Boktips: Range: Why Generalists Triumph in a Specialized World – David Epstein

Att allmänbildning är viktigt är det nog få som argumenterar emot, men just hur viktigt det är och hur världens utveckling påverkar viktigheten tycker jag är någonting många har missat. När jag växte upp så tyckte jag generella skolämnen som typ Samhällskunskap och Historia var svintrist eftersom jag hade svårt att tillämpa det på någon faktisk situation. Jag fastnade istället för matematik, fysik och de mer “äkta” ämnena där det fanns rätta svar och tydliga tillämpningar för kunskaperna man skaffade sig.


Spola fram 15-20 år till där vi är idag och min åsikt har vänts ganska markant upp och ned. Nu är jag ett extremt stort fan av generell kunskap och det är väldigt ofta jag läser böcker i olika diffusa ämnen som vid första anblick inte ser ut att ha någonting som helst gemensamt.
En bok som handlar om just det här ämnet är boken Range av David Epstein, en bok jag verkligen kan rekommendera.


Förr i tiden hade vi mer förutsägbara liv, samhällets utveckling gick mer långsamt och jobb och karriärer varade länge i samma spår. Att specialisera sig inom ett område var ett säkert sätt att göra sig attraktiv då specialistkompetens inom vissa områden alltid efterfrågades. Många yrken gick ut på att lösa samma problemställningar om och om igen, och då var det förstås en enorm fördel att ha ställts inför dessa problem tidigare.
Om vi däremot tittar in i 2000-talet så ser vi att nya yrken kommer och går. Vad detta innebär är att vi löpande utsätts för nya situationer och problem som vi aldrig tidigare har varit i, och därmed är det alltså omöjligt att vara specialist. Istället är det en enorm fördel med en bred kunskapsbas där vi kan sätta det nya problemet i relation till andra typer av problem som vi stått inför tidigare.


Detta gäller inte bara i yrkeslivet utan runt om genom hela livet. Kortfattat kan man sammanfatta det som att ju mer dynamisk en aktivitet är desto mer fördel har generalisten. Ett exempel som Epstein tar upp i boken är skillnaden mellan golf och tennis.
Golf är en relativt statisk idrott. Bollen du slår på ligger still, även om vinden har ändrats så är banan den samma som igår. Dina klubbor i bagen är samma som alla andra gånger i år och generellt sett är det en sport för specialister.


På andra sidan av det myntet har t.ex. tennis, som är en väldigt dynamisk idrott. Enkelt sammanfattat så har ju alla idrotter med en motståndare i realtid en mycket högre dynamik. Här främjas det mer bredd och en större “spelförståelse”, även om du förstås kommer behöva nöta en och annan timme backhand. 


Ju mer mönster som finns och ju mer de upprepar sig (golf), desto bättre är det att specialisera sig. I en dynamisk och föränderlig miljö där mönster sällan bildas och upprepas är det istället bättre att vara generalist. 
Om världen förändras för en specialist så är risken att all tidigare kunskap är meningslös och oanvändbar. För en generalist så är sannolikheten hög att åtminstone stora delar av bakgrunden går att dra paralleller och referenser till. 


En annan aspekt värd att tänka på är hur “framtidssäkra” specialiserade yrken är. Tittar vi på automatisering/AI/machine learning så är det situationer med mycket upprepning och förutsägbarhet som är de allra enklaste att automatisera. Om det finns ett rätt svar och processen går att upprepa så kommer en maskin vara bättre än en människa, punkt slut. 
David Epstein plockar även upp vetenskapsmän som intressanta anekdoter i sammanhanget. Vid en genomgång av framstående vetenskapsmän hade nobelpristagare en 22 gånger högre sannolikhet att ha en hobby inom något helt annat, t.ex. skådespeleri/dans/magi/performance-art. Hur skådespeleri ska kopplas till enskilda vetenskapsämnen har jag svårt att se, men att hjärnan behöver utvecklas på mer än ett sätt tycker jag är lätt att förstå. 
För mig slår Range in öppna dörrar, men samtidigt var det väldigt skönt att få ännu mer vatten på sin kvarn och att faktiskt bli ännu mer motiverad till att fortsätta läsa om breda och vitt skilda ämnen. 


Boken får 5/5 och borde kanske vara obligatorisk för hela världens lärarkår. För alla andra blir den bara synnerligen rekommenderad. Billigast just nu verkar den vara på Adlibris.

Mvh,
Snåljåpen

Universum, pendlar och meningen med livet

Sedan jag första gången läste Howard Marks The Most Important Thing så har jag förundrats över hur allt i världen är en enda stor pendel.


Marks presenterar idén om börsen som en pendel där aktier pendlar mellan övervärderade och undervärderade, samtidigt som de spenderar extremt lite tid på ”rätt” värdering. Att börsens snitt över tid varit P/E 16 (eller var det 15? Skitsamma, det har inte med poängen att göra) medan den i stort sett aldrig befinner sig på just 16.

På samma sätt fungerar jobbet, livet och världen. 


På jobbet har jag i genomsnitt en bra vecka, men i stort sett ingen vecka är ”bra”. Det pendlar mellan eufori och fullständig katastrof. Vad vet jag, kobbar man statligt kanske det är annorlunda men som egenföretagare befinner man sig aldrig på snittet.


I livet tycker jag det är likadant. Livet är antingen på topp eller så har barnen sovit dåligt och man börjar bråka hemma om vems tur det är att slänga soporna, eller något annat fullständigt banalt. 
Politik är ett intressant område där jag ser samma mönster. Det pendlar mellan socialism (nästan kommunism) och mer fri kapitalism men det mest lämpliga skulle säkert vara någonting i mitten. Sverige hade det helt fantastiskt men håller nu på att köra fullständigt ut över stupet. Detta skapar en stor motståndsvåg som jag är säker kommer vinna och trycka tillbaka det politiska läget mot högerkanten innan det också blir en extremitet och vi behöver pendla västerut igen.


Jämviktssituationen (equilibrium) som man hittar inom fysiken finns liksom inte i en verklighet som involverar människor. 


Jag har sagt att jag vill ha ett liv som är bra i snitt, men hade jag aldrig fått uppleva nedsidan hade man aldrig mått bra av att saker går bra. Det är pendeln som gör livet dynamiskt, intressant och värt att leva. Glöm inte det. Länge leve motgångarna! Länge leve pendeln!

Uppdatering från den onoterade världen

Som många läsare säkerligen känner till så gjorde jag och Robin ett onoterat förvärv innan jul när vi köpte in oss i medaljfabriken Svenska Medalj. Vi har tänkt att vi löpande ska försöka uppdatera lite hur det går, vad vi pysslar med och hur vi tänker. Som grund så har vi startat ett samägt bolag, Servettkalkyl AB, med syfte att äga och utveckla onoterade verksamheter. I dagsläget äger vi en majoritetspost i Svenska Medalj och även en minoritetspost i Finwire Media

Detta är det första inlägget från mig och Robin.

Bakgrund

Entreprenörsledda, självfinansierade bolag är ofta väldigt välkapitaliserade. Det finns en stark ovilja att gå till ägarna för att be om mer pengar och en försiktighetsprincip som leder till att en relativt liten del av vinsterna delas ut. Istället kan kassan bli välfylld och viljan att ge kunderna krediter ökar. Ett överdrivet stort kapital förvandlas fort till ett stort rörelsekapital och plötsligt är kassan rätt så tom igen. En annan anledning kan vara att entreprenörerna saknar alternativa avkastningsvägar. De har ofta inget börsintresse och vet egentligen inte vad de ska göra av pengarna. 

I Servettkalkyl äger vi andelar i Finwire Media och Svenska Medalj, ett ägande som är belånat med 2,5 miljoner. Finwire Media har inte ett överdrivet stort rörelsekapital men kassan har varit väldigt välfylld. Svenska Medalj har däremot lidit lite av punkterna i stycket ovan. Fokus har varit på verksamheten, inte balansräkningen, och det är inget konstigt med det. Detta är dock rätt enkelt att ordna genom aktivt arbete med rörelsekapital samt optimering av checkkredit. Genom detta har vi i vår kunnat ta ut kapital ur bolagen motsvarande över 30 % av vårt egna kapital. Skillnaden för både Finwire Media och Svenska Medalj är att det idag finns ägare som kan backa upp bolagen om det behövs kapital. Vi vill dock balansera detta så att ledningarna styr sitt eget öde utan att behöva gå till Servettkalkyl hela tiden, och vi vill inte heller tvinga andra delägare att stoppa in pengar i bolagen annat än i exceptionella fall.

Som en fotnot kan sägas att för finansiell styrning av dotter- och intressebolag blir ett nyckeltal som ROCE (avkastning på sysselsatt kapital) väldigt intressant. Hur lite rörelsekapital behöver vi binda för att göra resultat? Det som inte behövs kan användas i andra verksamheter eller investeringar. Ett aktivt arbete med ROCE i Finwire Media och Svenska Medalj kan på relativt kort sikt antagligen frigöra ytterligare någon miljon, vilket på koncernens helhet blir en rejält höjd avkastning per år i kronor och ören. Förutsatt att vi lyckas göra någonting med pengarna förstås.

Investering

Vår utmaning nu är att vi sitter på en dryg miljon i investerbara medel, samtidigt som vi har ett lån på 2,5 miljoner som ska amorteras linjärt över fem år. Hur hanterar vi risk och investering med dessa medel? Detta problem skiljer sig mycket från vad en privatperson med en miljon på kontot och ett bolån på 2,5 miljoner står inför. Hela premissen för Servettkalkyl är att detta är riskkapital och att det ska arbeta. Vi är också väldigt bekväma med belåningen. Kassaflödena för amortering och räntor täcks med god marginal av bolagen Finwire Media och Svenska Medalj.

Vi kan se några tänkbara vägar att sätta pengarna i arbete:

  1. Öka innehaven i Finwire Media och Svenska Medalj. Definitivt intressant för oss, men vill de andra ägarna sälja? Och i fallet Svenska Medalj kanske vi hellre ser att vissa nyckelpersoner ökar sina innehav, inte säljer dem till oss
  2. Punktamortera: möjligt men inte aktuellt, vi vill arbeta med pengarna och belåningen är helt under kontroll idag
  3. Köpa något annat onoterat bolag: helt klart i linje med vår strategi (och det långsiktiga huvudspåret) men just nu är Olle vd för Finwire Media och jag vd för Svenska Medalj, och ett bolag som är så litet att en miljon räcker som EK för ett förvärv kommer nästan 100 % garanterat svälja minst en av oss för att leda/styra bolaget när entreprenören lämnar, vilket är normalfallet för oss
  4. Köpa noterade tillgångar: det mest lättillgängliga alternativet, men hur investerar man i vårt scenario, vi vill helst ha pengar tillgängliga för alternativ 1 eller 3 ovan om något dyker upp?

Just punkt 4, att köpa noterat är kortsiktigt mest intressant och värt att utveckla lite. Att göra det inom ramen för Servettkalkyl är inga problem, vi har satt upp ett konto på Nordnet och är redo att köra, men vad ska man köpa? Som jag ser det finns det några kvaliteter vi är ute efter särskilt i den här situationen: likviditet samt lågbeta eller samvariation med vår huvudtyp av investeringar. 

Likviditet är viktigt eftersom det i onoterade affärer kan vara en stor fördel att kunna agera fort. Att försöka sälja något illikvitt bolag hastigt driver börskurs och kan till och med vara svårt att genomföra när köpsidan torkar ut fort. 

Lågbeta kan lösas genom stock picking eller konstruktion av en portfölj med konservativa bolag alternativt inslag av räntebärande investering. Räntebärande tar emot en aning då vi lär få svårt att slå räntan på det lån vi skulle kunna amortera istället. Stock picking. Det finns ett löst samband mellan börsindex och priserna utanför börsen, så en lågbetastrategi skulle överavkasta låneräntor i positiva tider och ändå skydda köpstyrkan vid lite sämre tider.

Samvariation låter bra men det är ganska svårt att hitta bolag vars börskurs pålitligt samvarierar med prisbilden för små onoterade kassaflödespositiva bolag. Man skulle kunna tänka sig bolag som Vitec eller Volati då de söker lite liknande möjligheter som vi gör, men om det skulle finnas en samvariation är väldigt svårt att säga. Man skulle kunna argumentera för att Volati t.ex. är attraktivare när intresset för onoterade bolag är lågt, vilket det inte är just nu. 

Kortfattat så är detta en balansgång mellan avkastning och tillgänglighet på kapital. Vi kommer att göra avkall på avkastningen i syfte att ha kapitalet tillgängligt till onoterade affärer, som är vår huvudverksamhet. 

Teamwork

När vi bestämt oss för en strategi kommer frågan om vem som väljer positionerna. Vi är båda övertygade att kommittéinvesteringar leder till väldigt urvattnade resultat då riskviljan faller fort mot noll när flera sitter och stressar upp varandra. Därför kommer vi sannolikt dela upp portföljen mellan varandra och endast kräva att den andre skriver en kort motivering för sina köp- och säljtransaktioner. Om någon Snåljåpen-läsare har positiva erfarenheter hur detta görs effektivt lyssnar vi gärna.

Mvh,
Olle och Robin

Swedbank – Veckans antiklimax

Swedbank måste nog ändå kvala in som veckans antiklimax. Alla hade laddat upp inför en “stormig” årsstämma där stormen egentligen kulminerade en timme innan när Bonnesen fick sparken. Stämman blev egentligen trist och inget spännande framkom.

Jag tycker det är en intressant tankeövning att fundera över på vilken nivå som styrelsen egentligen ska arbeta. Är det styrelsens ansvar att hålla koll på om enskilda kunder i banken är smutsiga eller ej? Är det styrelsens ansvar att se till att personen/personerna ansvariga för anti-pengatvättsarbete sköter sitt jobb till 100 %?

Frågan kan förstås fortsätta nedåt. Även om vd är yttersta ansvarig (före styrelsen då) så undrar man hur mycket man egentligen kan hålla koll på i ett företag med 15000 anställda?

Att Bonnesen får gå är rimligt utifrån hur värdelöst hon hanterat kommunikationen runt denna storm, men är hon skyldig till det som egentligen har hänt? Vem vet.

Att skrika högt och kräva avgång till höger och vänster kanske är befogat, men det är absolut ingen glasklar fråga. För journalister som från sidlinjen aldrig någonsin arbetat operativt, eller strategiskt heller för den delen, är det förstås lätt att ta i från tårna och begära att rättvisa skipas. Men har de en aning om hur det egentligen är?

Vad det gäller Swedbanks resa framåt så tror jag inte det är någon större fara på taket. Det kommer delas ut dryga böter men frågan är på vilken nivå. Att banken skulle gå i graven bedömer jag (som hobbybedömare) som osannolikt.

Nä, det bästa man kan göra nu är nog att läsa Red Notice och gotta sig i bakgrunden till detta med Magnitsky-härvan direkt från källan, Bill Browder. Att jag läste denna bok var lite av en slump men verkar varit en riktig lyckträff, mycket glädje har jag haft när skandal efter skandal kommit uppradade med bakgrunden perfekt presenterad i en av de bästa böcker jag någonsin läst.

Mvh,
Snåljåpen

Varför jag gillar småbolag

Någon gång ibland kommer folk ihåg mig och inbjuder mig att gästa något format där jag får prata om min syn på aktier och investeringar. Den här gången var det Nordnets Alexander Gustafsson som bjöd in mig till Sparpodden där temat var småbolagsinvesterigar.

Alexander kommer från en storbolagsfilosofi där han främst investerar i stora, stabila, investmentbolag. Detta är i stort sett rakt emot vad jag investerar i då jag letar efter små bolag.

I avsnittet går jag igenom varför jag gillar småbolag och vilka faktorer jag tycker är viktiga att titta på. Jag lyssnade själv igenom avsnittet i bilen idag och måste erkänna att det är över min förväntan. Generellt sett så är det jobbigt att lyssna på sig själv men den här gången blev det faktiskt ett riktigt bra samtal!

Spoileralert:

  • Bolag med produkter som går att begripa
  • Bolag med marginaler som är relativt enkla att uppskatta
  • Bolag som kan bli minst 10x så stora
  • Bolag med minst en ägare som tar ansvar

Mvh,
Snåljåpen