En dag i veckan har jag ca 3 timmar bilresa i kalendern vilket gör att det finns gott om tid för reflektion. Jag plöjer olika poddar, ljudböcker eller bara sitter tyst och funderar ett tag. Även om det är otroligt tråkigt att köra bil så är det för mig ett väldigt bra tillfälle att stanna upp och fundera. Det finns helt enkelt ingenting annat jag kan göra.
Senast så lyssnade jag på ljudboksversionen av Richer, Wiser, Happier och var inne på avsnittet om Charlie Munger. Charlie är ju vitt och brett känt i framförallt finansvärlden som en av de absolut smartaste och en av de absolut bredaste tänkarna vi har. Jag vet inte om världen någonsin haft en tydligare anhängare till “worldly wisdom” som koncept. Författaren pratar om Charlie som om han kom från en annan planet och förklarar att han springer cirklar runt alla andra med sitt tänkande.
Det här väckte några tankar i mig kring hur en kurva över personlig utveckling egentligen ser ut.
Man tänker ofta att en utvecklingskurva ser ut någonting i stil med att först vara väldigt platt när man försöker känna sig fram och förstå vad det egentligen är man ska lägga tid på. För att sedan gå otroligt brant uppåt när pusselbitar börjar falla på plats för att sedan återigen plattas av när mer av kunskapen och förståelsen har internaliserats.
Generellt så vill jag påstå att fallgropen för de allra flesta är att de accepterar att sin egen personliga utvecklingskurva mattas av kraftigt i 30-35-årsåldern. Detta är förstås ingenting som gemene man resonerar över, det mest blir så när det kommer en familj in i bilden och prioriteringarna i vardagspusslet sätter käppar i hjulen för intellektets tillväxt.
Missförstå mig rätt, det är få saker som utvecklat mig så mycket som person som min familj. Kanske jag ska istället utrycka mig såhär: mina barn kan lära mig mer om mig själv, men för att lära mig mer om världen så behöver jag aktivt söka efter andra källor och kanaler.
Det här är en process som inte riktigt kommer automatiskt av naturen utan en personlig utveckling man själv måste eftersöka och vara intresserad av. Jag menar inte att man ska tvinga sig själv att “plugga” saker man inte är intresserad av, snarare att stimulera sin inneboende nyfikenhet och våga utforska världen genom de naturliga frågeställningar som kan tänkas dyka upp. För att ta några exempel på böcker och koncept jag ytligt försökt begripa den sista tiden:
- AIs implikationer för samhället
- Asiens framväxt efter kolonialismens fall
- Bakgrunden till management consulting-branschen
- Uppkomsten av obligationstradingen på 80-talet
- Kabel-tvs framväxt i USA
- Hur man barn motiverade till sin egen personliga utveckling
Allt det ovan kanske inte är saker som intresserar alla, och allt av det ovan har jag inte lagt tiotals timmar på, utan det handlar om att känna sig fram och se vad som väcker nyfikenheten och intresset. Sen handlar det framförallt om att följa efter när man väl hittar någonting som är intressant.
Elon Musk beskrev vid något tillfälle kunskap som ett stort träd där varje ny bit av information kan liknas vid ett löv. Till saken hör den att för att kunna av att bära upp många löv så behöver grenarna vara kraftiga, och stammen ännu kraftigare. Kopplingen till kunskapen är helt enkelt att vi alla behöver en bred bas att stå på för att kunna ta till oss ny kunskap. Utan saker att sätta i perspektiv mot blir den nya kunskapen omöjlig att ta till sig. Ju starkare stam av kunskap vi har, desto lättare, och fortare, kommer vi att kunna utvecklas vidare.
Precis på samma sätt funkar det ju med sitt ekonomiska sparande. Man brukar prata om att det är lätt att tjäna pengar när man är rik, och ur ett investeringsperspektiv stämmer det ju verkligen. Ränta-på-ränta-effekten är verkligen ett underverk och det innebär ju i grunden att ju mer pengar du har, desto fortare kommer du att kunna ackumulera ännu fler.
Tror ni på mig om jag säger att kunskap också följer ett ränta-på-ränta-mönster?
Anledningen till att Charlie Munger är ljusår före alla andra är framförallt för att han är väldigt gammal (99 år!) och under sitt långa liv aldrig klarat av att stilla sin nyfikenhet. Han har helt enkelt blivit till en organisk maskin som inte klarar av att sluta utvecklas. Även om du själv inte fullt kan påverka hur gammal du blir så kan du onekligen påverka din egen väg ditåt.
Jag säger inte att alla måste följa den här vägen, men för mig är den supercentral. Kunskap är glädje. Kunskap är makt. Kunskap är förståelse. Kunskap är empati.
Om alla skulle sträva efter att ha lite mer kunskap, rent generellt, så vore världen en bättre plats.
1 comment