Snåljåpens lördagsintervju: Richard Bråse

Lördag betyder lördagsintervju, och idag är det Richard Bråse från Dagens Industri som får stå ut med mitt eviga frågande. Kanske hade Richard blivit politiker i ett annat liv? Döm av svaren!

 

Vem är egentligen Richard?
Jag måste erkänna att det är ovant att bli kallad Richard. I alla sammanhang har jag alltid fått heta Bråse – som trollkungen i Peer Gynt.

Vad kallar din mamma dig för?
Det tänker jag inte säga. Men det är ungefär lika logiskt som att Jan Dinkelspiel kallas Bröli.

Vad gör du till vardags?
Jag är börsskribent på Dagens Industri – i väntan på nästa stora sillperiod.

Är det sant att du är mer intresserad av sill än aktier?
Nej, men jag försitter aldrig en chans att lägga ut texten om sill. Bakgrunden är att min familj drivit sillfabrik i några generationer, så jag är uppväxt i en ganska speciell miljö på en bohuslänsk ö.

Det här måste vi få höra mer om. Berätta! Kunde du blivit silldirektör? Finns fabriken kvar?
Den finns i allra högsta grad kvar och man investerade stort i en ny större fabrik för något år sedan. Generellt ska man akta sig för att investera i livsmedelsproducenter, så länge de inte har urstarka varumärken. Dels är mat extremt kulturellt betingat och svårt att skala upp internationellt. Därför är det oerhört imponerande hur Bronsman med Kopparbergs lyckats skapa en livsmedelskategori som slagit runt om i världen med cidern. Dels har du en taskig situation på hemmaplan med tre stora och starka kunder i form av Axfood, Coop och Ica.
Vill man vara lite skämtsam kan man säga att det enda positiva med att äga en verksamhet med svag avkastning är att det inte direkt dyker upp nya investeringsvilliga konkurrenter, så man får hålla på ostört med vad man nu gör.

Hur får man för sig att bli journalist. Ville du egentligen ändra världen men dög inte och fick nöja dig med ekonomiskriverier? Vad är din story?
Mitt problem var att jag brände merparten av det CSN hade att erbjuda på att baka ihop en illa sammanhängande utbildning som på papperet är en magisterexamen i historia. Det var inte direkt kompatibelt med arbetsmarknaden. Journalistutbildningen blev ett sätt att snabbt binda ihop detta sammelsurium och få till någon form av praktisk tillämpning av det. Sedan är det så mycket slump som styr och hela livet är random, så att det blev just Di är tur och tillfälligheter.

Om du fick leva om ditt liv, vad skulle du gjort annorlunda? Utbildnings och karriärsmässigt menar jag?
Vi lever våra liv framlänges och inte baklänges. Eftersom det är så mycket tillfälligheter som styr är det svårt att planera om sitt hypotetiska extraliv. Det jag ibland kan känna ånger för är att jag inte ansträngt mig mer i olika sammanhang.

Så lätt kommer du inte undan! Imorgon får du sparken från DI. Vad gör du?
En positiv bi-effekt av mitt jobb är att man kan bygga relationer med bra personer. Med tanke på hur hårt jag brukar svinga har jag ändå bränt väldigt få broar. I alla fall viktiga broar. Vi får hoppas att det även gäller efter att jag fått sparken.
Svaret på din fråga är någonting med börsen.

Vad var det som skapade ditt intresse för aktier?
Det är som ett slags ofullständigt och utmanande pussel där du bara får ett visst antal bitar och måste gissa och göra antaganden om vad det egentligen föreställer. Det är skillnad på att gissa och att gissa. Genom att anstränga sig får man tillgång till fler bitar och kan bli mer träffsäker. Om det hade varit enkelt hade det nog inte varit intressant.

Om du fick sammanfatta din investeringsfilosofi på max 3 meningar, hur skulle det låta?
Många verkar tycka att långsiktighet är den enskilt viktigaste egenskapen, men om du bara ska köpa så kallade kvalitetsbolag och behålla dem för evigt och du samtidigt har ambitionen att bli rikast i kommunen är det väldigt viktigt att du blir riktigt, riktigt gammal. Tänk dig att du börjar spara 100 000 om året när du är 20 år och kan få 7-8 procent i snitt årligen på börsen. Fullfölj räkneexemplet och du är inte direkt Buffett ens när du är 100 år. Du bad om tre meningar och det ska du få: Jag tror den enskilt viktigaste investeraregenskapen är flexibilitet. Det i kombination med att kunna och våga tänka annorlunda är helt avgörande. Ifrågasätter du inte konsensus är du konsensus.

Hur är din egen förmåga? Är du duktig?
Jag tror att jag har en fördel av att sitta med ett stort informationsflöde och att jag har en bra förmåga att läsa mellan raderna. Min erfarenhet är att folk uttrycker oerhört mycket mer än vad de faktiskt säger eller är medvetna om i intervjusituationer. Det är inte så att någon kommer berätta om en vinstvarning för dig i förväg, men om du samlat information från många olika källor och verkligen varit uppmärksam kan du ha en ganska välgrundad uppfattning om vad som är i görningen. Som att H&M är på väg att skrota sina månadsvisa försäljningssiffror.

Jag upprepar frågan: Är du duktig? Bättre eller sämre än medel?
Hade jag inte ansett att jag är betydligt bättre än medel hade jag gjort något helt annat än det jag gör. Sedan är det stora skillnader på olika typer av investerare. Jag skulle aldrig kunna bli bra på att sitta och skrika fibonacci-nivåer till mig själv och dagshandla på nån form av teknisk analys. Däremot passar det mig nog bättre att se vad som ligger i korten på några månaders sikt eller inför nästa rapport eller bolagsevent.

Hur tror du att en optimal investerare ser ut? Vilka kompetenser behöver man?
Först och främst ett flexibelt sinnelag och insikten att allt handlar om avkastning och inte om att följa några på förhand givna dogmer. Det finns få investerare som bryter mot sitt eget investeringsevangelium oftare än Warren Buffett – och han har lyckats ganska bra.
Sedan har vi kreativitet, vilket är ännu viktigare för aktiva ägare. I grund och botten är det med investeringar som med allt annat. Vill man bli bra gäller det att ha en förmåga att fokusera helt och fullt och lägga ner mycket tid och energi. Arbetskapacitet slår i det långa loppet alltid talang.

Vad har du själv i portföljen?
Inget. Det skulle bli en knepig intressekonflikt om jag skulle köpa det bolag jag tycker är allra bäst och sedan rekommendera det som är näst bäst eller vice versa. Sedan är jag generellt skeptisk till börsen och ration mellan köp- och säljråd från mig är på extremt låga nivåer under 2017. Så här långt är det svårt att klaga med Ericsson, H&M, Bilia, Creades, Skistar och Oriflame som varit träffsäkra säljkandidater. Även Avanza som är en av mina sämsta säljrekar har börjat röra sig i rätt riktning efter rapporten.

Men det här med att journalister inte får handla med aktier hur som helst, är det inte ett jätteproblem? Jag menar, ingen som verkligen älskar aktier skulle kunna tänka sig skriva om man inte får handla. Finns det inte en risk att bara de som är halvintresserade får komma till tals?
Jag tror att man lurar sig själv om man inbillar sig att de absolut främsta investerarna skulle råka jobba som journalister, föreläsare eller mångsysslande aktiegurus.
Sedan är jag djupt incitamentstroende så jag förstår att det finns en problemformulering här. Rent hypotetiskt hade det varit intressant om vi tvärtom tvingats ta de positioner vi slår ett slag för.

Har man någon form av tävlingsinstinkt kan det vara ganska frustrerande att inte ha någon procentsats med decimal att mäta dig med. Mitt jobb är lite som att spela en hockeymatch där det inte spelar någon roll hur många mål jag gör eller vad det står på resultattavlan, för uppe på läktaren sitter det några konståkningsdomare som gör en kvalitativ bedömning av hela tillställningen.

Vågar du säga vad du tycker? Är Sveriges journalistkår medelmåttor eller ”riktigt duktiga?”
Att jag säger vad jag tycker är lite av mitt sociala handikapp. Men jag tror inte den svenska journalistkåren skiljer sig från andra akademiska yrkesgrupper i fördelning mellan medel och riktigt duktiga och riktigt dåliga. Sedan upplever jag att det är en udda kombination att vara riktigt skarp journalist och att samtidigt vara analytiskt vass och börsintresserad. Jag skulle säga att det är en vanligare kombo att hitta en kulturintresserad journalist, än en riktigt börsintresserad.

Om den här utmaningen inte fanns, vad skulle du vilja ha i portföljen?
Det är väl bara att titta på vad jag rekommenderat eller uttryckt mig positiv till senaste halvåret: Tele2, Diös, Axfood, Melker Schörling och några Dustin på det. Men i grunden är jag skeptisk till börsen och det är svårt och få den riktiga romanskänslan med några bolag över huvud taget i dag. Det är enklare att hitta luftslott.

Finns det någon röd tråd bland dina rekommendationer? Finns det en speciell typ av bolag som du ofta fastnar för?
Har man flexibilitet som ledord är det dumt att hålla på med röda trådar. Tittar man på bolagen ovan ser det ut att luta mot substans och fastighetshållet, men framförallt ser det tokdefensivt ut.

Du uttrycker dig inte sällan om aktier som det är…för att välja politiska ordval…otacksamt att prata om. Du har satt riktkurs 1 kr i Precise Biometrics, sågat Fingerprint frekvent. Du verkar nästan gilla att folk inte gillar dig. Hur ser din analys ut av ditt eget självskadebeteende?
Backar du bandet ett par år var det inte mycket negativt från mig om Fingerprint – tvärtom.
Tyvärr har det blivit typexemplet på en skyttegravs- eller sektaktie. Ändras förutsättningarna eller värderingen så måste man ompröva sina slutsatser, annars sitter man där med ett ras på 70 procent och lipar över att allt är alla andras fel. Det finns inga tapperhetsmedaljer för att man kramat en fallande kniv till döds på börsen.
Tar du Precise Biometrics har du ett jättebra exempel på bolag med solklara varningsflaggor. Ägarlöst, med en ledning som inte äger aktien och en produkt som bara såldes till en kund, som till på köpet var i färd med att ta fram en egen lösning. Aktien hade exploderat på uppsidan, så det var uppenbart att sandslottet skulle kollapsa med dunder och brak. Det gjorde det – och tog lite ironiskt med sig Nordeas blankaprodukt i fallet.
Lite känslig kuriosa i fallet är att styrelse och ledning efter artikeln låg på mina chefer i ett tappert försök att leda i bevis att jag var snett på det. Nu med facit i hand blev det både analytiskt och tajmingmässigt en klockren homerun, där styrelseordföranden antagligen fortfarande går runt och letar efter bollen.

Den riktigt svåra frågan är vad jag tjänar på den här typen av konfrontativa aktiviteter, vilket egentligen går tillbaka till din förra fråga. Men du hade tyckt att det hade varit bättre om jag låtit bli att skriva att man skulle köpa säljoptioner inför Oriflames senaste rapport och gjort slag i saken i egen bok, plockat ut en matig vinst med aktien 20 procent ner och i stället skrivit något blaj om att börsen alltid går upp över tid eller att Lundbergs förtjänar en premie på 15 procent.

Även om det inte finns någon P&L så kan jag säga att det är ganska intressant att få uppleva adrenalinrushen när EBM efter nästan två månader bekräftar dina uppgifter om att Fingerprint Cards huvudägare storsålt aktier innan bolagets makabra vinstvarning. Try it, you like it!

Elekta är nog ändå min favorit i kategorin förargelseväckande säljrekar. Den hade varit blankad som få under lång tid – så jag var knappast först på bollen – men säljargumentationen slutade med att vd Niklas Savander gick i taket helt totalt. En månad senare kom alla vinstvarningarnas moder, Savander fick sparken och aktien hade sin näst sämsta dag någonsin med ett tapp på 22 procent. Det följdes i sin tur upp av en rapport där den tappade ytterligare 10 procent.

Hur ser det ut innan du skriver om någonting. Gör du en konsekvensanalys av vad som kommer ske när orden kommer ur din mun eller är det köra först och tänka sedan?
Det skulle vara handlingsförlamande att gå runt att tänka på att alla måste gilla allt jag skriver. Instinktivt känner jag att något inte stämmer om alla är rörande överens om något. Så om alla hade uppskattat allt jag gjort hade det varit oroväckande.
Sedan tenderar smarta personer att begripa min roll. Omvänt får jag helt enkelt lära mig att leva med att bli idiotförklarad av idioter.

Vilka personer skulle du säga har haft de största influenserna på ditt sätt att se på börsen?
Det är oerhört svårt att bena ut och min syn är nog i hög grad ett kondensat av att dagligen ha pratat med de främsta investerarna och företagsledarna. Om någon sticker ut är det nog ändå Balders vd och huvudägare Erik Selin. Jag tror att han är smartare än vad han själv förstår och väldigt mycket av en Buffett-lärjunge. Framförallt är han så pass flexibel att han struntar i att fixera vid strategier eller finansiella mål för att i stället fokusera på att göra det viktigaste: så bra affärer som möjligt för sina aktieägare. Jag var med när han köpte Collector vilket var lite speciellt för ett fastighetsbolag, men det är så här långt en extremt bra investering.
Rent generellt skulle jag säga de personer som befinner sig på toppen trots att de inte har utbildning från fin-universiteten eller helt saknar akademiska meriter, oftast är de mest intressanta.

Jag är ju ett enormt fan av att läsa böcker, så därför undrar jag vilka böcker som du tycker att alla borde ha läst?
Alla tipsar väl om Howard Marks the Most important thing, men att döma av temperamentet och riskmentaliteten vi har nu undrar jag om budskapet verkligen gått fram: All är cykliskt. Risk är på riktigt. Kvalitet trumfar inte pris i alla lägen.
Jag kom in på Di i ett läge där finanskrisen precis hade bedarrat och det enda företagsledare pratade om var “fokus på kassaflöde”, “starkt balansräkning” och “risk för dubbeldip”.  Läget nu är det omvända med höga värderingar och noll volatilitet. Även det ickecykliska beter sig i perioder cykliskt på börsen. Medan Axfoods rörelseresultat backade med 4 procent från 2007 till 2008, mer än halverades aktien när de var som värst. Min bästa gissning är att det kommer att återupprepas i en inte allt för avlägsen framtid.
Annars har jag haft lite av en Hyman Minsky-period och tycker att hans bok om John Maynard Keynes kan vara väl värd en rekommendation.

På samma tema. Vilka böcker som folk läser ofta tycker du att man borde skita i?
Det skadar nog inte att läsa även dåliga böcker, men den halvperversa genren med partsinlageböcker känns ganska mättad.