Snåljåpens lördagsintervju: Snåljåpen!

Det här kan verka en aning skruvat och är förmodligen något av det mest absurda jag gjort i mitt liv. Sanningen är den att jag länge velat skriva lite mer om min historia men alltid har haft svårt att hitta rätt medium för detta. I de intervjuer jag genomfört har jag insett att just intervjuer är ett klockrent sätt att få snabb inblick i en persons liv och filosofi, även om det förstås handlar mycket om att ställa rätt frågor. I det här fallet så känner jag intervjuobjektet extremt bra vilket kanske gör att det istället blir svårt att ställa bra frågor. Oavsett om ni gillar resultatet eller inte så har jag verkligen gillat att göra denna intervju. Det har varit väldigt utmanande för mig att byta perspektiv och försöka se objektivt på..mig själv.

Antingen är den här intervjun ett stort tecken på hybris och så kommer jag få massa skit för den, eller så är det bara ett lite roligare sätt att berätta om mig själv på. Vad tycker ni?

Mina damer och herrar: Snåljåpen!

————————————————————————

Hur gammal är du?

23 år

Vad har du för bakgrund/utbildning?

Ingen formell utbildning mer än 2 år på en IT-inriktad gymnasielinje.

Vad jobbar du med?

Jag är IT-konsult inriktad mot större affärssystem/ekonomisystem (mer specifikt, SAP) med en specialisering mot logistikprocesser. Dock har jag ett brinnande intresse för arbetsmetodik och IT-processer vilket är vad jag jobbar med just nu. Alltså mycket kring HUR man utvecklar IT-system och HUR man jobbar med systemförvaltning.

Hur länge har du jobbat med det och hur hamnar man egentligen där?

Sedan 2009 ungefär. Det började egentligen med att jag jobbade på en bygghandelsaffär och fick möjligheten att delta i ett projekt som skulle byta affärssystem i hela koncernen. Så jag började med att resa runt i Sverige och utbilda i det nya systemet, hamnade sedan på kontoret med att förvalta/vidareutveckla systemet, hamnade på systerbolaget i Norge, på huvudkontoret i Finland och senare åter på hemmaplan i Sverige, men nu som konsult. Så man kan säga att jag fick chansen 2009 att visa vad jag går för och så har jag bara kört.

Du känner inte att du har hoppat över ett stadie i livet med högskola osv? Är det något du reflekterat över?

Det första året när jag reste runt så hade jag alltid en tanke om att jag efteråt skulle läsa klart gymnasiet för att sedan plugga till ingenjör. Jag har alltid varit tekniskt intresserad och lite av en sifferkille så jag tänkte att elektronikingenjör eller liknande var precis det jag behövde. Jag hade egentligen en oro med mig hela tiden att när det här projektet tar slut så börjar min karriär på noll igen eftersom jag inte har någon utbildning att luta mig på, så det var nog mycket därför jag hade tankarna om en ingenjörsinriktning. Saken är dock den att jobbet rullade på, och när projektet led mot sitt slut så fick jag erbjudande om nya uppgifter. Det var väl runt hösten 2010 som jag insåg att: om jag bara klarar mig till ”nästa steg” så kanske jag är ”klar”. Då kanske mitt CV inte är så tomt längre och då kanske karriärsutvecklingen väger upp för högskoleavsaknaden. Så där tog jag ett väldigt medvetet beslut att köra hårt på den här karriärsbanan så länge det bara går, så får jag senare i livet ta ställning till vad jag gör när det inte längre går. Nu är det 2014, för ett år sedan tog jag klivet över till konsultsidan och utmaningarna rullar på som aldrig förr. Än så länge har det inte tagit stopp.

Men du känner ändå att du har hittat någonting som du brinner för?

Nja, det vill jag väl egentligen inte påstå. Jag tycker egentligen att det mest är trams att man ska jobba med det man älskar. 99 % av alla som väljer studieinriktning med hjärtat kommer ändå inte älska sina jobb när de väl pluggat klart. Inom IT-utveckling så använder man uttrycket ”good enough” lite skämtsamt för utveckling som inte är perfekt men ändå duger. Det kanske finns lite buggar, systemet är kanske inte jättesnyggt men användbart. Kanske ska man ha samma inställning till sitt arbetsval? Mitt jobb är bättre än ”good enough” men det är inte heller någonting jag helst av allt vill göra. Jag trivs väldigt bra med det jag gör, och mina arbetsuppgifter är utmanande. Men det tror jag snarare handlar om vilken inställning man har än vilken arbetsinriktning man har valt. Har man fokus på att utvecklas på ett personligt plan inom ett kompetensområde så spelar det nog ingen jättestor roll vilket område det är, då handlar det mer om att hitta en arbetsgivare man trivs hos. Mitt råd är att välja karriär mer efter plånboken än efter hjärtat. Hitta ett område som verkar ”intressant” och ”utmanande” och som fortfarande har bra lönenivå. Jag har hellre ett halvroligt jobb som betalar bra än ett fantastiskt jobb där jag knappt kan leva på lönen. Men alla är vi förstås olika.

Människor i din närhet verkar ofta bli provocerade av att du saknar utbildning men ändå tjänar långt över snittet, hur förhåller du dig till det?

Det här är ett mycket intressant tema, och det är med viss risk för att verka dryg som jag svarar. Jag vill påstå att utbildning inte har ett dugg med skolgång att göra. Jag anser mig själv som lika utbildad (eller mer?) än många som gått 5 år på universitet trots att jag inte har några högskolepoäng. Utbildning kan ta många former, och den klassiska Svenska skolgången är bara en av många. Egentligen handlar utbildning om ett intresse och en vilja att lära, och den har absolut ingenting med skolan att göra. Jag känner flera som gått mer än 5 år men som bara kom ut fattigare på andra sidan. Missförstå mig rätt, jag saknar formell utbildning, men jag har investerat åtskilliga timmar i att utbilda mig själv, rakt utifrån intresse, så att kalla mig outbildad tycker jag är felaktigt. Jag är bara inte utbildad på samma sätt som andra.

Trots din höga inkomst så verkar det på bloggen som att du inte lever speciellt extravagant. Hur motiverar man sig egentligen till att snåla när man faktiskt inte behöver?

Jag har väl egentligen aldrig varit något jättefan av att göra av med pengar och leva flådigt. Jag är absolut inte snål, men jag bryr mig om vad saker kostar och betalar ogärna mer än jag behöver. Varför ska jag betala 1000kr för en tröja om jag kan köpa en ”good enough” för 400kr? Det där har jag aldrig riktigt förstått. Poängen är väl att jag inte snålar, jag lever precis som vanligt efter den livsstil jag vant mig vid, jag tror bara inte att jag skulle bli lyckligare om jag gjorde av med mer pengar.

Har detta kanske någonting med ditt aktieintresse att göra egentligen? Hur kom du egentligen in i aktiesvängen?

Egentligen så började jag handla med fonder när gick i högstadiet. Det började med att jag hade sommarjobb och fick in lite pengar. Det enda intresset jag hade på den tiden som kostade pengar var egentligen mopeder. Saken var väl dock den att det inte kostade lika mycket pengar som jag drog in, varpå jag hade pengar över som ”låg och skräpade”. På den tiden hade jag Swedbank och deras fondhandelssida var väldigt intuitiv och enkel (idag känns den dock lite förlegad), så jag började klicka runt lite och köpte asienfonder. När fonderna sedan började gå upp i värde och jag insåg att jag kunde tjäna pengar på mina pengar, då vaknade intresset. Men det var nog egentligen inte förrän runt 2008 som jag började intressera mig ordentligt för vad fonderna faktiskt innehöll. Fram till dess vill jag nästan påstå att jag ”investerade” utan att ha en aning. Mitt riktiga aktieintresse vaknade ordentligt efter bankkrisen och sedan dess har intresset växt i rasande fart. Nu har jag åtskilliga böcker under bältet och över 500 skrivna inlägg på bloggen.

Hur ser din investeringsfilosofi ut?

Jag gillar bolag som fått ta mycket mer skit än de förtjänar. Jag vet inte om jag vill kalla det för turnaround eller bara orimligt lågt värderade bolag. Ett exempel är Danske Bank som jag köpte förra året då jag tyckte att de fått lite för mycket stryk. Banken var nästan konkursvärderad och man såg ändå tecken på att de börjat städa upp sina dåliga lån. Samma sak gäller i Citigroup idag även om värderingen redan kommit upp en bit från botten.

Bahnhof är ett fantastiskt bolag i tillväxt med rejäla kassaflöden och där man faktiskt kan skryta med en skuldfrihet. Det tillsammans med att grundarna är huvudägare med rejält majoritet av rösterna gör mig nöjd. Eftersom bolaget handlas på Aktietorget så har det länge funnits en ”Aktietorgsrabatt” som jag inte riktigt tycker varit rättvis. Ett bolag med så fin tillväxt och direktavkastning på 4 % ska inte handlas till så lågt P/E som det gör.

Men i portföljen finns också t.ex. Castellum som knappast är ”lågt värderat”, däremot är det en stabil pelare mitt i portföljen som utgör en bra bas. Jag har en bred syn och har egentligen inte någon strikt inrutad filosofi.

Det verkar onekligen som du har fötterna djupt rotade i värdeinvesteringsträsket även om du kanske inte letar efter lika stora och stabila bolag som många andra?

Så är det. Jag anser att jag har ”förstått” aktiemarknaden och vad aktier handlar om, och investering handlar, enligt mig, om att räkna ut vad någonting är värt och att sedan köpa det för antingen det eller mindre. Därmed inte sagt att det inte går att tjäna pengar utan att räkna ut vad någonting är värt, men det är inte riktigt en stil eller filosofi som jag förespråkar eller förstår mig på. Men jag bortser absolut inte från att folk lyckas med det. I regel tycker jag att värdeinvesterare är alldeles för inskränkta. Trots att man har sina fötter djupt rotade i en filosofi som fungerar så måste man vara öppen för att det finns flera möjliga vägar att tjäna pengar på aktiemarknaden. Bara för att jag inte förstår andra vägar så betyder det inte att jag kan avfärda det som trams och oseriöst.

Många investerare har filosofier som förändras med åldern, hur har din filosofi och syn på marknaden förändrats med åren?

När jag tog klivet över från fonder till aktier så hade jag en allt annat än defensiv syn på investerande. Jag har egentligen alltid försökt räkna risk vs reward även om mitt tillvägagångssätt var fruktansvärt osofistikerat på den tiden. Jag handlade mycket skit med potential på den tiden även om några av mina första aktier var Swedish Match, Axfood, MTG och ABB. Sen hade jag en period där jag gick vilse i olika hävstångscertifikat, men där antar jag att de allra flesta har varit någon gång i sitt liv. Egentligen finns det inget speciellt tillfälle när jag ”blev värdeinvesterare”, jag tror att det är lite av en mognadsprocess som man ofrivilligt går igenom som investerare på aktiemarknaden.

Dina bästa aktier någonsin, vilka har det varit och utifrån vilken filosofi har du köpt?

Det bästa case jag haft är fortfarande Africa Oil som jag köpte på 1,01 kanadadollar (ca 7 SEK) när den fortfarande bara handlades på TSX-börsen i Toronto. Aktien sålde jag av i många omgångar mellan 30-80 kr. Aktien köpte jag på någon form av risk-reward-tänk och på en tilltro till Lundin-familjen. Även om AOI var mitt bästa case så var det tyvärr med vad jag idag kallar för ”småkronor”.

I reda pengar så är det nog Protector Forsikring som ligger bäst till med ca +20 000 kr. Där är det snarare mer av min ”nyare” filosofi som lett till inköp. Ett lite mindre bolag men med bra siffror bakom som värderas under vad jag tycker är rimligt. Bl.a. stor exponering mot den norska bostadsmarknaden gör många investerare livrädda vilket är precis sådant som jag tycker lockar

Din sämsta affär någonsin då?

Min absolut sämsta affär är absolut inte någon hemlighet för någon, det är utan tvekan Northland Resources. Där gjorde jag lite beräkningar av vad intjäningen skulle vara baserat på järnpriset osv. Problemet var förstås att kalkylerna för att färdigställa gruvan inte var värda pappret de var nerljugna på. Även om det sved något så fruktansvärt när det inträffade så lugnar det mig lite att det också var med ”småkronor”. T.ex. uppgången nu i maj månad i min portfölj är långt mer än jag förlorade totalt i Northland. Nuförtiden aktar jag mig för att ha så stor exponering mot ett enda bolag i portföljen.

Kanske var det smällen i Northland som skapade värdeinvesteraren i dig?

Det är absolut inte ett orimligt antagande. Även om jag vill påstå att jag var någon light-version av en värdeinvesterare innan så blev jag betydligt fegare efteråt. Det kan vara så att Northland var det bästa som har hänt min investerarkarriär, vilket är bisarrt att erkänna. Det mest lönsamma för min portföljutveckling var att spola ner tusenlappar i avloppet. Men som Caparzo sa i en av Snåljåpens bättre intervjuer, alla gör misstag, det handlar om att göra dem så tidigt som möjligt, det blir billigast så.

Du sa att du från början började investera för att du hade pengar över, är det fortfarande så? Att du bara investerar för att du inte vet vart du ska göra av pengarna?

Nej, så är det absolut inte längre. Jag är dock långt ifrån lika målmedveten som många andra bloggare på nätet. Tanken från min sida är att jag ska stoppa undan tillräckligt mycket pengar som förökar sig så att jag sedan ska kunna leva på avkastningen. Mitt första steg är att 5 % avkastning på portföljen ska kunna täcka mina ”fasta” levnadskostnader. Alltså, de pengar jag ska ”leva” för måste jag själv dra in, men då är det inte lika viktigt med hur mycket man tjänar. Om boende, bil och mat täcks av t.ex. utdelningar så kan jag i stort sett jobba i glasskiosk och fortfarande ha ett schysst liv. Tanken har liksom aldrig varit att jag ska sluta jobba, snarare vill jag kunna välja jobb utan tanke på vad det betalar. Det vore t.ex. fantastiskt att kunna jobba heltid med välgörenhet.

Hur ser prognosen ut då, kommer du någonsin att nå dit?

Ja, det här tycker jag faktiskt nästan är lite jobbigt då jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till det. Men med nuvarande takt på sparandet så skulle den här magiska gränsen kunna inträffa redan innan jag fyller 30 år. Miljonär innan 30 känns så himla förlegat, jag skulle kunna pensionera mig före 30! Nej men skämt åsido, jag vet inte om min spartakt kommer se ut såhär framöver, kanske kommer jag helt plötsligt vilja köpa ny bil, villa och göra av med alla pengar? Oavsett så ger det mig en fruktansvärt skön trygghet i mitt liv att veta att jag har alla möjligheter i världen, men jag vet inte om jag just nu är så himla motiverad till att sluta jobba. Hur gnällig jag än må vara ibland så är det få saker jag ogillar med mitt liv just nu. Varför ändra på det?

Om vi ska försöka knyta ihop den här säcken så verkar det vara två inriktningar på bloggen/i ditt liv, karriären och investerandet. Vad är dina bästa råd till unga karriärister och vad är dina bästa råd till investerare?

Oj, det här är svårt. Men när vi pratar karriär så vill jag nog börja med att säga att det är skittråkigt att jobba men roligt att utvecklas. Om man ser på sitt arbete som en möjlighet till personlig utveckling så blir det betydligt lättare. Satsa på att ge allt, om ett område känns svårt eller omöjligt: lär dig det! Säkert hälften av min arbetsmässiga kunskap kommer från att jag sprungit på begrepp som jag inte förstått, börjat kolla på wikipedia, frågat runt, läst någon bok, gått på nått seminarium osv. Nästa gång jag sprungit på begreppet har jag kunnat medverka och bidra! Man kan väl kalla det för någon form av just-in-time-utbildning istället för den just-in-case-utbildning som sker på många skolor. Väldigt många som jag sprungit på i mitt liv är däremot människor som helt vänder om när de stöter på någonting ”okänt”. Varje sak man inte kan eller förstår är en möjlighet till utveckling, och när man ser på arbetslivet ur det perspektivet så blir det inte lika jobbigt att jobba. Det är nog mina bästa råd, välj inte jobb efter hjärta och oavsett om du är sjuksköterska, bilmekaniker eller kvantfysiker: våga gå utanför din comfort zone! Utmana dig själv, det lönar sig!

Om jag ska ge råd till investerare så handlar det så himla mycket om vilken situation man är i och vilket stadie man är i. Jag ger inte samma råd till någon som köpt sin första aktie till någon som investerat i ett par år. Till nybörjarna vill jag nog säga att: börja med att läsa på om värdeinvestering och bolagsvärdering så kommer man förmodligen att hitta rätt senare. Kolla gärna mina boktips och undvik Benjamin Grahams böcker, åtminstone till en början. När vi pratar om att gå utanför sin comfort zone så handlar det om att gå utanför men inte för långt utanför. När vi går för långt utanför så känns uppgiften omöjlig och vi blir genast omotiverade. Hur långt utanför man ska gå är individuellt, men jag kan nästan lova att som nybörjare är det ingen bra idé att börja läsa t.ex. Intelligent Investor. Bättre är t.ex. att börja med Margin of Safety eller andra mer ”konceptuella” böcker för att sedan, om man nu prompt måste läsa Graham, gå på Intelligent Investor osv.

Om jag ska ge råd till lite mer erfarna investerare så skulle jag rekommendera att vidga vyerna utanför det vanliga. Ett uttryck som jag ofta slänger omkring mig är ”Good is the enemy of great” och det är i den fällan som jag ser många värdeinvesterare fastna. Man hittar ett tillvägagångssätt som ”fungerar” och slutar sedan att utveckla sin filosofi. Även inom investerandet handlar det om att alltid utvecklas. Bara för att någonting fungerar och går bra så betyder det inte att man ska nöja sig! För min egen del så tycker jag t.ex. att Jack D. Schwagers intervjuböcker är helt fantastiska. Där får man verkligen en bra inblick i att det finns fler vägar till framgång på börsen.

Avslutningsvis, Snåljåpens läslista på vägen till rikedom på börsen?

Absolut, jag tycker att dessa 3 böcker är en fantastisk start till en sund filosofi och en bra syn på marknaden. Självklart finns det en hel del klassiker man också ska läsa, dock tycker jag att t.ex. Beating the Street och A Random Walk passar bättre in på den som redan har lite insikt. Då har man möjlighet att ta till sig innehållet i böckerna bättre än om man läser utan bra kännedom om marknaden.

1. Why are we so clueless about the stock market? – Mariusz Skonieczny (Bokus, Adlibris, CDON)
   
2. Active Value Investing – Vitaliy N. Katsenelson (Bokus, Adlibris, CDON)
3. Investment Philosophies – Aswath Damodaran (Bokus, Adlibris, CDON)
   

————————————————————————

Mvh,
Snåljåpen