10 år utan trygghet

I år är det 10 år sedan jag sa upp mig och startade eget. 

Då var jag 24 år, hade ett väldigt välbetalt jobb (nära dubbelt mot vad jag har i lön idag, 10 år senare..), inga lån och livet var allmänt lätt. Är det någonstans man har möjlighet att stoppa undan mycket pengar och skapa möjligheter för framtiden så var det då. 

Istället så köpte vi bostad (med miljoner i lån såklart), skaffade barn och jag startade eget, helt utan garanterade inkomster, allt samtidigt. Någon borde ringt soc. Där och då var det ett av de sjukaste besluten någonsin och det var inte många som tyckte jag var frisk i huvudet, och det var jag nog inte. Från att ha ”allt”, till att inte ha någonting, och med en enorm press. 

Jag tyckte mitt jobb var helt ok, men det var inte vad jag ville göra med mitt liv. Jag hade hamnat där pga olika bananskal och det hade aldrig varit en del av en plan. Om man hoppar av gymnasiet in i finanskrisen så lär man sig att det inte finns någon plan B. Plan A bara måste funka. Och plan A fick bli de möjligheter som dök upp.

Men en dag vaknade jag och insåg att jag måste ta tag i det här och göra någonting jag faktiskt vill. Jag ville vara egen, bygga något för min egen skull och skapa någonting som kunde leva även utan mig. Passiv inkomst genom att skapa någonting bestående. 

Min slarviga servettkalkyl gjorde att jag hade förberett mig på 6 månader utan meningsfulla intäkter, och efter 12 månader skulle jag ge upp om jag inte kunde livnära mig på min verksamhet. Det var tiden jag hade gett mig själv att få detta att flyga. Man ska fortfarande ha med sig att jag inte hade någon direkt plan B, hade jag velat börja om hade jag fått gå till Komvux för att läsa upp gymnasiebetygen innan jag ens kunde få förmånen att fundera över universitetsutbildning. 

Snabbspola framåt 10 år så har jag hunnit med att starta och sälja ett företag, fått en till son, köpt en fabrik, tagit två noterade styrelseplatser, osv. 

Jag är absolut inte odödlig nu, men efter det jag gått igenom, de beslut jag tagit och de kontakter jag byggt de sista 10 åren så har jag idag så otroligt mycket mer att falla tillbaka på. Nu finns det faktiskt Plan B, C och D som alla är fullständigt acceptabla livsval och där alla dessa backups är bättre än vad jag gjorde med mitt liv för 10 år sedan. 

Vägen hit har verkligen inte varit spikrak och jag har verkligen inte sovit bra varje natt. Det är väldigt många gånger under åren som jag har ångrat mitt val. Jag är inte ens säker på att jag hade gjort samma val igen om jag hade fått chansen att leva om mitt liv (inte efter att ha läst Fooled by Randomness..). Att leva med risk är en del av livet jag har valt, och det är ett liv som jag har lärt mig hantera. Om det är något som är säkert så är det att jag nu sover bättre än någonsin tidigare. Men för 10 år sedan hade jag hår, det har jag inte idag.

Go figure.