De allra flesta skulle säkert tjäna på att hålla sig till en enda strategi och exekvera hela livet, t.ex. buy-and-hold av bolag med hög direktavkastning, men så vill inte jag jobba. Min målsättning är att maximera min avkastning varje år utan att för den sakens skull ta orimligt höga risker. Jag vill ta en risk som är i linje med, eller under, risken som jag skulle tagit om jag köpt en indexfond, och trots detta vill jag avkasta mer än index.
Jag anser att buy-and-hold är ett alldeles fantastiskt sätt att uppnå en medioker avkastning på. Absolut kommer man få en “ok” avkastning till en “ok” risk, men är vi verkligen säkra på att vi kommer att överavkasta på lång sikt? Min poäng är att affärsmodeller kommer och går och det samma gäller företagen som försöker exekvera dessa. De bolag som har en lång historik bakom sig och en stor förutsägbarhet framför sig är ofta prissatta till den grad att de ofta omnämns som dyra. Kommer man verkligen att överavkasta genom att köpa fina, stabila och dyra bolag? “..wonderful company, fair price..” bla bla bla. Ni som anser att jag saknar ödmjukhet som inte avgudar Buffett, anser ni att ni är ödmjuka inför uppgiften att klara av att hitta “wonderful companies”? Jag tycker det är betydligt lättare att hitta bra priser än långsiktigt bra bolag.
I en värld som förändras allt snabbare så kommer det bli allt svårare att hitta bolag med långsiktigt hållbara affärsmodeller. Livscykeln på marknadens produkter blir allt kortare vilket ställer allt högre krav på innovation och förändring. Många branscher blir störda av uppstickare som kommer med nya, innovativa, produkter och affärsmodeller. De stora bolagen tvingas antingen själva investera tungt i R&D eller köpa upp konkurrenterna, sällan till några reapriser. Självklart tror jag att Coca Cola, Procter & Gamble och Wal-Mart kommer finnas kvar om 10 år, men om jag får frågan huruvida de kommer att slå index eller inte, då blir jag genast väldigt skeptisk.
Det sista året har jag utvecklats, till mångas förtret, till en allt mer kortsiktig investerare där jag försöker ta vara på, vad jag anser som, kortsiktiga felprissättningar i aktier istället för att försöka lista ut vilka bolag som kommer gå bra de närmsta 20 åren. Warren Buffett har historiskt sett varit fantastiskt duktig på det, men om Warren Buffett hade gett sig in i leken nu, hade han haft lika lätt att lyckas? Jag är inte så säker. Sen bör man också fundera på om Buffett skulle haft samma placeringsfilosofi om Berkshire förvaltade 10 miljoner istället för de hundratals miljarder som det nu handlar om. Jag är inte så säker där heller.
Jag säger absolut inte att vi ska lägga fundamentala värderingar åt sidan, tvärtom! Jag säger inte heller att en “ny tid är här” precis som innan dotcom-kraschen. Vi behöver såklart bli allt bättre på att värdera bolag men vi måste också bli allt bättre på att inse att affärsmodeller inte varar för evigt. Jag tror att den aktiva värdeinvesteraren kommer att spöa den långsiktiga buy-and-hold-investeraren rejält de närmsta årtiondena. Vad tror ni?
Mvh,
Snåljåpen
Vad är ditt långsiktiga mål och nuläge? Dvs kapital i nuläget, sparande varje månad, förväntad avkastning i % och hur lång sparhorisont?
Det enda långsiktiga målet är att förr eller senare vill jag kunna slippa jobba/jobba enbart med investeringar. Just nu har jag precis hoppat av min anställning för att starta eget vilket ger ett par månader med i stort sett obefintligt nysparande, innan det så kunde jag tuffa 25-30000 i månaden i nysparande. Om jag exekverar enligt min plan så kommer jag att plocka en betydligt lägre lön i framtiden men avsätta pengar i mitt aktiebolag som också kommer att investeras. Min “net worth” kommer bli mycket mer komplex i framtiden :).
Jag har ingen förväntad avkastning på min portfölj utan jag jobbar för att hela tiden vara bättre än index och försöka nå en absolut avkastning även om jag inser att jag inte kommer att klara det alla år. Sparhorisonten är oändlig men placeringshorisonten varierar ifrån ett par dagar till ett par år.
Mvh,
Snåljåpen
Att sitta still i båten är inte minst i nuläget en sämre strategi. Att köpa bra bolag i en gynnsam trend men att avyttra dem när trenden är tydligt negativ är min melodi. Minimera förluster är och förblir en vinnande strategi.
Precis så tänker jag. Det optimala är ju att hitta fina bolag till bra pris i bra trend och sedan bara följa med, men jag har insett att med kortare horisont kan man tulla lite på kvaliteten och titta mer på pris. Man får dock passa sig så man inte sitter fast med hela portföljen i värdelösa bolag. Men så länge man bara köper bolag som man kan tänka sig bli sittande med i 1-2 år så tycker jag att det är helt okej.
Mvh,
Snåljåpen
Jag tror definitivt att du har en poäng. En stor skillnad idag är att man som så kallad småsparare idag har tillgång till informationsflöden och analysverktyg som man tidigare bara kunde drömma om.
Själv kör jag halva min portfölj enligt ett liknande tänk vad jag kallar snabbfotad värdeinvesterare. Kandidatlistan är aktier som jag utan problem kan äga ett år men genom kortsiktiga justeringar kan jag öka avkastningen. Andra hälften är mer stabil och är en blandning av buy-and-hold aktier och strukturerade produkter.
Den stora skillnaden är att den första strategin kräver oerhört mycket mer tid och engagemang. Det blir många timmar framför datorn och det är detta som gör att många bör välja den senare strategin. Själv har jag intresset så jag kör båda. Tiden får utvisa vilken strategi som ger bäst avkastning och kanske inte minst return on time invested.
Mycket kloka ord från dig här. Absolut kommer det kräva mer tid, men vem kan förvänta sig att överavkasta utan att investera tid? Är man slöfet så får man köpa indexfonder, inte konstigare än så. Ju mindre tid man förväntar sig att lägga på att optimera portföljen desto mindre avkastning tror jag att man får nöja sig med. Om man spenderar tid på att analysera bolag grundligt PLUS spenderar tid på att analysera marknadens beteende och sedan handlar aktivt, då tror jag man är en intressant strategi på spåren.
Mvh,
Snåljåpen
Jag håller med. Min inställning är att det är betydligt enklare att hitta bra bolag i uppåtgående trend som lär öka säg 10% inom en snar framtid, än att hitta bolag jag känner mig säker på kommer att fördubblas inom tre år.
Värdeinvestering baseras i grunden inte på överavkastning gentemot index. Den baseras på inflationsskydd under rådande omständigheter då Graham skrev sina böcker. Överlag förstår de flesta inte begreppet med att köpa bolag under egentligt värde, så kallad säkerhetsmarginal för att i sin tur undvika att förlora pengar. Gentemot den defensive investeraren som köper bolag av typen du nämnt så går den företagsamme investeraren steget längre och letar bolag som av olika anledningar inte andra upptäckt, gillar o.s.v. Men att kortsiktigt spekulera i uppgång, kommande innovationer är just inget annat än spekulation. Möjligen skulle jag döpa om mig till kortsiktig spekulant och inte slänga mig med ordet investerare som många idag tyvärr gör. Det i sig är inget ont eller fel utan bara ett konstaterande av vad de flesta egentligen är, spekulanter.
Spekulant kanske absolut är en bättre beskrivning på mig än investerare. Men sanningen är den att jag gör både och. Jag har spekulativa innehav där jag har en tro om en marknadsriktning, men så har jag också innehav där jag tycker bolaget är ok värderat och jag bara vill åt deras kassaflöde.
Poängen är att jag värderar alla mina köp utefter fundamentala faktorer, jag köper aldrig någonting utan att göra en hyfsat grundlig DD. På det sättet ter jag mig alltså mer mot värdeinvestering eftersom det är värderingen av bolag som jag baserar mina beslut på. På det sättet är jag inte mindre spekulativ än någon annan. När en värdeinvesterare köper någonting på lång sikt så är det ju egentligen också spekulation om att det ska gå bra, bara på längre sikt.
Jag tror på en investeringsfilosofi baserad på fundamental analys, peer-valuation, marknadsanalys och en ägandehorisont på 6-36 månader. Åtminstone är det vad jag försöker pyssla med, tiden får utvisa om det är bra eller inte.
Mvh,
Snåljåpen
Tänkvärt.
Du säger att det är lätt att hitta bra priser, men hur vet du om priset är bra utan att analysera businessen? 300K kanske är dyrt för en Volvo, men billigt för en Porsche. Vad menas med kortsiktiga felprissättningar? Jag tänker då på börsrobotar. Vad anser du är din egde mot the big guys på sex måanders sikt. Som jag ser det kan vad som helst hända aktiekursen på sex månader, det är först på lång sikt som fundamenta verkligen kommer att avspeglas i kursen.
Läs om, läs rätt. Jag har aldrig någonsin påstått att jag inte analyserar företagen som jag köper. Tvärtom analyserar jag dom väldigt, men inte bara verksamheterna utan även de marknadsmässiga förutsättningarna för aktiens handel.
Kortsiktiga felprissättningar uppstår t.ex. när alla vill sälja samtidigt av någon outgrundlig anledning, då hinner inte köparna sätta jämviktspriset på rätt ställe vilket innebär att man kan köpa bolag för mindre än vad dom egentligen borde kosta. Sen inser jag också att analytiker/investerare/folk flest kommer att se på priset olika beroende på om dom förväntar sig äga en vecka, en månad eller ett år. Det kan kanske låta lite befängt, men ägandehorisonten påverkar.
Sen är det jätteroligt att folk pratar om att börsrobotar gör marknaden effektiv, men så är det verkligen inte. Okej, kanske i Ericsson och Nordea, men knappast i bolag där en dagsomsättning i aktien är kaffepengar, det finns helt enkelt inget utrymme eller intresse. Även om en robot skulle kunna härja fritt så är det ingen som ids.
Du tittar på marknaden utifrån dina skolböcker och jag tittar på marknaden utifrån mina, det är inte konstigt att vi ser olika saker.
Mvh,
Snåljåpen
Ska bli intressant att se hur kortsiktiga strategin kommer att avkasta mot index.
Mvh IK
Hej!
Tack för en bra blogg och följer dig på twitter!
Skulle du kunna göra ett inlägg om hur det arbetar dig igenom årsrapporter/kvartals och vilka siffror du lägger fokus på och hur du räknar på det.
Tex, Inom vilka gränser är X företag rimligt att befinna sig i skulder om dom har x vinst/aktie osv.
Vad det är som gör att du väljer trycka på köp/sälj knappen.
mvh
Absolut, men det blir egentligen inte ett inlägg utan snarare en hel bok. Jag tittar på extremt mycket saker och det skiljer sig enormt från verksamhet till verksamhet. Exakt hur jag kommer fram till vad ett bolag är värt beror helt på verksamhet, historik och framtidsutsikt.
Några grundläggande och kvantitativa saker som jag alltid tittar på:
Kassaflöde, P/B-tang (alltså aktiepriset delat på materiella tillgångar), utdelningsandel, utdelningshistorik, CAGR, marginaler, soliditet, ROE, ROIC, räntetäckningsgrad.
Några saker som jag alltid tittar på gällande marknaden:
Omsättning i aktien, hur stor free float som finns, vilka aktörer som handlar för stunden, hur många ägare det finns,
Några saker som jag tittar på mer kvalitativt:
Ledning med erfarenhet av branschen, ledning som själva äger aktier i bolaget, om det finns stabila huvudägare, vem som grundat bolaget och vad den personen har för roll idag.
Värdering är en vetenskap och alla måste skapa sitt eget sätt att värdera. Mitt tips är att läsa mycket böcker och hämta inspiration från hur andra har gjort. Börja gärna här på bloggen med mina boktips så har du en bra grund att stå på!
Mvh,
Snåljåpen
att leta market cap i dessa tider är som att leta efter ‘rubiks-cube’ ala 1974 🙂 som jag twittrade så skall man parkera >50% i en fond som slår 2 flugor på en smäll (usdsek+usatechnologin) vem har inte ett fb o söker på googel fast dessa känns som rubiks-cube, så skall man inte glömma att kronan har backat över 30% mot dalern så titta in ‘robur-technology’ över +53%/12m.. sen skall man klicka [f5] på vinnare/förlorare listan, varje dag dyker nått upp, fast jag låter bli dagens o kör på veckans special 🙂 sen sätter man target på några och stoplossar tills de gått ur redzone 🙂 just nu har jag ericsson o nokia = jag har inte sett en bättre nisse än vestberg på väldigt länge o sen nokia har man inte ‘here.com’ ibland apparna så kan det hända att det känns lite rubiks-cube ladda ner senare 🙂
Nja, buy and hold var väl ganska många århundraden sättet att bli rik och att dessutom lyckas behålla en förmögenhet. Finns väl få adliga familjer som inte sitter på land och skog för att få sina garanterade 3-5% avkastning + som bonus värdeökningen som sker över tid.
Var och en ska givetvis göra vad dom är bekväm med och jag tycker det är en intressant mentalitet bland läsare till finansbloggar att dom anser att alla måste köra värdeinvestering a la Buffett. Avviker man från det så blir det ofta klagomål.
Själv kör jag buy and hold men contrarian så många företag jag köper kan se riktigt risiga ut vid köp tillfället och flera månader/år efteråt. Får klagomål ganska ofta på min investeringsstil och kanske är det / kommer de klagomålen också visa sig vara korreka… Vem vet?
Jag har helt missat att du slutat på jobbet! Lycka till med egna firman!
Buy and hold har absolut ganska många århundranden bakom sig, men det är också århundranden där vi inte haft någon existerande marknadsplattform där man kunnat sysslar med mer aktivt investerande. Idag ser förstås situationen väldigt annorlunda ut, och det är självklart någonting som vi ska dra nytta av. Däremot så verkar jag vara den enda som tycker det av finansbloggarna, alla vill sitta på händerna och äga samma aktier år efter år och lita på sin förmåga att hitta fantastiska bolag som kommer överavkasta långt in i framtiden. Jag är ödmjuk inför min förmåga att leta företag som inte bara är “built to last” utan också ska vara bättre än sina peers. Jag tycker helt enkelt att jag är bättre på att ta reda på vad ett företag är värt idag istället för att spekulera i vad det ska vara värt om 10 år.
Tack för lyckönskningarna!
Mvh,
Snåljåpen
Kontentan är att en diversifierad portfölj är bäst, även när det gäller parametern tidshorisont? 😉
Hehe, det är ingen dum slutsats. Jag har själv både långa och korta innehav även om de halvkorta innehaven överpresterar enormt.
Mvh,
Snåljåpen
Jag tror du är inne på helt fel väg. Köp och behåll är den bästa vinnande strategin till absolut lägst risk. Hur ska man uppnå bättre avkastning än index över tid? Här kan man påverka genom att köpa mycket mer när börsen är lågt värderad och inte köpa i en dyr börs, exempelvis idag. Däremot ska man inte sälja eftersom börsen likaväl kan fortsätta upp ett par år till. Min filosofi är därför köp och behåll men styr inköpen. Dessutom måste man våga sälja bolag som underpresterar eller där man inte längre tror på bolaget pga tex förändringar i omvärlden.
Varför är “köp och behåll” den bästa strategin? Kan du utveckla det lite mer?
Jag köper fortfarande lågt värderade bolag och säljer dyrare, inget konstigt med det. På samma sätt som du säljer bolag som underpresterar så säljer jag bolag som är för dyra, det är inte konstigare än så.
Mvh,
Snåljåpen
Bra inlägg Olle…själv försöker jag lägga stop-losses på nivåer där jag är nöjd om aktien skulle sjunka. Nackdelen med det är naturligtvis att jag missar rekyler efter tillfälliga dippar men då får man ta nästa aktie istället
Hur länge anser du man ska hålla på portföljen? 1-2 månader?
Jag tycker att man ska investera med inställningen om att hålla 6-18 månader men inte vara främmande för att släppa efter en vecka ifall rörelserna skulle vara enorma. Med det låga courtage jag har så är jag inte rädd för att vässa portföljen konstant och alltid försöka hålla de bolag med absolut bäst möjlighet att överprestera det närmsta halvåret. Jag har alltså aldrig en horisont för när jag ska sälja men är alltid beredd att hålla. Men det är MÅNGA aktier jag köper in med en tanke om att hålla 6-18 månader som byts ut efter en månad eftersom jag springer på någonting som lockar ännu mer.
Jag vill ha dom 10-15 vassaste i min portfölj hela tiden, ibland innebär det att jag måste sälja med förlust innan caset har spelat ut sig, men det är inget konstigt med det.
Mvh,
Snåljåpen
Väldigt intressant inlägg. Det bästa som jag tycker är väl att använda dels fa för bolaget och ta för timing. Tänk långsiktigt men agera kortsiktigt.
Anledningarna till att jag som huvudregel tror på “köp och behåll” som bästa strategin är flera.
Kvalitetsbolag kommer med stor sannolikhet att öka kraftigt i värde sett över tid. Genom att köpa och behålla ett bolag kommer inte bara utdelningen med tiden öka procentuellt sett till inköpspriset utan även aktien kommer öka exponentiellt. Exempel: om man köper en aktie för 100 kr som ger 5 kr i utdelning och vi säger att den efter fem år står i 200 kr med ungefär samma p/e tal och utdelningsförmåga etc innebär det en utdelning på 10 kr. Du har då en utdelning som ger 10 procent på ditt satsade kapital. Dessutom, när aktien stiger 1 % innebär det en stigning med två kr, dvs en stigning med två procent jämfört med ditt satsade kapital. Såväl utdelning som aktiekurs kommer således växa exponentiellt över tiden, liknande ränta på ränta effekten. Det är därför aktiestinsen och Buffet m.fl. Har sådan fin värdeökning över tid. Köper man och säljer ofta istället förlorar man kapital i courtage, utdelning och skatt samt riskerar att sälja för tidigt.
Det där med att köpa aktier i en stigande trend och sälja i fallande trend är per definition en mycket svår konst. En “trend” innebär per definition att en aktie redan gått upp eller ner över tid. Det innebär ju att man alltid köper för sent och säljer för sent.
Att sälja bolag som blivit för dyra är också en svår konst. När är ett bolag för dyrt? Ett bolag som är för dyrt idag kan relativt snart växa in i sin värdering. Bolag som exempelvis under några år nu har ansetts för dyra har bara fortsatt att växa bättre än index, titta på Hexagon, Hexpol, Assa Abloy och AAK som exempel.
Mvh
Hej! Tack för en grym blogg och twitter såklart!
Amatör fråga. Läser igenom gamla inlägg ifrån luppens blogg.
Funderade på hans investeringsstrategi.
“Priset bör inte överstiga 150% av eget kapital enligt senaste balansräkningen”
Hur får vi fram det? Tex i MQ senaste rapport, SUMMA EGET kAPITAL: 955 509.
Aktien ligger på runt 36kr.
Anser att detta är ett för hårt krav?
mvh
Tack för de vänliga orden!
Om man sätter ett tak på P/B (pris delat med eget kapital) 1,5 så får man välja bort i stort sett allt utom fastighet och bank. Jag tycker absolut att det kan vara ett rimligt tak att sätta om man ska investera i just fastighet och bank, men i t.ex. tjänstebolag så finns det inte riktigt någon poäng med detta. Jag tycker det är ett alldeles för hårt krav.
Man måste även blanda in t.ex. ROE, alltså avkastningen på det egna kapitalet. Det är t.ex. bättre att handlas till P/B 2 och ha en ROE på 50% än att handlas till P/B 1 och har ROE på 5%. Tråkiga stabila verksamheter har ofta låga ROE-tal och ska då handlas till låga P/B, och historiskt sett har det varit den typen av bolag som Lundaluppen gillat att investera i. Det är absolut en okej strategi, men det är inget som jag rekommenderar :).
Mvh,
Snåljåpen
missade att du svarat på mitt inlägg.
tackar så mycket för det!
Bra förklarat, tack!
Totalt om någonting annat. Du hade anlitat hantverkare i Sthlm om jag minns rätt, är det möjligtvis en hantverkare du skulle kunna rekommendera? Behöver göra renoveringar men det är väldigt svårt att hitta bra hantverkare har jag märkt. Väldigt tacksam för svar! Mvh