Det där lilla extra..

Igår fick jag en välkomstpresent från min nya arbetsgivare, inte på min första anställningsdag men ändå inte oskäligt sent. Jag måste erkänna att jag absolut inte väntat mig något sådant alls då det är långt ifrån vad jag är van vid, men vid lite närmare reflektion så undrar jag egentligen: varför gör inte alla såhär?

Jag fick en helt vanlig klassisk flaska champagne i en fullt överkomplig prisklass och blev förstås överlycklig. Även om det kan tänkas vara en lite småpretentiös sak som bara företag runt stureplan håller på med så var det ändå uppskattat av mig, som ändå växt upp i arbetarklassens hemstad Eskilstuna. Det är inte just champagnen som jag blev glad över, utan att arbetsgivaren välkomnar mig med en present. Det fick mig att känna mig uppskattad och gav mig intrycket av, eller kanske illusionen av, att jag var efterlängtad. Det är absolut inget som förväntas av den nyanställde utan kommer enbart som en positiv överraskning och vilken kostnad innebar det egentligen för företaget? Nästan ingen alls.

Kalla mig pretentiös, stekig eller snobbig, men jag uppskattade champagnen. Inte på grund av att det var champagne, utan på grund av att det var det där…lilla extra. Det lilla extra ger oftast väldigt mycket mer och kostar knappt någonting extra. Skulle inte du vilja bli välkomnad med en present när du börjar ditt nya jobb?

Mvh,
Snåljåpen

Ps. Nu kommer det säkert fram att det här med välkomstpresenter är ett överdrivet vanligt fenomen och det är bara jag som är från slumrande landsbygden som inte vant mig vid denna företeelse. Men då får jag stå med skämshatten i skamvrån för mig själv, för jag blev överraskad! Ds.

Leave a Reply