BSU-kontot …

Nu är det äntligen dags för mig att klargöra vad det mystiska BSU-kontot faktiskt är.

BSU står för “BoligSpar for Ungdom” och är alltså ett Norskt sparkonto där pengarna är öronmärkta för bostadsinköp. De allra flesta Norska banker erbjuder ett BSU-konto helt kostnadsfritt till sina kunder och de allra flesta Norrmän har ett BSU-konto. Låt oss gå igenom lite regler.

  • Maximalt sparbelopp per år är satt till 20 000 kr. 
  • Maximalt sparbelopp totalt är satt till 150 000 kr. 
  • 20% av det årligen sparade beloppet är avdragsgillt, alltså 4000 kr. 
  • Bankerna erbjuder en högre ränta än normalt för det här kontot, och räntan som betalas ut är skattefri.
  • Sparpengarna kan endast användas till att köpa bostad eller till att betala av ett bostadslån. Om pengarna mot förmodan skulle användas till någonting annat, så får man betala tillbaka den skatt man tjänat på att ha kontot. 
  • Man kan bara använda BSU-kontot en gång. Har du väl tagit ut pengar ur kontot så är din chans förbrukad.
Jag har mitt BSU-konto hos Danske Bank. Och i skrivande stund så är räntesatsen för BSU-kontot 4,45%. Detta kan jämföras med mitt nettsparkonto som jag också har hos Danske Bank, där räntan är 3,00%. 3,00% är fortfarande högt för ett sparkonto utan bindningstid hos en större bank, i Svenska mått mätt, men 4,45% skattefritt är förstås enormt bra. En annan viktig sak att lägga till lär är att det är inte villkorat att bostadsköpet måste ske i Norge. Du kan t.ex. köpa bostad i Sverige för pengarna och fortfarande erhålla alla skattefördelar. Det är du själv som är skyldig att presentera till Norska skatteverket (skatteetaten) vad du använt dina pengar till osv. Och så länge det är ett bostadsköp eller avbetalning av ett bostadslån så kommer detta att godkännas.
De sista åren har det blivit ganska mycket rabalder i media om att maxgränserna är för låga. Jag läste ett inlägg på DN.no (Dagens Näringsliv, Norska varianten av Dagens Industri) om en tjej på 25 som skulle köpa en lägenhet på Greverud i Oslo, ca 2,5 mil från Centrum. Ett av de billigare områdena där det faktiskt är möjligt att köpa en lägenhet. Lägenheten kostade 1,5 miljon vilket innebär att en kontantinsats på minst 225 000 kr krävdes. Hon hade sparat sedan hon fyllt 18, maxbeloppet varje år vilket innebar att hon nu faktiskt hade nått maxgränsen på 150 000 kr. Men fortfarande så saknas 75 000 kr till kontantinsatsen. Självklart, 150 000 kr är ganska lågt men det är trots allt 150 000 kr subventionerat sparande mer än vad de Svenska grannarna i öst har. 
Så varför skulle man som Norsk (alt. invandrare i Norge) inte skaffa ett BSU-konto? Jag vet inte. Det är verkligen idiotiskt att inte göra det. Hela systemet borde kopieras och implementeras i Sverige också. Jag vet alldeles för många som vill köpa lägenhet i 30 årsåldern men fortfarande inte har lyckats spara till handpenningen. För mig är detta snudd på absurt när man jobbat i 10 år. Och då snackar vi inte Stockholms innerstad för 2,5 miljon, jag pratar om mindre Svenska städer där man får en 3:a i centrum för strax under miljonen.

Mvh,
Snåljåpen

6 comments

  1. Enligt Handelsbanken i Norge så måste köpa bostad i Norge. Jag Undrar var du fick den info’n från?

Leave a Reply