Vikten av att gå vidare i livet

Det finns ett kul talesätt som säger att alla män fastnar i den klädstil de hade när de förlorade oskulden. På samma sätt tycker det är vanligt att investerare fastnar i den första strategi som de tjänade pengar på.

Får man upp ögonen för utdelningsinvestering och gör några ok affärer tidigt, då är sannolikheten hög att man aldrig kommer därifrån. Gör man några snabba “aktieklipp” i förhoppningsbolag är sannolikheten hög att man stannar där tills man eldat upp alla pengar. Detta är förstås ingen naturlag, men jag har sett det om och om och om igen, så man börjar ju fundera.

För min egen del så är jag en militant hävdare av att det viktigaste är att ständigt ifrågasätta sin egen strategi och sig själv. Det här är förstås en svår balansgång där man som investerare både behöver våga sitta still i båten när det blåser, samtidigt som man måste kunna överge båten när man missbedömt vädret fullständigt.

Ofta lyfter jag fram självinsikt som en investerares absolut viktigaste egenskap, och även om många pratar om att man ska titta inåt för att lära känna sig själv så tycker jag ofta det kan vara en bra idé att titta långt borta för att istället vidga sin världsbild och på så vis bättre förstå sin egen plats i den.

Min investeringsstrategi idag är spretig, det finns ingen direkt röd tråd. Jag köper sånt jag tror kan ge mig avkastning, oavsett om det är ett deep-value-case, ett tillväxtbolag, något tillfälligt missförstått eller annat. Genom att investera med många olika “strategier”, eller kanske snarare i flera olika typer av case, så minskar man deras korrelation mot varandra och mot börsen. Vilket vissa hävdar är onödigt, men jag hävdar är vettigt.

Jag brukar ofta förklara det som att jag vill ha en stor verktygslåda när jag är på börsen. Jag kommer tillbaka till det.

Buffett har som bekant sagt att “You don’t have to swing at every pitch”, vilket är en superenkel baseball-analogi där poängen är att man inte måste försöka slå på alla bollar som kastas mot en. Om kastet är dåligt så är det bättre att vänta till nästa kast och hoppas det är lättare att slå på, och först då göra ett försök. Jag tycker detta talesätt förtjänar lite reflektion då jag ser en risk att man med en liten verktygslåda väntar ihjäl sig.

“If all you have is a hammer, everything looks like a nail”.

Bernard Baruch

Börsen bjuder på många möjligheter, ibland är det en fotboll som ligger upplagd, ibland en golfboll, ibland en cricketboll, osv. Om du bara behärskar en av bollarna så går du miste om mycket. Genom att bredda sin kompetens kan man öka sin avkastning utan att nödvändigtvis ta högre risk.

En stor verktygslåda med verktyg man behärskar är en bra väg till hög avkastning.

Strategimässigt tror jag de allra flesta skulle göra bäst i att starta sin investerarresa i utdelningsinvesterarhörnet. Där tycker jag att det verkar vara svåraste att göra riktigt genomkorkade beslut, även om det förstås är klart möjligt.

Min poäng är dock att det är väldigt lönsamt, både för portföljen och den personliga utvecklingen, att våga lyfta blicken och titta på världen utanför. Men risken finns att man hittar en strategi som “funkar” och sen bara läser på mer om den strategin och aldrig kommer vidare. Det är absolut inget fel med att vara utdelningsinvesterare, det är inte det jag säger, det jag tycker är fel är att vara utdelningsinvesterare och tro att utdelningsinvesterandet är den enda sanna läran.

Istället tycker man gör bäst i att leta upp information som hävdar motsatsen, som lyfter fram andra strategier, som får en att ifrågasätta det man redan vet. I slutändan kanske man kommer fram till samma slutsats ändå, men genom det bredare perspektivet kommer man ha skapat sig en stadigare grund att stå på, och kanske gjorde lite lättare att sitta still i båten.

Det finns några böcker som verkligen fått mig att tänka om genom åren, och jag tänkte avsluta med att tipsa om dem.

Stock Market Wizards – Jack D. Schwager

En bok fylld av intervjuer med olika traders med vitt skilda strategier. Detta var Boken med stort B som öppnade mina ögon för att Buffett inte är den enda som kan aktiemarknaden.

Active Value Investing – Vitaliy Katsenelson

Detta är den bok som allra bäst beskriver den typen av investerare som jag själv ser mig som idag. Jag tittar på värde och tillväxt men väljer mina tillfällen. Det här var boken som fick mig att ifrågasätta Buy-and-Hold…

How to Make Money In Stocks – William O’Neil

O’Neils bok är lite speciell och kan vara svår för någon som kommer ifrån värde/utdelnings-hållet att ta sig igenom. Den pratar mycket om teknisk analys men när man går djupare i resonemanget så finns det en stor portion av marknadskännedom där under. En riktig ögonöppnare för mig!

Jag vill också tipsa om boken The Manuel of Ideas av John Mihajlevic, en hel bok som bara beskriver olika typer av aktiecase som kan vara värda att titta på. Den röda tråden? Det är lönsamt..

SESÅ, ut och vidga era vyer nu!

Mvh,
Snåljåpen

The Man Who Solved the Market – Boken alla vill såga

The Man Who Solved the Market har fått ganska mycket skit för att vara relativt platt och innehållsfattig, någonting jag inte alls förstår. Jag tycker det är en klart läsvärd bok med en hel del intressanta insikter.

Boken är skriven av Gregory Zuckerman vilket redan från början är någon form av kvitto på genuint bra struktur och bra berättande. Jag läste hans bok The Greatest Trade Ever, och gillade den mycket. The Greatest Trade Ever har egentligen samma handling som The Big Short men följer egentligen uteslutande John Paulson, en hedgefondförvaltare som gör samma affär men inte alls figurerar i Michael Lewis bok/film. Läs boken om ni inte gjort.

The Man Who Solved The Market är boken om inte, som titeln hintar om, en bok om Jim Simons. Boken är snarare en bok om Renaissance Capital med avstamp i Jim Simons, bolagets grundare. Jim Simons är ett matematikgeni som bestämmer sig för att försöka “lösa” marknadens gåta likt ett svårt matteproblem genom att använda…matematik och statistik. Hans tanke från start handlar om att marknaden ser ut att upprepa sig i mönster som bör gå att beräkna sannolikheter utifrån och därigenom skapa en automatiserad handel. Ansatsen var att människor är benägna att begå misstag, och det är till stor del dessa misstag som skapar de återkommande mönstren. Genom att koppla bort människorna från beslutsfattandet kan man därigenom “spela mot” människor.

Innan man säger någonting så ska veta att Medallion Fund, som fonden heter, har haft en 5% fast avgift samt en avkastningsbaserad avgift uppepå det och ändå överkastat alla index med hästlängder sedan start och i stort sett aldrig haft problem med utflöden. Anledningen till att 5 % valdes från början var tydligen att det var så mycket pengar som krävdes för att hålla deras dyra datorutrustning igång i början när fonden var väldigt liten. Sen när fonden växte så fanns det aldrig någon anledning att ändra strukturen. Efter avgifter så har fonden levererat 39 % årligen mellan 1988-2018. Före avgifter hade fonden levererat över 60 % årligen… Fonden har gått så bra så man stängt för nya investerare och att de anställda har begränsningar på hur mycket pengar de får stoppa in.

Att det är många som är intresserade av hur man lyckats åstadkomma denna avkastning är inte så konstigt, ändå har Jim Simons och Renaissance Capital hela tiden varit riktiga doldisar. Allting har dolts i ett extremt hemlighetsmakeri med bibeltjocka non-disclusure-agreements och de få avhoppare som ändå konstigt nog slutat har alla hållit munnarna stängda. Det gör också att bokens existens blir något problematisk när författaren har haft väldigt begränsad tillgång på information och de allra flesta inte velat prata med honom, vilket författaren också själv beskriver i det första kapitlet.

När jag läst reviews så är många besvikna över att inte få lära sig mer om vilka strategier som Renaissance Capital har tillämpat. Många verkar ha gett dåliga betyg just pga detta, att man faktiskt inte får lära sig hur Jim Simons & co har “löst marknadens gåta”. Det här tycker jag är lite roligt. Vilken förväntansbild hade man när man läste boken egentligen? Att en av världens bäst bevarade finanshemligheter skulle komma upp till ytan bara för att en bok skrevs om människorna bakom? Känns det inte lite naivt? Den största hinten man får är väl “Hidden Markov Model” som det refereras till i nästan varje kapitel.

Även om man förstår inte får ta del av källkoden i deras handelssystem eller ens får ta del av deras slutsatser, så får man ofta ta del av deras frågeställning som gör att man förstår varför de valde att angripa börsen på det sätt som de gjorde. Det är t.ex. uppenbart att väldigt mycket handlade om mean-reversion-strategier vilket i sig är intressant. Jag tycker också det är särskilt intressant att de verkar ha majoriteten av sin handel, iallafall historiskt, i råvaror vilket jag inte riktigt förstod innan jag läste boken. Jag trodde de hade löst aktiemarknadens gåta men det verkar vara aktiemarknaden de haft mest problem med.

De allra flesta som pysslar med automatiserad handel/kvanthandel försöker identifiera olika upprepande mönster i börsens rörelser och försöker sedan hitta någon form av hypotes för varför dessa mönster uppstår och återkommer. Jim Simons och Renaissance Capital verkar här avvika ganska rejält där författaren berättar att de inte riktigt bryr sig om hypoteserna bakom mönstren, så länge de kan bekräfta att mönstren uppstår och kommer upprepa sig så spelar det ingen roll varför.

Så länge de kan räkna ut sannolikheten för olika rörelser utifrån vissa formationer så skiter de fullständigt i om de förstår varför rörelsen uppstår, så länge de kan utnyttja den så spelar det ingen roll varför det händer. Trust in the system.

Här måste jag höja ett varningens finger för missförstånd. Det är lätt att tro att de bara tittade på aktiens/råvarans/tillgångens prisrörelse för att hitta mönster, men det är förstås inte sant. De hade enorma mängder data och försökte hitta mönster tvärs mellan tillgångar. De plockade fram enorma mängder data och försökte jämföra och se om de korrelerade och om det fanns statistisk signifikans i detta. I stort sett allting som inte var tarotkort eller astrologi försökte de testa för att se om de hade någon “predictive ability”, oavsett om det var väder, antalet sålda mercedesbilar eller något annat. Så fort det var någonting som teoretiskt skulle kunna ha en påverkan, så testades det statistiskt, oavsett vad det var. Hittade man sedan samband som var statistiskt signifikanta (osv, man får förstås inte veta kriterierna, bara konceptet) och upprepade sig, då började man handla efter dem, oavsett om man förstod varför de inträffade eller ej.

En annan intressant insikt är att Jim Simons tidigt väljer att enbart rekrytera folk utanför finansmarknaden. Han tittar då nästan enbart mot akademi och matematik. Folk som kommer från finansbranschen är mer pengakåta, illojala och är kanske inte långsiktigt de bästa investeringarna för företaget. De som däremot kommer från akademin och blir inspirerade av börsen för att det verkar vara ett intressant problem att ta sig an, de stannar längre, jobbar hårdare och är mer genuina rakt igenom.

The Man Who Solved the Market är bra strukturerad och lättläst som de flesta “proffsskrivna” biografier. Trots sin lättsmälthet bjuder den ändå på helt nya infallsvinklar och idéer. Den hade definitivt kunnat vara djupare men det är svårt att se hur det skulle gått till när huvudpersonen starkt bad författaren att inte skriva boken samtidigt som de allra flesta nyckelpersonerna inte velat bidra. Trots allt detta så fick Zuckerman ur sig en superintressant bok och jag förstår inte alls all negativ kritik den har fått. Läs den, jag tror inte ni kommer bli besvikna!

PS. Jag orkar inte höra om folk som sågar boken pga Robert Mercer och Donald Trump. Snacka om att inte se skogen för alla träd. Det är en helt egen bok som någon annan får skriva. DS.

Mvh,
Snåljåpen

Medverkar i Nordnet Live

På fredag 17/4 går Nordnet Live av stapeln. Den som varit med tidigare vet att jag suttit med som Johan Tidestads parhäst i studion vid två tillfällen tidigare. Det är faktiskt bland de roligaste saker jag gjort i mitt arbetsliv, där jag fått vara med och intervjua finansvärldens storheter som Ian Lundin, Jacob Wallenberg, Christer Gardell, Michael Wolf, Ola Rollén, Sven-Olof Johansson och Rune Andersson. Eller varför inte den gången med Björn Ulvaeus.

Den här gången finns inte studion på Waterfront som tidigare, eventet är helt Corona-digitalt. Samtidigt kommer jag inte heller vara permanent medlem i studion utan är istället deltar jag i en panel tillsammans med Johan Andersson från Mellby Gård och Günther Mårder från Företagarna. Förhoppningsvis kanske jag kan få bidra med någon form av insikt från livet hos småföretagare.

Anmäl på länken nedan för att kika!

Mvh,
Snåljåpen

Jag vill förändra världen - Percy Barnevik

Historien om 1900-talets viktigaste man?

I påskhelgen spenderade jag lite tid ute på landet. Med tanke på att befolkningstätheten är lägre där och att vi hade allting med oss så var vi ju egentligen mer isolerade där än hemma, så varför inte. Väderleksrapporten pekade på sol så det vara bara att packa ner lektyren i väskan och åka. Jag hade tagit med Easternisation av Gideon Rachman, ett tips jag fått av Asienexperten (mina ord, inte hans) Jens Barnevik, och såg mycket fram emot att få bita tag i den.

I sommarstugeområdet står det en gammal telefonkiosk där någon smällt upp hyllor och gjort ett litet spontant bibliotek för sommarläsare. Man tar en bok och man lägger tillbaka en bok, kanske samma, kanske inte. Jag går ofta förbi och kikar även om jag oftast blir besviken över hyllmetrarna med Liza Marklund och Henning Mankell. Det är ju inte direkt vad jag normalt läser.

Men där bland all smörja stod denna gång en titel och viskade efter mig, det var Percy Barneviks bok Jag Vill Förändra Världen. Jag tyckte det var lite för mycket av en slump så jag satte tänderna i den istället för Easternisation som Percys son tipsat om.

Det är nog ingen underdrift att beskriva Percy Barnevik som en av 1900-talets mest inflytelserika personer för den svenska industrin. Vd på Sandvik, vd på Asea och senare ABB, i styrelsen för General Motors, Astra Zeneca, Investor, osv. Snacka om att ha varit i smeten.

Boken ger en väldigt intressant inblick i en värld som knappt existerar längre, med ständiga flyttar av familjen mellan olika tjänstebostäder där bostadens standard stod i direkt proportion till hur fin titel man hade i företaget. Den ger också en inblick i vilken familjeaffär det egentligen är att vara företagsledare på högsta nivån. Det är inte ett 8-17-jobb och representationsmiddagarna förväntas även innefatta familj.

På ett sätt får jag ofta bilden av att Percy beskriver en patriarkalisk världsbild sent 1800-tal, men egentligen är det sent 1900, vilket är en intressant kunskapsmässig byggsten när man försöker se på svensk industri. Om man vill förstå vad som egentligen byggt upp de stora industrisfärer vi har i Sverige med Investor, Industrivärden, osv, då är Jag Vill Förändra Världen en av de mest lättsamma inblickarna.

Boken är ganska annorlunda skriven, uppbygd av korta storys och anekdoter som ibland kan kännas röriga och lösryckta. Många “avsnitt” är knappt en halv sida långa vilket gör att enskilda händelser aldrig riktigt redogörs för på djupet. Istället dansar han lite runt elden med mängder av korta anekdoter som alla på något sätt är kopplade till kapitlets tema. Jag kan inte riktigt bestämma för mig om det är ett genialiskt sätt att göra boken lättläst eller om boken är i desperat behov av redaktör. Oavsett lärde jag mig, en bit in ska erkännas, att uppskatta formatet mycket. I ett liv där man ständigt blir avbruten i sitt läsande och enbart kan läsa lite här och där var det perfekt att kunna sluta när som helst utan att känna att man slutar “mitt i”.

Att få en inblick i dialogen med Clinton, förhandlingen om Elena Ceaușescus presenter, och på vilken nivå storpolitiken faktiskt är inblandad när affärer görs på miljardnivå, det är onekligen intressant. Percys sätt att beskriva dessa händelser är så avdramatiserad på gränsen till nästan nonchalant. Att middagar med några av 1900-talets mäktigaste män beskrivs som vardagsmat är en intressant iakttagelse i sig.

Om boken ger en rättvis beskrivning av Percy Barnevik kan jag inte säga någonting om. Eftersom den är skriven av honom själv så får man förstås ha det med sig i termer av hur vissa händelser kan vara vinklade. Det är däremot inget som är så uppenbart så man reagerar eller stör sig på det, åtminstone inte för någon som inte har lång bakgrund av att följa Barneviks liv genom media.

För oss som inte levde (eller var för unga) under 1900-talets sista årtionden ger denna bok en väldigt bra översiktsbild över vilka företag som varit viktiga, och vilka händelser som varit drivande. Uppepå allt är boken i sitt format väldigt lättläst. Trots ca 400 sidor kommer du svälja den i ett nafs.

Behöver du en bok till sommaren? Köp denna! 49 spänn på Adlibris är ett kap.

Mvh,
Snåljåpen

Det är ett bra läge att börja investera!

Varje gång börsen går starkt får jag frågan av insatta bekanta om det kanske är ett bra tillfälle att börja investera? Varje gång börsen går svagt får jag frågan om det inte är läge att pausa insättningarna?

Svaret jag ger är: det är alltid ett bra läge att börja investera och det är aldrig en bra idé att sluta. Börsen går upp och ner, och om man bara köper när det gått upp och slutar köpa när det gått ner så kommer man alltid att göra dåliga affärer.

Anledningen till att det är svårt att navigera börsens upp och nedgångar är inte bara psykologiskt, det är mest en fråga om bristande förståelse för hur världen funkar. Vill man bli en framgångsrik investerare, eller bara framgångsrik småsparare, på lite längre sikt så behöver man bygga upp lite kunskap för att inte bli helt förlamad när börsen rör sig.

Internet är fullt av gratis kunskap, men det är också ett snårigt landskap med fullt av dåliga idéer och dåliga råd. Jag vill slå ett slag för att istället köpa en bok eller två. För att boken väl ska komma till så behöver författaren ta sig över ett par trösklar vilket inte är någon garanti på kvalitet, men ofta skapar någon form av normalfördelningskurva där de flesta böckerna är ganska vettiga i grunden.

Jag läser själv väldigt mycket böcker om investeringar och ekonomi, och att jag alltid kommer tillbaka till dessa två borde vara någon form av kvitto på att de faktiskt är ganska bra.

I flera år har jag återkommit till att rekommendera Marius Skoniecznys bok Why Are We So Clueless About The Stock Market? och jag ser ingen riktig anledning att sluta. Det är fortfarande den bästa boken jag läst för de som är helt nya till aktiemarknaden. Boken handlar om hur företag tjänar pengar och hur dessa pengar ska ge avkastning till ägarna.

Ett annat bra tips är Per H Börjessons bok Så kan alla svenskar bli miljonärer, som jag också väldigt ofta rekommenderar till folk som vill ta tag i sitt sparande. Denna bok är kanske ännu mer grundläggande och ger kanske inte så mycket förståelse för hur världen fungerar men ger istället ett bra facit för hur man bör bete sig om man endast är intresserad av avkastningen och inte av att skaffa sig en ny hobby.

Vad är din ursäkt? Sätt igång!

Ps. Just nu läser jag A History of the United States in Five Crashes. Rätt torr från och till men extremt intressant inblick till hur J.P. Morgan i stort sett ensam räddade börsen 1907. Vill man snabbt få en överblick över alla stora börskrascher hittills så är detta den snabbaste vägen! DS.

Mvh,
Snåljåpen