Det är ju allmänt känt och indoktrinerat sedan länge att man inte ska låna till konsumtion, men hur definierar vi egentligen just ordet konsumtion? Att låna till bostad är inte konsumtion efter som vi måste ha någonstans att bo, och samtidigt är det konsumtion att låna till en hemmabio eftersom det är onödigt, oavsett audiofil läggning. Konsumtion betyder, per definition, en slutgiltig förbrukning av en vara eller en tjänst. Att konsumera någonting innebär alltså att dess värde och funktion förbrukas under användningstiden.
Många anser att man behöver låna pengar för att kunna ha en trygg och modern bil, men är det verkligen sant? Vi har en Renault Megané -05, kombi, som har ett nuvärde på ca 30 000 kr. Det är en perfekt ”förstabil” där en eventuell barnvagn med lätthet skulle gå in, krockkuddar finns, dragkrok likaså. Allt som behövs, det finns, och det finns till en prisklass som alla barnfamiljer bör ha råd med. Om man inte har råd att lägga 30 000 kr på en bil så är frågan om man verkligen har råd att skaffa sig barn överhuvudtaget? Trots att det finns sådana, prisvärda, alternativ, hur kommer det sig att blivande barnfamiljer lånar 200 000 kr för att köpa en ny Volvo? Kan man kalla det för konsumtion?
Jag ogillar lån och skulder, men för den skull så innebär det inte att jag avskyr det som pesten. För mig är det helt okej att låna, så länge man håller koll på sina pärmar och inte lånar mer än man behöver, eller lånar till fel saker. Eric Tyson skriver i sin bok Personal Finance for Dummies att han tycker att det finns 3 saker som det är okej att låna till. Studier, bostad och att starta eget företag. Det sistnämnda är ett stort kapitel i sig själv, men studier och bostad håller jag definitivt med om. Han gör regeln väldigt enkel och säger att det enbart är okej att låna pengar för att investera i saker som ökar i värde. Om bostäder kommer att öka i värde är någonting som vi kan diskutera i oändlighet, och det är inte vad jag har tänkt göra nu. När man investerar i studier så innebär det att du själv ökar i värde, det kanske inte alltid leder till ett välbetalt jobb, men det ökar definitivt ditt värde på arbetsmarknaden. Jag vill idag inte diskutera dom 3 ”tillåtna” lånen, utan snarare reflektera lite över allting som faller utanför detta. En bil är någonting som minskar i värde och till slut blir värdelöst, alltså konsumeras bilen under användningen. Ett billån är alltså ett lån till konsumtion och bör därför omnämnas i samma mening som lyxfällan och kronofogden. I praktiken är det såklart inte så att ett billån placerar dig på samhällets botten, men väldigt många billånsinnehavare behöver reflektera över om det val ni gjort, faktiskt var det rätta.
Vad tänker ni? Är bil en konsumtion eller inte?
Mvh,
Snåljåpen
Jag tycker att en bil är konsumtion. Bor man i en storstad så klarar man sig i princip utan bil, även med småbarn. Man kan beställa hem matkassar på nätet istället för att storhandla. Visst, det blir dyrare, men inte så dyrt som att ha en bil.
Trots detta har vi bil i hushållet, helt av bekvämlighetsskäl. Jag skulle dock aldrig ta ett lån för att köpa bil. Vi har köpt våra bilar kontant. När man byter bil ser man hur stor värdeminskningen har varit, så det är definitivt INTE någon investering.
Ser väl inte bostaden som investering heller egentligen. Inte för vår del i alla fall. Vi köpte ett hus för att vi måste ha någonstans att bo. Men visst, vi valde område lite med tanke på framtida utveckling.
Ett dyrt område innebär oftast mer välartade grannar också, eller i alla fall folk som måste jobba på dagarna och därmed inte orkar röja hela nätterna och störa sina grannar 🙂
Vi behöver inte heller bil, men har det ändå. Pga friheten i att hälsa på familj som bor i andra städer etc. Men mest så står bilen parkerad och kostar pengar, och då är jag glad att den inte kostar ränta och prisfall samtidigt. Alla bilar minskar i värde, drastiskt, men våran bil minskar långt mindre än dyrare varianter. Köper man en begagnad Renault megane så kommer värdeminskningen att vars fullt hanterbar, köper man en ny så är det ekonomiskt självmord.
Mvh,
Snåljåpen
En bil är en investering om den bidrar positivt till kassaflödet, det gör den om du använder den för inkomsternas förvärvande och samtidigt kostar mindre än alla övriga alternativ. Observera här nyckelordet bidrar positivt till kassaflödet vilket betyder alla kostnader för bilen (värdeminskning, kostnad för kapitalet (ev. alternativkostnad), drivmedel, underhållskostnader, försäkringar, parkeringsavgifter, skatt, trängselavgifter osv osv. På intäktsidan finns väl främst avdrag i deklarationen?
Om bilen inte bidrar till kassaflödet är det en kostnad och kan då klassificeras som konsumtion såtillvida den inte ligger i ett företag.
I praktiken innebär det väl att privat innehav av bil så gott som alltid är ren konsumtion.
Att fordon i ett företag, tex taxi, distributionsbil, läkarbil osv som har en kassaskapande förmåga inte är konsumtion utan är bidrar till att skapa monetärt värde förefaller rimligt.
Om man är beroende av bilen för att skapa inkomst så är den ju okej, men som du säger så är det sällan fallet för privatpersoner. Håller helt med i det du skriver!
Mvh,
Snåljåpen
Bil innebär frihet och mindre planerande. Är inget måste naturligtvis men den sparar tid och planering. Ingen investering utan en konsumtion som är ovärderlig för mig som har ett fysiskt handikapp. Jag värderar det inte i pengar utan i självständighet.
Absolut, för de med ett fysiskt handikapp blir ju såklart verkligheten annorlunda, men för alla andra så är bil egentligen en lyx som man kan klara sig utan. Och eftersom att man kan klara sig utan så tycker jag att det är fel att låna till det. Med handikapp så kan bilen vara en förutsättning för ett “drägligt” liv vilket innebär att jag inte kan generalisera på det sättet, men i största allmänhet så tycker jag så som jag skrivit :).
Mvh,
Snåljåpen
Att låna till konsumtion är väl de flesta överens om att det oftast är olämpligt, men jag vill hävda att många av oss (mig inkluderad) ändå gör det.Jag (eller snarare jag och min sambo) har ett bolån som ligger på ca 58% av vad vi köpte huset för, och har en skuldkvot i trakterna av 210%. Jag vill med siffrorna som stöd hävda att vårt bolån (som är det enda vi har) är under kontroll. Då vi inte känner oss “stressade” av lånet amorterat vi heller inte hysteriskt hårt på det, utan i lite lagom takt.Men, vad innebär då detta måttliga amorterande. Jo, att vi får lite mer pengar över än om vi tokamorterat. Dessa extra pengar kan ju sedan användas till konsumtion.Så, innebär då inte detta att vi egentligen lånar (dvs låter bli att amortera ett befintligt lån) till konsumtion?/TE
Det är en riktigt bra frågeställning som jag har delade meningar om. I detta fall så lånar alla till konsumtion eftersom alla pengar utöver levnadskostnader inte går till amortering. Det är en fin linje det där, men jag tycker inte att ni lånar till konsumtion, det gör man bara när man tecknar lånet med ett speciellt inköp planerat. Men jag kan behöva revidera min egen åsikt senare :).
Mvh,
Snåljåpen
Jag tycker inte det är någon idé att stå med stora pekfingret och moralisera över finansieringsalternativ. Fungerar det rent ekonomiskt så fungerar det. Vad som är värt bestäms av personen som konsumerar efter hans eller hons tycke och smak. Den största skillnaden i att låna på saker som minskar i värde gentemot saker som i regel inte gör det är att tinget du köper får lånade pengar inte utgör en bra säkerhet för hela lånesumman, om man inte amorterar lika mycket som saken förlorar i värde.
Ens ekonomi blir mer fragil, blir det taskigt ställt så går det inte att avyttra sina tillgångar och göra sig av med lånen med pengarna från försäljningen.
Och att ligga med lån oss olika kreditinstitut är inte bra för kassaflödet :).
Det du säger på slutet är relevant. Lån utan säkerhet, eller “bra” säkerhet är inga bra lån. Jag vet allt för många som betalar på lån från bilar som dom redan sålt vidare, och sånt gör mig förbannad.
Mvh,
Snåljåpen
Hej,
Gammalt inlägg, men jag kände att jag måste flika in lite. Att köpa bil för 30 000kr kan vara den bästa affär man gör, men kan lika gärna vara den sämsta. Jag har haft billigare/äldre bilar som kostat runt 2000kr/månad i reparation och underhåll utslaget på ett år. Att då istället låna så att man får samma månadskostnad fast ränta + amortering istället för reparation tycker jag inte är osunt. Att då även få en tystare och bekvämare bil och slipper fara till verkstaden lite då och då för reparation är ju bara en positiv bieffekt.
Man får väl se på hyr mycket man nyttjar bilen. Behöver man den för att ta sig till jobbet, spenderar i snitt 1,5h varje dag i den så tycker jag mycket väl man kan motivera ett lån, dels för att den indirekt ger en inkomst, men också för att det är ändå i slutändan blir den inte obetydlig del av sitt liv man spenderar i den.
Att låna till en nyare bil och sedan ha den stående för man åker buss är naturligtvis förkastligt.