“Kvalitetsbolag” har länge varit en trend att äga, och det är ju egentligen inte speciellt svårt att förstå varför. Det är enkelt att göra sitt case genom förklaringen med ett varumärke som alla känner igen, med citat från Warren Buffett och en börskurs som sett väldigt stabil ut de sista åren.
Innan jag sätter igång: jag använder mig alltid av förenklade räkneexempel för att så pedagogiskt som möjligt illustrera argument och poänger.
Jag gillar också kvalitetsbolag, och om jag fick välja hade jag förstås inte ägt något annat. Problemet är att kvalitetsbolag ofta blir en typ av sektbolag (religion stocks) där folk anser att det inte spelar någon roll vad man betalar, “man kan inte förlora pengar av att köpa kvalitet”. Priset springer iväg långt över vad som i mina ögon är rimligt. Därför finns det väldigt sällan några superkvalitetsbolag i min portfölj.
Problemet är att detta inte är sant, man kan absolut förlora pengar av att köpa kvalitet. Jag tror att många som köper dessa bolag just nu kan gå på just denna fälla. Det kanske inte är så att många kommer att förlora hela sitt insatta kapital, det är väldigt ovanligt här, jag tror snarare att vi kan gå emot en period med multipelkontraktion där multipeln går ner fortare än vinsterna går upp.
Superkvalitetsbolag är kända för att vara stabila och löpande öka sina vinster, men knappast med några astronomiska procenttal. Tittar vi på Axfood så är snittet 5,6 % de senaste 10 åren enligt Börsdata.
Om man köper ett bolag till dess rätta värdering, då är din förväntade avkastning densamma som bolagets vinsttillväxt. Kortfattat, bolagets värderingen förändras inte under tiden du äger aktien, bara bolagets underliggande parameter, vinsten. Om du köper ett kvalitetsbolag som växer vinsten med 5 % per år så kommer din avkastning alltså att bli det. 5 % är förstås kul, men jag vill ha mer. Ofta mycket mer.
Köper man någonting till en lägre värdering än vad den bör vara, då kommer man få ta del av både vinsttillväxten och multipelexpansionen, förutsatt att marknaden ger bolaget rätt värdering så småningom – vilket den oftast gör. Alltså både vinsten och värderingen går upp. Detta MÅSTE vi göra om vi ska få en avkastning som är högre än bolagets vinsttillväxt.
Skulle vi, gud förbjuda, köpa någonting till en FÖR HÖG värdering, då får vi problem. Det kommer minska den förväntade avkastningen, ofta radikalt. Om P/E-talet minskar i samma takt som vinsten ökar så blir helt enkelt den förväntade avkastningen noll. Aktien kommer ingenstans. Om Axfood skulle gå från sitt P/E 20 till P/E 15 på 5 år så skulle det alltså vara -5 % i värdering per år, vilket skulle motverka vinsttillväxten och göra avkastningen till noll. Det var Axfood, då ska vi inte ens tala om Coca-Cola till P/E 28… Om multipelkontraktionen minskar snabbare än vinsten ökar, då kan man helt enkelt förlora pengar.
Anledningen till att många kvalitetsbolag gett mer än sin vinsttillväxt sista åren är pga. att samtidigt som vinsten ökat så har värderingen också sprungit iväg uppåt. Den där double-whammy-effekten som vi är ute efter när vi investerar.
Att köpa någonting till “rätt värdering” och ta del av en uppgång till “för hög värdering” är förstås lönsamt, men en rätt farlig strategi i en marknad där inte allting pekar upp. Det har fungerat alldeles utmärkt de sista åren, och jag är själv i hög grad skyldig till detta agerande, men den närmsta åren tror jag man ska passa sig väldigt noga för just detta.
Absolut, sannolikheten är säkert mindre att förlora pengar i kvalitetsbolag jämfört med skräpbolag, men det är en helt annan femma. Att kasta sig på de allra största varumärkena på en högt värderad börs och tro att det är säkra pengar på sikt, det är rätt jävla dumt.
Det räcker inte med att köpa kvalitet, du måste betala rätt pris också.
Mvh,
Snåljåpen
Tack för ett mycket bra inlägg Snåljåpen. Jag tänker inte allt för mycket på värderingar när jag köper mina bolag. Jag försöker att köpa kontinuerligt i stora och stabila bolag och köper ännu mer i dessa när kurserna går ner (förutsatt att jag fortfarande verkligen verkligen tror på bolaget i fråga).
Ja, köper man lite hela tiden så borde man ju köpa både för dyrt och för billigt löpande. Har aldrig förstått charmen med detta dock, jag tänker iallafall försöka betala för lite :).
Mvh,
Snåljåpen
Bra summerat. Som jag ser det så handlar allting om att köpa rätt grejer till ett bra pris, det är hela utmaningen. Det är så man slår index. Jag tror dock, som du säger, att många inte riktigt förstår eller inser vad det betyder när man inte räknar på vad man betalar. Det kan slå riktigt hårt emot avkastningen. Dessutom ökas risken i portföljen rejält när man köper helt utan någon säkerhetsmarginal (i priset) emot att något går fel.
Mvh http://investera-pengar.blogspot.se/
Kan vara så att jag missförstår din förklaring men jag skulle vilja påstå att du kan få bra avkastning även i stora kvalitetsbolag även om vinsten inte växer.
“Over the long term, it’s hard for a stock to earn a much better return than
the business which underlies it earns. If the business earns 6% on capital
over 40 years and you hold it for that 40 years, you’re not going to make
much different than a 6% return—even if you originally buy it at a huge discount.
Conversely, if a business earns 18% on capital over 20 or 30 years,
even if you pay an expensive looking price, you’ll end up with a fine result.” – Charlie Munger
Förklara gärna om detta motsäger eller bekräftar det du skrivit ovan. Kortfattat tänker jag att om du köper aktier i ett bolag med pe 30 och sen säljer så för pe 30 så kommer du få en avkastning som ekvivalent med ROC men om du köper för pe 30 och säljer för 15 så kommer du få 50 % av ROC osv, hoppas det går att förstå.
Det är inte fel det du säger, det svåra ligger i att sälja det för P/E 30. Jag tycker det är extremt naivt att förvänta sig att kunna sälja till samma höga multipel som man köpte, om man nu köpte på 30. Jag ville mest flagga för risken att många av dessa bolag kommer gå från P/E 30 till 15 och då räcker inte vinsttillväxten för att ge en bra avkastning.
Mvh,
Snåljåpen
Bra inlägg! Tycker du har många kloka poänger, följer man många olika ekonomibloggar tycker jag de är ganska slående hur många som åtminstone inte verkar ta hänsyn till värderingar.
Motiveringar till köp av Axfood är t.ex. snarare att skribenten hävdar att folk kommer alltid behöva köpa mat så därför är det en bra investering, än att just nu anser jag aktien vara lågt värderad och därmed har Axfood en stor chans att ge en överavkastning mot index.
Allt motiveras med att man är “buy and hold” och de spelar ingen roll vad aktien kostar om man ska äga den i i all evighet tydligen.
Håller helt med dig här! Det känns som buy-and-hold är en allmängiltig ursäkt för att vara en rätt medioker investerare… Man citerar Buffett till höger och vänster och investerar som om man hade 100 miljarder AUM, trots att man knappt förvaltar en årslön.
Mvh,
Snåljåpen
Jag delar din åsikt till 100 %. Gillar inte att betala ett för högt pris för kvalitetsbolag. Därför har jag gått från att investera i endast kvalitetsbolag (under perioden när börsen var lågt värderad) till att försöka hitta turn-around-case och bolag som är lågt värderade på grund av tillfälliga motgångar.
https://vardeinvesteraren.blogspot.se
Bra summering! Det gäller att köpa en hundralapp med en femtiolapp. 🙂 Fast ännu viktigare än värdering är värderingar, jag tittar mycket på etiken i bolaget och där kan det skilja sig en hel del mellan bolag.