Känslan av att portföljen krymper växer

De som följer mig på twitter har nog sett att jag återigen städar rent i portföljen. Totalt innehåller portföljen nu 3,5 innehav. 3 innehav som ska vara där och ett fjärde som är på väg ut. De aktierna som är kvar är Amhult, Avensia och Scandidos. Det betyder förstås att jag har sålt:

Moberg Pharma

Jag gillar fortfarande Moberg Pharma. Eller ja, alltså, jag gillar inte bolaget, det har jag nog aldrig gjort (även om jag förmodligen efterkonstruerar nu). I grunden är det ett bolag med en rätt jobbig affärsmodell. Man är väldigt beroende av att plöja ner pengar i marknadsföring, inte bara för att växa utan även för att behålla sina marknadsandelar. Produkterna har ofta tuff konkurrens och även om de säljer bra så är det långt ifrån någon självklarhet att de kommer att fortsätta göra det.

Mitt case i Moberg har hela tiden byggt på att produktbusinessen varit hyfsat rimligt värderad och att man fått hela utvecklingsportföljen på köpet. Det här står jag fast vid, och rent siffermässigt ser det faktiskt ut att funka. Saken är den att det är ganska binärt case och det är väldigt tråkigt att vänta. Det är tråkigt att vänta eftersom den organiska tillväxten är rätt dålig samtidigt som det inte finns utrymme kvar i balansräkningen att förvärva mer tillväxt.

Hade det funnits utrymme kvar att skuldsätta sig mer/förvärva mer så hade jag förmodligen varit mer komfortabel med att vänta. Eller om resultaten från fas3-studierna legat närmre i tiden.

Det har inte tillkommit någon ny information som vänt upp och ner på min syn, istället har jag bara återbesökt det jag redan vet och dragit nya slutsatser utifrån befintlig data. Summerat så har jag tjänat pengar i Moberg Pharma, men med handen på hjärtat är jag inte säker på att jag tog rätt beslut från början. Nu har jag iallafall ändrat mig och sålt hela mitt innehav. Jag är medveten om att detta kan bli mitt sämsta investeringsbeslut i år, och det står jag för.

Bröderna A&O Johansen (AOJ)

AOJ har varit mitt absolut bästa case i år. Jag tyckte att det var ett rejält undervärderat tråkbolag till en synes låg risk. När jag köpte låg P/E-talet strax under 7 vilket i sig nästan var tillräckligt för att rättfärdiga ett köp*. Även om inte alla stjärnor står rätt så finns det tillfällen när bolag helt enkelt bara blir för billiga.

Sedan jag köpte har kursen kommit upp en bra bit, och även om det fortfarande ser långt ifrån övervärderat ut så försöker jag titta på det utifrån och ställa frågan: “Om jag inte ägde några aktier idag, skulle jag köpa?”. Svaret på den frågan blir ett ganska tydligt nej, därför sålde jag. Men varför blev svaret nej egentligen?

Jag gillar egentligen inte att köpa bolag som “bara” är billiga, isåfall ska de vara groteskt billiga. Egentligen vill jag också ha någonting mer än låg värdering som gör det okej att vänta. Ett bolag som är billigt och samtidigt växer något och betalar en ok utdelning gör att det inte är lika tufft att vänta. Även om uppvärderingen inte kommer så har man ändå fått en avkastning från tillväxt + utdelning. Nilörn för ett år sedan är ett praktexempel på detta. I fallet AOJ just nu så växer bolaget dåligt, kanske 3-5 % de kommande åren. Samtidigt delar bolaget knappt ut pengar. De har precis börjat igen efter långt uppbehåll, men jag förväntar mig inte heller någon direkt höjd utdelning då jag hellre ser att de betalar av skulderna. Jag tycker alltså att uppsidan i värderingen är för liten givet bolagets fundamentala situation. Jag säljer.

Summering

I skrivande stund innehåller portföljen i stort sett lika mycket cash som aktier, vilket jag aldrig tror har hänt mig innan. Om detta betyder att börsen är övervärderad eller inte låter jag vara osagt. Sanningen är ju den att jag inte hittar några köpvärda bolag, men samtidigt är det dags att erkänna att jag inte heller hunnit leta tillräckligt för att ge denna ursäkt. Det är helt enkelt dags att ta fram spaden och gräva vidare! Det finns alltid något bolag att köpa, jag lovar.

Mvh,
Snåljåpen

*Nej, hela min investeringstes baserades inte på ett lågt P/E-tal men det är egentligen det enda som behövs för att förklara caset.