Jag har köpt ett bolag..

I vanliga fall pratar jag om aktier här på bloggen, men den här gången har jag köpt något lite mer exotiskt, nämligen ett onoterat bolag. Inte bara aktier heller, jag har köpt hela bolaget. Att folk letar sig bort utanför börsen i dåliga tider är knappast någon nyhet, även om detta inte varit vad som drivit mig. Grejen är den att jag under ett par års tid sneglat mot en större onoterad investering, en investering som nu äntligen blivit av.

Under tonåren sommarjobbade jag i en liten industri i Eskilstuna, min hemstad. Under mina sommarlov hade jag ingen särskild kärlek för fabriken, men min relation till stället har växt med åren.

Att driva och utveckla företag är bland det absolut roligaste jag vet. Att starta Finwire Media är bland de bästa beslut jag tagit i mitt liv. Periodvis tycker jag också att det är ett av mina sämsta beslut, generellt sett tycker jag det ett par gånger om dagen… Det här är tjusningen med företagande. Finwire Media har sin charm, tunn balansräkning och allt kapital sitter i struktur, processer, rutiner och i relationen till kunderna. Som kontrast har jag nu gett mig in i en verksamhet som är…lite annorlunda.

Jag har köpt Eskilstunabolaget Svenska Medalj, en producerande metallindustri med strax över 10 anställda. De som känner mig och bolaget vet att det varit lite av ett familjebolag där delar av min familj jobbat sedan 80-talet. Men nu, för första gången, blir det alltså ett Qvarnströmsbolag på riktigt.

Kortfattat så har jag alltså köpt industriverksamheten som jag en gång i tiden ägnade mina somrar på. I en tid när alla flyttar produktion till lågkostnadsländer så går jag istället rakt mot strömmen och investerar mina pengar i svensk tillverkning av metallartiklar. Är jag dum i huvudet? Ja, sannolikt, men inte pga detta.

Här är ett litet smakprov på vad fabriken faktiskt tillverkar:

 

Att göra detta parallellt med att jag driver Finwire Media är kanske att ta sig vatten över huvudet, men som tur är så är jag inte ensam i detta. För några år sedan pitchade jag idén att köpa en fabrik för Robin Gustafsson, som då var vd i Avensia. Han blev väldigt intresserad men tyckte väl inte riktigt det var möjligt och rimligt. Efter att han slutade som vd på Avensia i våras blåste det lite nytt liv i detta vilket ledde till att vi under hösten la ett bud på Svenska Medalj.

Sagt och gjort, nu är pappren signerade, ordförandeklubban överlämnad till mig och vd-hatten överlämnad till Robin. Nu börjar jobbet på riktigt. Om någon vill köpa medaljer producerade i Sverige så vet ni alltså vem ni ska ringa ;).

Mvh,
Snåljåpen

9 comments

  1. Jag har mycket stor respekt för Robin som VD och person, men han måste väl snudd på vara världens sämsta pensionär med tanke på allt han satt igång med?

    Lite kul förövrigt att ni verkar modellera ert samarbete på Industrivärdensfärens gamla struktur mes korsvis ordförande-vd. Värmer ett börshjärta.

  2. @snåljåpen : När man prenumererar på nyheter från din blogg, borde du inte då veta att man klickat på en länk i nyhetsbrevet ,så man slipper pop-up reklamen om att prenumerera på nyhetsbrevet ??
    Trött på pop-up som missar målet…

Leave a Reply