För några år sedan fick jag en bok på posten som tyvärr hamnade rakt i högen av alla andra. Det fanns inte riktigt tid eller motivation där och då till att prioritera upp just den, så den blev tillfälligt förvisad till arkivet.
Häromdagen när jag grävde bland gömmorna så låg den plötsligt där och jag insåg att jag faktiskt inte har läst den än. Med sina drygt 100 sidor tänkte jag att det här blir perfekt!
Boken är Vägen till vinnande aktier av Andreas Brock. Andreas Brock är globalförvaltare på Coeli och har varit i nästan 10 år. Innan det var han en sväng på Nordea, på Kepler, Capital Group i London och innan det på ABB i Kina.
Boken är tunn och lättläst och är placeras tydligare i facket introduktion än i fördjupning. För mig med min investeringsstil så kändes den ändå upplyftande då fokuset i boken handlar mycket om att identifiera kvalitetsbolag och vad som gör bra bolag till bättre än dåliga. Även om jag förstås gillar detta så menar jag att detta segment varit svårt att investera i de sista åren när pengar varit gratis och värderingar varit helgalna. Kanske är det dags för en renässans?
Strukturmässigt är boken fantastiskt lättläst där varje idé förklaras med 1-2 exempel från historien. Det är otroligt pedagogiskt och lätt att förstå konceptet. 5 plus till struktur!
Gillar man konceptet “great company at a reasonable price” så kommer den här boken vara som att sparka in öppna dörrar. Andreas förespråkar att bolagskvalitet och förutsägbar lönsamhet är mycket viktigare än aktiens värdering. Som exempel lyfter han fram att investerare kunde ha betalat P/E 75 för H&M 1995 och ändå fått 10 % avkastning i 20 år utan att ha återinvesterat utdelningarna.
En key takeaway i boken är att både bra och dåliga bolag i liknande sektorer ofta kan handlas till liknande värderingar och där det helt enkelt är bra mycket bättre att äga det bättre bolaget. Ena bolaget kanske möter en hårdare konkurrens eller har en mindre prismakt mot sina kunder medan det andra bolaget kanske har en något högre teknikhöjd eller verkar i en bransch med färre leverantörer.
Poängen blir helt enkelt att man ska sträva efter att identifiera vinstkvalitet och köpa bolag som helt enkelt har högre vinstkvalitet. Stabilare marginaler, möjligheten att höja priserna, branscher med färre konkurrenter, osv. Anledningen är helt enkelt att dessa bolag går bättre men ändå kan värderas som sina sämre motsvarigheter.
En annan grundregel författaren lyfter fram är att den neutrala värderingen för ett bolag som kan växa vinsten 3-5 % är ca P/E 15. Om bolaget kan växa mer eller förutsägbarheten är extra hög så bör värderingen vara högre, och vice versa. Personligen har jag lite svårt för såna enkla tumregler då jag verkligen tycker att alla bolag är unika och vad som är en skälig värderingsnivå varierar otroligt brett mellan olika bolag.
Mot slutet på boken så pratar Brock om att man ska leta efter bolag som genomgår positiva förändringar men där förändringen inte återspeglats i aktiekursen ännu. Han tar ett exempel i Adidas som hade halva lönsamheten som Nike och hade annonserat ett vd-byte och strategiförändringar. Hela idén känns full av hindsight bias och personligen har jag sett väldigt många såna här investeringar gå helt åt skogen. Det finns en grov naivititet i hela påståendet där det nästan framstår som att bolag vänder sig själva bara de går tillräckligt dåligt först. Förändringsarbete är ett stort tema och bara för att man vill ändra någonting så betyder det verkligen inte att man kommer lyckas. Jag tycker det här resonemanget i boken är en rejäl dikeskörning, och det är trots att jag själv älskar turnarounds. Det blir i boken förenklat till den grad att det nästan blir direkt felaktigt. Kvalitetsbolag kanske går att förklara på 5 sidor, men turnarounds gör det tyvärr inte. Turnarounds seldom turn som det heter, och då är det väldigt viktigt att förstå just varför detta bolag ska lyckas med sin vändning.
Det absolut sista kapitlet i boken är dock väldigt intressant, där Andreas pratar om special situations. Dessa är nästan alltid bolag man inte vill äga på lång sikt utan bolag som går igenom tillfälliga motgångar som har slagit väldigt hårt på aktiekursen. Här blir hela analysen istället vänd uppochned där allting handlar om balansräkning och bolagets överlevnad och i stort sett ingenting om vinsttillväxt. Exemplet som lyfts fram är en underleverantör till fordonsindustrin som redan upplevde en dålig konjunktur när finanskrisen slog till. Om man gjorde sitt jobb så kunde man se att kassaflödet utan problem kunde bära bolaget genom den här tuffa perioden, och när molnen skingrades så gick aktien under en period 20x. Något författaren dock inte klarade av att rida igenom. Poängen är att om en badboll är ordentligt nedtryckt under vattnet så vill den till slut komma upp, ditt jobb är att lista ut om luften är på väg att ta slut eller om du har tid att vänta på att marknaden och världen ska vakna.
Boken är full av bra poänger men där koncepten ibland är så förenklade att de närmar sig missvisande. Efter varje påstående jag läst skulle jag vilja flika in ett: “Ja, MEN!….”. Man kan lätt få bilden av att investerande är enkelt och att avkastning är en rättighet för den som tänker på långsiktig kvalitet. Har man precis börjat intressera sig för aktier så kan detta vara en nyttig bok.
Om det är någonting jag har lärt mig av mina snart 20 år i marknaden så är det att investeringar är långt ifrån enkelt. Det är väldigt simpelt, men knappast enkelt.