Author Archives: Olle Qvarnström

Boktips: The Manual of Ideas – John Mihaljevic

Som nybliven tvåbarnsfar blir det en hel del barnvagnspromenader. För mig betyder det ljudbokstid. Långt ifrån alla böcker funkar i ljudboksformat, men denna gör det.

The Manual of Ideas av John Mihaljevic är precis det som titeln säger, ett uppslagsverk av idéer för investeringar. Vilka situationer som ofta bjuder på möjligheter och i förlängningen vilka som inte gör det.

Författaren går igenom 9 investeringsstrategier, alla med någon form av bas i värdeinvesterande, genom berättelser om olika investerare och olika sett de angripit investerande för att få fantastisk avkastning.

Graham-Style Deep Value: Riktigt billiga bolag med stabila balansräkningar. Ofta case som hade tjänat på att likvideras.

Sum-of-the-Parts Value: Helt enkelt bolag med flera affärsområden där ett dåligt område drar ner siffrorna för hela bolaget och får hela bolaget att se dåligt ut. Att då separera den fina businessen kan leda till betydligt högre värderingar.

Greenblatt’s Magic Formula: Den magiska formeln som försöker göra det Buffett gör genom en enkel formel.

Jockey Stocks: Helt enkelt att satsa på bolag med fantastisk ledning (kallas Jockeys av författaren) som är duktiga på att skapa aktieägarvärden genom bra kapitalallokering.

Superinvestor Portfolios: Att hålla koll på (och kanske följa efter) “superinvesterare” som Buffett, etc.

Small-Cap Value: Min favorit, att investera i små bolag som ofta är dåligt genomlysta och där det finns stora möjligheter att hitta sånt ingen annan hittat.

Special Situations: Att leta efter bolag som genom olika speciella händelser skapat intressanta situationer. T.ex. konkurser som gav stora restvärden, spin-offs, återkapitaliseringar/nyemissioner, etc.

Equity Stubs: Enormt skuldsatta bolag där en väldigt liten knuff i rätt riktning ger enorm utväxling på kursen, genom just den höga skuldsättningen.

International Value: Helt enkelt att leta utanför sin hemmamarknad för att bredda sina jaktmarker.

För en påläst värdeinvesterare med många titlar under bältet finns det ganska lite nytt i denna bok. Men frågan är om det verkligen behövs ”nytt”. Vi fastnar alla i ideologier och smala strategier som vi sen frenetiskt tillämpar. Jag är en stark förespråkare av bredare perspektiv, och här är en bok som kan ge ett bredare perspektiv utan att för den sakens skull gå utanför värdeinvesterandet.

Känner du att du behöver bredda ditt univers över aktier du tittar på? Behöver du praktiska tips på vart du ska leta och vad du ska leta efter? Då är nog The Manual of Ideas någonting för dig!

Nu när jag lyssnat ut den kommer jag köpa hem den fysiskt och fylla med mina anteckningar. Definitivt en bok jag kommer återbesöka!

4/5

Mvh,
Snåljåpen

Boktips: King Icahn – Mark Stevens

Efter att ha läst The Acquirer’s Multiple så blev jag direkt nyfiken på att veta lite mer om Carl Icahn. Vad är då bättre än Mark Stevens bok, King Icahn.

King Icahn är en väldigt intressant skildring av en av historiens mest hänsynslösa aktivistinvesterare. En investerare som bolagsledningar under 80-talet var livrädda för och som man verkligen inte ville se i ägarlistorna, om man inte var aktieägare förstås.

I boken får vi lära känna begreppet greenmailing, till skillnad från blackmailing, vilket egentligen innebär att man hotar ett bolag till att köpa ut en. Det började med att Icahn identifierade ett bolag med en rejäl rabatt mot sitt värde, ofta med ett värde som gick att få ut genom styckning, likvidering, ny ledning eller liknande. När tillräckligt många aktier i bolaget köpts så kontaktades ledningen där Icahn presenterade att hans plan var att köpa mer aktier och tvinga igenom en likvidering eller liknande. Alternativet var att bolaget fick återköpa hans aktier till ett pris han själv tyckte rimligt, förstås långt över där aktien handlades på börsen. 

I takt med att Icahn blev mer och mer känd så blev det också lättare och lättare för honom att driva igenom dessa hot. Till en början behövde han komma upp i kontrollerande position för att bolaget skulle anse hans hot som trovärdiga, men senare i tiden berättas det om tillfällen när ledningen själva ringt upp honom när de insett att han börjat köpa aktier. Efter att nya lagar infördes på 90-talet har greenmailing dock blivit mycket mer sällsynt, för mig var det ett begrepp jag bara hört om innan, aldrig läst på om.

Boken är bra strukturerad där många av Icahns affärer gås igenom från grunden. Det blir som en historisk skildring över Icahns utveckling från 80-talet och framåt där man får lära känna han stil genom affärerna han gjorde. När greenmailing inte längre fungerade så blev han tvungen att utveckla en ny strategi, en resa vi får följa nära.

Om det är någonting man ska säga om Icahn så är det att han verkar vara någorlunda excentrisk och fullständigt hänsynslös. Det finns inga som helst samvetskval om vad som händer med individer och jobb i de företag som han tvingar omkull, det enda som spelar roll är avkastningen. Likheten med hur Gordon Gekko skildras i Oliver Stone-klassikern Wall Street är slående.

Boken är väldigt bra, men om något lite väl lång. Min uppfattning är att boken skulle vara heltäckande även på hälften så många sidor. Jag säger 4/5, klart läsvärd!

Mvh,
Snåljåpen

Boktips: The Acquirer’s Multiple – Tobias Carlisle

The Acquirer’s Multiple är författaren Tobias Carlisles fjärde bok om investeringar, och kanske egentligen den viktigaste av de alla att läsa, även om samtliga är fantastiska. Man kan sammanfatta det som en väldigt lättläst bok om “deep value” och varför det är betydligt bättre än att köpa kvalitetsbolag.

Carlisle tar avstamp i Warren Buffetts påstående att “It’s far better to buy a wonderful company at a fair price than a fair company at a wonderful price.” med en outtalad målsättning att reda ut huruvida detta faktiskt stämmer eller inte. Författaren börjar med att titta på Warren Buffetts tidiga år, när avkastningen var extremt hög, och inser att det han gjorde var precis tvärtom, han köpte alltså rimliga bolag till fantastiska priser.

Boken tar sedan en lite oväntad vändning för att göra en kort men väldigt kärnfull djupdykning i aktivistfonder, vilket i praktiken var vad Warren Buffett drev under sina tidiga år. Här får vi träffa på Carl Icahn, Dan Loeb och David Einhorn, 3 väldigt framgångsrika aktivistinvesterare som gjort sig förmögna på att just hitta gömda värden i bolag och sedan “låsa upp” dessa.

Carlisle hinner även med att sammanfatta en slutsats ur sin bok Quantitative Value där han påpekar att Joel Greenblatts Magic Formula funkar alldeles utmärkt. Det enda man bör tänka på är att om man enbart använder halva formeln, d.v.s. man skiter i huruvida bolagen håller någon som helst kvalitet eller inte, så kommer formeln bli ännu bättre. Kvalitetsparametern bidrar negativt till avkastningen. Detta är ett lite oväntat fynd och går ju faktiskt rakt emot Buffetts till synes falska truism.

The Acquirer’s Multiple kan man se som en kort sammanfattning av de fynd som Tobias Carlisle gjort i sina tidigare 3 böcker, Concentrated Investing, Quantitative Value och Deep Value. Mest av allt är det en kortare och mer kärnfull sammanfattning av Deep Value. Om du vill fördjupa dig i aktivistinvestering, dolda värden och extremt hög avkastning så är Deep Value nästa bok att läsa.

Boken är riktigt bra och framförallt är den fantastiskt lättläst. Bokens 160 sidor betas utan problem av i en sittning, även om boken förtjänar en hel del reflektion mellan sidorna. En väldigt läsvärd bok som jag verkligen kan rekommendera, framförallt till personer som tycker att buy-and-hold av kvalitetsbolag är den enda rätta läran. De personerna tror jag kan ha extra mycket ut av denna bok. Jag tycker dock att man ska läsa boken tillsammans med Quantitative Value för att få en lite bredare och djupare förståelse för varför “billigt” är bättre än “kvalitet”. Läs The Acquirer’s Multiple först, om temat känns lockande: läs Quantitative Value.

Mvh,
Snåljåpen

 

 

“The Talk” av @moneysister – Olle Qvarnström

Detta är ett gästinlägg av @moneysister. Hon presenterade sin idé om att intervjua olika personer för att försöka lära sig, och min spontana reaktion var att detta kommer bli bra material att dela med sig av! Därför erbjöd jag publicera materialen här på bloggen så förhoppningsvis kommer vi få se fler intervjuer framöver.

/ Olle


The talk är ett försök att förstå och lära av olika personer som jag @moneysister, på ett eller annat sätt, finner intressanta. Jag intervjuar och skriver detta därför att jag tror att dessa personer besitter erfarenheter, kunskaper och har perspektiv som jag vill ta till mig för att bredda min horisont. Jag är likvärdigt intresserad av framgångar som motgångar – men det handlar egentligen inte alls om det – utan att dessa personer resonerar kring det liv som passerat och den framtid de har på olika sätt. Jag är alltså inte primärt intresserad av de finansiella bitarna hos personerna, även om det i de flesta fall finns med på ett hörn eftersom det är ett av mina stora intressen. Intervjuerna är medvetet långa, eftersom ett par frågor oftast leder till fler frågor; och ännu mer intressanta, och långa, svar. Nu kör vi!


Olle intresserar mig främst för att han har ett utstuderat sätt att leva, arbeta och vara. Hans liv är inte heller helt mainstream i retrospektiv, särskilt inte sett till vad han gör idag. Jag vill förstå mer om hur hans (aktiva) beslut tagit honom framåt, vad han haft för insikter längs vägen, hur han effektiviserar sina dagar och varför han läser så otroligt mycket. Dessutom är jag givetvis nyfiken på hans finansiella intresse.

Så, var börjar historien?

”Education does not come from school, it stems from the desire to learn”, säger Olle och refererar till Gene Brewers bok K-Pax.

Skolan var jobbig för mig, jag hade koncentrationssvårigheter, ingen motivation, ingen inspiration eller någon form av vägledning för hur jag skulle hantera mina ”egenskaper”. Jag hade egentligen väldigt lätt för att lära och upplevde inte skolämnena som något jag behövde ägna särskilt mycket tid åt. Skolan var nog tråkig just därför. Än idag har jag noll högskolepoäng, jag är inte ens behörig dit då jag hoppade av gymnasiet i 2:an. Trots det anser jag mig vara en av de mest utbildade i min umgängeskrets. Det är inte så odrägligt som det låter, jag är extremt nyfiken och har lätt för att fastna för något specifikt som jag bara måste ta reda på allt om. Många av mina vänner med många högskolepoäng i ryggsäcken upplever jag saknar just detta, viljan att verkligen lära sig. De pluggar för att det är någon form av norm. Min nyfikenhet har fått mig runt massor av ämnen. Det enda bestående ämnet som jag ännu inte fått nog av, är just ekonomi och finans. Förmodligen beror det på att det finns en outtömlig källa av information att ta till sig och det i sin tur leder alltid vidare till något annat. Jag anser också att just det ämnet förändrat min syn på livet och världen, givit mig nya infallsvinklar i lokalpolitik och världskrig och en förståelse för att händelser oftast har ett större sammanhang. Den insikten har gjort mig ganska lugn och, i mina ögon, sansad som person.

Trots det har jag alltid haft lätt för den sociala biten. Jag förstod tidigt hur viktigt det var att synas, sticka ut och vara top-of-mind bland folk. Den strategin har förmodligen tagit mig genom arbetslivet från början till det läge där jag befinner mig idag.

Är du uppvuxen i en familj som haft koll på finans och företagande i någon form?
Nej egentligen inte. I familjen har bara morsan högskoleutbildning – till förskolelärare – så inget finansrelaterat. Även om hon driver en förskola idag så var det ingenting som formade min uppväxt. Ingen av mina två äldre bröder är det minsta intresserade av finans. Jag är nog född så långt från Stureplan man kan komma. Typisk småstadsgrabb helt enkelt.

Tror du att din bakgrund givit dig positiva förutsättningar för att hantera risk/eget företagande/investeringar?
Ja, möjligtvis. Då tänker jag inte främst på min erfarenhetsbakgrund från uppväxten utan snarare på vilken person jag var under min uppväxt. Till exempel så kräver min investerarstil som någorlunda contrarian stor tilltro till min förmåga. Under uppväxten var jag nog en besserwisser som gärna ville veta bäst. Men framför allt var det oenig jag helst av allt ville vara. Jag hade hellre fel än höll med gruppen. Jag ville verkligen gå min egen väg och göra min sak. Det var inte direkt önskvärda egenskaper hos en människa i samhället, men som investerare kan det verkligen underlätta även om det, precis som allt annat, är någonting man verkligen måste lära sig behärska.

Under uppväxten hade jag det också ganska lätt för det mesta jag tog mig för. Jag var bland de bättre i laget i de olika idrotterna och jag hade det lätt i skolan. Det har förstås hjälpt mig att få självförtroende och att få tilltro till min egen förmåga som investerare – någonting som jag menar är väldigt viktigt om man ska klara av att gå mot strömmen. Notera att jag är inte stolt över min bakgrund eller skryter om den på något sätt. Jag bara råkade, kanske pga genetik?, få det lättare än många andra.

Har det funnits stunder då du funderat på att överge skutan för att göra något helt annat?
Jag tänker ganska ofta att jag måste börja leverera bestående värden till världen. Jag vill egentligen jobba med fysiska saker, bygga infrastruktur, broar, järnvägar, hus osv. Alltså skapa ”riktiga” värden. Jag tror nog att alla går omkring och ser sig själva över axeln och undrar när omgivningen ska se igenom mig och inse att jag egentligen inte kan något, men det har inte hänt än iaf.

Hur har du tänkt och agerat i dessa stunder?
Jag resonerar som att det finns tid senare i livet. När jag väl är ekonomiskt oberoende nån gång i framtiden kan jag välja vilken riktning jag vill ta i livet. Jag har absolut inte bråttom dit och känner mig inte heller direkt stressad över min situation. Jag har blivit bättre på att leva i nuet och att inse att livet går ut på att må genomsnittligt bäst över en livstid, inte bäst här och nu på bekostnad av framtiden, eller dåligt här och nu för att må bra sen. När jag på min dödsbädd ser tillbaka på mitt liv så vill jag att den genomsnittliga dagen ska ha varit genomsnittligt bra. Det låter kanske tråkigt, men jag tror det är en rätt bra filosofi för att lära sig hitta balans. Över lag tror jag att min livsstil kan vara ganska nykter och tråkig, men livet går ut på att kompromissa, det handlar dock om att kompromissa om rätt saker och inte bli en permanent surgubbe.

Hur har din bana sett ut? Vilka typer av investeringar har du gjort, vilka strategier/metoder har du använt, vilka har du låtit bli?
Som investerare har jag nog passerat de flesta stadier. Jag började med Asien-fonder för att sen vilja välja aktier själv. Där hittade jag till Warren Buffett och blev förstås sektmedlem precis som alla andra. Sen började jakten på högre avkastning där jag gav mig in i allt konstigare och mer obskyra bolag. Att jag överlevde den tiden var nog egentligen mest tur, men jag är glad att jag gjorde det. Efter det så hittade jag med hjälp av ett växande bloggcommunity tillbaka till kvalitetsinvesterandet, och det är först nu efter det som jag känt att jag börjat lära mig på riktigt. Nu när poletten trillat ner och jag insett att det finns många vägar som leder till rom och att det inte finns EN strategi som är den rätta. Därför finns det idag ingen röd tråd i min portfölj utan det är spretiga bolag med olika potentialer och risker. Jag tror att varje person behöver sin unika strategi utifrån sina kompetenser och sina psykiska förutsättningar. Att hitta rätt är svårt och tar tid, och det är inte säkert att det är samma strategi som är rätt över tid heller. Kompetens, psyke, målsättningar och prioriteringar förändras över tid vilket måste få ha effekt på strategin.
Jag är less på att många fastnar i väldigt dogmatiska strategier och tror att det finns ”den rätta läran”, oavsett om det nu är värde, momentum eller något annat. Just den inställningen är det som skapat alla tidernas världskrig. Man behöver vara pragmatisk och lite mer…Barbapappa. Barbapappa formar sig till det som han behöver vara vid varje givet tillfälle, och så vill jag se på min egen strategi, och på mig själv och min plats i livet. Både som investerare, företagare, familjemänniska och världsmedborgare måste man kunna förändras och bli den person som situationen kräver. Ingen dogma.

Vilka stunder/personer har haft starka influenser på din utveckling?
Inga direkta stunder jag minns utan enbart personer och böcker. Jag tillhör dem som lättast tar åt mig saker i lugn och ro i min egen takt. Taleb och Katsenelson är nog de som påverkat min stil på investerande mest. Talebs ”Fooled by randomness” är nog den som format mig mest i mitt sätt att vara självkritisk och inte lita för mycket på min egen förmåga. Katsenelsons ”Active value investing” har verkligen fått upp mina ögon för att buy and hold inte alltid är någon optimal strategi.

Du optimerar din tid mer än gemene man – kan du berätta om det?
Som person är jag verkligen intresserad av att optimera allting. Kanske är det grundat i någon form av bokstavsstörning – jag älskar VERKLIGEN ordning och reda. Jag är en hänsynslös minimalist och mår allra bäst i ett tomt rum med en fåtölj och en bok. Den allra bästa fåtöljen och den allra bästa boken förstås.
Detta har skapat någon form av personlighet där jag strävar efter att allting ska göras så optimalt som möjligt. Tvättar jag bilen så listar jag ut i vilken ordning jag måste göra saker för att det ska bli bäst, på minsta möjliga tid. Ska jag träna så listar jag ut vad som ger absolut bäst effekt per investerad tid (även om jag spenderar mer tid att teoretisera kring det än jag faktiskt tränar). Vi lever bara en gång och jag känner inte riktigt att jag är så sugen på att ”slösa” bort livet på saker som inte skapar värde och på saker som jag kunde ha undvikit.
På jobbet så kanske detta tar lite större proportioner än i övriga livet. Där jag har en fast arbetsrutin som jag utgår ifrån varje morgon. Till exempel när jag kommer till kontoret så har jag en checklista för vad jag ska göra, i vilken ordning det ska göras och hur lång tid det får ta. Ett exempel är det första jag gör; skumma igenom mejlboxen efter akuta saker – det får ta max 10 minuter. Sen skriver jag dagens to-do-lista, grupperar och prioriterar, det får ta max 10 minuter. Varje punkt på listan timeboxas sen. En uppgift kan vara att betala ut löner, betala fakturor och att fakturera. Jag har bestämt mig för att det får ta max 30 minuter. Risken är annars att det tar 60 minuter för att jag helt enkelt gör fel saker, som att twittra eller kolla portföljen. Det tar så lång tid det får ta. Det är någon form av naturlag.

Gör du någonsin ”ingenting”?
Alla kollar vi väl Netflix ibland, men generellt finns det alltid något att göra. När jag kopplar av så läser jag till exempel gärna böcker. Det är en lögn att man måste stänga av hjärnan för att koppla av. Jag blir lugn av att utvecklas men känner mig absolut inte stressad över att jag måste det. Det är så extremt givande att lära mig nya saker och att utvecklas som intelligent varelse. Det finns inget som kan konkurrera med ett riktigt ”aha-moment” – när pusselbitarna faller på plats. Folk i min omgivning tycker ofta jag är lite konstig men alla har vi olika egenheter. Istället för att slappna av med att läsa Läckbergs senaste eller kolla på Paradise Hotel så läser jag hellre en ekonomibok. Eller varför inte böcker om astrofysik, meditation, psykologi eller något annat. Det finns så otroligt mycket att lära sig. Jag vill gå och lägga mig lite klokare än när jag vaknade. Så länge jag lyckas med det så är jag en lycklig människa.

När är du som mest positiv/uppfylld/glad? (Bortsett från att få vara med din familj osv.)
När jag sitter och matar in siffror i ett välkomponerat excelblad. Det är nog också någon bokstavsstörning som får mig att gilla ordning och reda men det är lite som med lärandet, jag blir genuint lycklig av att se pusselbitarna falla på plats, av att förstå. Annars är simning en nyfunnen hobby för min del. Simning har blivit mitt sätt att meditera, där jag hela tiden fokuserar på varje armtag. Som nybörjare kräver det hela min koncentration vilket gör att det blir väldigt avslappnande för tankegångarna samtidigt som jag gör något krävande för kroppen. Simningen är avslappnande och får mig, iallafall just nu, att må väldigt bra. För några år sen var det styrketräning jag mig ägnade åt. Vem vet vad det är jag sysslar med om 2 år, sannolikt något annat.

Tror du att ha barn bidragit till något till din person/karriär?
Jag har definitivt blivit mer hänsynslös i mina prioriteringar. Det finns inte utrymme i mitt liv för slöseri. Jag har blivit mer effektiv i alla avseenden, det har krävts för att få livspusslet att gå ihop.

Vad är du mest intresserad av att lära dig mer om just nu? Har du några tips till läsarna?
Just nu finns det inget speciellt tema jag är inriktad på, kanske bara mer generellt utanför ekonomi. Just nu läser jag en bok om standardmodellen i partikelfysik, någonting jag alltid velat förstå. Jag rekommenderar alla att läsa lite allmänbildning och därför läsa A Short History of Nearly Everything av Bill Bryson. Om jag fick tvinga hela mänskligheten att läsa en enda bok så skulle det bli den, utan tvekan.

När det kommer till finans så har jag läst ganska mycket om kvantmodeller på sista tiden. Olika kvantitativa värderingsmodeller och momentummodeller. De senaste åren har behavioural finance blivit ett väldigt populärt tema där folk verkligen börjat förstå vilka korkade misstag vi människor gör. Kvantitativ investering är ju ett sätt att hantera den mänskliga felbarheten på och jag tror vi kommer få se mycket mer kvantitativa strategier i framtiden. Boken Quantitative Value är en av de bättre jag läst på senare år, den kan verkligen rekommenderas.

Om du blickar tillbaka på dina – låt säga – fem senaste år: Var det där du står nu som du hade i åtanke? Hur ser framtiden ut?
Jag har aldrig haft en riktig plan för hur livet ska utspela sig men för 5 år sen var jag IT-konsult och såg nog då framför mig en fortsatt karriär på samma bana. Därmed har jag ju gjort en tvärvändning, det var inget jag sökte och arbetade fram utan plötsligt dök en idé upp i mitt huvud som jag kände att jag bara måste förverkliga – och well, nu kör jag Finwire.tv på heltid.

Jag har ett mål att varje dag gå och lägga mig lite bättre (smartare främst) än jag vaknade. Det är mitt enda mål, det är allt. Självklart har jag drömmar, till exempel om att bli ekonomiskt oberoende men det är inga tydligt uttalade mål för mig. När jag precis flyttade hemifrån hade jag målet att så fort som möjligt bli ekonomiskt oberoende. Det såg väldigt bra ut och mina excelkalkyler pekade på att jag kunde pensionera mig vid 30. Det var också där Snåljåpen föddes. Sen träffade jag min sambo och mina livsprioriteringar vändes snabbt upp och ned. Nu har vi barn (snart 2!) och det har fått mig att inse att det inte är pension som är målet, utan (förstås) att ha ett bra liv.

Mitt liv handlar om att trivas här och nu och att hitta en balans i det hellre än att stressa till någonting annat. Jag vill att familjelivet fungerar ihop med mitt företagande och investerande – lite mer Zen helt enkelt.

Vad tror du är orsaken till att flest personer misslyckas med eget företagande/investeringar/trading?
Jag tror att folk i allmänhet inte fattar vad som krävs, de har helt fel förväntningar från början. Folk bor uppenbarligen inte i verkligheten.

Tittar vi på företagande så handlar det ofta om en av två saker.
1. De arbetar inte hårt nog. De startar företag med viljan att bli fria, att kunna styra sin egen tid och inte behöva ha någon chef. Problemet är att ingen på förhand inser fakta: ingenting kommer förändras. Istället för att ha en chef blir kunden din chef och du blir tvungen att följa kundens order slaviskt istället för personen ovanför dig. Varje gång du vill vara ledig = kostar det dig massor av pengar. Är du sjuk så kan du inte leverera = kostar massor av pengar.

Du kommer alltså behöva jobba ännu hårdare än du gjorde som anställd. Många startar företag och tror de ska bli fria, när sanningen är att det oftast är precis tvärtom.

2. De springer åt fel håll. De jobbar stenhårt, vill verkligen leverera, får varje kund att bli fruktansvärt nöjda men kommer aldrig vidare. Så fort de slutar jobba, tar ledigt etc. så slutar pengarna rulla in. De vågar aldrig anställa, vill inte delegera och kan inte ta steget vidare. Målsättningen måste vara att bygga ett företag som blir så stort att det kan leva och fungera även utan dig.

Helst av allt ska du förstås kunna vara kvar på lönelistan utan att arbeta. Om inte företagandet tar dig dit så är det inte ett företag du bygger, du bara jobbar i en ny anställningsform, utan trygghet och säkerhet. Om inte företagsstartandet tar dig dit så har du gjort det sämre för dig själv, inte bättre. Bara för att man är duktig på sitt jobb betyder det inte att man kommer bli en framgångsrik företagare, det är helt olika kompetenser som krävs. Jag skrev en bättre utläggning om det här.

Min målsättning är att just BYGGA FÖRETAG, inte att vara ”egen företagare”. Det är en enorm skillnad på de två begreppen. Jag vill bygga ett företag som jag KAN sälja om jag vill. Som inte är beroende av mig och där de anställda ska känna sig trygga att företaget finns kvar ifall något skulle hända mig. Om jag vetat att jag hela livet kommer harva som egen företagare skulle jag förmodligen ta en anställning istället, det är bättre betalt per investerad timme och man kan sova betydligt bättre på natten.

När det kommer till trading så är det nog många som har samma bild som den som drömmer om företag. De ser friheten i att bestämma över sin egen tid. Sen när de väl säger upp sig och börjar handla så sitter de framför sin dator slaviskt mellan 08.00-18.00 (i bästa fall, ofta mycket längre) och harvar, harvar och harvar. Några kanske älskar detta, men de allra flesta tror jag skulle må bättre av lite kortare arbetsdagar och, vad vet jag, kanske lite mer familj/golf/whatever? Det finns dock de som tar sig vidare, som lyckas få upp size i tradingen så att det inte behöver handlas lika många timmar. Eller som till exempel använder tradingen för att bygga upp en stabil portfölj som de sen kan leva på.

Jag tror inte att heltidsdaytrading är något end game, det är bara ytterligare en väg dit. Jag tror många har förväntningarna fel från början.

Hur skulle du rekommendera att dessa personer bör agera?
Jag tror det handlar om att sätta mål och ha rimliga förväntningar. I mitt företagande har jag väldigt tydligt uttalade mål kring vart jag ska, vilket hjälper mig. Men det är just för att jag vill någonstans, jag har en plan och jag vet var jag vill att företagandet tar mig. När det kommer till mitt investerande så har jag inte alls någon sådan plan. Jag sätter av alla pengar jag kan vara utan och investerar dessa så optimalt som jag kan, mer än så är det inte. Investeringar är min hobby och det vore förstås kul om det i framtiden kunde bli min huvudsyssla, men jag har inga uttalade milstolpar på vägen dit. Det bara vore kul att komma dit så småningom.

Så, vem är du?
Ja du… En rätt så normal Svensson, mer rationell än genomsnittet vill jag förstås påstå ;), med ett stort intresse för finans. Jag vet inte riktigt vad jag mer skulle lyfta fram, jag tror det är bättre att fråga någon annan om vem jag är.

Tre böcker alla bör läsa
Fooled by Randomness, för att bli lite självkritiska.
– A Short History of Nearly Everythinga-short-history-adlibris, för att bli lite allmänbildade.
Freakonomics eller Undercover Economist, för att lära sig tänka som en ekonom.

Poddar som är värda att lyssna på
– NPR: Planet Money, lite som P3-dokumentärer fast väldigt korta och bara om ekonomiska teman.
– Focused Compounding. Amerikansk podcast med Jeff Gannon, ett riktigt guldkorn!
– Börspodden. Alla måste vi få konsumera lite brus ibland.

Tre följvärda personer på twitter
Finns för många att nämna, kolla de jag följer. Här är några med alldeles för få följare
– DevilTakeTheHindmost
– the_white_tower
– Rjn55

1-3 intressanta case just nu
Axkid
Hanza Holding
Avensia
Disclaimer: äger alla 3.

När faller börsen? Hur faller börsen? (hastigt o lustigt eller långsam plåga?)
De kommande 10 åren tror jag vi kommer ha en jojo-börs som går sakta upp men plötsligt ner, löpande, läs boken Active Value Investing! Jag har skamlöst plagierat min åsikt från Vitaliy Katsenelson.


Vill du ställa up på en intervju eller har du någon du skulle vilja läsa om? Skriv till @moneysister på twitter eller i kommentarsfältet nedanför! #TheTalk

Boktips: Red Notice av Bill Browder

Det är sällan jag blir totalt hänförd och fullständigt drunknar i en bok. Ofta så läser jag ju ekonomirelaterade böcker där det passar bra att läsa ett kapitel då och då, vilket i största allmänhet passar min livssituation ganska bra där tillfällena för bokläsning är väldigt oregelbundna.

När jag läste (lyssnade, körde den faktiskt på Audible) på Red Notice så blev det däremot någonting helt annat. Tid och rum upphörde och jag fastnade så djupt i boken att jag gick omvägar till kontoret bara för att få lyssna några minuter till.

Man kanske kan kalla boken för en finansthriller, även om det inte är någon påhittad story. Jag vet inte vem det var som skrev det, men det känns lite som om John Grisham och Benjamin Graham skrivit en bok ihop.

Red Notice handlar om en amerikansk kille med en släkt som har bakgrund djupt rotad i kommunismen. Det här identifierar han sig inte med utan väljer istället en mer kapitalistisk bana. Den kapitalistiska vägen får honom efter Sovjetunionens fall in på östeuropeiska marknader där många statliga företag ska privatiseras. Det här är en era med väldigt låga värderingar (ibland P/E 1), fullsmockat med möjligheter men även gott om politisk risk, vilket är ett av bokens huvudteman.

Mer än så vill jag inte riktigt säga, och om du får för dig att läsa boken så mår du bra av att googla så lite som möjligt om boken och författaren eftersom den blir mer spännande ju mindre du vet om det som hände. Jag visste absolut ingenting om storyn mer än att jag blivit rekommenderad boken av trovärdiga källor. Detta är jag väldigt glad för.

I genren över biografier, händelseskildringar och liknande så är detta den bästa bok jag läst. Då placerar den sig över The Big Short och Flash Boys (mycket Michael Lewis i den här genren…). Investerar man på emerging markets så är detta 100 % obligatorisk måsteläsning. För oss andra så är det “bara” en helt fantastisk bok att helt drunkna i.

Ps. Jag såg att boken numera finns på svenska, där heter den “Mitt krig mot Putin”, som i mina ögon är en lite väl avslöjande titel även om jag förstår att den säljer fler titlar än Red Notice. Ds.

Mvh,
Snåljåpen