Drogförsäljning i en marknadsekonomi

marknadsekonomi

Jag återigen är det dags att snubbla in på det här med incitament i en marknadsekonomi. Den här gången blir exemplet ett ganska radikalt sådant där jag säkerligen kommer få på käft av mina läsare att jag är dum i huvudet eller ute och cyklar.

Det här med droger. Jag förstår inte hur man i hela världen uttalar en stor kamp mot droger men konstant fortsätter att misslyckas. Fortfarande så existerar ju droger och folk använder nu mer än någonsin. Hur kommer det sig egentligen att droghandeln och missbruket fortfarande är ett problem på 2000-talet? Borde vi inte lyckas vinna det här?

Låt oss titta lite på incitamenten för de som säljer och distribuerar drogerna. I vanliga fall så är det ganska lukrativt att sälja droger. Marknaden är väldigt stor och tabubelagd (till och med olaglig!) vilket betyder att det finns en möjlighet att ta stora marginaler på sin försäljning. Så som polisarbetet har fungerat de sista åren så har fokuset varit på att sätta dit de “stora fiskarna”, dvs. de stora distributörerna och de stora försäljarna. Det som sker när man haffar en stor “knarklangare” är att tillgången minskar, men efterfrågan förblir konstant. Vilket enligt marknadslagarna innebär att priserna ökar och det blir ännu mer lukrativt för nya aktörer att ge sig in i branschen.

Hur kan man förvänta sig att döda en marknad genom att hela tiden låta efterfrågan vara konstant? Hur mycket kan man om marknadsekonomi då? Om man däremot attackerar efterfrågan genom att sätta extremt hårda straff på narkotikainnehav etc. så kommer marknaden själv att dö ut. Om ingen köper så kommer ingen vilja sälja, eller? Inte speciellt bra business…

Detsamma nämns i Freakonomics om prostitution. Om sexköpare hängdes ut offentligt samt straffet var tvångssterilisering så skulle efterfrågan istället dö ut och problemet skulle försvinna. Eller? Kanske ska man legalisera narkotika och behandla beroenden som ett hälsoproblem istället för ett lagligt sådant?

Detta verkar ju helt klart vara ett klassiskt missförstånd av “orsak och verkan”. Med all vår kunskap om hur en marknadsekonomi fungerar så borde vi veta bättre än att behandla symptomet av en problematisk situation. Är det ingen som bryr sig om att lösa det riktiga problemet? Dvs. att folk vill köpa och använda droger?

Mvh,
Snåljåpen

7 comments

  1. Mycket intressant inlägg om ett kontroversiellt ämne. “Kriget” mot droger har som du nämner visat sig vara ett enormt misslyckande, då det har kostat människoliv och resurser samtidigt som drogerna finns kvar. Var i Köpenhamn igår, och när man traskar genom Christiania inser man att den danska staten redan har givit upp. Droger säljs öppet, och förbi strosar turister, barnfamiljer och alla andra typer av människor. På uteserveringen sitter folk och röker ganja utan att någon ens höjer på ögonbrynen. Endast en bro skiljer Danmark från Sverige. Svenska politiker är dock livrädda för att öppna för en pragmatisk lösning på problemet. Man fortsätter på den dyra och ineffektiva linjen som knappast tar hänsyn till forskning. Efterfrågan är uppenbarligen stark som du säger. Det skall verkligen bli intressant att följa utvecklingen framöver.

  2. Bara vända blickarna mot Portugal och även Tjeckein. ALLA droger är där avkriminaliserade för eget bruk. Detta har gjort att i alla fall Portugal som jag läst på en hel del om lagt pengarna dem sparat in på minskade fängelsekostnader, rättegångar, polisarbete m.m m.m och lagt det på förebyggande ändamål istället. Resultatet är att brott och dödsfall kopplade till droger har sjunkit drastiskt och även droganvändande totalt sett har sjunkit.

    1. Nej, små mängder (upp till 10 dagars användande) är belagt med samhällstjänst eller små böter samtidigt som man pressas att delta i rehabiliteringsprogram.

      1. Inte i Portugal i alla fall, där får du ha x gram på dig av y drog och det är 100% ok för eget bruk. Dock om jag fattat fel så skulle det du säger faktiskt vara ännu bättre 🙂 Länk isåfall väldigt gärna 🙂

        1. Wikipedia är alltid bra att börja med: http://en.wikipedia.org/wiki/Drug_policy_of_Portugal

          Det var inte därifrån jag fick det men Wikipedia säger samma sak som jag minns:

          Individuals found in possession of small quantities of drugs are issued summons. The drugs are confiscated, and the suspect is interviewed by a “Commission for the Dissuasion of Drug Addiction” (Comissões para a Dissuasão da Toxicodependência – CDT). These commissions are made up of three people: A social worker, a psychiatrist, and an attorney.[9][10] The dissuasion commission have powers comparable to an arbitration committee, but restricted to cases involving drug use or possession of small amounts of drugs. There is one CDT in each of Portugal’s 18 districts.

          The committees have a broad range of sanctions available to them when ruling on the drug use offence. These include:

          Fines, ranging from €25 to €150. These figures are based on the Portuguese minimum wage of about €485 (Banco de Portugal, 2001) and translate into hours of work lost.
          Suspension of the right to practice if the user has a licensed profession (e.g. medical doctor, taxi driver) and may endanger another person or someone’s possessions.
          Ban on visiting certain places (e.g. specific discothèques)
          Ban on associating with specific other persons.
          Foreign travel ban.
          Requirement to report periodically to the committee.
          Withdrawal of the right to carry a gun.
          Confiscation of personal possessions.
          Cessation of subsidies or allowances that a person receives from a public agency.

          If the person is addicted to drugs, he or she may be admitted to a drug rehabilitation facility or be given community service, if the dissuasion committee finds that this better serves the purpose of keeping the offender out of trouble. The committee cannot mandate compulsory treatment, although its orientation is to induce addicts to enter and remain in treatment. The committee has the explicit power to suspend sanctions conditional upon voluntary entry into treatment. If the offender is not addicted to drugs, or unwilling to submit to treatment or community service, he or she may be given a fine.[6][11][12][13]

  3. Jag tycker du talar lite mot dig själv. Om du vill applicera teorier om marknadsekonomi så var då konsekvent. Åtgärderna syftar till att minska droganvändandet.

    Om tillslag av polis och beslag av tull görs så borde priset öka. Om då priset ökar så borde enligt marknadsekonomiska teorier efterfrågan minska vid det priset. Om det dessutom är straffbart med böter och fängelse så borde det också prisas in och därav efterfrågan vid det priset minska.

    Att släppa det fritt bör isf göra drogerna billigare och därmed öka efterfrågan vid det priset.

  4. Som du är inne och touchar på så är en annan (imo) god lösning att legalisera droger, på samma sätt som man bör legalisera exempelvis prostitution. Det är inget annat än en överenskommelse mellan två individer och när man börjar hänga ut överenskommelser är man ute och traskar på hal is. När det finns lagliga och betydligt säkrare sätt att använda droger eller prostitution (systembolaget i privat regi etc) än det finns idag, lär langare samt nedgångna prostituerade med mera att försvinna. Mina fem cent.

Leave a Reply