Efter att ha läst The Acquirer’s Multiple så blev jag direkt nyfiken på att veta lite mer om Carl Icahn. Vad är då bättre än Mark Stevens bok, King Icahn.
King Icahn är en väldigt intressant skildring av en av historiens mest hänsynslösa aktivistinvesterare. En investerare som bolagsledningar under 80-talet var livrädda för och som man verkligen inte ville se i ägarlistorna, om man inte var aktieägare förstås.
I boken får vi lära känna begreppet greenmailing, till skillnad från blackmailing, vilket egentligen innebär att man hotar ett bolag till att köpa ut en. Det började med att Icahn identifierade ett bolag med en rejäl rabatt mot sitt värde, ofta med ett värde som gick att få ut genom styckning, likvidering, ny ledning eller liknande. När tillräckligt många aktier i bolaget köpts så kontaktades ledningen där Icahn presenterade att hans plan var att köpa mer aktier och tvinga igenom en likvidering eller liknande. Alternativet var att bolaget fick återköpa hans aktier till ett pris han själv tyckte rimligt, förstås långt över där aktien handlades på börsen.
I takt med att Icahn blev mer och mer känd så blev det också lättare och lättare för honom att driva igenom dessa hot. Till en början behövde han komma upp i kontrollerande position för att bolaget skulle anse hans hot som trovärdiga, men senare i tiden berättas det om tillfällen när ledningen själva ringt upp honom när de insett att han börjat köpa aktier. Efter att nya lagar infördes på 90-talet har greenmailing dock blivit mycket mer sällsynt, för mig var det ett begrepp jag bara hört om innan, aldrig läst på om.
Boken är bra strukturerad där många av Icahns affärer gås igenom från grunden. Det blir som en historisk skildring över Icahns utveckling från 80-talet och framåt där man får lära känna han stil genom affärerna han gjorde. När greenmailing inte längre fungerade så blev han tvungen att utveckla en ny strategi, en resa vi får följa nära.
Om det är någonting man ska säga om Icahn så är det att han verkar vara någorlunda excentrisk och fullständigt hänsynslös. Det finns inga som helst samvetskval om vad som händer med individer och jobb i de företag som han tvingar omkull, det enda som spelar roll är avkastningen. Likheten med hur Gordon Gekko skildras i Oliver Stone-klassikern Wall Street är slående.
Boken är väldigt bra, men om något lite väl lång. Min uppfattning är att boken skulle vara heltäckande även på hälften så många sidor. Jag säger 4/5, klart läsvärd!
Mvh,
Snåljåpen
Fantastiskt intressant. Och skrämmande. Det skulle kunna tänkas att någon illasinnad stat skulle kunna börja med det här och ställa till rejält i världens företag.
Det låter som en intressant och läsvärd bok. Tack för tipset.