Norge: del 2.

Som en fortsättning på mitt tidigare utspel om Norges fattigdom så kommer här ett par korta rader till.

Norrmännen som lever om 300 år måste minsann också ha någonting att leva på när oljan sedan länge tagit slut, men är det rätt väg att gå att idag spara in för att ha pengar i framtiden? Självklart är det sunt att tänka på refrängen och att redan nu börja fundera lite om landet över huvudtaget ska kunna finnas kvar “efter oljan”, men räddar man framtiden genom att ha massa pengar på hög? Ska man jobba för skojs skull och låta staten betala allt eller hur har man tänkt egentligen?

Jag tycker att man borde investera i infrastruktur, utbildning, grön el, forskning och annat som Norge skulle kunna bli världsledande på. Norge sitter idag i framsätet vad det gäller miljövänlighet, trots sin enorma oljeexport, och kanske är det någonting man ska satsa ännu hårdare på i framtiden? Om man fortsätter med sin nuvarande politik så kommer det enda man har kvar efter att oljehålen torkat ut en jävla massa arbetslösa och självgoda Norrbaggar som, nu med ännu mer fritid, kommer åka ifrån Sverige ännu mer i skid-VM.

Även om man nu lyckas spara undan tillräckligt mycket pengar för att hela landet ska kunna leva på avkastningen, vad gör det för nytta egentligen? Är det verkligen det som kallas välfärd?

Mvh,
Snåljåpen