Det dök upp en tråd på twitter igår där någon skrev tips om vad man ska tänka på när man rekryterar en vd-assistent, eller “executive assistant” som det ofta kallas i den anglifierade världen.
Min personliga tes har hittills varit att en vd som har dålig kontroll på sig själv behöver en “mamma” som krattar manegen så att vd helt enkelt klarar av sitt jobb med lite sämre ordning och lite för många uppgifter på sin tallrik. Helt enkelt en otroligt visionär person med en fullständig oförmåga till administration och koll på någonting som helst som pågår utanför sitt eget huvud.
Vd ska minsann fokusera på kärnuppgiften, leda verksamheten, inte slösa tid på trivialiteter, osv. Här är det förstås svårt att argumentera emot. Det vore självklart bra om någon kunde avlasta de “lättare uppgifterna” som att flytta runt saker i kalendern, boka flyg, middagar, lösa gåvor till internationella kunder vid den typen av besök, osv.
Ju mer man läser om vd-assistenter desto mer inser man dock att de allra flesta vill ha en väldigt senior person med förmåga att fatta egna beslut, driva egna uppdrag och i förlängningen faktiskt arbeta som en förlängning av vd. Utåt mot organisationen ska info och beslut från assistenten anses som beslut direkt från vd. Hörde jag någon muttra vice-vd?
Ur ett ekonomiskt case så har jag ibland sett siffror på att en börs-vd som kostar bolaget 10 miljoner om året har en assistent som kostar 800 000 kr om året. Tanken här är alltså att om assistenten kan öka vd:s effektivitet med 8 % så är det värt pengarna. Det låter ju egentligen ganska enkelt och att man med en assistent bör kunna göra effektiviseringar som är betydligt större.
Men om vi istället vänder på frågan: varför anses det vara norm med 60-80h arbetsveckor för en vd där det helt enkelt är ett måste med en assistent för att få tillvaron att gå ihop? Kan det helt enkelt vara så att behovet av en vd-assistent egentligen är ett symptom på att någonting annat brister? Att organisationen har roller och mandat på fel platser så att för mycket uppgifter hamnar tillbaka på vd som måste ha en junior att flytta dessa uppgifter till?
Om vd-assistent enbart hade varit en resebokare hade jag köpt behovet rakt av, med resande tjänst är det verkligen en tidstjuv, men när vd-assistenten förväntas ha allt mer seniora uppgifter så undrar jag om man inte löst ett symptom istället för ett problem?
Jag har en tydlig bild över hur jag tycker att det ofta ser ut, men ingen tydlig åsikt över hur det borde vara. Så hjälp mig!