Lägg ner Husby.

Som titeln lyder så är det alltså dags för kravaller igen, Husby igen. Kalla mig gammalmodig men jag förstår verkligen inte vad det ska vara bra för? Jag förstår inte våldsamma demonstrationer och rop på hjälp över huvudtaget. Det handlar inte om att jag inte är missnöjd, det handlar snarare om att det finns andra sätt att agera mot den än att sätta eld på bilar.

Vad är det egentligen man är upprörd över? Att någon som hotade polisen med kniv blev skjuten? Om någon hade hotat mig med kniv och jag var beväpnad så hade jag förmodligen agerat likadant. Att personen i fråga miste livet kan tyckas olyckligt, även om åsikterna även där går isär. Om man hotar en beväpnad polis med kniv så bör man ändå tänka lite efter devisen “är man med i leken så får man leken tåla”, eller är jag kanske ute och cyklar nu?

Självfallet finns det tillfällen när den Svenska poliskåren har ett tveksamt agerande, men gäller inte det alla? Varför ska vi ställa högre krav på polisen än vi gör på…meterologer? Tänk om polisen tog rätt fånge i 49% av fallen och ändå fick behålla jobben? Äsch, skämt åsido. Poliser är bara människor och är således inte ofelbara, bråkmakarna i Husby likaså.

Men om dessa kravaller nu beror på någonting djupare än dödsskjutningen så ställer jag mig upp och ger upp. Puckla på polisjävlarna bara, stryk ska dom ha! Kasta lite mer sten så ska vi se imorgon hur många som är intresserade av att lyssna på era “fredliga demonstrationer”. Här finns en snåljåp som inte kunde bry sig mindre.

Över och ut.
Snåljåpen

Ps. Idag går jag och lägger mig med lite mindre hopp för mänskligheten än jag hade när jag vaknade. Det har blivit lite av en vana. Ds.

Leave a Reply