Snåljåpens Lördagsintervju: Miljonär Innan 30

När min blogg var som mest aktiv förr i tiden så fanns det ett antal giganter i bloggosfären, varav Miljonär Innan 30 var en av dem. Ingen person någonsin i historien har sannolikt varit så driven som denne där det friskt pratades om det ena sjukare spartipset efter det andra.

Men vad hände egentligen? Blev han miljonär? Är bloggens framtoning representativ för personen bakom? Hur har livet förändrats när jakten från den första miljonen övergått till jakten på den trettonde?

Det här behövde vi reda ut!

——————–

Det är min blogg som heter Snåljåpen, men är det inte egentligen du som är snåljåpen?

Jag var väl kanske om inte annat, då jag levde betydligt billigare för 10-15 år sedan än vad jag gör idag. Men jag tror vi är rätt lika där i och med att vi är snåla på vissa saker och mindre snåla på andra. Precis som på börsen gäller sanningen att pris är vad du betalar och värde är vad du får, det vill säga jag tycker det gäller att fundera på vilka kostnader som tillför tillräckligt mycket värde i ens liv 

Handen på hjärtat nu, hur mycket av alla extrema spartips på bloggen har varit genuina och hur mycket har varit att du är lite av ett PR-geni?

Sanningen är nog någonstans mitt emellan. När jag var som mest sparsam 2006-2010 så levde sparsamheten och PR-arbetet i symbios. Det vill säga jag blev lite inspirerad av att spara pengar och samtidigt bidra med roligt innehåll till bloggen.

Som jag skrivit många gånger på bloggen så har dessa mer extrema spartips egentligen inte spelat någon roll för kapitalet, eftersom 17 kr i extra månadssparande under 2007 inte blir speciellt mycket pengar. Inte ens med ränta på ränta under väldigt många år. Men på något sätt gav det ändå inspiration och gjorde att det kändes roligare med hela grejen att spara och investera. Jag har någon gång jämfört det med en elitidrottare som tränar på julafton. Just det passet gör ingen större skillnad men det är skönt att veta inför SM i Augusti att man gjort allt, till och med tränat på julafton.

Något som jag inte riktigt tänkte på när jag skrev dessa inlägg var nog att det många gånger upplevs som mycket mer extremt från sidan. Jag har själv tänkt liknande tankar när jag läst andra bloggar där man renoverat taket med begagnat byggmaterial eller väntar till lucia med att slå på värmen i huset. Vilket låter helt sjukt i mina öron. Men den som väljer att göra dessa saker upplever de rimligtvis inte som lika hemska som det låter från utsidan, eftersom de väljer att göra detta helt frivilligt.

När började ditt aktieintresse egentligen? Och vad kom det ifrån?

Jag har varit intresserad av pengar hela livet. Jag jobbade som reklamutdelare redan på mellanstadiet och köpte mina första aktiefonder i nedre tonåren, trots att båda mina föräldrar var helt ointresserade. Men jag skulle inte säga att jag har något stort aktieintresse. Utan det är mer ett intresse för pengar och ekonomisk frihet. Hade man kunnat förvänta sig 10% årlig avkastning på att spela roulette eller på trav hade jag lika gärna kunnat göra det som att köpa aktier. 

Hur kommer det sig att du köpte aktiefonder i tonåren? Om det inte kom ifrån föräldrarna, varifrån uppstod intresset? Eller ens kännedomen? 

Ja det där är en bra fråga, inte minst då jag vet att många föräldrar funderar kring hur de ska kunna föda ett intresse för sparande hos sina barn. Tyvärr har jag inget riktigt bra svar på varifrån intresset kom så här nästan 30 år senare, det är något av ett mysterium till och med för mig själv. 

Det jag minns är att min mormor hade några tusen i allemansfonder som vi pratade om någon gång. Vi i familjen hade en prenumeration på Dagens Nyheter och jag läste ofta ekonomisidorna och kollade aktiekurser till frukost. Kanske var det så enkelt som att det var mindre konkurrens om just den delen av tidningen? 

FIRE-rörelsen har fått mycket skit för att främja ett riktigt deppigt leverne med vatten och bröd men ”frihet”. Hur torftigt är ditt liv egentligen? Är det ärtsoppa och kort-datum-kyldisken som gäller? 

Jag skulle säga att det inte är torftigt alls. Jag och min fru har idag en aktieportfölj värd runt 12 miljoner. Det räknar vi möjliggör ett uttag på runt 40 000 kr i månaden från portföljen för resten av våra liv. Till det kommer att vi räknar med att tjäna lite pengar på arbete de kommande 10-15 åren och därefter lite uttag av pension. Om vi räknar väldigt lågt så borde det handla om 20 000 kr i månaden i inkomster förutom avkastningen på kapitalet, som ett genomsnitt under alla dessa år. Det vill säga runt 60 000 kr i månaden på två personer i dagens penningvärde resten av våra liv.

Då vi lever klart billigare än så idag, utan att sakna något eller lida bör det rimligtvis byggas på så det kan bli ännu större summor eller större säkerhetsmarginal att kalkylen ska hålla i framtiden. Siffrorna ovan bygger dock på att vi fortsätter leva ihop, vilket jag hoppas och tror.

När du ändå pratar om arbete. Har du gjort det där uttaget löpande ur portföljen som du räknat med eller hur har verkligheten sett ut?

Hittills har jag inte tagit ut en enda krona. Men insättningarna har också varit väldigt begränsade. Det vill säga sen jag slutade jobba i början av 2018 så har vi levt på min frus deltidslön och de pengar jag dragit in via småjobb i min firma. Detta har blivit en stor bonus jämfört med planen, då jag räknade med att börja behöva göra uttag redan någonstans kring 2019-2020.

Från början hade du en tydlig målsättning att bli miljonär innan 30, och sedan pensionär innan 40. Om vi börjar med miljonär innan 30: kände du att livet förändrades på något sätt när du plötsligt hade en miljon på kontot?

Miljonen var egentligen en väldigt liten milstolpe. Dels för att jag uppnådde den flera gånger lite beroende på hur man räknade. Dvs jag hade inte alla pengar på ett och samma ställe och kunde därmed inte se hur det helt plötsligt en dag slog över och blev ytterligare en siffra på skärmen. 

Jag skulle säga att dagen jag uppnådde tre miljoner i portföljen var en större milstolpe för mig. Dels kunde jag då bli Private Bankingkund hos min nätmäklare vilket innebar billigare bolån och att jag kunde säga upp kontakten med min “personliga bankman” på storbanken som jag var riktigt trött på. Men jag insåg då också att tre miljoner skulle innebära ett månatligt kassaflöde på runt 10 000 kr resten av mitt liv. Dvs ändå ett belopp som skulle möjliggöra en rimlig grundplåt till en försörjning resten av livet, även om jag så klart var långt ifrån klar vid tre miljoner. Jag tror egentligen aldrig jag oroat mig för min privatekonomi sen den dagen jag bröt igenom tre miljoner, vilket var hösten 2014.

Och nu pensionär. Nu när båda ditt livs stora mål är bakom dig, vad gör man då? Har du något nytt mål med investerandet?

En utmaning är att man riskerar att vänja sig vid storleken på sitt kapital. Det vill säga när jag hade fem miljoner hade jag förmodligen känt mig väldigt rik om jag vaknat upp nästa morgon och haft sju miljoner. Men kapitalet har växt relativt långsamt och dessutom som börsen väldigt ryckigt upp och ner. Utmaningen som jag sett med det är att man sakta men säkert vänjer sig vid högre och högre belopp och “ankrar” denna nivå som det nya normala. 

Sen när börsen går ner 10% från ATH känner man sig helt plötsligt inte alls speciellt rik, även om portföljen är flera miljoner större än för tre år sedan. Så i den mån jag har något mål med i kronor så flyttas det hela tiden framåt. 

Ett mål som jag inte har definierat exakt men ändå funderat lite kring skulle kunna vara att ha så mycket marginal i kapital i förhållande till månadsutgifterna att jag kunde och vågade investera lite större belopp utanför börsen. Till exempel i ett mindre onoterat bolag, skog eller något annat. Just nu känner jag att jag gärna vill ha alla pengar i arbete på börsen för att generera avkastning och så hög utdelning som möjligt 2023 jämfört med 2022.

Om du skulle sätta upp ett nytt mål i kronor framåt, varför tror du att du skulle göra det? Finns det en relevant nästa nivå att nå upp till där livet blir annorlunda igen? 

Jag har inget uttalat mål nu och jag har svårt att se någon speciell brytpunkt som skulle göra en tydlig skillnad. Så nu handlar det väl mest om att köra på så länge det känns bra och är kul och därmed öka säkerhetsmarginalen. Som jag ser det nu handlar det kanske snarare om att gå från att kalkylen ska hålla till 98% säkerhet till att den ska hålla till 99% säkerhet än att nödvändigtvis kunna köpa dyrare grejer i framtiden. 

Men visst 15 miljoner som motsvarar 50 000 kr i månaden med 4% årligt uttag är ju en jämn och fin siffra.

Om man tittar på dina levnadskostnader nu jämfört med för typ 5-8 år sedan så måste du ha ökat ganska enormt. Har det varit utmanande?

Visst har kostnaderna ökat, men jag skulle inte kalla ökningen enorm och det har absolut inte varit ångestfyllt på något sätt. Vi åker regelbundet utomlands på resor vilket kostar någon tusenlapp i månaden utslaget på året, vi har en bil som kostar någon tusenlapp i månaden och vi bor lite större vilket kostar någon extra tusenlapp i månaden i drift. 

Utöver det så blir det inga pengar att prata om men ganska stor skillnad i vardagen att ha något streamingabonnemang, äta ute någon gång i veckan, dricka en flaska cava på fredagen och Pepsi Max till middagen även på vardagar. Men det handlar om hundralappar per vecka i kostnader för detta som vi uppfattar som lyx. Vi har inte köpt flera bilar, sommarstuga, båt eller något som på allvar skulle påverka månadens totala utgifter. 

Ska man leva sparsamt så blir det svårare och svårare för varje hundralapp man ska spara in på. Men om man levt sparsamt i ett antal år och sedan vill öka sina utgifter så blir det omvänt. De första sakerna som man unnar sig och lägger på ger ganska stort värde i förhållande till kostnaden. 

Sedan fem år är du inte längre beroende av din inkomst, vad fyller du dagarna med egentligen?

Det här är nog den vanligaste frågan jag får och den är jättesvår att svara på. Precis som jag tror många har svårt att redogöra för var 32 timmars vaken tid under en helg tagit vägen. Det rullar på och det är extremt sällan jag har långtråkigt i alla fall.

En väldigt stor skillnad är att jag tillåter mig att vara mindre effektiv än när jag jobbade. Då låg mötena ofta dikt an och jag kunde passera postombudet för att hämta ett paket på vägen till jobbet och träna på lunchen. Nu känner jag ofta att en förmiddag har runnit iväg om jag haft ett bokat telefonmöte mellan kl 9 och 10. Innan jag vet ordet av är det dags att fixa lunch. Och sen har eftermiddagen också försvunnit och klockan blivit 17 av att jag lämnat tillbaka en bok på biblioteket och tränat en timme. 

Nu var inte det ovanstående exemplet på dag det mest spännande och det kanske inte låter speciellt lockande för alla. Men poängen är att jag aldrig under dessa fem år upplevt det som ett problem att få tiden att gå eller känt att det varit långtråkigt. En stor skillnad mot när jag jobbade är att jag nu försöker vara utomhus någon timme varje dag under tiden när det är ljust. 

Din fru jobbar fortfarande nästan heltid. Är det bra eller dåligt för dig? Jag menar: är det tråkigt att vara hemma själv eller är det kanske positivt för relationen att man inte trampar runt på varann jämt?

Hon jobbar klart mindre än heltid, men jämfört med mig som jobbar ett par timmar i veckan i egen firma, så jobbar hon så klart väldigt mycket och dessutom styrt till vissa tider och dagar. 

För mig fungerar detta väldigt bra, då jag inte har några problem att aktivera mig själv. Det är snarare så att hon tycker det är tråkigt om jag sticker iväg och cyklar 3h i skogen en dag när hon är ledig när jag kunde passat på att göra det när hon jobbade. 

Det vill säga vi kan fokusera på att göra saker ihop när hon är ledig och samtidigt har jag tid för att göra de saker jag vill göra själv när hon jobbar.

Du har en relativt indexnära portfölj och börsåret har knappast varit barmhärtigt. Är nedgången något som stressar dig?

Med en stor del globalt index och vissa defensiva innehav har portföljen faktiskt gått klart bättre än svenska börsen i år. Men visst är det över en miljon upp till värdet som vi hade vid årsskiftet.

Börsens svängningar på totalen stressar mig faktiskt inte det minsta. Det som ibland har stressat mig genom åren är när jag tagit tydliga och mer smala bet. Jag tycker känslan är helt annorlunda om jag köper aktier i ett bolag och sen går den aktien ner 10% veckan efter mitt köp, jämfört med om hela börsen går ner 10%. Att börsen som helhet svänger upp och ner och att jag någon gång i framtiden kommer tappa 50% från All Time High räknar jag kallt med.

Hur skulle du bedöma din egen förmåga som investerare? Är du en börshaj?

I den mån jag haft framgång på börsen är det för att jag hållit på rätt länge i förhållande till min ålder och dessutom drog igång ett högt sparande direkt när jag började jobba. Det vill säga jag fick i relativt mycket kapital under åren 2005-2010. Jag har heller aldrig blivit rädd och sålt i nedgång utan till och med lyckats öka mitt sparande när börsen gått dåligt. 

Men jag är inte någon bra analytiker eller stockpicker utan jag skulle fått ungefär samma avkastning som jag fått historiskt av att bara köpa index. 

Du har släppt två böcker, vad var motivet bakom dessa? Var det en jakt efter passiv inkomst, desperat berättarglädje eller bara något annat?

Precis som med bloggen har böckerna varit ett sätt att komma ut med information om att det här livet är möjligt för den som är villig att lägga ner 15 år på projektet. Jag märkte att ingen trodde det var möjligt när jag som 25 åring började prata om att jag skulle sluta jobba innan jag fyllde 40 och så här i efterhand fattar jag inte riktigt hur jag själv kunde tro på det när jag aldrig hört talas om FIRE eller att någon annan gjort den här resan. Mitt enda stöd för att det borde funka var egentligen att jag kunde mata in siffrorna i Excel och fick fram att det ju borde funka rent matematiskt. Nu är informationen så mycket mer lättillgänglig med bloggar, poddar och böcker, och jag hoppas att mina böcker kan vara en relevant del av detta utbud.

Sen sålde framförallt min första bok mycket bättre än jag vågade hoppas. Den kom ut när jag fortfarande jobbade heltid som anställd men inkomsten från den gjorde att jag vågade ta steget och sluta jobba ett halvår tidigare än vad jag från början planerat. Vilket var väldigt välkommet då jag just där och då verkligen längtade bort från jobbet. Men det var mer än positiv bonus än syftet med att jag skrev boken.

Nu råkar ju jag känna dig privat och vet att du minsann kör en halvny bil som inte är rostig, du bor större och flådigare än vad jag gör och är samtidigt känd som någon som värmer nudlar i kranvatten på affärsresorna. Känner du någonsin att du sviker dina ideal? 

Att leva sparsamt har aldrig varit någon ren principsak eller ett självändamål styrt av några ideal. Så jag tycker inte det. Jag sparade mycket pengar varje månad för att så snabbt som möjligt kunna nå en känsla av ekonomisk frihet, men det är inget självändamål eller ren principsak att spara pengar.

För att ta dina konkreta exempel. Att vi kunde byta en liten lägenhet utanför Stockholm mot ett dubbelt så stort hus i en småstad med bibehållen låg belåning tycker jag var i närmast ett arbitrage. Och att köpa tre år gammal bil som vi sen behåller runt fem år till en värdeminskning av en dryg tusenlapp i månaden jämfört med att ha en rostig bil som kanske inte startar ser jag som 100% värt det i vår nuvarande ekonomiska situation.

Mvh,
Olle Qvarnström