Alla som investerar borde springa !

Som jag skrev i mitt förra blogginlägg så har jag äntligen tagit mig under den för mig något magiska gränsen 40 minuter på 10 kilometer. Vi snackar löpning alltså. Efter detta har det uppstått något av ett motivationsvakuum där jag inte riktigt vetat vad jag ska satsa på. Missförstå mig rätt, det är inte nödvändigt att satsa mot någonting, det är fullt rimligt att bara träna för att må bra, det är faktiskt kanske det bästa. Det jag har lärt mig om mig själv är att träning för hälsans skull inte riktigt fungerar. Jag klarar inte av att göra vettiga träningspass med enbart hälsan som motivation. Även om det större målet är att “träna för att må bra” så behöver jag på något sätt lura mig själv med andra typer av mer mätbara målsättningar för att träningen ska bli av på ett bra sätt. 

Det här låter ju klyschigt och jag nästan skäms när jag skriver det, men det är verkligen sjukt vilken positiv effekt det fått på “hela mig” när jag fokuserat lite mer på löpningen. Jag är mer fokuserad på jobbet, sover bättre, är mer pigg och vaken, mer stresstålig, äter bättre, är mer harmonisk inför mina investeringar, osv. Om det är något man ska lägga på det negativa kontot så är det väl att jag knappt sett en tv-serie på 6 månader, så i sociala sammanhang kan jag känna mig lite efter :). 

Till vardags är jag som den trogne läsaren vet vd för en medaljfabrik med 18 anställda. Det är ett väldigt varierande jobb med både roliga och en hel del tråkiga uppgifter. Mycket av värdet man ska skapa som vd går inte ut på att sitta vid skrivbordet 8-17 och mata ur sig administrativa sysslor, även om det förstås också finns med på tallriken. Det finns ingenting jag uppskattar så mycket som att spendera ett par dagar “på golvet” och hjälpa till med några extra händer att packa de där stressiga ordrarna som bara måste ut i tid, eller vad det nu kan tänkas vara. Att våga kliva ner i verkligheten behövs för att skapa perspektiv, och det är de allra flesta företagsledare helt katastrofala på. 

Men vd-jobbet handlar ändå i grunden om att lösa svåra pussel, se den stora bilden, tänka de stora tankarna, osv. Det kan låta lite bajsnödigt och högtflygande, och ibland kanske det också är det. Det man behöver förstå är att väldigt mycket av jobbet som vd görs bäst någon annanstans än vid skrivbordet. Kreativitet, affärsutveckling och strategi är ofta svårt att göra framför datorskärmen. Man blir avbruten av mejl, Slack, sms, telefonen, etc. Även om det förstås är väldigt viktigt att få in effektiv skrivbordstid så ska man inte låta sig luras över att mer skrivbordstid är lösningen på allt. 

Det är här jag vill komma till poängen. Mina kollegor tycker kanske det är konstigt att jag går ut och springer en runda nästan varje förmiddag/lunch, men det finns få tillfällen som jag själv upplever att jag skapar så mycket värde som just då. 45-60 minuter avbrott mitt på dagen för eftertanke är helt centralt i min arbetsvardag och någonting jag anser att jag blir bättre på mitt jobb av. På de där minutrarna tänker jag t.ex. på hur jag ska svara på det där jobbiga mejlet från den arga kunden, vad jag vill lyfta fram på nästa styrelsemöte, om vi ska vara med i den där enorma upphandlingen eller ej, vad som händer med firman om vi anställer person X eller Y, om vi ska ta den där investeringen eller inte, osv. Det här är frågor som jag brottas med varje dag och där jag i stort sett aldrig klarar av att lösa dem framför datorn. När jag väl sätter mig vid datorn efter rundan så har jag mycket lättare att se saker ur ett annat perspektiv och angripa uppgifterna från ett bättre håll.

Jag är förstås väl medveten om att inte allas jobb ser ut på detta sätt och har samma behov, men för mitt jobb är konditionsträningen (för jag springer inte bara) en viktig nyckel. Ser vi på detta ur perspektivet som en investerare så är det enkelt att förstå varför alla som pysslar mycket med investeringar borde pyssla minst lika mycket med konditionsträning. Det är få andra tillfällen som lämpar sig så bra för att samla tankarna.

Löpningen har för mig många positiva effekter, framförallt upplever jag att det har det i mitt jobb, men ibland kan det vara perioder när jag har svårt att ta en paus mitt i arbetsdagen för att ta mig ut. Det är inte mycket som krävs, 30-45 minuter träning och sen lunchen vid datorn istället är en för mig helt klockren kompromiss. Att ha en målsättning att satsa mot gör det lättare för mig att ta på mig träningskläderna och ta den där välbehövliga pausen och bege mig ut.

Med det kommer vi alltså till min nästa målsättning. De flesta i min närhet har länge tjatat om att jag borde ha Marathon som nästa målsättning, och absolut har det lockat. Men att springa Stockholm Marathon bara för att ta mig runt har inte riktigt känts som en tillräcklig utmaning. Det kanske låter lite drygt, men jag VET att jag klarar av det om jag bara ställer om träningen litegrann. Jag behöver någonting större. 

Här har jag kommit fram till det något orimliga målet att springa en Marathon under 3 timmar. Jag har nu anmält mig till Stockholm Marathon den 4:e juni och kommer ha det som målsättning att komma så nära 3 timmar som möjligt. Att försöka göra sin första Marathon någonsin och samtidigt försöka göra den under 3 timmar är milt sagt lite av en utmaning, eller som en god vän valde att kalla det: “Sinnessjukt!”. Det borde inte gå, och därför blir jag väldigt sugen på att försöka. Det gör förstås ingenting om jag misslyckas, men om målsättningen kan hjälpa mig att komma ut lite oftare så är det värt att försöka. Detta kommer kräva en omställning i min träning och det kommer kräva högre träningsvolym med fler kilometrar, fler timmar och mer av det mesta. Hittills har allting i livet gått bättre och bättre ju mer jag tränat, så jag hoppas och tror att detta kommer få ännu mer positiva effekter.

Detta har aldrig varit en träningsblogg och kommer säkerligen inte att bli en ren träningsblogg men jag tänkte ändå att jag löpande (no pun intended) ska försöka skriva ner lite hur det går. I ärlighetens namn till största del för min egen skull. Tyvärr började jag dagen efter min Marathonanmälan med att bli förkyld så man kan väl säga att det är lite av en uppförsbacke härifrån. Och klockan tickar…

Mvh,
Snåljåpen