Snåljåpens lördagsintervju: Börspodden

På den flådiga gallerians tredje våning möter jag två nyblivna kändisar i matchande frisyrer, börspodden. Två avslappnade killar som under vår nästan 2 timmar långa lunch knappt kastade ett öga på telefonerna och börsernas utveckling. Jag trodde alla daytraders var nervvrak som hela tiden balanserade på gränsen till att bryta ihop, nu måste jag väl ändå ha kommit fel? Min tanke var att få en lite annan bild av vilka dessa herrar faktiskt är: Hur är det att leva på sin avkastning, hur överlever man en nedgång och hur ser man till att tänka på refrängen? Här är John Skogman och Johan Isaksson, Finanssveriges Bill & Bull, Börspodden!

Ps. Det ska tilläggas att denna intervju gjordes för ganska längesedan, innan FED började trappa ner sina stödköp och innan den lilla rekylen kom. Ds.

————————————

Intervju

Gratulerar till förstaplatsen på topplistan för eran podcast, men berätta nu: varför drog ni egentligen igång den?
John: Tack! Det var lite överraskande att det gick att nå dit, men desto roligare!

Johan: Vi lyssnade mycket på poddar under vår pappaledighet förra året och gillade verkligen hela konceptet.  Det finns massor av nyhetsbrev, analyser och bloggar men man orkar inte riktigt ta till sig allt. Dessutom är det mesta ganska tråkigt och träigt. Då är det perfekt att kunna lyssna på Börspodden på väg till jobbet eller under ett träningspass och dessutom få informationen presenterad för sig på ett lite mer lättsmält sätt. Vi kan också ta ut svängarna lite mer än vad en analytiker eller journalist kan.

Men ligger inte det här projektet i någon form av konflikt med er trovärdighet som traders? Man brukar ju säga att dom som kan, dom gör, och dom som inte kan, dom lär ut. Har ni misslyckats som traders och försöker nu börja lära vidare istället?
John: Haha, ja kanske, men mitt ordspråk är: Du är aldrig bättre än din senaste trade!

Johan: Vår podd handlar inte om att lära ut hur man blir en trader. Det går inte att lära sig genom att lyssna på oss eller köpa en bok. Man måste börja handla själv och hitta sina egna strategier. Blod svett och tårar helt enkelt.

Men varför tog ni klivet då? Varför slutade ni på Remium och började handla själva? Ryktet säger att ni inte de enda dagshandlarna som kommer från Remium?
John: Robert Ahldin har gett många unga personer med olika bakgrund möjlighet att komma in i finansbranschen. Sen fick man börja smått och växla upp därifrån. Man hade tid att misslyckas. För mig var det naturligt att hoppa av och prova då jag hade jobbat nästan 4 år och ville testa mina egna vingar.

Johan: För min del var det en kombination av att jag hade haft en bra period på börsen och lyckats skrapa ihop ett tillräckligt stort kapital för att våga ta steget samt att jag ville prova något nytt. Jag har dessutom alltid velat göra något själv. Att det är fler daytraders som tidigare jobbat på Remium är nog lite av en tillfällighet. Men Remium var, iallafall när jag jobbade där, ett väldigt entreprenöriellt bolag där man som ung snabbt fick ett stort ansvar.

Hur såg livssituationerna ut för er när ni gjorde det? Hade ni fru, barn och huslån? Eller var ni ensamma och fria så det blev lättare rent psykiskt?
Johan: Jag hade inga barn men fru och lån. Det är klart att det hade varit svårare idag att byta bort en fast lön mot den osäkra tillvaron som trading innebär.

John: Hade då och har fortfarande fru, men har numera kompletterat med några barn. Tror inte det spelar så stor roll hur din situation ser ut om du väl bestämt dig. Jobb finns det ju alltid att söka så man ska inte överskatta det egentligen. Jag tror att det är mer av en bortförklaring som man använder för att man inte vågar ta steget.

Har ni någon gång känt att ni bara vill ge upp och skita i det här?
John: Ja, flera gånger i månaden. Men No Pain – No Gain. Hur många vill inte sluta på sitt jobb ibland? Det är bara att ta nya tag!

Johan: Absolut, jag tror de flesta traders haft perioder då man tvekat på sin egen förmåga. När en sådan period kommer så kan det kännas som att det aldrig igen kommer att gå att tjäna pengar. Men då gäller det att försöka zooma ut och se den lite större bilden, börsen förändrar sig hela tiden och förr eller senare så dyker möjligheterna upp. Det kan också vara en bra idé att ta det lite lugnt med sin handel och försöka att hitta rätt igen. Vetskapen om att det kommer perioder som är tunga gör också att jag försöker ha lite torrt krut undanstoppat.

Men ni tog klivet över till att handla själva kring 2009/2010, så egentligen har ni inte varit med om någon riktig tuff bear-market? Nu när flera säger att vi har en riktig krasch inför dörren, blir ni inte lite oroliga då?
Johan: Det stämmer att vi inte varit traders under någon riktig bear-market men vi har bägge två handlat med aktier länge och upplevde finanskrisen på nära håll. Efter 5 år med stigande börs börjar jag bli försiktig. Tradingmässigt är en fallande börs i sig ingen nackdel, det kan i många fall vara enklare att trada då, men samtidigt har jag också en lång portfölj där jag försöker skala risken.

John: Jag är extremt orolig för det. Att jag ska köpa in mig alldeles för tidigt och sitta med en lång väg ned. Tänker på det nästan dagligen nu.

Men hur strukturerar ni ert investerande, man kan väl inte alltid ha allt i kortsiktiga positioner? Vad händer ifall strategin börjar misslyckas, har ni någon pensionsplan där man varje månad petar undan pengar i t.ex. utdelningsaktier?
John: Med så mycket stryk ett traderhjärta får under en karriär så behövs det ingen pensionsplan! Skämt åsido så får man ha en ”rainy-day-fund”, som det heter i USA. Men mer aktier behöver jag inte.

Johan: Jag har en lång portfölj och en tradingportfölj. Där har jag så att jag får plocka ut pengar som är utöver det jag en gång har stoppat in, så jag har en form av ”high-water-mark” där. Så i tradingportföljen är det samma kapital som avkastas hela tiden där överskottet går till lön, långsiktigt sparande och andra investeringar utanför börsen.

Det finns inget intresse i att öka utväxlingen och öka kapitalet i tradingportföljen?
Johan: Det är ju svårt att ta så mycket större positioner, jag skulle inte vilja göra det i alla fall. Man kan ju ta extremt stora positioner med ganska lite kapital via belåning, så det räcker med ganska lite pengar för att ändå kunna ta en stor position i ett bolag.
John: Nej precis, då är det bättre att ha torrt krut vid sidan av.

Är det bara aktier som ni handlar med?
John: Jesus Adam.

Johan: Jag handlar i princip bara aktier samt lite terminer.

Hur kör ni, har ni ett uttalat mål som ni ska komma över varje dag innan man får gå hem? Och att när man nått t.ex. 10 000kr så måste man stänga av och gå?
Johan: Jag har en målsättning på månadsbasis men stänger inte av och går hem enbart beroende på dagens vinst/förlust.

John: När jag är uppe typ på min nivå och det är en allmän börsdag så försöker jag i alla fall inte hetsa fram några trades. Dock är det svårt när man tycker att man är het.

Åt andra hållet då: hur hanterar man tilten, som onekligen kommer? Hur beter man sig när man torskat 40 lakan på en tveksam trade? Kämpar man tillbaka eller ger man upp och går hem?
John: Svårt att svara på, en tilt är en tilt. Under åren har jag dock blivit bättre på att hantera det, på så sätt att jag inte ser det som ett personligt straff av aktien mot mig som jag måste ge igen utan mer att: sånt händer. Sen kommer det då och då dåliga dagar ändå, men that’s Life.

Johan: Jag försöker alltid jobba mig tillbaka in i matchen. Det är nästan en härligare känsla att gå från -40 till 0 än att tjäna 40.

Hur mycket sitter ni faktiskt aktivt vid skärmen och handlar på en dag? Ni kan ju allvarligt inte sitta öppning till stängning 5 dagar i veckan och bara nöta?
Johan: När jag började trada satt jag nästa alltid från öppning till stängning. Det har dock ändrats och nu sitter jag sällan hela dagarna förutom när det är rapportperiod. Jag vill gärna ha något fundamentalt att hänga upp min trades på, är det en dag utan nyheter så sitter jag hellre på händerna, annars är det lätt att göra något framtvingat och det blir inte bra. Mitt resultat har inte blivit sämre även fast jag dragit ner skärmtimmarna med 20-30%.

John: Helt olika, men om du inte har orken att nöta skärmtid så är det här nog inget för dig.

Är det inte en stor risk att man tar dåliga positioner när man sitter länge vid skärmen och blir uttråkad av att inte hitta något? Att tröskeln blir lägre och lägre för att ge sig in i en affär och helt plötsligt tar man ett bet med dålig risk/reward? Måste man inte ha ett fruktansvärt tålamod?

Båda: Precis. Så är det. Det är tur att det finns så många bra TV-serier att kolla på nuförtiden :).
Johan: Sen är man inte längre lika stressad av att man måste tjäna pengar hela tiden.

John: Det har man märkt av många som kommit och gått, att det har varit en enorm stress till att göra något. Det är många som t.ex. kortar en aktie bara för att den har gått upp, det är knappast en bra strategi. Man måste ha disciplin.

Vart sitter ni och handlar någonstans?
Båda: Vi är fyra stycken som delar ett kontor i centrala Stockholm. I längden fungerar det inte att sitta hemma och trada, man vill komma ut och få den sociala biten också.

Vilka är de bästa affärerna ni gjort?
Johan: Min bästa affär var när jag köpte Björn Borg strax efter introduktionen. När jag köpte bolaget så låg marknadsvärdet kring 100 miljoner kronor och det året jag sålde aktierna gjorde bolaget 100 miljoner kronor i vinst.

John: Jag köpte massa kvalitetsaktier väldigt billigt 2008-2009.

Vilka är de sämsta affärer ni gjort?
Johan: Biotechhärket Bioinvent är den absolut sämsta. Trots att jag alltid haft inställningen att inte äga biotech så satt jag med en rejäl bunt aktier under sommaren 2012 när bolaget rapporterade negativa resultat i tre studier på raken. Ta en titt på grafen så förstår du att det inte var någon höjdare.

John: Bioinvent, Cybercom, Catella. Sen sålde jag oändligt mycket Sivers på 3,50 (står nu i ca 10 men har nosat på 14).

Mellan tummen och pekfingret, hur har detta påverkat era portföljer?
Johan: Alldeles för hårt.

John: Cybercom och Bioinvents krascher kom så nära så det var riktigt illa ett tag faktiskt.

Vad skulle ni säga är den största lärdomen som ni tagit med er från dessa floppar?
Johan: Köp aldrig någonsin biotech. Punkt.

John: Den största lärdomen jag fått av mina misslyckade investeringar är att även om man känner sig övertygad om att man har rätt så ska man inte satsa för hårt. Smärtan av den uteblivna extravinsten om du har rätt kommer att förfölja dig ett litet tag men smärtan att förlora så mycket pengar att du sätter din framtid på spel måste man alltid ha som prio ett.

Vad är era tips till wannabe-traders? Hur blir man som er?
Johan: Det finns inga snabba tips. Lär dig så mycket som möjligt om börsen, bolag, värderingar osv. Man brukar säga att det tar 10 000 timmar att bli bra på något. Det tar antagligen ännu längre tid att bli bra på börsen :).

John: Börja kör på allvar med egna pengar, det finns inga genvägar. Dom allra flesta har också jobbat i branschen, av dom som vi känner så har alla jobbat, på något sätt, i branschen innan de började handla själva. Men det absolut viktigaste är intresset och inställningen, alla som pluggat ekonomprogrammet passar knappast som daytraders.

Nu vill jag provocera lite: många bloggar ute på nätet förespråkar en väldigt defensiv filosofi med värdeinvestering och väldigt mycket fokus på utdelningar. Vad tror ni att dessa personer skulle kunna lära från er?
Johan: Jag tycker i grunden att det är en väldigt sund strategi med värdeinvesteringar. Men man tjänar mycket på att försöka tajma marknaden lite och inte följa med ner med en totalt fullsmetad portfölj i en börsnedgång. Oavsett hur fina bolag du har så går dom ändå ner när börsen går ner. Sen är det där med att tajma marknaden såklart svårt men vi brukar prata om att ge bort de sista 10-15% i podden. Var inte för girig och försök lämna lite smulor på bordet. Det gäller speciellt nu när vi har haft fem år av uppgång på börsen.

John: Allt beror på hur man vill investera. Men jag tror att folk skulle kunna jobba lite mer med belåning och att kanske med att ställa ut optioner, 90 % av alla optioner förfaller ju värdelösa och där tjänar storbankernas market making oändligt med pengar.

Avslutningsvis då, hur ser ni på börsen framöver? Det är många som klagar på höga värderingar och stor nedsida, var tänker ni? Börsen är hög och räntan låg samtidigt som konjunkturen står och stampar, är inte världen ur synk?
Johan: Jag börjar bli mer negativt inställd. För mig är det uppenbart att en stor del av de senaste årens uppgång är driven av stimulanser ifrån centralbanker världen över och framförallt då FED. Med obegränsad tillgång till kapital och extremt låga räntor tvingas investerare att ta högre risk för att få avkastning. Det i sig är oroande och riskerna för att dåliga och oproduktiva investeringar görs. Investeringar som annars inte skulle genomföras. Vi har också en situation där bolagens vinstmarginaler är en bra bit över det historiska snittet drivet av bland annat lägre skatter, stimulanser och kanske framförallt obefintliga löneökningar. Om tillväxten tar fart är risken stor att lönerna ökar mer än försäljningen samtidigt som nedtrappningen av stimulanser måste skyndas på.  Och om tillväxten inte tar fart kommer stimulanserna att fortsätta och risken för att marknaden kör upp börsen alldeles för högt ökar. Sammantaget tycker jag att man ska vara försiktig efter fem goda år på börsen. Det kanske är för tidigt att bli för negativ men aldrig fel att lägga undan lite för en rainy day.

John: Jo, något är fel. Men det finns alltid någonting att oroa sig för. Det viktigaste är att köpa bra bolag som håller i ur och skur. Den våldsamma haussen i microbolagen dör snart ut och då vill du inte sitta med svarte-petter!

————————————

Ställ gärna frågor till killarna i kommentarsfältet nedan så ser jag till att köra en liten uppföljningssession med dessa frågor under kommande veckor!

Vill ni ha kontakt med killarna direkt så finns dessa på Twitter, mail eller varför inte lyssna på deras podcast?

Mvh,
Snåljåpen