Elon, rymden och framtiden

Det har redan skrivits en företagshistoria om SpaceX av Eric Berger. Den hette Liftoff, kom 2021, och var en fantastisk bok. Behövs det verkligen en till, bara tre år senare? Konstigt nog är svaret: ja. I förra boken fick vi läsa om när SpaceX kämpade för att få sin första raket att nå ut genom atmosfären. I skrivande stund har de genomfört 472 lyckade uppskjutningar. 472…

Man kan tycka vad man vill om Elon – hans relation till Trump, hans excentriska managementstil och, ja, den där omtalade nazihälsningen – men det han har åstadkommit med SpaceX förtjänar betydligt mer uppmärksamhet än det mesta annat han petat i under sin tid på jorden. För medan Twitter brinner och Teslas aktiekurs svajar är SpaceX det enda i hans imperium som tycks gå från klarhet till klarhet. Inte trots Elon, utan mycket på grund av honom. Och det är kanske det mest svårsmälta av allt.

Reentry, Eric Bergers nya bok, är inte bara en uppföljare till Liftoff – det är en sorts motsats. Där Liftoff handlade om den naiva, galna, nästan romantiska resan från noll till första uppskjutningen, handlar Reentry om nästa fas: att skala. Att gå från nördarna i hangaren till att bli rymdbranschens default-lösning. Att lämna garagefasen och bli något som liknar statsapparat. Men utan att tappa farten, eller fanatismen.

Det är berättelsen om hur Falcon 9 blev ryggraden i amerikansk rymdfart. Om hur Dragon-kapseln började leverera till ISS med klockprecision. Om hur Crew Dragon till slut skickade människor till omloppsbana (Marcus Wandt åkte i en SpaceX-raket) – medan Boeing verkar ställa till mer och mer oreda.

Och mitt i allt detta: samma Elon. Samma mani och samma besatthet av att allt måste gå fortare, bättre, billigare. Samma krav på 80-timmarsveckor, på att sova under skrivbordet, på att ignorera processer och kör över folk som är tröga. Och det märkliga är att det tydligen funkar.

Berger tar oss med rakt ner i maskinrummet igen, fast nu är rummet betydligt större, mer välfinansierat och fullständigt livsfarligt. Och nu handlar det inte bara om att lyckas, utan att fortsätta lyckas. Att fortsätta leverera, i skala, under press, med ögonen från hela världen på sig och med levande människor i raketerna. Silicon Valley-mentaliteten “Fail fast – fix fast” passar inte riktigt längre. 

För det här är inte längre ett startupföretag som försöker imponera på NASA. Det här är NASA. Eller åtminstone något NASA inte längre klarar sig utan. SpaceX står idag för fler uppskjutningar än hela det amerikanska försvaret. De är basinfrastruktur för den moderna rymdekonomin. Och alla – från Europa till Kina – vet det. ESA är avundsjuka, Roscosmos är sura, Boeing är…hopplöst långt efter.

Och mitt i det här har SpaceX lyckats behålla sin kultur. Det är helt obegripligt, men också helt avgörande. Elon mejlar fortfarande i versaler mitt i natten. Projektgrupper jobbar i veckocykler istället för år. Beslut tas inte i kommittéer, utan av den som orkar skrika högst eller sova minst. Det låter som en sekt – och det är en sekt. Men till skillnad från de flesta sekter bygger den här världens bästa, billigaste och fullt fungerande, pålitliga, raketer.

Och det är just därför boken är så intressant. Den visar inte bara hur SpaceX jobbar, utan varför det funkar. Och samtidigt planterar Berger små frön av oro: vad händer om Elon tröttnar? Eller om hans senaste Twitter-utbrott får Pentagon att rycka på ögonbrynen? Organisationen är snabb, men tunn. Byggd på fart och viljestyrka snarare än redundans och eftertanke. Vissa projekt – Starship någon? – börjar redan nu lukta bränt.

Men tills vidare är det en framgångssaga. Inte den glättiga Silicon Valley-varianten där allt handlar om buzzwords och syftesdriven mjukvara. Nej, det här är på riktigt. Det här är människor som bygger saker. Som bokstavligt talat offrar allt för att skicka metall, bränsle och människor ut i omloppsbana.

Och det är just därför Reentry förtjänar sin plats. Det är inte en upprepning av Liftoff, det är nästa kapitel. Och i den takt SpaceX utvecklas lär del tre inte vara långt borta. För resan är långt ifrån över. Den har knappt börjat.