Tidigare så har jag skrivit ett omdiskuterat inlägg om Yield-on-Cost som jag fått ta mycket skit för. Det verkar helt enkelt antingen som att jag själv har begått en enorm tankevurpa, eller så har många andra gjort det. Att jag begår tankevurpor, det är ingenting ovanligt, men i vissa fall så är jag 100% säker på min sak, detta är ett sådant fall.
Argumentationen som jag förde där och då var att Yield-on-Cost är ett meningslöst mått eftersom det bara är en teoretisk siffra. Jag tänkte att jag ska fortsätta nu:
Vi tar ett extremt exempel med 2 hypotetiska bolag.
Bolag X: Kostar 100 kr, delar ut 6, direktavkastar alltså 6 %. Bolag Y: Kostar 200 kr, delar ut 6, direktavkastar alltså 3 %. Inget av bolagen förväntas växa framöver och aktiekurserna förväntas således stå still där dom är. Det enda sättet vi kan tjäna pengar är alltså genom att ta del av utdelningen. Väldigt naken och ärlig värdering precis så som (jag tror iallafall att det var han) Philip Fischer beskrev den: “the value of capital at any instant is derived from the value of the future income which that capital is expected to yield.”
Bolag Y äger vi i portföljen, vi köpte in det på nyemission vid en likviditetskris i skuggan av Lehman-kraschen. Då kunde vi köpa aktien på rea för 10 kr. Eftersom vi har ett genomsnittligt anskaffningsvärde på 10 kronor och bolaget nu delar ut 3 så innebär det att vår Yield-on-Cost nu ligger på 30 %, en fantastisk siffra skulle nog många säga!
Bolag X har vi inte i portföljen, det är en konkurrent till bolag Y som vi länge sneglat på, men eftersom vårt innehav i bolag Y har en så pass hög Yield-on-Cost så har vi alltid valt att behålla. Frågan är: bör vi inte byta? Det är här jag fick på käft tidigare att det minsann är bättre att behålla eftersom man köpt så billigt, ett resonemang som kan vara bland det dummaste jag hört.
Om jag skulle sälja min aktie i bolag Y och köpa bolag X så skulle jag istället kunna köpa dubbelt gånger så många aktier och få dubbelt så mycket utdelning. Att då sitta kvar och tjata om att man minsann köpt billigt kan inte liknas med någonting annat än idioti*. Det är helt uppenbart att det är en bättre investering att sälja Bolag Y och köpa Bolag X, trots att det kommer sänka Yield-on-Cost rejält. Yield-on-Cost är inte pengar, det är bara ett påhittat tal som bara säger hur mycket utdelningen ökat sen man köpte. Historisk avkastning har ingen betydelse alls, det enda som spelar roll är framtiden**.
Tänk tillbaka på citatet från Fisher som jag nämnde tidigare. Värdet på en aktie är summan av de förväntade framtida utdelningarna, inte summan av de historiska. Att behålla aktier enbart för att man köpt billigt är ytterligare ett perfekt recept på en framtida dålig avkastning.
Mvh,
Snåljåpen
* Förutsatt att det inte finns extrema skatteparametrar att ta hänsyn till, men det gör det inte för oss privatsparare i Sverige.
** Självklart kan historien hjälpa oss bedöma sannolikheten av olika scenarion i framtiden, men det har ingenting med poängen att göra.
Jag tycker inte YoC är en helt meningslös siffra, den duger utmärkt för att demonstrera den enorma kraften i ränta-på-ränta effekten och utdelningstillväxt över lång tid, till exempel. Däremot håller jag med om att den är helt värdelös som beslutningsunderlag; den går inte att jämföra med aktier man inte äger och historiskt inköpspris som siffran baseras på är helt irrelevant som beslutningsunderlag.
För övrigt så ska det inte jättemycket tillväxt med i bilden innan skatteskäl gör att bolag Y kan vara bättre att behålla – givet att man använder en vanlig depå.
När det gäller din rubrik tycker jag den är alldeles för svart/vit; olika investerare har olika förutsättningar och måste tillpassa sig sitt lynne, sin ekonomi och sina önskemål. Sysslar man tex med extremt fokuserad, kvalitativ värdeinvestering där man kanske hittar 5 bolag vart tionde år, och behåller dem länge i en koncentrerad portfölj, så letar man högavkastande kvalitetsbolag med vallgravar. Har man först hittat ett sånt bolag, ska det en rejäl övervärdering till innan det ger någon som helst mening att sälja – kapitalavkastningen utgör på riktigt lång sikt ofta ens egen avkastning för investeringen, och då letar man compounders med vallgravar. Hittar man först en sådan säger man upp väldigt mycket avkastning om man säljer efter 5 år pga ett högt P/E, när investeringen på lång sikt kanske kan ge en 20-40% CAGR. Då kan 50% CAGR på 5 år såklart vara lockande, men hur lätt är det att hitta en alternativ investering som kan ge 20-40% CAGR återstående årtionden?
Jag tycker YoC är meningslös i sin nuvarande form åtminstone, om vi vill få fram någon form av relevans i siffrorna så behöver bli även blanda in en tidsparameter, och då börjar fort CAGR bli mer intressant att titta på. Vi tar 2 bolag, det ena köptes för 100kr för ett år sen, delar nu ut 10kr. Det andra köptes för 100kr för 5 år sedan, delar nu ut 10kr. Båda får YoC 10% vilket gör talet helt meningslöst eftersom det inte säger någonting om hur lång tid det tagit att nå det talet.
Precis som jag skrev i inlägget så förutsätter jag att det inte finns extrema skatteparametrar, och använder man en vanlig depå idag så är man relativt urkass på sin skatteoptimering. Man kan räkna hem flytten till ISK nästan omgående numera.
När det gäller min rubrik så är den till för att kort beskriva temat och locka folk till att läsa, och då funkar binära provokationer alldeles utmärkt. Speciellt eftersom det ofta leder till att folk kommenterar i allt högre utsträckning.
Sen håller jag inte alls med dig om att det ska till en högre övervärdering för att sälja bättre bolag. Däremot ska det till en högre VÄRDERING från början. Alla bolag bör värderas olika utifrån dess förutsättningar, men en övervärdering är en övervärdering, oavsett om det är i stadsobligationer, Axfood eller Arcam.
Mvh,
Snåljåpen
Urkass på sin skatteoptimering, eller bosatt i utlandet.
Utländskt bosatta får använda Kapitalförsäkring, så det är ingen ursäkt tyvärr.
Isåfall tvingar Skatteetaten mig till dubbelbeskattning, vilket inte känns särskilt skatteoptimalt, eller?
Ja, så ska det förvisso vara, men det är inte hela sanningen. Kan bara tipsa dig om att gräva djupare ;).
/Q
Gräver hellre efter bra bolag än efter undantag i skattelagstiftningen
Du gör som du vill. Skatteplanering kan vara mer lönsamt än man tror.
Mvh,
Snåljåpen
Självklart behöver YoC sättas i relation till tidsaspekten.
Termen övervärdering blir ju väldigt relativ om du använder den på det sättet. Menar du att du behåller både SAS och Coca-cola till P/E 15 men säljer till P/E 26, eller menar du att olika bolag berättigar olika värderingar? En övervärdering är såklart en övervärdering, vad jag försökte förklara är att vissa bolag av hög kvalitet inte är övervärderade förrän de når väldigt höga nivåer, eftersom det att överavkasta marknaden i, säg 20 års tid, är svårt att sätta en prislapp på – det går, men övervärderingar i marknaden når sällan sådana proportioner. Allt beror på din filosofi som investerare, typen av bolag och din övertygelse om caset och framtida avkastning. Världen är inte svart eller vit.
Om man tror att man är så duktig på att hitta aktier som kan avkasta 25% per år lång in i framtiden, att man kan dumpa en sådan aktie för 50% avkastning i ett par år – då har man bara hybris och förstår inte värdet av en högkvalitativ investering till ett rimligt pris.
Det var inte rubrikssättningen i sig jag reagerade på, jag efterlyser bara lite mer ödmjukhet inför faktumet att olika investerare har olika förutsättningar. Du presenterar dina åsikter som fakta gällande för alla, vilket inte är fallet.
Jag orkar inte ens kolla vad det kom för kommentarer i ditt förra inlägg men vad det gäller YoC håller jag helt med Finansnovis. Det kanske någon (inte jag) tycker är kul att kolla på, men som beslutsunderlag, HUR skulle det vara relevant? Sluta slåss mot väderkvarnar nu 🙂
Hehe, man slutar aldrig att förvånas. Du har ingen aning hur mycket jag fått tjafsa om YoC, både här, på twitter och på Belgobaren. Jag fattar inte hur det kan vara så sjukt missuppfattat.
Mvh,
Snåljåpen
Yield on Cost är ett fantastisk bra mått och något som är mycket eftersträvansvärt. Det är dock, precis som Finansnovis säger, inte mycket till riktmärke för framtida investeringar då det är ett mått som endast fokuserar på historiken och din personliga prestation. Mina investeringar syftar till att maximera min Yield on Cost genom att köpa rimligt värderade, växande bolag med ständigt ökande utdelning att behålla för alltid. Till skillnad från till exempel värdeinvesteraren á la Benjamin Graham som letar efter undervärderade bolag att köpa för att sedan sälja dem dyrt.
Det vore däremot klokare att maximera din YIELD istället för din yield on cost. Kostnaden är i sammanhanget irrelevant, det enda som spelar roll är hur mycket utdelning du får nu och framöver. Så det du ska leta efter är FRAMTIDA utdelningstillväxt, inte historisk utdelningstillväxt, det är någonting helt annat. Och som jag skrev tidigare, yield on cost ignorerar tidsparametern vilket är katastrofalt.
Mvh,
Snåljåpen
Ditt exempel haltar betänkligt Olle, då bolag Y med största sannolikhet har en historik av att generera ökade kassaflöden och därmed utdelningshöjningar. Det är precis som finansnovis skriver – hur värderar man kvalitet? Att jämföra Coca Cola med SAS är antingen ett tecken på rejäl okunskap eller på total avsaknad utav omdöme. Om ett bolag har en historik av utdelningshöjningar i över femtio år i rad så är det just historik – men även ett kvitto på att man klarar av att leverera över tid – oavsett konjuktur. Säger det dig ingenting om möjligheten att leverera även i framtiden?
Därmed inte sagt att Coca-Cola är billigt, det är det väl ingen som sagt?
Mitt exempel haltar inte betänkligt, det är ett enkelt teoretiskt exempel som används för att illustrera en poäng om innebörden av Yield on Cost. Jag har valt att använda detta exempel eftersom det ignorerar alla andra parametrar så att vi kan fokusera på det som inlägget handlar om, nämligen just YoC som nyckeltal.
Jag har inte jämfört Coca Cola med SAS, det var bara ett extremt påstående för att visa hur ogärna jag vill äga Coca Cola. Att du ens tror att jag jämför dessa är patetiskt.
Att historik är relevant för att bedöma sannolikheten för att affärsmodellen ska fungera bra även i framtiden, det är väl ändå tämligen uppenbart. Här handlar det snarare om att folk ENBART tittar på historiska meriter för att avgöra om det är värt att äga bolaget nu och framöver.
Coca Cola är inte billigt, och om man inte kan tänka sig att köpa på nuvarande nivå så bör man, lite förenklat, istället placera sina pengar i tillgångar som man kan tänka sig att köpa.
Mvh,
Snåljåpen
YoC är ett jättefint skryttal som man kan dra upp vid middagen eller på krogen det enda det innebär är att du har investerat i en marknad som var lägrevärderad än idag. en investerare måste värdera om investeringen från IDAG kan växa mer med bolag Y eller X.
Här får du en fet high-five. Precis så enkelt är det!
Mvh,
Snåljåpen
Du har helt rätt Snåljåpen!
Lustigt nog kan vissa säga vilken YoC en viss aktie i portföljen har men vet inte vilken total värdeutveckling portföljen haft…
Enligt mig ska man utvärdera sin prestanda genom att ha koll på vad man stoppat in, när det gjorts, dagens värde samt direktavkastning nu.
Jag förmodar att buy and hold investerare finner YoC relevant eftersom de aldrig säljer några aktier? En icke optimal strategi.
Bara för att försöka bygga över missförstånden, framförallt i kommentarerna i ditt ursprungliga inlägg. Det många missar är att en fin historisk yoc “följer med” i det nya köpet. Det ser ut som att man “börjar om” och börjar på 0% avkastning och 4% yoc men i realiteten är ju det bara samma yoc som får en ny startpunkt och förhoppningsvis bättre förutsättningar att växa snabbare med den nya investeringen.
Jag ser din poäng där och det är ju viktigt att inte låsa yoc till ett enskilt innehav. Då blir det ju psykologiskt väldigt lätt att känna trygghet i ett innehav som har en avstannande utveckling bara för att veta att det aldrig kan se ut som en minusaffär i portföljen.
Däremot tycker jag att du, Olle, förenklar principen för långt i din distinktion mellan historia och framtid. Det passar inte alla investerare att bara tänka på den bästa förutsättningen för stunden sett till morgondagen. Det kräver en allt för stor kunskapsnivå och de flesta skulle öka riskerna för felbeslut avsevärt.