Om lära sig att tänka

Leave a reply

Även om Warren Buffett och Charlie Munger knappast är några nytillkomna stjärnskott på investerarhimlen så är deras fullständigt utbredda visdom ett relativt nytt fenomen. I den inbitna svängen har de varit “household names” sedan iallafall sent 90-tal, men att alla som äger aktier (nåja) vet vilka Warren och Charlie är, det skulle jag säga är max ett par år gammalt.

Framförallt på fintwit, d.v.s. finanstwitter, så har Charlie Mungers citat haglat frekvent de sista åren, även om det sista årets fullständigt makalösa uppgång har gjort att de sansade citaten hamnat lite i skymundan bakom screenshots på avkastningsgrafer och sektmedlemmar som high-fivar varandra i ring.

Ett av Charlie Mungers kanske mest meningsfulla bidrag till världen är just konceptet om allmänbildning. Eller allmänbildning är egentligen fel översättning, det Charlie pratar mycket om är tankemodeller, eller “mental models” som han ofta refererar till dem som. Poängen med dessa tankemodeller är att det finns en massa kunskap som går att applicera vitt och brett och som därmed hjälper till att lättare förstå världen snabbt och enkelt, och samtidigt gör att man undviker många av de allra lättaste fallgroparna att ramla ner i.

Ett av dessa återanvändbara koncepten är t.ex. det om “circle of competence.” Att när man investerar så bör man hålla sig inom sitt kompetensområde, men alltid sträva efter att vidga detta område åt alla håll som det är möjligt. En definition på detta kan vara att innanför vårt kompetensområde så vet vi vad vi inte vet. Vi har kanske också detaljerad kunskap om vilken ytterligare information vi skulle behöva för att ta ett väl avvägt beslut. Är man utanför sitt kompetensområde så inser man fort att man inte ens vet vilka de centrala frågorna är att ställa. För mig hamnar jag fort utanför mitt kompetensområde när jag börjar titta på läkemedelsinvesteringar. Jag kan inte ens avgöra om marknadsstorlek, valet av molekyl, sjukdomsförloppets hastighet eller antalet tidigare positivt genomförda studier är det viktigaste att titta på. Jag vet inte ens vilka frågor jag ska ställa. Uppenbart utanför min kompetens.

Ett annat intressant koncept är det om first principles. Jag ber om ursäkt att jag inte har någon vettig svensk översättning på detta, jag tycker allt låter skevt. Tanken med “reasoning from first principles” är att det är ett verktyg för att analysera komplicerade problem genom att separera underliggande fakta från de antaganden som sedan har baserats på dessa fakta.

En av mina favoritmodeller är den om second-level-thinking, eller också kallad second-order-thinking. Konceptet här är att alltid tänka ett steg till innan man drar en slutsats. “Any comprehensive thought process considers the effect of the effects..” som Shane Parrish uttryckte det.

I en allt mer sammankopplad värld så blir det allt svårare att identifiera effekterna av olika ageranden, vilket gör det allt viktigare att kunna använda sig av dessa modeller för att inte gå vilse. Kompetensområden, second-level-thinking, etc. Antalet tankemodeller som är återanvändbara och nyttiga är enormt många, men det pratas ofta om 100-200 som de som frekvent används.

Det härliga med dessa tankemodeller är att konceptet inte är nytt, och det är numera så världskänt att det skrivits flertalet böcker med enda syfte att lära ut de, enligt författarna, viktigaste tankemodellerna. Jag tänkte därför här lista 3 av de bättre böckerna på temat:

The Great Mental Models – Shane Parrish

Detta är en bok i flera delar där den första mest är en introduktion till konceptet med mentala modeller. Här får man lära känna några av de ovan. Det finns även ytterligare en i samma serie och fler på väg.

Investing: The Last Liberal Art – Robert G. Hagstrom

Denna bok hette faktiskt “A latticework of mental models” i sin förstautgåva, men den sålde så dåligt så bokförlaget tvingade fram en ny titel. Detta var den första boken jag läste i den här “subgenren” som verkligen fick mig att leta efter fler.

Seeking Wisdom – Peter Bevelin

Kanske den oftast nämnda boken i genren, skriven av en svensk dessutom! Jag tycker själv den är stundvis väldigt tung men också bitvis precis lika briljant.

Det finns säkerligen många fler, men de allra flesta böcker jag kan komma på behandlar en modell och är inte en sammanställning av flera. På listan över de extremt läsvärda böckerna med enbart en modell kan t.ex. nämnas:

Hoppas kunna bjuda på några fler nya boktips framåt och inte bara gamla godingar. Det här inlägget blev jag lite inspirerad att skriva då jag precis klickade hem Shane Parrish bok nr 2 i serien.

Mvh,
Snåljåpen

Böcker hit och böcker dit – bokrea!

1 Reply

Idag började den stora bokrean. Detta hade faktiskt gått mig helt under radarn, men det var en glad överraskning man möttes av när datorn startades imorse och sociala medier haglade tips. Det blev några spontanköp, förstås till stor del böcker som inte fanns på realistan.. Men en bok som faktiskt fanns på rea var Michael Lewis bok Flash Boys, en bok jag skrev om 2017 och som nu finns för 25 kr (!!) hos Bokus. Eller kanske Finansministern av Anders Borg, också den 25kr!

För egen del har läsandet i fysisk form varit starkt lidande sista året. Det har blivit mycket ljudböcker i bilen och till fots, tiden att sitta ner och läsa har inte riktigt funnits som tidigare år. På grund av en investering i bokbranschen (nördigt, I know!) håller jag nu dessutom lite närmre koll på hur läsandet utvecklas generellt, och läsandet var starkt under 2020, inte bara digitalt utan även i fysisk form. Räknat i antal sålda exemplar var bokförsäljningen upp över 21 % under 2020, det hade iallafall inte jag väntat mig.

Trots dåligt läsande har jag det sista året hunnit med ett tjugotal böcker, varav de allra flesta i ljudboksformat. Många av dessa har inte varit kopplade till ekonomi och sånt jag normalt sett skriver och filosoferar om, men det har funnits några. 

Det var ett år av högt och lågt, med alltifrån omläsning av Liftarens Guide till Galaxen (den inlästa versionen av Stephen Fry är magisk!) till den betydligt torrare The History of the United States in Five Crashes. Men mer än något annat år har jag läst om titlar som tidigare gjort stora intryck på mig. Active Value Investing, The Most Important Thing, Deep Work, m.fl.

Bland de icke-finans-böckerna jag läst dök det upp många böcker om löpning, som blev ett stort tema för mig 2020. Med mycket jobb på hemmakontoret blev det viktigare än någonsin att bryta av och rensa skallen, och det bästa sättet för mig är med löpardojorna på och hörlurarna i. Att lyssna på en bok om just löpning när man själv är i löpspåret är onekligen meditativt. På det här temat tog jag mig igenom böcker som:

  • Markus Torgeby – Löparens Hjärta
  • Haruki Murakami – What I talk about when I talk about running
  • Scott Jurek – North
  • Rich Roll – Finding Ultra
  • Cory Reese – Nowhere Near First

Sen fanns det några böcker på det lite mer generella temat, t.ex:

  • Walter Isaacson – Einstein
  • Eric Blehm – Fearless
  • Jocko Willink, Leif Babin – Extreme Ownership
  • Admiral William H McRaven – Make your bed
  • David Allen – Get Things Done

Och på det mer finansiella temat hittade vi böcker som:

  • Janet Lowe – Damn right (se längre ner)
  • Lee Freeman-Shor – The art of execution 
  • Jack D Schwager – Hedge Fund Market Wizards
  • Jim Collins – Good to Great
  • Gregory Zuckerman – The Man Who Solved the Market (läs min review här)

Trots ett “dåligt läsår” för egen del så blev det ändå en del titlar. Det var mindre strukturerat och genomtänkt än vanligt utan väldigt mycket det som föll mig in för stunden. Alla böcker ovan är, tro’t eller ej, läsvärda, men det finns några som förtjänar ett lite närmre omnämnande.

Damn Right

Damn Right av Janet Lowe var en bok som jag inte visste fanns. Böcker om Warren Buffett finns i dussintals, men djupgående böcker om Charlie Munger växer inte på träd. Därför blev jag så förvånad att denna djupdykning i Charlies bakgrund och person hade lyckats gå mig förbi sedan publicering år 2000. Boken är generellt sett extremt intressant men författaren har misslyckats med detaljrikedomen på vissa passager. Vissa perifera personer ges lite för mycket utrymme som iallafall jag gärna hade sluppit, men eftersom författaren spenderat flera år med att följa Charlie så får man ändå anta att det låg någon form av djupare värdering bakom detta. Oavsett: Läs boken!

Extreme Ownership

Det här är en bok som kan upplevas lätt amerikansk, allting kommuniceras i stora bokstäver och sanningar utan utrymme för tolkning. Det är en ledarskapsbok skriven av två Navy SEALs som sedan gjort karriär som managementkonsulter till stora företag. I boken får vi höra om exempel från det militära som kan vara relevanta att ta sig med in i affärslivet. Det här är inte så bajsnödigt som det låter, utan det finns en hel del nyttiga idéer mellan den “hårda” stilen. Ett koncept som verkligen föll mig i smaken var det kring “Extreme Ownership”. Att det inte finns någonting negativt med att alltid anta att skulden är din att någonting gick åt helvete. Även om det inte var ditt fel, så finns det bara uppsida av att acceptera skulden och gå igenom vad du kunde gjort för att förhindra den. Gjorde din anställde någon dundertabbe? OK, vad kunde du ha gjort för att förhindra det? Istället för att peka skuld, försök leta upp vad DU kunde gjort annorlunda.

Just nu håller jag på med Jeff Gramms Dear Chairman, vilket egentligen kanske bäst ska beskrivas som en historielektion i aktieägaraktivism. Här får vi höra om hur Benjamin Graham försökte få gamla järnvägsoperatörer att dela ut överskottslikviditet, hur Warren Buffett lite oväntat försökte få American Express att betala tillbaka MER pengar för långsiktighetens skull, hur Carl Icahn blev en mästare på Greenmail (vilket är ett sinnessjukt koncept i sig), osv. Jag är drygt halvvägs in i boken och den har absolut inte gjort mig besviken.

Mvh,
Snåljåpen

Vikten av att gå vidare i livet

6 Replies

Det finns ett kul talesätt som säger att alla män fastnar i den klädstil de hade när de förlorade oskulden. På samma sätt tycker det är vanligt att investerare fastnar i den första strategi som de tjänade pengar på.

Får man upp ögonen för utdelningsinvestering och gör några ok affärer tidigt, då är sannolikheten hög att man aldrig kommer därifrån. Gör man några snabba “aktieklipp” i förhoppningsbolag är sannolikheten hög att man stannar där tills man eldat upp alla pengar. Detta är förstås ingen naturlag, men jag har sett det om och om och om igen, så man börjar ju fundera.

För min egen del så är jag en militant hävdare av att det viktigaste är att ständigt ifrågasätta sin egen strategi och sig själv. Det här är förstås en svår balansgång där man som investerare både behöver våga sitta still i båten när det blåser, samtidigt som man måste kunna överge båten när man missbedömt vädret fullständigt.

Ofta lyfter jag fram självinsikt som en investerares absolut viktigaste egenskap, och även om många pratar om att man ska titta inåt för att lära känna sig själv så tycker jag ofta det kan vara en bra idé att titta långt borta för att istället vidga sin världsbild och på så vis bättre förstå sin egen plats i den.

Min investeringsstrategi idag är spretig, det finns ingen direkt röd tråd. Jag köper sånt jag tror kan ge mig avkastning, oavsett om det är ett deep-value-case, ett tillväxtbolag, något tillfälligt missförstått eller annat. Genom att investera med många olika “strategier”, eller kanske snarare i flera olika typer av case, så minskar man deras korrelation mot varandra och mot börsen. Vilket vissa hävdar är onödigt, men jag hävdar är vettigt.

Jag brukar ofta förklara det som att jag vill ha en stor verktygslåda när jag är på börsen. Jag kommer tillbaka till det.

Buffett har som bekant sagt att “You don’t have to swing at every pitch”, vilket är en superenkel baseball-analogi där poängen är att man inte måste försöka slå på alla bollar som kastas mot en. Om kastet är dåligt så är det bättre att vänta till nästa kast och hoppas det är lättare att slå på, och först då göra ett försök. Jag tycker detta talesätt förtjänar lite reflektion då jag ser en risk att man med en liten verktygslåda väntar ihjäl sig.

“If all you have is a hammer, everything looks like a nail”.

Bernard Baruch

Börsen bjuder på många möjligheter, ibland är det en fotboll som ligger upplagd, ibland en golfboll, ibland en cricketboll, osv. Om du bara behärskar en av bollarna så går du miste om mycket. Genom att bredda sin kompetens kan man öka sin avkastning utan att nödvändigtvis ta högre risk.

En stor verktygslåda med verktyg man behärskar är en bra väg till hög avkastning.

Strategimässigt tror jag de allra flesta skulle göra bäst i att starta sin investerarresa i utdelningsinvesterarhörnet. Där tycker jag att det verkar vara svåraste att göra riktigt genomkorkade beslut, även om det förstås är klart möjligt.

Min poäng är dock att det är väldigt lönsamt, både för portföljen och den personliga utvecklingen, att våga lyfta blicken och titta på världen utanför. Men risken finns att man hittar en strategi som “funkar” och sen bara läser på mer om den strategin och aldrig kommer vidare. Det är absolut inget fel med att vara utdelningsinvesterare, det är inte det jag säger, det jag tycker är fel är att vara utdelningsinvesterare och tro att utdelningsinvesterandet är den enda sanna läran.

Istället tycker man gör bäst i att leta upp information som hävdar motsatsen, som lyfter fram andra strategier, som får en att ifrågasätta det man redan vet. I slutändan kanske man kommer fram till samma slutsats ändå, men genom det bredare perspektivet kommer man ha skapat sig en stadigare grund att stå på, och kanske gjorde lite lättare att sitta still i båten.

Det finns några böcker som verkligen fått mig att tänka om genom åren, och jag tänkte avsluta med att tipsa om dem.

Stock Market Wizards – Jack D. Schwager

En bok fylld av intervjuer med olika traders med vitt skilda strategier. Detta var Boken med stort B som öppnade mina ögon för att Buffett inte är den enda som kan aktiemarknaden.

Active Value Investing – Vitaliy Katsenelson

Detta är den bok som allra bäst beskriver den typen av investerare som jag själv ser mig som idag. Jag tittar på värde och tillväxt men väljer mina tillfällen. Det här var boken som fick mig att ifrågasätta Buy-and-Hold…

How to Make Money In Stocks – William O’Neil

O’Neils bok är lite speciell och kan vara svår för någon som kommer ifrån värde/utdelnings-hållet att ta sig igenom. Den pratar mycket om teknisk analys men när man går djupare i resonemanget så finns det en stor portion av marknadskännedom där under. En riktig ögonöppnare för mig!

Jag vill också tipsa om boken The Manuel of Ideas av John Mihajlevic, en hel bok som bara beskriver olika typer av aktiecase som kan vara värda att titta på. Den röda tråden? Det är lönsamt..

SESÅ, ut och vidga era vyer nu!

Mvh,
Snåljåpen

The Man Who Solved the Market – Boken alla vill såga

3 Replies

The Man Who Solved the Market har fått ganska mycket skit för att vara relativt platt och innehållsfattig, någonting jag inte alls förstår. Jag tycker det är en klart läsvärd bok med en hel del intressanta insikter.

Boken är skriven av Gregory Zuckerman vilket redan från början är någon form av kvitto på genuint bra struktur och bra berättande. Jag läste hans bok The Greatest Trade Ever, och gillade den mycket. The Greatest Trade Ever har egentligen samma handling som The Big Short men följer egentligen uteslutande John Paulson, en hedgefondförvaltare som gör samma affär men inte alls figurerar i Michael Lewis bok/film. Läs boken om ni inte gjort.

The Man Who Solved The Market är boken om inte, som titeln hintar om, en bok om Jim Simons. Boken är snarare en bok om Renaissance Capital med avstamp i Jim Simons, bolagets grundare. Jim Simons är ett matematikgeni som bestämmer sig för att försöka “lösa” marknadens gåta likt ett svårt matteproblem genom att använda…matematik och statistik. Hans tanke från start handlar om att marknaden ser ut att upprepa sig i mönster som bör gå att beräkna sannolikheter utifrån och därigenom skapa en automatiserad handel. Ansatsen var att människor är benägna att begå misstag, och det är till stor del dessa misstag som skapar de återkommande mönstren. Genom att koppla bort människorna från beslutsfattandet kan man därigenom “spela mot” människor.

Innan man säger någonting så ska veta att Medallion Fund, som fonden heter, har haft en 5% fast avgift samt en avkastningsbaserad avgift uppepå det och ändå överkastat alla index med hästlängder sedan start och i stort sett aldrig haft problem med utflöden. Anledningen till att 5 % valdes från början var tydligen att det var så mycket pengar som krävdes för att hålla deras dyra datorutrustning igång i början när fonden var väldigt liten. Sen när fonden växte så fanns det aldrig någon anledning att ändra strukturen. Efter avgifter så har fonden levererat 39 % årligen mellan 1988-2018. Före avgifter hade fonden levererat över 60 % årligen… Fonden har gått så bra så man stängt för nya investerare och att de anställda har begränsningar på hur mycket pengar de får stoppa in.

Att det är många som är intresserade av hur man lyckats åstadkomma denna avkastning är inte så konstigt, ändå har Jim Simons och Renaissance Capital hela tiden varit riktiga doldisar. Allting har dolts i ett extremt hemlighetsmakeri med bibeltjocka non-disclusure-agreements och de få avhoppare som ändå konstigt nog slutat har alla hållit munnarna stängda. Det gör också att bokens existens blir något problematisk när författaren har haft väldigt begränsad tillgång på information och de allra flesta inte velat prata med honom, vilket författaren också själv beskriver i det första kapitlet.

När jag läst reviews så är många besvikna över att inte få lära sig mer om vilka strategier som Renaissance Capital har tillämpat. Många verkar ha gett dåliga betyg just pga detta, att man faktiskt inte får lära sig hur Jim Simons & co har “löst marknadens gåta”. Det här tycker jag är lite roligt. Vilken förväntansbild hade man när man läste boken egentligen? Att en av världens bäst bevarade finanshemligheter skulle komma upp till ytan bara för att en bok skrevs om människorna bakom? Känns det inte lite naivt? Den största hinten man får är väl “Hidden Markov Model” som det refereras till i nästan varje kapitel.

Även om man förstår inte får ta del av källkoden i deras handelssystem eller ens får ta del av deras slutsatser, så får man ofta ta del av deras frågeställning som gör att man förstår varför de valde att angripa börsen på det sätt som de gjorde. Det är t.ex. uppenbart att väldigt mycket handlade om mean-reversion-strategier vilket i sig är intressant. Jag tycker också det är särskilt intressant att de verkar ha majoriteten av sin handel, iallafall historiskt, i råvaror vilket jag inte riktigt förstod innan jag läste boken. Jag trodde de hade löst aktiemarknadens gåta men det verkar vara aktiemarknaden de haft mest problem med.

De allra flesta som pysslar med automatiserad handel/kvanthandel försöker identifiera olika upprepande mönster i börsens rörelser och försöker sedan hitta någon form av hypotes för varför dessa mönster uppstår och återkommer. Jim Simons och Renaissance Capital verkar här avvika ganska rejält där författaren berättar att de inte riktigt bryr sig om hypoteserna bakom mönstren, så länge de kan bekräfta att mönstren uppstår och kommer upprepa sig så spelar det ingen roll varför.

Så länge de kan räkna ut sannolikheten för olika rörelser utifrån vissa formationer så skiter de fullständigt i om de förstår varför rörelsen uppstår, så länge de kan utnyttja den så spelar det ingen roll varför det händer. Trust in the system.

Här måste jag höja ett varningens finger för missförstånd. Det är lätt att tro att de bara tittade på aktiens/råvarans/tillgångens prisrörelse för att hitta mönster, men det är förstås inte sant. De hade enorma mängder data och försökte hitta mönster tvärs mellan tillgångar. De plockade fram enorma mängder data och försökte jämföra och se om de korrelerade och om det fanns statistisk signifikans i detta. I stort sett allting som inte var tarotkort eller astrologi försökte de testa för att se om de hade någon “predictive ability”, oavsett om det var väder, antalet sålda mercedesbilar eller något annat. Så fort det var någonting som teoretiskt skulle kunna ha en påverkan, så testades det statistiskt, oavsett vad det var. Hittade man sedan samband som var statistiskt signifikanta (osv, man får förstås inte veta kriterierna, bara konceptet) och upprepade sig, då började man handla efter dem, oavsett om man förstod varför de inträffade eller ej.

En annan intressant insikt är att Jim Simons tidigt väljer att enbart rekrytera folk utanför finansmarknaden. Han tittar då nästan enbart mot akademi och matematik. Folk som kommer från finansbranschen är mer pengakåta, illojala och är kanske inte långsiktigt de bästa investeringarna för företaget. De som däremot kommer från akademin och blir inspirerade av börsen för att det verkar vara ett intressant problem att ta sig an, de stannar längre, jobbar hårdare och är mer genuina rakt igenom.

The Man Who Solved the Market är bra strukturerad och lättläst som de flesta “proffsskrivna” biografier. Trots sin lättsmälthet bjuder den ändå på helt nya infallsvinklar och idéer. Den hade definitivt kunnat vara djupare men det är svårt att se hur det skulle gått till när huvudpersonen starkt bad författaren att inte skriva boken samtidigt som de allra flesta nyckelpersonerna inte velat bidra. Trots allt detta så fick Zuckerman ur sig en superintressant bok och jag förstår inte alls all negativ kritik den har fått. Läs den, jag tror inte ni kommer bli besvikna!

PS. Jag orkar inte höra om folk som sågar boken pga Robert Mercer och Donald Trump. Snacka om att inte se skogen för alla träd. Det är en helt egen bok som någon annan får skriva. DS.

Mvh,
Snåljåpen

Medverkar i Nordnet Live

1 Reply

På fredag 17/4 går Nordnet Live av stapeln. Den som varit med tidigare vet att jag suttit med som Johan Tidestads parhäst i studion vid två tillfällen tidigare. Det är faktiskt bland de roligaste saker jag gjort i mitt arbetsliv, där jag fått vara med och intervjua finansvärldens storheter som Ian Lundin, Jacob Wallenberg, Christer Gardell, Michael Wolf, Ola Rollén, Sven-Olof Johansson och Rune Andersson. Eller varför inte den gången med Björn Ulvaeus.

Den här gången finns inte studion på Waterfront som tidigare, eventet är helt Corona-digitalt. Samtidigt kommer jag inte heller vara permanent medlem i studion utan är istället deltar jag i en panel tillsammans med Johan Andersson från Mellby Gård och Günther Mårder från Företagarna. Förhoppningsvis kanske jag kan få bidra med någon form av insikt från livet hos småföretagare.

Anmäl på länken nedan för att kika!

Nordnet Live 2020. Sparande och investeringar i stormiga tider.

Mvh,
Snåljåpen