Livsfarligt självförtroende

Att självförtroende är någonting viktigt när man investerar är knappast någonting nytt. Självförtroende är viktigt i livet i största allmänhet om man ska våga ta sig an utmaningar, det viktiga är förstås att tro på sig själv men att samtidigt vara tillräckligt ödmjuk inför att det finns saker man inte vet. 

Även om det verkar finnas människor som nästintill föds med självförtroende så verkar de allra flesta samla på sig det genom att vara lyckosam i sina förehavanden. Oavsett om det är i en idrott, på jobbet eller i ens investeringar. 

När man gör bra investeringar så ökar ens självförtroende vilket är viktigt när man ska göra investeringar där man går mot strömmen. Det här kan man enkelt dela upp i en fyrfältare (tror det är från Howard Marks som jag fått denna) där man vill avvika från konsensus samtidigt som man har rätt (att ha fel är förstås alltid en dålig idé). 

I takt med att man blir bättre och får mer självförtroende så kommer mer och mer beslut att fattas genom “intuition”. Generellt är det inget fel, intuition är väl egentligen bara den samlade kunskapen man har skaffat sig och där man använder den utan någon större ansträngning. Intuitionen hos en erfaren person kan vara ett extremt bra beslutsunderlag, men man ska ha med sig att intuitionens användbarhet inte är överförbar till andra kunskapsdomäner. 

Många småsparare går i den här fällan där de börjar med en lyckosam investering för att sedan tro de är odödliga innan de eldar upp nästan allt i en riktigt dålig investering efteråt. Så här ser livscykeln ut för begynnande investerare, det är en “rite of passage” som i stort sett alla behöver gå igenom. Det viktiga är att man kommer ut på andra sidan utan att ha slaktat sitt intresse helt. De flesta slutar investera efter en stor plump i protokollet, hemligheten är att fortsätta.

I boken Originals (stark rek) tas exemplet med Steve Jobs självförtroende upp. Han var otroligt framgångsrik i grundandet av Apple och i många av de beslut inom Apples uppbyggande där han vågat gå mot strömmen, “break the status quo” och utmana den gängse uppfattningen av hur man borde göra saker. Jobs framgångar gödde hans självförtroende vilket gjorde att han vågade fortsätta ta starka positioner och utmana etablissemanget. Detta var ju helt rätt, helt enkelt för att analysen han gjorde var rätt. 

Det som inte så många vet om, men som tas upp i boken, är att Steve Jobs gjorde en väldigt stor investering i bolaget Segway, en investering som förstås inte direkt blev någon succé eftersom bolaget aldrig blev det. Problemet som lyftes fram där var att Steve Jobs hade sett och testat produkten och direkt hade en fullständig övertygelse om att den här produkten skulle ta över världen. Produkten var så häftig, så cool och så nyskapande. Han fattade beslutet relativt fort med hjälp av sin intuition. 

Problemet här var att Steve Jobs inte hade någon som helst erfarenhet av stadsplanering och persontransporter. Har man dessutom haft riktigt stora framgångar tidigare så blir man mindre och mindre mottaglig för extern feedback och litar allt mer på sin egen magkänsla, eftersom det bevisligen har funkat bra föråt. Intuitionen och självförtroendet gjorde ibland Jobs livsfarlig som investerare. (Till saken hör att det finns många extremer i Jobs beslutskarriär, från fantastiska som Pixar till de lite mindre framgångsrika som NeXT)

När man byter domän och område så lever man ofta kvar i tron att magkänslan är magisk och alltid funkar, men all den där bakgrundskunskapen som gjort magkänslan effektiv tidigare saknas nu plötsligt. Istället är du lika korkad som alla andra, bara mindre mottaglig för feedback. En hyfsat livsfarlig kombination. Bara för att du byggt upp en bra intuition av 5 års investerande i dataspelsbolag betyder inte att du har en bra magkänsla över att välja andra small caps. I andra branscher gäller andra spelregler.

Finns det några paralleller här att dra till Elon Musks köp av Twitter? Diskutera i små grupper.