Alla investerare behöver en process utefter hur man sedan investerar. Ofta kan det vara en bra idé att ha den nedskriven, men det är egentligen inte kritiskt. Det viktiga är att man har en strategi och en process som på lång sikt har en positiv förväntad avkastning. Med det menar jag att om du tillämpar din investeringsprocess på 1 000 aktier så ska snittutfallet vara positivt, och dessutom bättre än index, annars hade vi gjort bättre i att köpa Avanza Zero eller någon annan indexfond.
Utan en fungerande process med positiv förväntad avkastning så kommer pengarna till slut att försvinna helt. Det kan ta tid för en dålig process att visa sig, på grund av stor volatilitet och kortsiktigt slumpmässiga rörelser, men förr eller senare så möts resultatet och processen på samma sätt som en akties pris förr eller senare närmar sig aktiens faktiska värde.
Ju större dataunderlag du har, d.v.s ju längre historik av investeringar, desto större är sannolikheten att din process och ditt resultat stämmer överens. Det omvända är förstås också sant, har du bara ägt en enda aktie så är sannolikheten hög att din process och ditt resultat INTE stämmer överens. De kan förstås göra det, men dataunderlaget är för litet för att dra några som helst slutsatser om din process förträfflighet.
I grafen ovan ser vi resultatet av ett slantsinglingstest. Som vi alla förstås vet så är sannolikheten att få krona alltid 50 % och sannolikheten att få klave alltid 50 %. Däremot är det inte så att man varannan gång får krona och varannan klave, istället kan slumpen göra att man kan få krona många gånger i rad. Ju fler gånger vi singlar, desto närmre kommer resultatet att bli 50 %, allt enligt The law of large numbers, eller på svenska, De stora talens lag.
Om vi säger att vi “investerar” i slantsinglingar och vi anser att det är bättre att satsa på krona än klave, då är det inte alls omöjligt att få rätt 5 gånger i rad trots att man har en strategi/process med negativ förväntad avkastning. Hade vi fått rätt 500 gånger i rad däremot, då hade jag verkligen undersökt det där myntet ordentligt, för då är det någonting som inte stämmer. En dålig investeringsprocess kan ge positivt resultat på kort sikt, men en process med negativ förväntad avkastning kommer förr eller senare att få en negativ FAKTISK avkastning.
För några år sedan så var jag i Eskilstuna för att hälsa på släkt och gamla vänner. Som det ofta blir så slutade kvällen på någon pub där det denna kväll fanns ett öppet blackjack-bord. Även om jag såklart vet att oddsen är emot mig och att banken alltid vinner, så kände jag mig sugen på att koppla av vid bordet en stund. Eftersom jag ville spela så länge som möjligt så satte jag en låg gräns för hur mycket jag får spela för.
Bredvid mig vid blackjack-bordet stod en halvpackad kille med femhundringar och slantade in till dealern. Det blev snabbt uppenbart att det hade gått väldigt bra för honom, några stod och hejade på när han spelade samtidigt som hans självförtroende verkade växa sig större än någonsin tidigare.
Jag själv gjorde allt jag kunde för att spela så statistiskt korrekt som möjligt, men hur jag än gjorde så förlorade jag pengar, sakta men säkert. Killen bredvid mig däremot gjorde verkligen allting fel. Trots att han hade 18 så bad han om ett nytt kort, som förstås var en 3:a så att han fick Blackjack och håvade in pengarna. Varje “rätt” beslut som jag tog gav mig en liten förlust, och varje “fel” beslut som han tog gav honom en stor vinst. Efter en stund hade han mångdubblat sin insats medan jag hade förlorat nästan hälften av det jag kom till bordet med. Hade jag verkligen missförstått allt?
Allteftersom han vann mer och började jubla mer så kom det fler och fler åskådare som blev imponerade av hans resultat. Han hade snabbt en fanclub som beundrade honom och frågade hur han gjorde eftersom han uppenbarligen var duktig på Blackjack. Jag satt däremot stilla bredvid och följde min process, fortfarande med negativt resultat.
Det var uppenbart att den halvpackade killen inte hade någon som helst process i åtanke när han spelade, han sköt från höften och gjorde kontinuerligt bets som var osannolika att generera positivt resultat i längden, trots detta vann han mycket pengar. Jag däremot spelade hårt på statistiken där jag hela tiden maximerade mina chanser att vinna, eller snarare minimerade mina chanser att förlora eftersom oddsen fortfarande var i bankens favör. Trots att jag maximerade mina chanser så förlorade jag pengar.
Killen bredvid mig hade till slut fått så högt självförtroende att han tyckte det började bli dags att öka insatsen. Han ökade nu insatsen för varje gång han vann. Vad han däremot snart fick erfara var att De stora talens lag inte undgår någon, förr eller senare så hinner sannolikheten ikapp resultatet och han började snabbt förlora pengar. Det tog inte många minuter innan han hade förlorat allt och hela hans fanclub också hade försvunnit.
Vid en punkt hade jag förlorat så mycket att jag bara hade råd att göra 3-4 bets innan jag var helt pank, men då vände det. Efter en stund valde jag att casha hem och lämnade bordet med bara en liten förlust.
Hela storyn ovan är egentligen påhittad, jag har läst om det i någon av alla odds/betting/poker/gambling-böcker som jag har liggandes. Det har alltså hänt, men det har inte hänt mig. Oavsett så är det slående hur tillämpbart det är på börsen och hur många av personerna på Twitter som påminner om mannen i exemplet. Det är många traders som tjänar ofantliga pengar innan De stora talens lag hinner ikapp och tar tillbaka alla vinster. Ingen kommer undan, bara dom med bra strategier/processer.
Det som många gör är att dom tittar på utfallet, d.v.s. resultatet, och dra utifrån det slutsatser om huruvida deras process är bra eller dålig. Problemet är bara att om dataunderlaget är för litet så går det inte att dra några slutsatser, det går helt enkelt inte att veta om det var skicklighet eller bara en ren slump att resultatet blivit så bra som det blivit.
Det här tycker jag är en läxa som alla bör ta med sig nu när vi går in i 2016. Det är många som haft ett helt fantastiskt 2015 och därför kan det vara en idé att reflektera lite. Om 2015 var ditt 20:e år i rad med vinst där du haft 10 aktier i portföljen varje år, då börjar statistiken tala för att du vet vad du håller på med. Om 2015 var ditt första år och du gjort en stor vinst med bara 1-3 aktier i portföljen, då finns det tyvärr ingen som vet om det var pga. skicklighet eller tur.
Ta ett par timmar borta från börsen och investera lite tid i att läsa Nassim Nicholas Talebs bok, Fooled by Randomness. Hela boken handlar om just hur vi misstar kunskap/erfarenhet för slump och hur det kan undvikas. Alla kan ha tur, men förr eller senare hinner verkligheten ikapp. Det kan mycket väl vara så att du är skicklig, läs boken och tänk till innan du bestämmer dig för vad du tror, det är mycket billigare än att i framtiden inse att du hela tiden bara haft tur med slumpen.
Ps. Även om mitt resultat varit väldigt bra de sista åren med bred diversifiering så försöker jag själv hela tiden ifrågasätta mig själv och fråga om det verkligen är kunskap eller bara slump. För mig kommer det krävas en rejäl sättning på börsen innan jag börjar känna mig komfortabel med min egen kompetens. Även om jag utåt kan låta väldigt kaxig och självsäker så är jag extremt skeptisk inför min egen förmåga. Jag antar att det kommer med tiden och det växande dataunderlaget. Ds.
Mvh,
Snåljåpen
Tack för ett läsvärt inlägg!
Det kan nog krävas ett ganska stort dataunderlag om man ska tro John C. Bogle: The Little Book of Common Sense Investing, s. 98.
“Under normal circumstances, it takes between 20 and 800 years [of monitoring performance] to statistically prove that a money manager is skillful, not lucky. To be 95 percent certain that a manager is not just lucky, it can easily take nearly a millennium—which is a lot more than most people have in mind when they say “long-term.””
Inlägg av den här typen ser man allt för sällan!
Jag vill faktiskt hävda att huruvida man har haft tur eller inte är ännu svårare att veta än vad ni skriver här vilket beror på flera saker. För det första är det väldigt få som håller sig till en och samma strategi under lång tid, tvärtom ändrar man efter hur “klimatet” är för tillfället (de flesta vill dock inte erkänna detta). Bara det gör ju det omöjligt att veta när och hur man har haft tur eller inte.
Sedan är det ju så att många fenomen på börsen och i världen har “tjockare svansar” än vad vi tycks tro. Allt är alltså inte normalfördelat och extrema händelser med stora konsekvenser inträffar oftare än vad en normalfördelning förutser. Detta gör att det är mycket viktigare att förstå felen i sin modell snarare än modellen i sig. För högt självförtroende här är farligt eftersom många modeller kan verka stämma under mycket lång tid för att helt plötsligt raseras helt. Det är ju exempelvis ointressant att en strategi har haft 14 procents avkastning under 11 raka år om man vid ett enda tillfälle förlorar 70 procent av värdet.
Detta går att lösa genom att alltid ha en begränsad nedsida. Man kan ju exempelvis jobba med hedging av olika slag för att skydda portföljen vid plötsliga fall (gäller dock att man kan sina grejer).
En annan intressant tanke kommer från just Nassim Taleb (läs alla hans böcker) som förespråkar en så kallad “skivstångsstrategi där man har 80-90 procent av sina tillgångar i extremt säkra papper (ex statsobligationer eller t.o.m på bankkonto). Resten tar men istället extremt stor risk med, det kan exempelvis handla om optioner, förhoppningsaktier eller andra papper med obegränsad eller i alla fall extremt stor uppsida (man måste dock vara beredd på att man såklart kan förlora allt).
Satsar man små summor på många olika sådana papper räcker det att man har turen att träffa en eller några få raketer för att få en bra avkastning.
På det här sättet kan man aldrig förlora mer än 10-20 procent samtidigt som man har en enorm potential till uppgång i de riskfyllda tillgångarna.
Sammanfattningsvis är jag av den uppfattningen att man aldrig bör satsa mer än att man utan vidare kan förlora vart enda öre. Det finns i min värld inga “säkra aktier” eller fonder. För varje krash försvinner det ett stort antal förlorare som hamnar på de tysta bevisens kyrkogård och som man aldrig mer hör talas om. De som haft oförtjänt mycket tur hör man tvärtom oproportionerligt mycket om. Dessvärre hör man också oproportionerligt mycket om deras “odödliga” och “mästerliga” strategier.
MVH Johan
Hej Snålis!
Mycket bra inlägg.
Jag har två kommentarer som dock är helt off-topic.
Om man har 18 och får en trea får man 21 och inte Blackjack. För att få Blackjack krävs ett kort av värdet 10 + ett ess, alla andra kombinationer är endast 21.
Min andra kommentar är att Blackjack är ett dåligt val av jämförelse i och med att det är lätt att räkna kort och på så sätt sätta sannolikheten ur spel.
Tillbaka till topic så har du en mycket bra poäng och man bör vara ödmjuk inför sina framgångar på börsen under året 2015. Väl skrivet!!!
lite av en “cool story bro” moment – liknelsen med investeringar/placeringar, well den kan diskuteras. “osannolika att generera positivt resultat i längden” – Det är inte osannolikt, det är garanterat att inte generera positivt resultat i längden. Och det är här problemet med storyn kommer in – båda spelarna har negativt väntevärde när de står där vid bordet.
Du är ingenjör va :)? Skämt åsido, poängen var att få fram någonting som var lättförståeligt för alla och lätt att relatera till, inte någonting som var exakt korrekt.
Mvh,
Snåljåpen
Efter att ha läst intervjun med dig själv och tankarna kring utbildning är det här ett intressant inlägg på mer än ett sätt i och med att du täcker områden som många av oss med universitet/högskolor i bagaget täckt där.
Skriver inte detta för att vara ironisk eller näsvis utan bara för att konstatera att du nog skaffar dig en examina i ditt eget universitet.
Det är kunskapen som räknas. Bra jobbat!