Det här med att spara till barnen är numera en ständig fråga i mitt liv. Hur ska man tänka? Hur ska man göra? Skämmer jag bort mina barn? Spelar det roll vad andra tycker? Jag vet inte.
Varje månad så stoppar jag undan ett par hundralappar till en ISK i mitt eget namn men där pengarna är öronmärkta till min son. Tanken är att det ska vara pengar som finns till honom i tillfälle pengarna kommer att behövas till t.ex. utlandsstudier eller bostadsköpande. Pengarna ska hjälpa till att förverkliga den där drömmen som kanske känns helt omöjlig och ouppnåelig.
Det finns förstås en hake, han får inte veta om någonting. Om han vet om att pengarna finns så kommer han att förvänta sig dessa och kanske inte kämpa lika hårt för att skaffa egna. Jag har sett många exempel på bortskämda barn med rika föräldrar som skiter i det mesta eftersom de vet att föräldrarna kommer att rädda dem. Jag tänker att dessa pengar ska vara hemliga och ligga på mitt konto till den dagen då jag bestämmer mig att det är dags. Kanske är han 15 och vill studera utomlands ett år, kanske är han 25 och vill ta någon extra kurs på någon fin skola i USA, jag vet inte,
En tanke jag haft är att ändå berätta om pengarna för att väcka ett intresse för placeringar, men jag har nog egentligen kommit fram till att detta bäst görs på ett annat sätt. Ett alternativ är att i tonåren starta en portfölj som han får förvalta. Den initiala insättningen är min men all avkastning som nås blir hans.
Frågorna är många, tankarna lika många och svaren betydligt färre. Som tur är så är det långt kvar tills jag behöver prata pengar med honom, och tills dess får pengarna tugga på i min ISK tills jag vet bättre.
Sparar ni till era barn? Isåfall: hur tänker ni?
Mvh,
Snåljåpen
Jag har i kapitalförsäkring med barnen som förmånstagare. Annars försvinner väl pengarna in i arvet om det vill sig illa.
Jag har en kapitalförsäkring i mitt namn men för barnbarnet.
Skall öppna en ISK i hennes namn där jag vill investera tillsammans med henne. Men hon är bara 7 år och hon förstår inte riktig än. Skall börja med HM, ICA, Clas Olsson aktie, namn hon känner igen. Avanza har 1 krona i courtage, då kan man köpa olika i taget i hennes takt. Det som finns kvar efter mig räcker, men det gäller att lära ut investerarintresset. Redan i bibeln står att man behövde bra förvaltare för vinberget.
Vad du än gör så skulle jag inte rekommendera att använda en ISK/KF i barnets namn, ärligt talat tycker jag det är bara ett sätt för banken att låsa in dig (och förstås att barnet kanske bränna bort pengarna på 18års dagen). Angående själva sättet att spara, tycker jag det är lite svårt…. jag har märkt att jag kör lite mer agressivt med tanke på tidshorisonten. Så istället för månadsköp i indexfonder blir det kanske private equity/investmentbolagfonder och att köpa aktier som har mycket tid att återhämta sig såsom de stora oljebolag i dags läget
Har inga barn men jag hade haft pengarna i min vanliga portfölj. När barnet börjar bli moget att fatta vad det handlar om hade jag dubblat veckopeng/månadspeng/barnbidrag/andra cash gåvor och investera i några värdepapper. Jag kommer ändå hjälpa mitt barn med cash vid större saker i livet som jag finner vettiga. Borde ge lärdom och uppskattning för pengar samtidigt inte miljoner att blåsa.
Bilden liknar Africa Oil…. Var inte längesedan jag själv fick barn och känns som vi är inne på samma spår. Mycket har väl med uppfostran att göra om vissa anses bli bortskämda eller inte. Din tanke att låta ditt barn testa sig fram med egen portfölj låter ju sunt om nu barnet tycker det är intressant med ekonomi. Eller så märker du att efter fem år har ungjäveln en större portfölj än dig;) Skämt o sido. Själv försöker jag lägga en rejäl grund. Pengar har ju alltid varit en viktig faktor men att se på studier utomlands vet jag inte om det är en bra idé. Har själv en MA utanför Sverige och det hjälper föga idag… kanske lättare om 20 år när det gäller acceptens gentemot arbetsgivaren etc.
Det låter dock som du vill din son ska gå dina fotspår (ekonomi) och det är väl det mest farliga:) Låt grabben hitta sin bana. Att han förstår att du sparat pengar åt honom till en vettig sak än nöjen kommer ge dig nog med avkastning
Sparar ca 2k. Har två barn med 2,5 år mellan. De kommer få dela lika på portföljen den dag de behöver pengarna. Är det vid olika tillfällen så låt gå. 50% var vid ett givet datum får de.
och nej, de vet inte om det. Frun vet bara att vi sparar lite åt dem.
Personligen tycker jag att man har en väldigt dålig självbild av hur man kommer lyckas med sin uppfostran av sina egna barn om man inte berättar att man sparar åt dem. Om de kommer bli bortskämda och tro att föräldrarna kommer lösa deras problem så ligger det enbart i uppfostran och inte i någonting annat. Berätta att du sparar åt dem, och försök få dem engagerade och intresserade i värdet av pengar istället. Genom att ta det långsamt och i små steg, och framförallt på deras nivå, så kommer man istället kunna skapa än bättre förutsättningar för att ens barn ska klara sig på egna fötter i framtiden.
Jag sparar hela sonens barnbidrag i hans namn. Har lagt hälften i en högrisk aktie och hälften på en vanlig sparkonto i väntan på att marknaden sjunker lite så att man kan investera allt i en indexfond eller liknande.
Funderar dock på om allt ska stå i hans namn. Är rädd att han bränner allt dagen han får kontroll över det
Detta är en knepig fråga då man får facit först efter ca 20-25 år huruvida man gjorde rätt eller ej.
Jag tror på “lagom” mycket barnsparande (mindre än barnbidraget), avtalad månadspeng och diskussioner kring familjens ekonomi.
Här skrivit en serie inlägg om detta ämne som jag länkar till nedan.
Avtalad månadspeng baserat på diverse sysslor och till viss del eget budgetansvar: http://z2036.blogspot.se/2015/01/manadspeng-2015-kontrakten-paskrivna.html
Engagerar barnen på ett lättsamt sätt i deras sparande: http://z2036.blogspot.com/2015/03/manadens-aktier-kappahl-och-investor.html
Genomgång av familjen inkomster och utgifter: http://z2036.blogspot.com/2015/03/lyxfallan.html
Sparar och investerar barnbidraget, kommer spara separat för varje barn.
Är INTE längre orolig över att göra barnet en björntjänst i och med att de inte behöver kämpa själva för pengarna. Den tanken blir absurd om man drar den längre.
Beteende, kreativitet, ambition och självsäkerhet kommer falla på miljö och uppfostran – inte pengar.
Född sent 80-tal. De flesta av ens bekanta hade 50-100k till sitt förfogande vid sin 18årsdag, sparat av föräldrarna.
De flesta brände det på festande och droger. Andra en bil eller långresa. Ingen gjorde något vettigt av det.
Alla ungdomar vet att föräldrarna backar upp en om de behöver något vettigt nu för tiden.
En fundering som jag har är hur man kan tänka som ensamstående förälder? Har läst denna: https://simonsaves.se/blogg/budget-for-ensamstaende-foraldrar/ men letar efter fler tips. Detta var vettigt, men tänker på en utsatt ekonomisk situation. Vart startar man?