Hävstång = Belåning

hävstång

I en tid med allt kraftigare börsrörelser så har hävstångsprodukterna blivit mer populära än någonsin. En fråga jag ställer mig är: vet folk verkligen vad de håller på med? Har alla koll på att hävstångsprodukter egentligen bara är paketerade lån?

När man pratar om belåning på sin aktieportfölj, då tittar många väldigt snett på en eftersom detta minsann är förknippat med hög risk. Om man däremot skulle nämna olika certifikat med hög hävstång så är det däremot ingen som höjer på ögonbrynen. Vad är egentligen skillnaden?

När man köper en hävstångsprodukt så innebär det egentligen att man köper ett värdepapper med lite av sina egna och lite av bankens pengar. Om en aktie t.ex. har ett pris på 100 kronor så kan en hävstångsprodukt på den aktien till exempel kosta dig 50 kronor, resterande 50 kronor står banken för. De 50 kronor som banken står för får du betala ränta för, även om det inte alltid är uppenbart hur detta går till. Om aktien skulle gå upp till 150 kr så har du dubblat din insats eftersom det är din andel som ökar, lånet är konstant. Detta funkar förstås likadant åt andra hållet, om aktien går ner till 50 kronor så är hela din insats borta. En nedgång på 50 % betyder alltså total förlust för dig.

En hävstångsprodukt med exponering på x2 räknas numera som en ganska “feg” hävstång. Men tänk att det är ändå dubbelt så mycket som du själv stoppat in. I en produkt med x10-hävstång så innebär det att du stoppat in 10 kronor av hundringen i exemplet, där banken står för resterande 90. Dessa 90kr får du förstås inte gratis utan de får du betala ränta för.

Hur skiljer sig detta från vanlig belåning i aktieportföljen? Inte så jättemycket egentligen. I olika hävstångsprodukter finns det ofta inbyggda “knock-nivåer” där produkten säljs av för att inte hamna på ett negativt värde. Tanken är alltså att man inte ska kunna förlora mer än sin insats. Om aktien i exemplet skulle gå ner till 40 kronor så skulle det egentligen innebära att du är skyldig banken 10 kronor. Istället så säljs produkten automatiskt före den går under 50 kr så att ingen ska kunna förlora mer än insats, åtminstone är det tanken.

Ett vanligt aktielån finns liknande, även om det inte är “knock-nivåer” utan snarare vad man kallar för ett margin call. När banken ringer upp dig och påpekar att ditt egna kapital håller på att bli helt utraderat och att du snart enbart handlar med bankens pengar. Detta är inte okej vilket ibland leder till att banken genomför tvångsförsäljningar för att undvika detta. Skillnaden är att här räknas belåningen på hela portföljen och inte på en enskild tillgång. I räkneexemplet ovan så kanske vi inte alls vill sälja om aktien går ner under 50 kronor, vi kanske istället vill öka. Det är svårt om man får en tvångsförsäljning.

Jag kör inga hävstångsprodukter, däremot har jag möjlighet att låna 500 k ifall jag skulle vilja. Detta är någonting jag utnyttjar extremt sparsamt i nuvarande marknad men jag har använt det en hel del till och från. Jag säger inte att vanlig belåning är the way to go för alla där ute, men det kanske är ett bättre och renare alternativ än vanliga hävstångsprodukter. Åtminstone tål det att tänkas på!

Mvh,
Snåljåpen

1 comment

  1. Ser du “reduktion till lån” som något slags reduktion till orimlighet? Enligt klassisk analys är problemet med många hävstångsprodukter att de har hög avgift och bara ger belåning på daglig basis. Men vanlig hävstång via aktiebelåning och liknande, vad är egentligen problemet med det? Vilket annat tillgångsslag än ett lån kan ge omedelbar skattefri avkastning på 5-10%? Olika företag har olika belåningsgrad enligt branschstandard. För privatpersoner är det rimligt att belåna sig efter yrke – professorer och tandläkare borde t ex kunna implicit belåna sina framtida inkomster. Eftersom så få belånar sig är det tydligen 60-åringar som har den största aktieandelen i Sverige. Är det någon som kan få ihop det hur den strategin kan fungera för alla nu levande människor?

Leave a Reply