Är Sveriges skuldsättning verkligen ett resultat av bostadsbristen?

Idag kom en artikel på DI.SE om att Göran Persson påstår att hushållens bolån kan sluta i katastrof.

”Rejält ökat byggande är nyckeln för att desarmera skriande bostadsbrist och svällande bolån.”
”Det vore en katastrof för Sverige om vi kommer tillbaka till mer normala räntenivåer utan att ha fått ner skuldsättningen. Ett normalhushåll med skulder på kanske två miljoner skulle få omkring 5000 mer i månadskostnad. För många finns inte de marginalerna.”
”Svenskarnas skuldsättning, som skjutit i vädret på grund av höga bostadspriser, bekymrar honom djupt.”

Nu kommer vi till min frågeställning. Är det bostadsbristen som driver upp priserna och således skulderna, eller är det frikostigheten på krediter som driver upp priserna och skuldsättningen? Jag anser inte att vi har någon bostadsbrist i Sverige även om vi alltid behöver bygga mer, 5 minuter på hemnet bekräftar detta. Hade vi haft bostadsbrist så hade det varit tomt och objekten hade inte varit ute i närheten av så länge som dom är just nu. Jag känner folk som precis tagit lån på 3-4 miljoner för att köpa en 2:a i Stockholms innerstad enbart för att man kan. Om räntorna hade varit mer normala så hade privatekonomin deras kanske berättat att dom bör i någon förort, eller kanske i Strängnäs? Problemet nuförtiden är att alla ska bo i stan och för att klara av det så måste man låna rejält med pengar. När det sen knappt finns begränsningar för hur mycket man får låna så är det inte svårt att inse att priserna skjuter i höjden. Sedan helt plötsligt kommer banken och inser att ränteläget har ändrats, räntan går upp med 3 % och hushållens boendekostnader ökar med tusenlappar.

Det finns ingen som MÅSTE skaffa sig skulder på 2-3 miljoner i risk för at annars bli hemlös. Vi skuldsätter oss enbart för att vi kan.

Mvh,
Snåljåpen