The Man Who Solved the Market – Boken alla vill såga

The Man Who Solved the Market har fått ganska mycket skit för att vara relativt platt och innehållsfattig, någonting jag inte alls förstår. Jag tycker det är en klart läsvärd bok med en hel del intressanta insikter.

Boken är skriven av Gregory Zuckerman vilket redan från början är någon form av kvitto på genuint bra struktur och bra berättande. Jag läste hans bok The Greatest Trade Ever, och gillade den mycket. The Greatest Trade Ever har egentligen samma handling som The Big Short men följer egentligen uteslutande John Paulson, en hedgefondförvaltare som gör samma affär men inte alls figurerar i Michael Lewis bok/film. Läs boken om ni inte gjort.

The Man Who Solved The Market är boken om inte, som titeln hintar om, en bok om Jim Simons. Boken är snarare en bok om Renaissance Capital med avstamp i Jim Simons, bolagets grundare. Jim Simons är ett matematikgeni som bestämmer sig för att försöka “lösa” marknadens gåta likt ett svårt matteproblem genom att använda…matematik och statistik. Hans tanke från start handlar om att marknaden ser ut att upprepa sig i mönster som bör gå att beräkna sannolikheter utifrån och därigenom skapa en automatiserad handel. Ansatsen var att människor är benägna att begå misstag, och det är till stor del dessa misstag som skapar de återkommande mönstren. Genom att koppla bort människorna från beslutsfattandet kan man därigenom “spela mot” människor.

Innan man säger någonting så ska veta att Medallion Fund, som fonden heter, har haft en 5% fast avgift samt en avkastningsbaserad avgift uppepå det och ändå överkastat alla index med hästlängder sedan start och i stort sett aldrig haft problem med utflöden. Anledningen till att 5 % valdes från början var tydligen att det var så mycket pengar som krävdes för att hålla deras dyra datorutrustning igång i början när fonden var väldigt liten. Sen när fonden växte så fanns det aldrig någon anledning att ändra strukturen. Efter avgifter så har fonden levererat 39 % årligen mellan 1988-2018. Före avgifter hade fonden levererat över 60 % årligen… Fonden har gått så bra så man stängt för nya investerare och att de anställda har begränsningar på hur mycket pengar de får stoppa in.

Att det är många som är intresserade av hur man lyckats åstadkomma denna avkastning är inte så konstigt, ändå har Jim Simons och Renaissance Capital hela tiden varit riktiga doldisar. Allting har dolts i ett extremt hemlighetsmakeri med bibeltjocka non-disclusure-agreements och de få avhoppare som ändå konstigt nog slutat har alla hållit munnarna stängda. Det gör också att bokens existens blir något problematisk när författaren har haft väldigt begränsad tillgång på information och de allra flesta inte velat prata med honom, vilket författaren också själv beskriver i det första kapitlet.

När jag läst reviews så är många besvikna över att inte få lära sig mer om vilka strategier som Renaissance Capital har tillämpat. Många verkar ha gett dåliga betyg just pga detta, att man faktiskt inte får lära sig hur Jim Simons & co har “löst marknadens gåta”. Det här tycker jag är lite roligt. Vilken förväntansbild hade man när man läste boken egentligen? Att en av världens bäst bevarade finanshemligheter skulle komma upp till ytan bara för att en bok skrevs om människorna bakom? Känns det inte lite naivt? Den största hinten man får är väl “Hidden Markov Model” som det refereras till i nästan varje kapitel.

Även om man förstår inte får ta del av källkoden i deras handelssystem eller ens får ta del av deras slutsatser, så får man ofta ta del av deras frågeställning som gör att man förstår varför de valde att angripa börsen på det sätt som de gjorde. Det är t.ex. uppenbart att väldigt mycket handlade om mean-reversion-strategier vilket i sig är intressant. Jag tycker också det är särskilt intressant att de verkar ha majoriteten av sin handel, iallafall historiskt, i råvaror vilket jag inte riktigt förstod innan jag läste boken. Jag trodde de hade löst aktiemarknadens gåta men det verkar vara aktiemarknaden de haft mest problem med.

De allra flesta som pysslar med automatiserad handel/kvanthandel försöker identifiera olika upprepande mönster i börsens rörelser och försöker sedan hitta någon form av hypotes för varför dessa mönster uppstår och återkommer. Jim Simons och Renaissance Capital verkar här avvika ganska rejält där författaren berättar att de inte riktigt bryr sig om hypoteserna bakom mönstren, så länge de kan bekräfta att mönstren uppstår och kommer upprepa sig så spelar det ingen roll varför.

Så länge de kan räkna ut sannolikheten för olika rörelser utifrån vissa formationer så skiter de fullständigt i om de förstår varför rörelsen uppstår, så länge de kan utnyttja den så spelar det ingen roll varför det händer. Trust in the system.

Här måste jag höja ett varningens finger för missförstånd. Det är lätt att tro att de bara tittade på aktiens/råvarans/tillgångens prisrörelse för att hitta mönster, men det är förstås inte sant. De hade enorma mängder data och försökte hitta mönster tvärs mellan tillgångar. De plockade fram enorma mängder data och försökte jämföra och se om de korrelerade och om det fanns statistisk signifikans i detta. I stort sett allting som inte var tarotkort eller astrologi försökte de testa för att se om de hade någon “predictive ability”, oavsett om det var väder, antalet sålda mercedesbilar eller något annat. Så fort det var någonting som teoretiskt skulle kunna ha en påverkan, så testades det statistiskt, oavsett vad det var. Hittade man sedan samband som var statistiskt signifikanta (osv, man får förstås inte veta kriterierna, bara konceptet) och upprepade sig, då började man handla efter dem, oavsett om man förstod varför de inträffade eller ej.

En annan intressant insikt är att Jim Simons tidigt väljer att enbart rekrytera folk utanför finansmarknaden. Han tittar då nästan enbart mot akademi och matematik. Folk som kommer från finansbranschen är mer pengakåta, illojala och är kanske inte långsiktigt de bästa investeringarna för företaget. De som däremot kommer från akademin och blir inspirerade av börsen för att det verkar vara ett intressant problem att ta sig an, de stannar längre, jobbar hårdare och är mer genuina rakt igenom.

The Man Who Solved the Market är bra strukturerad och lättläst som de flesta “proffsskrivna” biografier. Trots sin lättsmälthet bjuder den ändå på helt nya infallsvinklar och idéer. Den hade definitivt kunnat vara djupare men det är svårt att se hur det skulle gått till när huvudpersonen starkt bad författaren att inte skriva boken samtidigt som de allra flesta nyckelpersonerna inte velat bidra. Trots allt detta så fick Zuckerman ur sig en superintressant bok och jag förstår inte alls all negativ kritik den har fått. Läs den, jag tror inte ni kommer bli besvikna!

PS. Jag orkar inte höra om folk som sågar boken pga Robert Mercer och Donald Trump. Snacka om att inte se skogen för alla träd. Det är en helt egen bok som någon annan får skriva. DS.

Mvh,
Snåljåpen

Medverkar i Nordnet Live

På fredag 17/4 går Nordnet Live av stapeln. Den som varit med tidigare vet att jag suttit med som Johan Tidestads parhäst i studion vid två tillfällen tidigare. Det är faktiskt bland de roligaste saker jag gjort i mitt arbetsliv, där jag fått vara med och intervjua finansvärldens storheter som Ian Lundin, Jacob Wallenberg, Christer Gardell, Michael Wolf, Ola Rollén, Sven-Olof Johansson och Rune Andersson. Eller varför inte den gången med Björn Ulvaeus.

Den här gången finns inte studion på Waterfront som tidigare, eventet är helt Corona-digitalt. Samtidigt kommer jag inte heller vara permanent medlem i studion utan är istället deltar jag i en panel tillsammans med Johan Andersson från Mellby Gård och Günther Mårder från Företagarna. Förhoppningsvis kanske jag kan få bidra med någon form av insikt från livet hos småföretagare.

Anmäl på länken nedan för att kika!

Mvh,
Snåljåpen

Jag vill förändra världen - Percy Barnevik

Historien om 1900-talets viktigaste man?

I påskhelgen spenderade jag lite tid ute på landet. Med tanke på att befolkningstätheten är lägre där och att vi hade allting med oss så var vi ju egentligen mer isolerade där än hemma, så varför inte. Väderleksrapporten pekade på sol så det vara bara att packa ner lektyren i väskan och åka. Jag hade tagit med Easternisation av Gideon Rachman, ett tips jag fått av Asienexperten (mina ord, inte hans) Jens Barnevik, och såg mycket fram emot att få bita tag i den.

I sommarstugeområdet står det en gammal telefonkiosk där någon smällt upp hyllor och gjort ett litet spontant bibliotek för sommarläsare. Man tar en bok och man lägger tillbaka en bok, kanske samma, kanske inte. Jag går ofta förbi och kikar även om jag oftast blir besviken över hyllmetrarna med Liza Marklund och Henning Mankell. Det är ju inte direkt vad jag normalt läser.

Men där bland all smörja stod denna gång en titel och viskade efter mig, det var Percy Barneviks bok Jag Vill Förändra Världen. Jag tyckte det var lite för mycket av en slump så jag satte tänderna i den istället för Easternisation som Percys son tipsat om.

Det är nog ingen underdrift att beskriva Percy Barnevik som en av 1900-talets mest inflytelserika personer för den svenska industrin. Vd på Sandvik, vd på Asea och senare ABB, i styrelsen för General Motors, Astra Zeneca, Investor, osv. Snacka om att ha varit i smeten.

Boken ger en väldigt intressant inblick i en värld som knappt existerar längre, med ständiga flyttar av familjen mellan olika tjänstebostäder där bostadens standard stod i direkt proportion till hur fin titel man hade i företaget. Den ger också en inblick i vilken familjeaffär det egentligen är att vara företagsledare på högsta nivån. Det är inte ett 8-17-jobb och representationsmiddagarna förväntas även innefatta familj.

På ett sätt får jag ofta bilden av att Percy beskriver en patriarkalisk världsbild sent 1800-tal, men egentligen är det sent 1900, vilket är en intressant kunskapsmässig byggsten när man försöker se på svensk industri. Om man vill förstå vad som egentligen byggt upp de stora industrisfärer vi har i Sverige med Investor, Industrivärden, osv, då är Jag Vill Förändra Världen en av de mest lättsamma inblickarna.

Boken är ganska annorlunda skriven, uppbygd av korta storys och anekdoter som ibland kan kännas röriga och lösryckta. Många “avsnitt” är knappt en halv sida långa vilket gör att enskilda händelser aldrig riktigt redogörs för på djupet. Istället dansar han lite runt elden med mängder av korta anekdoter som alla på något sätt är kopplade till kapitlets tema. Jag kan inte riktigt bestämma för mig om det är ett genialiskt sätt att göra boken lättläst eller om boken är i desperat behov av redaktör. Oavsett lärde jag mig, en bit in ska erkännas, att uppskatta formatet mycket. I ett liv där man ständigt blir avbruten i sitt läsande och enbart kan läsa lite här och där var det perfekt att kunna sluta när som helst utan att känna att man slutar “mitt i”.

Att få en inblick i dialogen med Clinton, förhandlingen om Elena Ceaușescus presenter, och på vilken nivå storpolitiken faktiskt är inblandad när affärer görs på miljardnivå, det är onekligen intressant. Percys sätt att beskriva dessa händelser är så avdramatiserad på gränsen till nästan nonchalant. Att middagar med några av 1900-talets mäktigaste män beskrivs som vardagsmat är en intressant iakttagelse i sig.

Om boken ger en rättvis beskrivning av Percy Barnevik kan jag inte säga någonting om. Eftersom den är skriven av honom själv så får man förstås ha det med sig i termer av hur vissa händelser kan vara vinklade. Det är däremot inget som är så uppenbart så man reagerar eller stör sig på det, åtminstone inte för någon som inte har lång bakgrund av att följa Barneviks liv genom media.

För oss som inte levde (eller var för unga) under 1900-talets sista årtionden ger denna bok en väldigt bra översiktsbild över vilka företag som varit viktiga, och vilka händelser som varit drivande. Uppepå allt är boken i sitt format väldigt lättläst. Trots ca 400 sidor kommer du svälja den i ett nafs.

Behöver du en bok till sommaren? Köp denna! 49 spänn på Adlibris är ett kap.

Mvh,
Snåljåpen

Det är ett bra läge att börja investera!

Varje gång börsen går starkt får jag frågan av insatta bekanta om det kanske är ett bra tillfälle att börja investera? Varje gång börsen går svagt får jag frågan om det inte är läge att pausa insättningarna?

Svaret jag ger är: det är alltid ett bra läge att börja investera och det är aldrig en bra idé att sluta. Börsen går upp och ner, och om man bara köper när det gått upp och slutar köpa när det gått ner så kommer man alltid att göra dåliga affärer.

Anledningen till att det är svårt att navigera börsens upp och nedgångar är inte bara psykologiskt, det är mest en fråga om bristande förståelse för hur världen funkar. Vill man bli en framgångsrik investerare, eller bara framgångsrik småsparare, på lite längre sikt så behöver man bygga upp lite kunskap för att inte bli helt förlamad när börsen rör sig.

Internet är fullt av gratis kunskap, men det är också ett snårigt landskap med fullt av dåliga idéer och dåliga råd. Jag vill slå ett slag för att istället köpa en bok eller två. För att boken väl ska komma till så behöver författaren ta sig över ett par trösklar vilket inte är någon garanti på kvalitet, men ofta skapar någon form av normalfördelningskurva där de flesta böckerna är ganska vettiga i grunden.

Jag läser själv väldigt mycket böcker om investeringar och ekonomi, och att jag alltid kommer tillbaka till dessa två borde vara någon form av kvitto på att de faktiskt är ganska bra.

I flera år har jag återkommit till att rekommendera Marius Skoniecznys bok Why Are We So Clueless About The Stock Market? och jag ser ingen riktig anledning att sluta. Det är fortfarande den bästa boken jag läst för de som är helt nya till aktiemarknaden. Boken handlar om hur företag tjänar pengar och hur dessa pengar ska ge avkastning till ägarna.

Ett annat bra tips är Per H Börjessons bok Så kan alla svenskar bli miljonärer, som jag också väldigt ofta rekommenderar till folk som vill ta tag i sitt sparande. Denna bok är kanske ännu mer grundläggande och ger kanske inte så mycket förståelse för hur världen fungerar men ger istället ett bra facit för hur man bör bete sig om man endast är intresserad av avkastningen och inte av att skaffa sig en ny hobby.

Vad är din ursäkt? Sätt igång!

Ps. Just nu läser jag A History of the United States in Five Crashes. Rätt torr från och till men extremt intressant inblick till hur J.P. Morgan i stort sett ensam räddade börsen 1907. Vill man snabbt få en överblick över alla stora börskrascher hittills så är detta den snabbaste vägen! DS.

Mvh,
Snåljåpen

Hjälp, jag har blivit en gubbe!

Sista tiden har det inte funnits massvis med tid över direkt. Uppepå Corona-situationen, som drabbat mina företag rejält, men på lite olika sätt, har jag redan varit lite under isen med lite fler saker än jag klarat av att hantera. Det betyder att bloggen blivit lidande.

I sig är detta inget konstigt, bloggande är absolut ingen prioritering för mig, men samtidigt saknar jag de där tillfällena när jag får sitta ner för mig själv en stund och skriva av mina tankar. Sedan sist har jag faktiskt börjat skriva ner väldigt mycket mer men i fysisk form. Jag har börjat med en anteckningsbok jag har med mig varje dag där jag försöker att varje dag skriva 4-5 rader rent allmänt, högt och lågt. Det är ingen regelrätt dagbok utan mer minnesanteckningar med små korta reflektioner kring mina tankar för dagen.

Det började egentligen med att jag läste The Bullet Journal Method och Digital Minimalism samtidigt och därigenom kom fram till att jag vill lägga ifrån mig mina digitala verktyg oftare för att kunna “tänka mer klart”. Att sitta en stund med bara anteckningsboken utan någon digital distraktion har fått mina tankar klarare och reflektionerna djupare, någonting jag gillar.

Den sista veckan har det blivit många rader skrivna om börsen och ekonomins mående som helhet. När vi ser börsen gå limit up ena dagen och limit down andra dagen, och sen upp igen, så är det rätt uppenbart att man blir intresserad av att titta närmre.

Börsen har kommit ner rejält i år, och inga bolag har varit direkt förskonade. Jag är fullt öppen med att jag aldrig i mitt liv tidigare förlorat så mycket pengar. Trots att jag lyckades sälja ganska mycket av portföljen ganska tidigt så har de innehaven jag valt att ha kvar gått ner mer än börsen, så effekten av att vara lite likvid har inte blivit sådär fantastisk ändå. Tyvärr.

I den här kråksången finns förstås något positivt. Börsen är ner så mycket så att det går att hitta fina tillväxtbolag till under EV/EBITDA 10. Vissa ner mot 5, och det vill jag inte minnas att jag varit med om tidigare på det här sättet.

Den stora vågen av svenska privatinvesterare har kommit till de sista 10 åren, med tonvikt på de senaste 5. De som var tidiga på bollen efter finanskrisen har gjort rejäla pengar och fått en fantastisk avkastning, typ oberoende av vad man valt att investera i.

Det är i tiden efter krascher som förmögenheter skapas, och jag tror vi kan befinna oss någonstans i en sån möjlighet just nu. Absolut finns det möjligheter att vi ser fortsatta restriktioner, om än mildare med tiden, men att de kommer hålla i sig en väldigt lång tid och att vi därigenom får en lågkonjunktur. Det här är förstås svårt att spekulera i och också svårt att förhålla sig till.

När man nu kan hitta large cap-bolag till 8-9 % direktavkastning samtidigt som vi har räntor kvar runt nollan så har large cap ändrats till mer intressanta jaktmarker än det varit på många år, någonting som också tilltalar mig numera.

I takt med att jag engagerat mig mer och mer i onoterade verksamheter så har jag kommit längre och längre bort ifrån börsen, vilket får mig att titta på tråkigare och tråkigare bolag samt tillämpa en längre och längre investeringshorisont. Jag har liksom inte tid med “ett till jobb” som det faktiskt är att vara aktiv småbolagsinvesterare.

Som sagt så har alla aktier kommit ner, och när vi väl får bukt med rädslan så funderar jag kring vilka sektorer och vilka bolag som kommer lyfta först. Erfarenhetsmässigt säger min magkänsla att det är stora bolag till låg risk som får kapitalinflöde först när det vänder där riskviljan i småbolagen snarare kommer senare i börscykeln. Frågan är däremot hur det ser ut ifall nedgången blir kortvarig. Kommer riskviljan finnas kvar i närminnet och därför återkomma fort? Jag vet inte riktigt. hade vi haft en mer utdragen nedgång hade ag haft en tydligare åsikt.

Däremot tror jag inte vi får någon superrekyl upp där hela börsnedgången ska återhämtas under 2020. Jag tror snarare att vi kommer få det Katsenelson kallar för Sideways Market under ett år eller två där vi inte riktigt får någon börsriktning eftersom jag tror Corona kommer gäcka lite i bakgrunden, inte dominera samtalet men aldrig heller riktigt försvinna. Därför gissar jag att vi inte kommer vi få monsterrallyn på samma sätt som vi fått tidigare.

Vart jag vill komma med allt det här svamlet vet jag inte riktigt, mer än att jag just nu är nettoköpare i tråkiga large cap-aktier med en ägandehorisont på 5-10 år. Det har jag inte varit på 15 år…

Mvh,
Snåljåpen