Det våras för Riksbanken

riksbanken

Riksbanken med Stefan Ingves verkar styra allting åt fel håll, åtminstone om man får tror de professionella kommentatorerna i Ekonomisverige. Tomas Linnala kallar det för panik, Johanna Jeansson nöjer sig med “exceptionellt“.

Riksbanken har som bekant ett inflationsmål om 2 %, ett mål man har haft stora problem med att nå den sista tiden. Nu är ju inte jag någon framstående nationalekonom eller så, men jag finner det ändå en smula makabert att man ska hålla så hårt på detta mål. Det Riksbanken gör nu är att sänka räntan för att försvaga den svenska kronan, och därigenom försöka importera inflation.

Problemet här är att det inte bara är Sverige som har problem med att nå sina inflationsmål, och nästan alla verkar försöka sig på samma taktik. Det har alltså lett till ett sorts valutakrig som egentligen ingen verkar vinna på. Det enda som sker är att folk pratar om bubblor dagarna i ända, avkastningen för alternativa investeringar närmar sig noll samtidigt som börsen bryter nya toppar i rasande fart.

Nu är den svenska reporäntan nere på -0,25%, en nivå som bara triumferas i sin dumhet av Schweiz. Frågan är förstås vart den ska ta vägen härifrån, hur lågt kan vi hamna? Som jag argumenterat om tidigare så är det allmänt känt att sänkta räntor stimulerar ekonomin, men jag stället mig starkt skeptisk till att en negativ ränta skulle stimulera ekonomin mer än en ränta på noll. Världen har ingen erfarenhet av detta agerande utan kan endast spekulera utifrån de Keynesianska teorierna.

Att dagens sänkning är kortsiktigt bra för den svenska börsen, det råder det ingen tvivel om, men frågan är hur bra det här är på lång sikt. När Telia kan låna upp pengar till strax över 1 % på 30 år så är iallafall inte jag så säker på att det är en långsiktigt bra idé. Jag tror inte att vi ska räkna med 10 % börsuppgång per år det närmsta seklet, återigen kommer vi behöva anpassa oss till en ny verklighet, en som vi förstås inte kunde förutse. Problemet med den här verkligheten var att alla förutsåg den, men ingen visste vad man skulle göra för att stoppa.

Jag har inte svaret på hur vi löser denna valutakris som hela världen har hamnat i, det enda jag kan göra är att läsa på för min egen skull. Därför kommer jag nu börja med James Rickards bok Currency Wars, som handlar just om “nästa globala kris” och hur den fungerar. Det här är en bok som blivit extremt omtalad världen över men inte riktigt fått samma genomslag här i Sverige. Boken hittar ni på Bokus, Adlibris eller CDON. Jag tar min bok, behåller portföljen, gömmer mig under en sten och hoppas på att pengarna finns kvar när det slutat blåsa.

Mvh,
Snåljåpen

2 comments

  1. Kanske trist att säga, men det kanske finns för många globala företag och dom bryr sig inte om att anpassa lönerna i samma utsträckning till respektive land. Det vill säga, det Riksbanken vill nu är att få upp lönerna under våren så att inflationen kommer igång. Frågan är då, bryr sig stora globala företag om det? Det kanske är något för de lärde att tviste?. Om det nu inte är den offentliga sektorn som kommer att rädda situationen. Löneökningar där kan kanske vara enklare att styra

  2. Alternativ bakgrund till självspäkningen och den onda spiralen – vi har inte en lånebubbla, vi har en sparbubbla. Alla statliga pensionsprogram med likvider som svämmar över obligationsmarknaden. De representerar ingen produktion alls, det är bara ettor och nollor som blir en skuld på samhällets produktion. Det är en het potatis som alla stater bara vill knuffa ifrån sig.

Leave a Reply