Marknadsföring och det här med att vara bäst.

Igår gjorde jag en av mina sista turer med bilen mellan Eskilstuna och Oslo, vilket i vanlig ordning innebär 5 timmar med ljudbok. Igår blev det Harry Beckwith’s bok Selling the Invisible, en bok om marknadsföring av tjänster och andra saker som man inte direkt kan ta på. All-in-all så var det en ganska tunn bok, en del bra oneliners men inte direkt mycket substans bakom uttalandena. Men det fanns ett parti som jag tyckte var roligt och som jag därför spenderade några tankar åt.

Dom allra flesta företagen vill ofta profilera sig som det bästa alternativet. Bäst på personal, bäst på öl, bäst på sport, osv. Det är självklart tråkigt och en smula värdelöst att marknadsföra sig som ett “okej” alternativ och det är knappast något som drar ögonen till sig, men ändå. Se dig själv som kund en stund:

Hur ofta letar du egentligen efter den bästa servicen? Den bästa barnvakten? Städfirman? Revisorn? Väldigt sällan.
Hur ofta vet du att du fått den bästa servicen? Kan du ens skilja någon väldigt bra från den bästa? Förmodligen inte.
Hur länge är du villig att leta för att hitta den bästa servicen när någon väldigt bra är tillgänglig nära? Förmodligen inte villig att leta alls.
Hur mycket mer kan du tänka dig att betala för den bästa servicen? Inte mycket.
Hur bra måste någonting vara för att tillfredsställa dig? Bara väldigt bra, dom behöver absolut inte vara bäst.
Sist: Om en annons påstår att företaget i fråga är bäst, hur reagerar du då? Väldigt skeptiskt, eller hur?

Väldigt många företag vill vara bäst och störst, bara för att inse att ingen vill betala extra för den bästa produkten och att man ofta förlorar sin lönsamhet när växten kommer.

Hur ska man då egentligen profilera sig? Trots detta, är det fortfarande bäst att säga att man är bäst? Är det just ordet “bäst” som stannar i huvudet på kunderna och får dom att tänka på företaget? Eller kör man “bäst”-metoden på grund av brist på påhittighet till andra vägar att bygga sitt varumärke via? Vad vet jag? Det enda jag vet är att när jag ser en stor reklamaffisch som säger att något företag är bäst på någonting, då rynkar jag på näsan och muttrar tyst “eller hur…”.

Mvh,
Snåljåpen