  3. tomas

    Jag är en före detta IT-konsult inom IBM Mainframe.
    Gjorde min första aktieinvestering genom Investment AB Collector 1976. Det var en riktigt dålig affär… och avvecklades 1981 när börsen höll på att vakna upp ur sin törnrosasömn. 2015 gick jag en kurs i Aktie- och värdepapperskunskap.
    Ju mer man kan, ju mer inser man hur lite man kan..

    Reply
  4. Max H

    Kul att läsa mer om din resa! Känner helt klart igenom mig i att den initiala hybrisen snabbt lägger sig efter hand som man inser hur mycket som finns att lära, både fundamentalt men kanske framförallt psykologiskt om hur bolag och börsen i helhet rör sig.

    Tjusningen med ekonomi och investeringar är ju lite att “allt annat lika” inte existerar, varje situation är unik och tidigare liknande situationer blir mer vägvisare än facit. Tycker att rådande klimat med massiva QE program ute i marknaderna är ett klockrent exempel på att allt är olika om man jämför med tidigare tidsperioder.

    Max

    Reply
    1. Olle Qvarnström Post author

      Precis så är det. Det handlar om beslutsfattande i osäkerhet, att fatta så bra beslut som möjligt trots att viktiga pusselbitar fortfarande saknas. Men det är också det som gör det så spännande :).

      Mvh,
      Snåljåpen

      Reply

Leave a Reply