Google och deras rekryteringsprocesser

En av böckerna som jag plöjde på min utlandssemester var som bekant Are you smart enough to work at Google? Och för att svara på den frågan så kan jag väl uttrycka mig milt och säga att, nej, det är jag inte. Googles rekryteringsprocess, eller snarare urvalsprocess, är galet komplicerad och svår att ta sig igenom vilket leder till att ytterst få faktiskt blir anställda. Jag tror att statistiken sa att det blir anställning för en av hundra som går igenom deras urvalsprocess, galet! Och då har vi inte ens nämnt alla dom som blir bortsorterade innan första intervjun!

Man ställer extremt svåra frågor i sina intervjuer där det inte alltid finns något rätt svar, utan det är kandidatens väg fram till svaret som analyseras. Alla frågor är dock inte extremt svåra, men det gäller att ge det bästa och lättaste svaret. En fråga som ställs är: Varför är gatubrunnslock runda? Jag kan tänka mig att många gått vilse i sina tankebanor här och sagt att runda lock är dom mest ekonomiska och effektiva. Att gravitationskraften distribueras jämnt ut längst kanterna. Men det simplaste svaret måste väl ändå vara att locket är runt eftersom brunnshålet är runt? En annan fråga är: Hur många pianostämmare finns det i världen? En solklart omöjlig fråga, men man förväntas inte ge en exakt siffra, man förväntas estimera hur många det finns utifrån vad man vet. Hur många bor det i världen? Hur många pianon finns det i världen? Hur många piano borde det gå per pianostämmare? Hur ofta behöver man stämma ett piano? Om man plockar fram alla siffror man har så kan man lirka sig fram till ett svar, och det är just det som förväntas av en. Dom förväntar sig att man ska plocka fram sin logik och föra ett bra resonemang fram till ett svar som är “realistiskt”.

Personligen tycker jag om estimeringsfrågor då de snabbt lockar fram intelligens och resonemangskunskaper, de två absolut viktigaste attributen i det moderna arbetslivet enligt mig, och i privatlivet också för den delen. Men det finns såklart ett problem, man kan ju dra detta alldeles för långt. Har Google dragit det så långt att man filtrerar bort många lämpliga kandidater och enbart anställer dom som absolut stämmer in på deras intelligenskriterier? När man har över 1000 sökande per tjänst så kan man definitivt ha väldigt höga krav, men skulle Googles urvalskriterier verkligen fungera i något annat bolag? Jag är inte så säker på det. Hur mycket jag än skulle vilja använda deras kriterier så är det bara att acceptera att majoriteten inte skulle klara dom vilket skulle leda till att man inte hittar några lämpliga kandidater. Jag tycker däremot att man ska börja använda sig av deras metoder för att analysera resonemang och liknande, men att ta det längre än så tror jag är kontraproduktivt.

Rekrytering upplevs idag vara en vetenskap även om jag personligen anser att utvecklingen inte går speciellt fort framåt. Har du ett bra CV eller har kontakter så får du komma på intervju. Är du trevlig eller klickar med intervjuaren så får du en till intervju. Charmar du chefen så får du jobbet. I slutändan har chefen egentligen ingen aning om kandidaten han anställt faktiskt kommer att klara av jobbet eller inte, man går ofta väldigt mycket på magkänsla ändå, och hur bra är vår mänskliga intuition just här? Kandidaten som är bäst på att snacka får ofta jobbet medan den kandidat som kanske bäst skulle klara av jobbet blir bortfiltrerad. Efter att ha läst Are you smart enough to work at Google? så är jag väldigt övertygad över att rekryteringsprocesser världen över behöver få sig en ordentlig genomsyn och ett lite nyare tänk. Kunskapsbaserade intervjuer och personlighetstester hit och dit, kanske ska vi kasta allt i papperskorgen och införa högskoleprov + intervju som urvalskriterier framöver? Jag skulle åtminstone vilja testa!

Are You Smart Enough finns hos Bokus, Adlibris och CDON. 

Mvh,
Snåljåpen