Universum, pendlar och meningen med livet

Sedan jag första gången läste Howard Marks The Most Important Thing så har jag förundrats över hur allt i världen är en enda stor pendel.

Marks presenterar idén om börsen som en pendel där aktier pendlar mellan övervärderade och undervärderade, samtidigt som de spenderar extremt lite tid på ”rätt” värdering. Att börsens snitt över tid varit P/E 16 (eller var det 15? Skitsamma, det har inte med poängen att göra) medan den i stort sett aldrig befinner sig på just 16.

På samma sätt fungerar jobbet, livet och världen. 

På jobbet har jag i genomsnitt en bra vecka, men i stort sett ingen vecka är ”bra”. Det pendlar mellan eufori och fullständig katastrof. Vad vet jag, kobbar man statligt kanske det är annorlunda men som egenföretagare befinner man sig aldrig på snittet.

I livet tycker jag det är likadant. Livet är antingen på topp eller så har barnen sovit dåligt och man börjar bråka hemma om vems tur det är att slänga soporna, eller något annat fullständigt banalt. 
Politik är ett intressant område där jag ser samma mönster. Det pendlar mellan socialism (nästan kommunism) och mer fri kapitalism men det mest lämpliga skulle säkert vara någonting i mitten. Sverige hade det helt fantastiskt men håller nu på att köra fullständigt ut över stupet. Detta skapar en stor motståndsvåg som jag är säker kommer vinna och trycka tillbaka det politiska läget mot högerkanten innan det också blir en extremitet och vi behöver pendla västerut igen.

Jämviktssituationen (equilibrium) som man hittar inom fysiken finns liksom inte i en verklighet som involverar människor. 

Jag har sagt att jag vill ha ett liv som är bra i snitt, men hade jag aldrig fått uppleva nedsidan hade man aldrig mått bra av att saker går bra. Det är pendeln som gör livet dynamiskt, intressant och värt att leva. Glöm inte det. Länge leve motgångarna! Länge leve pendeln!