Det här med pengar är ju som sagt ett relativt frekvent återkommande tema här hos Snåljåpen och nu är det dags att tänka på pengar ur både ett filosofiskt men också ett praktiskt perspektiv.
Jag ska vara ärlig, mina jobb hittills har inte alltid varit världens roligaste, men det har ändå (oftast) varit tillräckligt mycket nytt för att det alltid ska finnas någonting nytt att sätta sig in i. För mig är det inte det viktigaste att jag jobbar med någonting roligt, det viktigaste är att det finns någonting att lära sig och således någonting som stimulerar geniknölarna. Det behöver inte nödvändigtvis vara extremt svåra saker, även om det såklart är betydligt roligare, det går bra så länge det finns variation och så länge som utvecklingen går framåt.
Jag får ofta höra att jag haft en sådan himla tur att jag halkat in på ett jobb som betalar bra i en bransch med stark efterfrågan. Hur har jag fått ett sådant jobb utan någon eftergymnasial utbildning? Jo, jag fick en chans och tog den. Sedan dess har det varit hårt jobb, men inte bara hårt, det har varit smart jobb också, det handlar om att lägga sin energi och sitt fokus på rätt saker. Hela livet är en stor cost-/reward-analys där cost är tiden man spenderar, och reward är det man får tillbaka, oavsett om det är pengar, mer fritid eller nya arbetsuppgifter. Och anledningen till att jag kämpat för att komma hit är för att jag tyckt att lönen i den här branschen är långt mer intressant än inom den yrkesgrupp jag hellre skulle jobba, t.ex. inom utbildning eller inom någon typ av forskning. Jag vet inte hur många av er som läser arbetsrelaterade böcker på fritiden för att kunna prestera bättre på jobbet? 90 % av böckerna och artiklarna jag läser är saker som jag har en direkt nytta av i mitt arbete, och det läser jag frivilligt. Det handlar inte om att jag vill vara bäst eller bättre än andra, det handlar om att jag vill göra det jag kan och vara det mesta som jag kan vara. Om det finns någonting som lönar sig här i världen så är det utbildning, och med det så menar jag inte nödvändigtvis den klassiska vägen via högskola och universitet, för utbildning kommer inte nödvändigtvis från skolor, utbildningen härstammar från viljan att lära. Utan en vilja att lära så är tiden i skolan bara bortkastad, vilket allt för många bevisar år efter år.
Hur har ni gjort? Har ni valt karriärsbana efter lön eller efter hjärtat? Oavsett, glöm inte att bra lön inte är synonymt med ett tråkigt jobb.
Med tanke på att man lägger typ en tredjedel av sin tid under ca 40 år på att arbeta är det nog en god idé att välja ett jobb som man trivs åtminstone okej på. Pengar är motiverande för många men jag hade nog inte tyckte det var värt att gå till ett jobb man hatar varje dag och ha riktig söndagsångest bara för att tjäna några tusenlappar extra.
Självklart är det sant, det som du säger, men som jag skrev på slutet, ett jobb med bra lön är inte detsamma som ett dötrist jobb. Hur tycker du att ditt nuvarande jobb är nu? Lön vs. trivsel?
Mvh,
Snåljåpen
Jag har stundtals väldigt mycket att göra under delar av månaden + drar ett stort last under den perioden, men jag har betalt därefter. Det är svårt att sätta lön mot arbete i relation. När jag sitter själv på kontoret sent om natten och arbetar händer det både en och två gånger att jag svär lite förgrymmat, men jobbet i sig är roligt och utvecklande. Det mest negativa är stundtals arbetsbördan, men så länge det är hanterbart och jag inte har med mig jobbet hem, som det så fint heter, är det gott!
Jag hade betyg och hjärna (om jag får säga det själv) för att utbilda mig till i princip vad jag ville. Jag funderade på just denna frågan mycket länge, och jag valde att göra något jag älskar trots lönen (lärare på mellanstadiet). Jag är en ganska sparsam person och lever på cirka 40-50% av min nettolön, så jag behöver inte direkt mer pengar.
Coolt! Jag skulle kunna tänka mig göra det samma, dock inte mellanstadiet då jag är allergisk mot barn :). Kan tänka mig att bli typ mattelärare på högskola eller på någon nivå där folk faktiskt är genuint intresserade av att lära sig, där folk engagerar sig.
Men just nu tänker jag att jag satsar på att mjölka så mycket pengar det bara går ur min nuvarande karriär så mycket för att kanske om några år kunna välja mer efter hjärtat utan att det vänder upp och ned på min ekonomi.
Mvh,
Snåljåpen
Ända fram tills jag var 15 år ville jag bli polis. Inte pga lönen var speciellt enastående utan för att jag ville hjälpa andra. När jag sen förlorade möjligheten att vara aktiv inom utryckning så valde jag att satsa på att få bättre behörighet och betyg. Nu läser jag till ett yrke med ganska bra betalt men som kräver en hel del insats. Hur framtiden blir framöver återstår att se.
Jag har börjat tänka på det här med polisyrket på senare dagar, tror det skulle vara mycket stimulerande. Det bästa är såklart om man hittar ett stimulerande arbete som har bra betalt OCKSÅ. Och det är faktiskt inte så svårt.
Mvh,
Snåljåpen
Intressant inlägg detta. Just detta är något jag funderat en hel del på själv.
Jag tror det är bra att ha ett jobb som man åtminstone trivs på antingen arbetsspecifikt eller socialt. Om ingen av dessa kriterier skulle uppfyllas skulle det nog krävas en rejäl lön för att man skulle stå ut.
Även om man i princip spenderar en tredjedel av sin tid på arbetet mellan 25 och 65 tycker jag det är helt okej att man under några år iaf inte tycker jobbet är det bästa… kammar hem en fetare lön … och unnar sig ngt extra gott på sin fritid.. 😉
För mig är inte det sociala lika viktigt, det viktiga är att jag får göra någonting som jag inte kan, alltså att jag får utvecklas och lära mig om nya saker.
Jag håller med dig att det är helt okej att under en tid fokusera på stålarna och inte älska sitt jobb, i längden kanske det inte håller, men man måste inte heller alltid kunna gifta sig med jobbet. Jag ska inte älska mitt jobb, men mitt jobb ska älska mig.
Mvh,
Snåljåpen
Hej svår fråga, jobb som involverar mycket pengar kräver normalt mycket ansvar (ansvar kan vara betungande), och de flesta av oss dödliga får nog inte jobba med någonting som år efter år är jätteinspererande. Det gäller nog som i ditt fall att se till att man hela tiden får nya utmaninagr och att man vill lära sig att bli lite bättre hela tiden för att skapa nytänding. Själv jobbar jag på för att kunna ta ut pension eller driva eget tidigare än vad som är normen.
Nja, ofta så innebär hög lön mycket ansvar, men långt ifrån alltid. Dessutom så kommer knappast någon och hugger huvudet av dig enbart för att du råkade ta ett dåligt beslut på arbetstid (så länge du inte är VD för typ Swedbank). Det finns välbetalda jobb utan nämnvärt mycket ansvar, det kanske är just dom som man ska fokusera på?
Mvh,
Snåljåpen
Själv har jag aldrig funderat särskilt mycket på min karriär.Valde teknisk linje på gymnasiet (4-årig teknisk hette det då, vet inte vad som finns idag) mest tror jag för att jag hade fallenhet för matte.Inför val till universitetet kändes det som en bra idé att plugga “länge” och civilingenjör verkade ju bra. Datorintresset gjorde att det blev D-linjen (datateknik).Inte särskilt genomtänkt egentligen, men om jag skulle göra om resan tror jag inte jag skulle ändra på något.Väl ute på arbetsmarknaden har jag varit mer målmedveten, men inte som karriärist utan snarare tvärt om. Jag har målmedvetet hållit mig ifrån större ansvar än det man har som “vanlig projektmedlem”.På det stora frågan, huruvida man ska välja med plånboken eller efter passion/intresse så svarar jag………vet inte./TE
Jag har gjort den klassiska karriärsvängen fast i snabb takt. Jag älskade mitt gamla jobb som chef. Jag tjänade grymt med pengar, men fastnade tyvärr i allt det där ytliga. Stort ansvar. Aldrig semester. Familjen gick i krasch och till slut kände jag mig kvävd och fick världens ångest. Jag fattade inte då att jag gick in i väggen! Men samtidigt var jag en idiot som tröstshoppade och levde livets glada dagar. Jag hade en porsche 911, min vardagsbil var en mercedes S class och på så sättet var livet guld! Älskade mitt jobb i tio år! Då är det lätt att växa, lätt att vara en bra chef och ge andra inspiration. Sen dog jag. Mycket kanske för att min älskade chef som jag avgudade dog. Allt ändrades. Jag skulle ta över. Ville inte. Familjen protesterade. Jag tror att man behöver inte älska sitt jobb. Människan tröttnar fort, men det underlättar. Jag sadlade helt om efter kollapsen. Idag studerar jag medicin och jobbar på ett sjukhus. Älskar mitt jobb. Idag är det min passion. Men jag måste få en högre lön, därav studier. Jag skulle aldrig klara av att tjäna för lite. Jag tror att en medelväg är bra, men om man gör något man älskar , då känns det inte som att man jobbar. Och så kände jag förut för mitt gamla jobb! Och det kanske var därför jag blev så bra på det då.