Semestertider för mig betyder förutom en strid ström av sol, bad och glass även en hel del timmar med något läsvänligt i händerna. I dag bläddrade jag lite i Poor Charlie’s Almanack och fastnade för ett stycke om ett koncept som jag reflekterat över många gånger tidigare. Första gången jag verkligen ställde dessa tankar på sin spets var när jag läste Vitalily Katsenelsons bok Active Value Investing, den bok som jag anser har format min investeringsfilosofi mest av alla.
Det här korta utdraget ur Poor Charlie’s Almanack tycker jag därför är särskilt intressant, och det är dessutom sant! Över lång tid kommer aktiens avkastning att närma sig verksamhetens avkastning på kapital. Dock är jag väldigt oenig i slutsatsen han klämmer in pga detta..
Allting måste sättas i perspektivet kring vilka begränsningar man har och hur dessa påverkar. När Charlie tänkte dessa tankar så började Berkshires portfölj bli redan bli betydande och det började bli svårt att sysselsätta relevanta mängder kapital i “uppvärderingscase”. Idag när de sålt halva Apple-innehavet så har de istället 277 miljarder USD i kassan…
Charlie är också känd för att notoriskt kämpa för att minimera skatt då effekten av onödiga skattebetalningar har enorm effekt på portföljen på lång sikt. Genom att hålla innehav längre tid kan man utifrån de exempel han nämner få ca 3 % högre avkastning per år, jämfört med att realisera vinsten, betala vinstskatt och sedan återinvestera. 3 % gratisavkastning genom att behålla aktier? Undra på att han förespråkar buy and hold! Investerar man i bolagsform i USA och har stora summor att placera så är detta helt sant. Om man är en svensk småsparare med ISK-konto så är spelplanen dock fullständigt annorlunda. Det här tycker jag många Buffett och Munger-anhängare har missat.
Vill du enbart maximera avkastningen i portföljen så är jag fullständigt övertygad om att buy and hold är fel väg att gå.
Ju större portfölj och ju längre ägandehorisont = desto bättre bolag behöver du köpa. Ju mindre portfölj och ju kortare ägandehorisont = desto billigare behöver du köpa. På 10 års sikt så kommer uppvärderingen av bolaget vara den starkaste faktorn till din avkastning. Det skadar aldrig att köpa ett kvalitetsbolag, men priset är MYCKET viktigare än vad Munger insinuerar här.
Min erfarenhet är att aktievärderingar är flyktiga och rör sig fort. Precis som Buffett och Mungers husgud Graham påpekade i Intelligent Investor när han introducerade konceptet om den manodepressiva “Mr. Market” som varje dag kan tänka sig att köpa dina aktier till ett pris som är för högt, eller sälja fler till dig till ett pris som är för lågt.
Samtidigt är avkastningsmått på kapital, sysselsatt kapital, och andra lönsamhetsmått mer trögrörliga vilket gör att de oftare är lättare att prognostisera. Saker som rör sig långsamt och är lättare att prognostisera leder ofta till höga prislappar och färre felprissättningar. Alltså är det svårare att hitta riktiga kap bland de riktigt fina bolagen.
Mean reversion är någonting vi vill ha på vår sida, och den rörelsen är snabbare i värderingar än i avkastningsmått.
Den eviga (åtminstone väldigt långa) ägandehorisonten också är en central del i varför deras strategi ser ut som den gör. Om vi är lite elaka och simplifierar: om de kan finansiera sin verksamhet billigt (aktiekapital, float och frigjort kapital från dotterbolag) så räcker det med att köpa bolag som klarar av att höja priserna fortare än inflationen (utan att tappa sin marknadsposition) för att man ska kunna få en rätt schysst avkastning. Det kan väl inte vara så himla svårt? Just bolag som klarar av inflationen är den enskilt viktigaste faktorn i Berkshire och deras investeringar (vilket till stor del kommer ifrån Warrens uppväxt där hans pappa var livrädd för inflation). Men om du inte råkar ha 277 miljarder USD i kassan som Berkshire Hathaway, kanske du inte måste ge dig själv samma begränsningar som dem?
Alla behöver anpassa sig till sina förutsättningar. De andras begränsningar är dina fördelar. Lura inte i dig själv något annat.