Återköp, med rättighet (men inte skyldighet) att skapa värde

Egentligen borde alla bolag ha ett godkänt återköpsprogram i bakfickan. Inte för att de ska använda det, utan för att kunna agera när möjligheter uppstår.

Ett återköpsmandat är inte en skyldighet för styrelsen att köpa tillbaka aktier – det är en rättighet, inte ett tvång. En handlingsfrihet att agera om man bedömer att förutsättningarna för värdeskapande återköp finns. Det finns onekligen situationer när ledningens utblick skiljer sig markant från vad marknaden prisar in i aktien. Sådana lägen kommer snabbt, och vill man utnyttja dem gäller det att vara redo – inte sitta fast i ett byråkratiskt vakuum.

I morse kom ett bra exempel. Betsson meddelade att man kommer utnyttja sitt mandat från stämman och därför återköpa aktier för upp till 40 miljoner euro. Betsson är välkapitaliserat, till och med överkapitaliserat, med en tydlig förvärvsagenda. Historiskt har de gjort väldigt bra förvärv, och som ägare vill man förstås att de ska ha möjligheten att fortsätta göra det.

Men man kan inte sitta med hur mycket pengar som helst bara för sakens skull. Ledningen har en skyldighet mot aktieägarna att förvalta pengarna rationellt. Som jag ofta sagt tidigare: “Icke sysselsatta pengar i verksamheten är ett räntefritt lån från aktieägarna.”

Som vd Pontus Lindwall och CFO Martin Öhman sa på callet kommer ett återköp på 40 miljoner euro inte att påverka Betssons möjligheter att göra förvärv, och det ska inte tolkas som att det saknas intressanta förvärvsobjekt. Man har helt enkelt bara mer kassa än man behöver. Och med aktien på P/E 9 är det inte svårt att börja snegla mot återköpsknappen. Med starkt kassaflöde, låg skuldsättning och låg värdering är det lätt att se hur ett återköp kan bli värdeskapande. Det här är textbook – så här gör man.

Frågan många ställer är varför man återköper istället för att dela ut?

Jo, det går förstås alltid att dela ut pengar – men det är sällan praktiskt i oktober. Beroende på hur gammal årsredovisningen är kräver en extrautdelning både ett reviderat delårsbokslut och en extra bolagsstämma. Det är dyrt, administrativt och tidskrävande. Återköp kräver däremot bara att styrelsen beslutar att utnyttja det mandat som redan finns. Alternativet är att vänta med utdelningen till nästa stämma, och då kommer pengarna om ett halvår istället för nu. 

På samma sätt som det går att ge ett öppet mandat till styrelsen att återköpa (utan skyldighet), går det inte att ge ett “dela ut pengar om det blir läge”-mandat. Så fort en stämma har beslutat om utdelning är bolaget skyldiga pengarna till aktieägarna.

Jag tycker därför att alla bolag egentligen borde ha ständigt giltiga återköpsmandat. Det kostar inget, binder inget och ger bara handlingsfrihet. Det är ett verktyg. Men det kräver att styrelsen vet hur man använder verktyget – och där brister det tyvärr ofta.

I grunden är jag därför egentligen vanligtvis negativ till återköp – mest för att jag i regel inte litar på kapitalallokeringsförmågan hos de flesta svenska styrelser och ledningar. De är ofta kompetenta på att driva sina bolag, men inte på att bedöma sin egen aktie. Nästan alla återköp görs för att få tyst på upprepat tjat från aktiemarknaden, inte för att ledningen själv ser det som bästa alternativet i kapitalallokeringsverktygslådan.

Men här tror jag Betsson gör rätt. Jag tror deras återköp kommer vara värdeskapande. Den stora frågan är snarare: varför tog man bara lilla plånboken?