Det här med minusränta

Det här med minusränta måste vara något av det dummaste jag hört i mitt liv. Nog för att jag är lagd åt det österrikiska hållet rent filosofiskt, men oavsett vilken skola man tillhör så måste man ändå ställa sig en aning skeptisk till det som centralbankerna runtom i världen pysslar med just nu.

Som bekant så har riksbanken ett inflationsmål som de fokuserar stenhårt på att nå, även om man inte direkt lyckats speciellt bra med det den sista tiden. Utöver det så är det faktiskt riksbankens uppdrag att se till att Sverige har ett stabilt betalningsväsende, alltså att vår valuta är stabil, tillförlitlig och fullt fungerande.

Att sänkt ränta är stimulerande för ekonomin är allmänt känt, om det är billigt att låna pengar så kommer fler att låna och konsumera/investera allt mer. Det här är ganska rätt fram och enkelt. Problemet kommer dock när räntan står på noll och vi vill sänka räntan ytterligare för att stimulera ekonomin, är vi verkligen säkra på att det får samma effekt som en “normal” sänkt ränta skulle fått? Nu är ju inte jag doktor i nationalekonomi eller anställd av riksbanken, så jag får ändå ta på mig ödmjukhetshatten och acceptera att de som bestämmer garanterat har betydligt mer på fötterna än vad jag har. Men oavsett så tycker jag att allt detta känns som ett stort panikartat experiment där man bara håller tummarna för att effekten blir det som man vill. Det finns ingenting i historien att titta på för att kunna ta hjälp utan här famlar man i blindo och lever på hoppet, det tycker åtminstone jag inte riktigt är vad Sveriges Riksbank ska pyssla med. Kalla mig gammalmodig, men sån är jag.

Om vi dessutom återkommer till det här med stabilt betalningsväsende så tycker jag nog inte att en negativ ränta är så speciellt positivt för vårt betalningssystem. Speciellt nu när det är “mediapanik” om hur bankerna ska agera, om vi kommer få minusränta på våra sparkonton och huruvida detta kommer leda till bankbyten, panik eller bara en vanlig likviditetskris i bankerna. När riksbanken sätter en negativ ränta så antar jag att riksbanken anser att allt är lugnt, förtroendet för de svenska bankerna är högt och alla kommer bara fortsätta sova vidare. Detta kan förstås absolut vara sant, men tänk om det inte är så? Tänk om vi fortsätter tjafsa om bankernas för höga vinster, plussar på negativ ränta och sedan får en mediastorm som leder till…ja, vadå?

Jag tycker det verkar farligt att experimentera med världens ekonomi på det här sättet. Nu är jag som sagt bara en lekman, men det är ändå ingen bra magkänsla jag får.

Diskonteringsräntan?

Sänkt styrränta betyder ju egentligen att man behöver sänka sin diskonteringsränta. Tidigare så har jag argumenterat för att man inte ska göra detta eftersom man då sänker sin egen avkastning. Men frågan man bör ställa sig är: vad är bäst, att sänka avkastningen eller att avstå från avkastning helt? Saken är ju den att om man klarar av att räkna fram investeringar med en diskonteringsränta på 10 % eller över så har man förmodligen råkat peta in fel siffror i sin excelsnurra. Allting är högt prissatt just nu, och då är frågan, ska man sänka sitt avkastningskrav eller ge fan i att investera? Jag tror att vi kan förvänta oss låga räntor under ett par år framöver vilket i mina ögon innebär att vi måste sänka våra krav om vi ska få investera över huvudtaget.

Hur agerar jag då?

Negativa räntor är såklart tråkigt för räntemarknaden och för alla som vill investera i företagsobligationer. Jag som gärna vill ha en del av portföljen mot företagsobligationer får då svårt att hitta en bra exponering mot låg risk och okej yield, eftersom yielden…helt enkelt inte finns. Istället så har jag nu sålt ut alla mina lågriskfonder och börjat plocka in vad jag anser som lågriskaktier med okej utdelning istället. Detta är inte nödvändigtvis billiga bolag utan bara fina bolag med bra kassaflöden och hög utdelning. Om vi nu skulle få en större smäll på börsen så kommer dessa absolut att gå ner i pris, men utdelningarna och stabiliteten i verksamheterna anser jag kommer att fungera som en bra krockkudde mot detta. Inför räntebeslutet, och nu efteråt, så har jag alltså fortsatt att öka exponeringen mot aktier, men mot aktier som jag i vanliga fall tycker är dötråkiga. Speciellt i en tid på året när utdelningsaktier alltid går starkt så tror jag att detta kommer vara dubbelt upp i år, eftersom just räntepengarna kommer att leta sig hit.

Sampo

Finska finanskoncernen som bland annat äger IF-försäkringar och en stor del av Nordea. Stabil och tråkig verksamhet med konstant hög direktavkastning, just nu på 4,5%. Väldigt defensivt. Jag brukar säga att man ska köpa Sampo istället för att amortera eftersom Sampos utdelning kommer överträffa bolåneräntan. Sampo är mitt näst största innehav just nu.

Tele2 

Problemtyngd teleoperatör som går från klarhet till klarhet. Man har övergett Ryssland, sålt av i Norge och fortsätter med sin renodling. I år kommer man dela ut närmre 15 % pga. norska försäljningen och har nu en ambition om att öka utdelningen med 10 % per år de närmsta åren. Utan extrautdelning så pratar vi om en direktavkastning på 5 % vilket jag tror att folk kommer jaga fram tills utdelningen skiljs 20:e maj.

Hennes & Mauritz

Dötrist, växer fint och delar ut bra med pengar men kommer knappast bli någon raket de närmsta åren. Däremot är det ett fantastiskt bolag som är älskat av alla, vilket förstås kommer innebära en rejäl stötdämpare mot en krasch.

HiQ

Högutdelande konsultbolag som, enligt mig och många kollegor, är bäst av IT-konsulterna. Förvänta er ingen tillväxt men höga stabila kassaflöden och en riktigt bra utdelning.

Ps. Notera att jag inte är långsiktig i dessa innehav utan jagar avkastning på kortare sikt än de flesta andra bloggare. Dock tror jag att dessa aktier kan vara bra även på ett par års sikt. Ds.

Mvh,
Snåljåpen