Evig tillväxt i en ändlig värld. Är det möjligt?

Idag tänker jag bland annat på bloggaliaset Cornucopia. Rekommenderar att titta in där när ni har tid även om det tyvärr blir lite för mycket smörja och raljerande om det Svenska systemets exemplariska värdelöshet.

“Är det möjligt med evig tillväxt i en ändlig värld?”
Jag tror att samtliga har kommit fram till att det inte är möjligt eftersom att vi inte har någonstans att ta vägen när världen är överbefolkad och vi inte kan producera mat, energi etc. till samtliga invånare. I realiteten så finns ju hela universum att erövra/förpesta men en kolonisering av yttre rymden känns tyvärr inte helt på kartan 2014. Som sagt, för mig är detta uppenbart och det är inte det jag vill diskutera. Det som intresserar mig är: Om vi nu alla vet att det inte går att fortsätta för evigt, varför är det så svårt att göra någonting åt det?

Har det kanske någonting med incitament att göra?
Vad har jag egentligen för incitament för att förändra mitt beteende och min syn på tillväxt/världen/pengar när behovet av mitt förändrade beteende uppstår först om kanske 1-5 generationer?

Incitament kan delas upp i flera olika underklasser, t.ex. ekonomiska och moraliska (det finns flera men let’s keep it simple). Det ekonomiska incitamentet ger en person en anledning att utföra en viss handling på grund av att en förväntan av en ekonomisk belöning. Det moraliska likaså, men där belöningen blir att du får känna dig som en bättre människa etc. I just detta problem så ser jag en konflikt mellan det ekonomiska och det moraliska incitamentet och det är här jag inte har någon bra lösning. Är det för mig värt att offra lite av min levnadsstandard för att jag ska känna att jag har ryggen fri och att jag åtminstone har gjort vad jag kunnat för världens/mänsklighetens framtida välmående. Såklart finns det ju ett framtida ekonomiskt incitament, att om jag offrar lite av min rikedom idag så kan jag få mer rikedom imorgon. Men problemet är att “imorgon” är så pass avlägset fram i tiden att det inte är jag som får ta del av den “rikedomen”, utan det är min avkomma.

Alla människor drivs av olika typer av incitament och de träffar olika hårt på olika individer. Jag personligen drivs starkt av ekonomiska incitament, jag jämför alltid risk vs. reward och agerar ofta strikt rationellt och ekonomiskt med mitt (min närmsta omgivnings) eget bästa i fokus. Jag försöker att vara mindre driven av detta men det är inte så lätt som det ser ut. I realiteten så verkar merparten av världens invånare vara drivna av den typen av incitament, vi vill ha fina saker, äta god mat och köra ny bil.

Så vad är kontentan? Hur löser vi problemet? Jag vet inte. Kanske måste vi t.ex. lagstadga nivåer av fortplantning, där t.ex. varje enskild person får max ha ett barn. Har du ett barn och gifter om dig, synd för dig. Kanske är det enda sättet att bekämpa “hårda” och sakliga incitament med olika lagregleringar. Visst vore det snyggt och lite småhäftigt om vi bara kunde ta oss i kragen och “göra det rätta”, men det är knappast realistiskt. Det är först när incitamentet flyttas från det moraliska till det ekonomiska (eller snarare, från att påverka någon annan till att påverka DIG) som vi kommer att se förändring. Lösningarna på historiens mest komplicerade problem har nästan alltid varit löjligt enkla, eller totalt omöjliga att förutse. Som så många gånger förr så kommer mänskligheten med all säkerhet att övervinna även detta hinder, men människan kommer inte att ändra sig förrän det verkligen behövs.

Mvh,
Snåljåpen

13 comments

  1. En intressant sak jag hörde Bill gates berätta på skavlan var att forskning visar på att minskad fattigdom stimulerar populationen. När länder som Brasilien m.fl har blivit mindre fattigt har också överpopulationen minskat. Vem har tid att ligga när man får konsumera, liksom?

    Har inte gjort någon källkritisk granskning av uttalandet, men det överraskade mig.

    /B2

  2. Sök på Rosling, befolkningen slutar växa om typ 40 år. Desnutom kommer vi utnyttja sol, vind och vatten på ett helt annat sätt i framtiden. En ändlig värld stämmer därmed inte.

  3. Tricket med att läsa Cornucopia är att göra det i lagom doser så man inte drabbas av lusten att köpa konserver och flytta ut i skogen. All tillväxt är inte knuten till naturresurser, en stor del av Sveriges BNP-tillväxt finns i tjänstesektorn där människor underlättar livet för varandra genom att göra specialiserade tjänster. Människan uppfinner hela tiden nya sätt att göra mer nytta med mindre resurser. Allt är kort sagt inte skog, stål och olja.

    Jag menar inte att ändliga resurser aldrig kommer bli en utmaning för mänskligheten, men jag har en positiv syn till hur vi utvecklas och anpassar oss till nya förutsättningar.

  4. Lundaluppen har redan sagt det jag tänkte säga.

    När det gäller samhällsinsatser så har jag förmånen att jobba inom en sektor där jag direkt underlättar hushållning i utvecklingsländer. Så jag är nöjd =).

  5. För mig går det hand i hand. Det är främsta anledningen till att jag investerar. Jag är inte intresserad av konsumtion. Det gör mig inte lyckligare och det tär på resurserna. Överflödet av kapital investerar jag ist. Jag känner mig rik, jag är lycklig (lycka kommer av mänskliga kontakter, kreativitet och trygghet) och jag tär inte på resurserna. Jag förstår inte hur folk står ut med konsumtionslivsstilen. Den kräver mer arbete, skuldsättning och mindre tid till familj och vänner.

  6. Är det bara jag som har problem att följa din blogg genom feedly? Inläggen dyker inte upp där längre trots att jag uppdaterat adressen.

    1. Jag har haft stora problem, tror jag är inne på tredje gången jag tar bort/lägger till bloggen. Dock inte via feedly utan genom Bloggers blogglänkfunktion som jag använder på min sida i högerspalten.

  7. För den som är intresserad av detta ämne och inte redan läst Growth Fetish av Clive Hamilton kan jag rekommendera det. I vissa delar ska man nog ta det han skriver med en nypa salt, men det finns mycket intressanta tankar kring tillväxtens ändlighet. Inte minst om det vi kallar tillväxt verkligen är tillväxt och om det egentligen är positivt i längden att jaga den. Uttagen i den globala balansräkningen (utnyttjande och uttag av ändliga resurser, miljöförstöring osv) är exemplelvis oftast inte med i modellerna och vi har inte heller blivit mer nöjda med livet de senaste decennierna enligt studier på området.

  8. Jag har syskonbarn och en dag kanske jag skaffar egna. Det är incitament nog för mig att inte ta mer resurser än vad jag behöver, och med det menar jag att inte överkonsumera (som materiellt krafs och kött). Mina enskilda handlingar förändrar inte världen men man kan alltid göra mitt bästa, så varför inte?

    Och personligen, rent egoistiskt, så har jag aldrig mått bättre än sedan jag gav bort 90% av allt jag ägde (allt jag inte älskade eller använde) och bytte mitt stressiga välbetalda heltidsjobb till ett deltidsjobb inom en bransch jag älskar. Jag kan fortfarande spara och lägga undan pengar eftersom jag inte är intresserad av att konsumera lika mycket som jag gjorde förut. Skillnaden är att jag kan vakna varje morgon och känna mig fri.

    Förhoppningsvis kommer jag kunna se mina syskonbarn i ögonen när de växer upp också!

    Fantastiska bloggar som jag kan rekommendera dem som inte redan känner till dem är:
    http://www.mrmoneymustache.com
    http://www.theminimalists.com
    http://zerowastehome.blogspot.se
    http://zenhabits.net

    Tack Snåljåpen för en intressant blogg förresten 🙂

  9. Delar nog grundläggande syn med Lundaluppen. När det gäller befolkningstillväxt är jag inte orolig (Se som sagt Hans Rosling i ämnet) men visst kan det verka absurt med dagens ekonomiska tillväxt. Men jag är övertygad om att vi kan, inom ramarna för dagens system (eller genom att ändra ramarna inifrån), ställa om samhället till att bli mindre fossilberoende och klara oss mot “peak everything”.

Leave a Reply