Recension: Strategic Dividend Investor – Daniel Peris

När jag började så trodde jag aldrig att jag skulle orka igenom Strategic Dividend Investor av Daniel Peris. Jag hade redan läst ett flertal böcker under sommaren där jag gillat alla skarpt. Den här boken hade ett helt annat språk och ett helt annat flyt vilket gav en ganska rejäl kontrast mot det jag tidigare läst. Jag blev mycket skeptisk, boken kändes tung. Den första delen påminner mycket om en vetenskaplig studie kring utdelningens vara eller icke vara. Det underfundiga språket och de skämtsamma tongångarna uteblir utan här är det strictly business som gäller. Om man tar sig tid och energi att orka igenom den tunga inledningen så bjuder boken ändå på en del spektakulära insikter.

Om bolag samlar på sig stora kassor så innebär det att de förr eller senare kommer att använda dessa till förvärv, förvärv som statistiskt sett sällan är mer lönsamma än den befintliga verksamheten. Daniel Peris argumenterar för att man enbart ska förvärva bolag ifall det leder till en högre lönsamhet än idag, om det är bibehållen eller lägre så är det helt enkelt bättre att dela ut pengar till aktieägarna. I grunden känns det extremt simpelt, logiskt och rationellt, men hur många är det egentligen som tänker så? I botten måste vi ändå tänka att aktiebolaget agerar för att tjäna pengar åt sina ägare, så maximerandet av aktieägarnas avkastning ska vara fokus. Tyvärr har vi ofta ett fokus på imperiebyggande där målet alltid är att växa vilket kanske inte alltid är det bästa för aktieägarna. Daniel Peris drar exempel från tobaksbranschen som har varit en krympande bransch i många år där lönsamhetsökningen snarare kommer från konsolidering och kostnadsnedskärningar än från intäktsökning. Han visar på exempel där det varit mer lönsamt att investera i krympande, högutdelande bolag än snabbt växande bolag som inte delar ut pengar, likt Google och Amazon. Jag skulle vilja kalla Daniel Peris för en hänsynslös rationalist som inte vill slösa en endaste krona om matematiken inte går ihop.

Men, men, men, tänker ni då. Berkshire Hathaway delar ju inte ut pengar? Nä, men om man tittar på deras portföljbolag så ser man att Warren Buffett själv är ett stort fan av utdelande bolag, det finns flera dividend champions där. Bara för att inte han själv delar pengarna vidare så betyder det inte att han inte älskar utdelningar.

Strategic Dividend Investor är en väldigt läsvärd och matnyttig bok även om den inte riktigt är lika lättsam som många av de böcker jag tidigare rekommenderat. Språket är absolut inte svårt, det är bara inte så underhållande. Underhållen blir man istället av kloka slutsatser och intressanta fakta. Jag tycker ni ska ta er tid till att läsa den här boken, det är värt det, men förvänta er inte att plöja den på en eftermiddag på altanen, boken kan kräva mer än så.

Strategic Dividend Investor finns hos BokusAdlibris och CDON.

PS. En annan intressant iakttagelse som Daniel Peris gör är att bolag på den Australiensiska börsen statistiskt sett delar ut mer pengar än bolag på de andra stora börserna. Dessutom är det ingen källskatt på utdelningar vilket leder till att Australien bör vara ett paradis för de som söker högutdelande bolag. Gustav, tar du utmaningen? Jag vill se minst 3 köpvärda högutdelare! Ds.

Mvh,
Snåljåpen

One thought on “Recension: Strategic Dividend Investor – Daniel Peris

  1. Gustav

    Tre Australiensare med hyfsat hög (nåja) utdelning är. Woolworths, Ridley och Amalgamated. Sista sysslar med biografer vilket ju är spännande 🙂

    Andra intressanta bolag kan vara Auckland airport och Invocare.

    Reply

Leave a Reply