Vikten av att lida ordentligt

När Jensen Huang, grundaren av Nvidia, höll ett tal på Stanford, sa han något som fick det att skaka till i hela den putsade ytan av framgångsretorik:

“I think one of my great advantages is that I have very low expectations… People with very high expectations have very low resilience.”

Pang. Rakt på.

I en värld där alla ska manifestera, maxa och ha vision boards med “drömliv innan 30” – kommer en av världens mest framgångsrika tech-entreprenörer och säger att det bästa han gjort är att förvänta sig lite. Och att han önskar sina åhörare på Stanford, i någon mån framtidens elit, lagom mycket lidande.

Det låter som ett skämt. Men det är förstås inte det.

För vad Jensen Huang säger, mellan raderna, är något väldigt enkelt:

Människor som aldrig mött motgångar blir sköra.

De klarar inte tryck. De ger upp när planen spricker. De tappar fart när ingen klappar händerna. Och det är inte de som bygger bolag, team eller liv med substans.

Det är inte intelligens som formar människor, säger han – det är smärta.

Och det är inte visioner som bygger karaktär – det är upprepade kallsupar och förmågan att ta sig upp igen.

Det är något så uppfriskande ärligt i det. Att en av de mest hajpade tech-ledarna i världen, mitt under AI-bubblans mest hysteriska fas, säger till unga människor att de borde förvänta sig mindre och lida mer. Det är inte bara sant. Det är nödvändigt.

För vi pratar hela tiden om “resilience” som en egenskap vi vill ha, men ingen pratar om priset man måste betala. Det går inte att läsa sig till motståndskraft. Du måste igenom något. Du måste förlora. Misslyckas. Skämmas. Bli bortvald. Och resa dig igen. 

Och det börjar kanske med att ha lägre förväntningar. Inte för att sluta drömma – men för att sluta krascha varje gång drömmen inte infrias exakt enligt tidsplan.

Så till alla som vill bygga något – oavsett om det är en karriär, ett bolag eller bara ett vettigt liv: sänk axlarna. Sänk förväntningarna. Och ta motgången när den kommer – för det är där du växer.

Som Jensen Huang sa till Stanford-studenterna:

“I wish upon you… ample doses of pain and suffering.”

Det kanske inte är ingraverat i examenspresenten – men det borde det kanske vara. Tillsammans med ett exemplar av Talebs bok Antifragile.