Author Archives: Olle Qvarnström

Vad är en optimal positionsstorlek? Kelly-kriteriet?

Häromdagen sprang jag på en intressant studie av Victor Haghani, en av grundarna bakom LTCM (Long Term Capital Management, en hedgefond som gick åt helvete. Läs boken When Genius Failed om du vill veta mer).

I studien så tog han in ett antal studenter i ett rum som fick singla slant i 30 minuter. Myntet som singlades var inte ett vanligt mynt, det var ett som hade 60 % chans att få krona och 40 % chans att få klave. Detta visste alla deltagare i experimentet. Alla fick 25 dollar att att singla för. När halvtimmen var över fick de behålla pengarna de tjänat in, upp till en gräns som de inte fick veta på förhand, gränsen var dock 250 dollar.

De fick själva välja hur mycket de skulle satsa vid varje gång. Satsade man 2 dollar på krona och det blev krona, då vann man 2 dollar. Blev det klave förlorade man istället 2 dollar. Enkelt. Utmaningen är förstås att hitta det optimala beloppet att satsa.

Någonting som är väldigt intressant är att en extremt stor del (28%) av de deltagande blev helt bankrupta. De förlorade alltså alla sina pengar i en slantsingling där oddsen var till deras fördel. Många av deltagarna valde vid flera tillfällen att satsa på klave, trots att de visste att sannolikheten var lägre än att få krona. Det här är fruktansvärt obegåvat om man tänker att deltagarna i studien var matematikstudenter, ekonomistudenter, kapitalförvaltare och liknande. Bara en femtedel av deltagarna nådde taket på 250 dollar.

Hur skulle man agera ifall man ville maximera sin förväntade avkastning, rent matematiskt? Svaret är att man vid varje slantsingling satsar hela sitt kapital. Teoretiskt och matematiskt är det strategin för att få högst väntevärde vid varje slantsingling. Alla förstår ju dock problemet med detta, även om väntevärdet är positivt så är sannolikheten väldigt låg att man får krona varje gång i en halvtimme.

Vill man istället minimera risken så är ju förstås lösningen att satsa det minsta möjliga beloppet vid varje tillfälle. Detta känns ju också gravt obegåvat med tanke på att vi vet att sannolikheten inte är 50/50.

John Kelly, en researcher på Bell Labs, formulerade en matematisk modell som kallas för Kelly-kriteriet. Kelly kriteriet används för att beräkna den optimala bet-storleken givet att sannolikheten för ett utfall är känd. Läs mer om formeln här. Enligt Kelly-kriteriet så var korrekt bet size i studien 20 % av kapitalet vid varje slantsingling.

Vad som är optimalt rent matematiskt kanske dock inte är optimalt för dig. Kelly-kriteriet maximerar avkastningen mot risken, men det finns fortfarande en risk att du går hem helt utan pengar. Och vill du maximera sannolikheten att du överlever, då är DIN optimala bet size mindre. Många traders pratar om att man ska ta Kelly-kriteriet delat på 2. Då blir det lättare att hantera svängningarna rent psykologiskt. Kör man Kelly rakt av så kommer du få känna på enorm volatilitet och du kommer behöva lita blint på matematiken.

Det är dock förstås inte så enkelt inom finans eftersom sannolikheten alltid kommer vara okänd. Jag hade gärna använt Kelly rakt av, men det innebär förstås att jag måste veta med exakthet hur ofta jag har rätt, och hur ofta jag har fel, samtidigt som jag måste veta utfallet när jag har rätt, alltså hur mycket jag tjänar. Därför blir Kelly-kriteriet en smula problematiskt i finansvärlden.

Om vi går tillbaka till exemplet så fanns det en enkel regel man kunde använt för att fått en väldigt hög sannolikhet att nå taket. Hade man gjort så enkelt att man satsat 15 % av sitt kapital på krona varje gång så hade man haft en 95 % sannolikhet att nå gränsen. Det finns ju förstås outliers när man har enorm otur, och det kommer alltid finnas. Men med en väldigt enkel regel kunde man ha en hög sannolikhet att maximera sin avkastning.

Kul studie, ja visst, men vad betyder det egentligen?

Det intressanta här är förstås hur vi ska försöka applicera denna teori på portföljen. Vill vi maximera den förväntade avkastningen så är ju svaret att alltid gå all-in i den bästa aktien du hittat. Jag behöver inte ens förklara varför det är en dum idé. Det kommer smälla, förmodligen förr snarare än senare.

En viktig fråga här är vilken risk du kan acceptera? Vill du att sannolikheten för att du ska förlora hela ditt kapital ska vara 0 %, då kommer du behöva acceptera en lägre avkastning och en väldigt spridd portfölj. Målet bör inte vara att maximera avkastningen, målet bör vara att maximera avkastningen givet att vi minimerar sannolikheten att förlora alla pengar. Hur ser den formeln ut?

När man inte vet sannolikheten att man har rätt, inte vet hur mycket man tjänar om man har rätt, inte vet hur mycket man förlorar om man har fel, då är det rätt svårt att applicera matematiska modeller på optimal bet size. Jag lutar mer och mer mot att ha 5-6 st jämviktade innehav där man alltid äger det bästa man kan hitta.

Mvh,
Snåljåpen

Det tog mig 13 år att bli nybörjare

Jag är uppväxt i en typisk familj i en rätt så typisk mellanstor arbetarstad. Mina föräldrar har, trots att de båda numera driver egna företag, aldrig varit speciellt intresserade av investeringar och aktier. Det har nog mer varit deras vilja att påverka sina arbetssituationer och göra saker bättre som har drivit dem till deras entreprenörskap. Att jag skulle trilla in i en värld fylld av aktier, spekulation och riskkapital känns egentligen ganska avlägset ställt mot vart och hur jag växte upp.

Utan att låta allt för odräglig så påstår jag att jag alltid varit ganska duktig på den sociala biten. Jag förstod ganska tidigt hur viktigt det är att synas, sticka ut och vara top-of-mind bland folk i sin närhet. Det i sig skulle jag kunna skriva en bok om, hur jag genom den strategin tagit mig genom arbetslivet till där jag är idag, men det är inte vad detta ska handla om. Jag har alltid haft väldigt lätt att ta till mig information och lära mig nya saker, någonting som tillsammans med någon typ av koncentrationssvårigheter gjorde att skolan var ganska kämpig för mig. Missförstå mig rätt, jag tyckte allt i grundskolan/gymnasiet var busenkelt, och det var mitt problem. Jag hade ingen motivation, ingen inspiration och ingen visade mig vägen för vad jag kunde använda min lättlärdhet till. Istället ser min skolbakgrund inte fullt så fantastisk ut, trots att den mycket väl skulle kunna ha gjort det. När jag skriver detta så har jag fortfarande inga högskolepoäng och saknar fortfarande ett par hundra poäng från att kunna ta studenten. Trots det så brukar jag, kanske en smula odrägligt, se på mig själv som en av de mest utbildade i min umgängeskrets. För att citera Gene Brewer ur boken K-Pax (som är en jävligt oväntad bok att citera i detta sammanhang): ”Education does not come from school, it stems from the desire to learn.”. Jag har alltid varit extremt nyfiken och när jag hittat någonting som intresserar mig så har jag inte väntat en sekund på att gräva djupare och hitta mer information. Många läser för att skolan tvingar dem till det. Jag läser för att jag det bästa jag vet är att lära mig nya saker.

Det här i sig är förstås ett problem, då det ofta lett till att jag nördar ner mig väldigt djupt i ett ämne innan jag helt plötsligt hittar någonting som är mer intressant och börjar gräva där istället. Bland intressen jag haft under uppväxten kan man hitta allt från idrott/sport till olika tv-spel (vem i min generation har inte fastnat där?), till fysik, rysk filosofi, psykologi, spelteori, ekonomi, till…ja jag vet inte vart det tar slut. Det enda intresset som varat är just ekonomi och investeringar. Förmodligen beror det på att det är en sån outtömlig avgrund av information att ta till sig, och ju mer man gräver desto mer inser man att det finns att leta efter. Nu har jag investerat aktivt på börsen i 13 år och varje år hittills så har jag sett mig själv som nybörjare. Det är inte så många områden där man kan ha det så, och det är förmodligen det som fått mig att fastna. En annan sak som jag verkligen älskar med ekonomi är att min kunskap i ämnet har hjälpt mig att se världen med helt nya ögon. Man får en helt ny infallsvinkel på allt ifrån lokalpolitik till världskrig när man förstår de ekonomiska intressena bakom det som händer. Där många som inte har ett ekonomiskt intresse knyter näven i fickan och blir arg så kan jag istället ta ett steg tillbaka och säga: ”Jag förstår varför detta händer.”. Just förmågan att kunna se saker i ett större sammanhang har gjort mig till en väldigt lugn och sansad person, istället för en kränkt, arg, vit man som jag annars kanske skulle ha varit.

Genom en vän så fick jag ett sommarjobb på golfbanan i min hemstad 2004 och det var där min investerarresa började. Inte på golfbanan i sig, utan med pengarna som jag fick därifrån. Jag fick helt enkelt loss lite pengar och frågan är vad en 14-åring ska med pengar till? Moppe hade jag redan och andra kapitalkrävande intressen fanns inte. Pengarna åkte därför in på Swedbank, eller Föreningssparbanken som det hette då, på ett sparkonto. En dag loggade jag in på internetbanken och började klicka runt där jag till slut hittade till deras fondtorg. Pengarna åkte in där och jag började direkt stoppa in småsummor i olika fonder, främst i Asienfonder, vilket jag så här i efterhand inte riktigt kan förklara varför. Hursomhelst så gick fonderna bra vilket väckte frågan kring om det verkligen kan vara så här enkelt att tjäna pengar? Jag hade ju inte lyft ett finger? Jag köpte hem några böcker och intresset började växa vidare. Någonstans runt 2006 fick jag upp ögonen ordentligt för Warren Buffett och det var även här som jag på riktigt började köpa aktier. Jag hade testat på det även 2004 men i ärlighetens namn förstod jag mig inte på det riktigt, jag fortsatte med mina fonder.

Via Robert G. Hagstrom’s The Warren Buffett Way så blev jag kastad in i storbolagsvärden. Jag ville hitta fantastiska bolag som jag sedan aldrig ville sälja. I det här träsket härjade jag några år innan jag, av någon anledning jag i efterhand inte lyckats identifiera, kom in på att öka min risk. Detta sammanföll med en period när jag var allmänt vilse i livet, jag hoppade av gymnasiet osv, så vi kan väl i alla fall försöka skylla på det. Under 2008 och efterkommande finanskris så härjade jag vilt i olika förhoppningsbolag. Man kan lugnt säga att jag hade tappat kontakten med verkligheten. Att det inte gick helt åt helvete här är egentligen lite av ett under, och att jag överlevde perioden över huvud taget är ingenting jag tillskriver någon som helst form av skicklighet. Mellan 2008-2012 så var det över lag en betydligt lägre nivå på mina investeringar, mycket på grund av först skolavhopp och sedan från 2009 väldigt mycket jobb då jag hamnade rakt in i jobb i ett stort IT-projekt som slukade mig och mitt intresse helt. Ja, jag blev även väldigt intresserade av IT och blev hyfsat duktig på det också då jag jobbade med det fram tills jag startade eget 2015.

2012 så bodde jag i Oslo och jobbet började gå lite mer på autopilot, vilket gav utrymme för en hobby att växa igen. 2012 så startar jag bloggen och intresset börjar väckas igen. Mina första år är väldigt spretiga där jag testar på allt möjligt samtidigt som jag lockas allt mer mot värdeinvesterandet. Jag gjorde många fina affärer 2012-2015 men gick även på en och annan mina. Om man ska sammanfatta vad som gick fel så kan man väl säga att jag inte riktigt visste vad jag var ute efter eller vad jag skulle göra. Jag hade ingen strategi – mer om det någon annan gång. Trots den aktiva perioden 2012-2015 så är det först efter detta som jag känner att jag hittat hem och börjat utvecklas på riktigt. Det är nu min strategi och min filosofi tagit form på allvar och det är först nu jag börjar känna att jag verkligen förstår. Innan så har jag i stora drag förstått det tekniska kring hur saker och ting fungerar. Utbud/efterfrågan, orderböcker, osv. Det är dock först nu som helhetsbilden börjar klarna och jag känner mig trygg.

Missförstå mig rätt, även om jag tycker att situationen klarnat betänkligt så vill jag ändå kalla mig för nybörjare. Det tog mig 13 år att acceptera det, så det är inte förrän nu som jag blivit redo att verkligen börja lära mig.

Mvh,
Snåljåpen

Mina tankar om veckan i Genesis IT

Efter några rejält blåsiga dagar i Genesis IT’s börskurs så kom nyss nyheten att XL Byggs nya vd Karin Eriksson avgår som Suppleant ur Genesis IT’s styrelse på egen begäran. Detta får aktien att gå ner lite ytterligare och twitterstormen att fortsätta.

Att XL Byggs nya vd avgår ur Genesis IT’s styrelse där hon varit suppleant tycker jag i grunden inte är någonting konstigt. XL Bygg och Genesis IT har delvis gemensam styrelse vilket jag förstår är problematiskt ur ett rent kommunikativt perspektiv mot handlarna i XL Bygg. Hur ska XL Byggs vd säga att hon jobbar för företagets bästa när hon sitter på båda stolarna?

Av samma anledning tycker jag det är lite konstigt att XL Bygg äger aktier i Genesis IT. XL bör vilja ha en ren kund/leverantörs-relation och då är det förstås inte alltid positivt med en delvis gemensam styrelse. En helt fri kund/leverantör-relation kan säkerligen vara positivt för XL då de kan sätta mer press på Genesis. Det kan också vara positivt för Genesis som då blir mer oberoende och tvingas leva på egna meriter. Det förutsätter förstås att de lyckas göra det.

Ur ett långsiktigt perspektiv är detta agerande alltså fullt rimligt. Däremot måste man ju inse att varningsklockorna ringer högt när någon (mest sannolikt XL Bygg själva) helt plötsligt får för sig att somna på säljknappen och vräka ut en kvarts miljon aktier i marknaden. Oavsett om detta gjordes för att man genuint vill ur sin position eller bara visa förhandlingsläge mot Genesis så är det oroväckande. Vill man ur en så stor position i ett sånt här bolag så går man till en duktig mäklare som får leta köpare. Att sälja den här mängden aktier i marknaden är extremt obegåvat, för att uttrycka mig snällt. När de har så bråttom ur med aktierna så får man verkligen känslan att det ska statueras exempel, att Karin och XL vill använda detta till sin fördel på något sätt.

Karin kom in som vd i XL Bygg i somras och nya personer i ledningar har en tendens att vilja vända på stenar och röra om i grytan. Att då titta närmre på leverantörsrelationer är förstås fullt naturligt. Någon officiell siffra på hur många butiker som kör iFenix finns inte, men jag har fått indikationer på att det är en bit över hälften. Med en stor del av butikerna redan över på iFenix så är läget för att dra i handbromsen minst sagt dåligt, det tror jag är osannolikt. Däremot så kan man säkerligen vara intresserad av att förhandla sig till bättre priser eller liknande.

Jag har själv varit i kontakt med några butiker och fått bilden av att man över lag är nöjda med systemet. Däremot kan det säkerligen finnas delar man är mindre nöjda med, absolut så är det ju alltid. Att de sparkar ut Genesis IT bedömer jag själv som väldigt osannolikt.

Att Genesis ser väldigt attraktivt ut på siffrorna just nu är uppenbart, det är därför den är så i ropet och många på Twitter försöker fånga upp aktien. Frågan är om det är rätt siffror man räknar med eller om vi plötsligt befinner oss i en ny situation? Kommer marginalerna pressas? Kommer utrullningen bromsas in? Vad kommer hända? Jag vet inte.

Det bästa nu vore om Stenvalls Trä kliver in, visar långsiktighet och köper hela XL Byggs innehav i Genesis IT. Det tror jag dock inte är sannolikt. Om XL Bygg ska trycka ut 1,4 miljoner aktier över börsen så har vi några rejält bruna veckor framför oss.

Jag skulle gärna få lite klarhet i vad som händer.

Scalper

Snåljåpens lördagsintervju: twittraren @Scalper_ !

Idag har vi vänt på steken och intervjuat en riktig handlare. Trader anställd på en större bank är ungefär så långt ifrån mig själv man kan komma. Jag förespråkar ofta att ta in annorlunda perspektiv för att utvecklas, och därför kändes @scalper_ som ett perfekt intervjuobjekt.

Vem är Scalper?
Han är en pajas på Twitter som tenderar att se saker från en oattraktiv vinkel. Finns nästan alltid en bitter underton i det han publicerar. Han är en karikatyr av alla människor jag träffat i finansbranschen under många år. Narcissist och misantrop är tillmälen som beskriver honom väl. Lite av finanstwitters Ignatius J. Reilly?

Jag själv är nog inte fullt lika bitter. Eller jag kan nog säga att jag egentligen inte alls är bitter. Jag försöker vara en ganska hygglig prick och gillar lite humor i vardagen. Men många år i aktiemarknaden sätter sina spår dock. En stor anledning till varför många, som pysslat med trading länge, blir lite luttrade tror jag beror på att man hela tiden strävar efter något ouppnåeligt, den perfekta traden typ. Den finns ju helt enkelt inte. Det kommer alltid vara så att man går in för tidigt/sent, tar för liten size. Sen samma sak vid exit etc. etc. Hur bra än utfallet blir så kunde man, med facit i hand, alltid kunnat göra det bättre. Man blir helt enkelt förbannad minst 20 gånger om dagen måndag-fredag varje vecka. Vet inte om det är unikt för mig men jag kan ha en superbra period men ändå sitta och vara grinig för att det inte blev ännu bättre. Kan bli sinnessjukt påfrestande. Med det sagt måste jag ändå säga att jag älskar vad jag gör och känner mig lyckligt lottad som fått pyssla med detta så länge. Det finns betydligt värre saker än detta man kan tvingas göra på dagarna.

I övrigt är jag nog ett ganska vanligt maskrosbarn som får mer och mer distans till livet och jobbet ju äldre jag blir, och det tror jag är viktigt i den här världen.

På något sätt känns det som om Scalper kanske blivit din ”jobbpersonlighet” men du kanske är annorlunda privat. Vad tror du om den analysen?
Jo, så är det nog. Var nog mer uppslukad av jobbet förr i tiden. Då var man ofta ute på stan och stökade på kvällarna med likasinnade och kunde stå och mala om börsen tills promillenivån i princip gjorde det omöjligt att både förstå och göra sig förstådd. Då var jag nog ett med min jobbpersonlighet. Men nu är jag faktiskt ganska less på att snacka börs när jag inte sitter på kontoret. Och krogarna på stan mår nog bäst utan mig. Men väl på arbetet så är det ju 100% fokus som gäller. Hinner ju knappt läsa på twitter om alla förmögenheter som skapas.

Du kallar dig maskrosbarn, skulle du säga att du haft en tuff uppväxt? Och isåfall: hur skulle du säga att den påverkat dig som trader?
Nej skulle inte påstå att jag har haft en tuff uppväxt. Det låter så urvattnat. Det finns många som haft det betydligt värre. Skulle säga att jag kanske inte hade idealiska förutsättningar för att hamna inom just finans. Jag växte upp i en halvstökig förort till Stockholm i en familj där psykisk ohälsa ständigt var närvarande. Det gjorde att jag fick lära mig att ta hand om mig själv ganska tidigt. Det var inte så mycket curlande om man säger så. Det är nog därför jag idag har lite svårt med allt fjanteri och självömkan i dagens samhälle. Antingen så simmar man eller så sjunker man, punkt slut. I Sverige har faktiskt alla en hygglig chans att få göra det man vill om man lägger manken till, även om man inte är född med en silversked i munnen. Visst underlättar det om man har en Pappa som har gått på samma internatskola som tradingchefen på Goldman om man söker jobb där, men med lite vilja går det mesta att lösa om man har lite skinn på näsan. Svårt att säga om/hur det har påverkat mig. Jag vill gärna tro att jag tidigt blev väldigt målinriktad. Om det är ett resultat av miljöpåverkan, genetik eller något annat låter jag vara osagt. Men det känns intuitivt som en positiv egenskap i detta yrke?

Nu då, vad gör du till vardags?
Jag är sedan en tid tillbaka anställd som trader på en större bank.

Hur många ”traderjobb” finns det nu för tiden, och hur glamorösa är de egentligen?
Beror lite på hur man definierar traderjobb. Ren exekvering, som tidigare var en ganska personalintensiv grupp i ett handlarrum, har krympt avsevärt sista åren i takt med att algoritmhandeln har blivit så lättillgänglig. Nu för tiden kan en person göra vad 10 gjorde för 10-15 år sedan. Och renodlade Principal Strategies deskar eller propp-deskar har i mångt och mycket reglerats bort efter den sista finanskrisen. Det som är kvar är Market making inom derivat och aktier. Den delen kommer väl inte försvinna helt men jag har svårt att se att den kommer växa i framtiden. Vissa hävdar förvisso att den kommer dö ut helt så småningom men jag tror att det kommer finnas en kritisk massa kvar, dock relativt liten. Så som svar på din fråga så finns det nog ganska få traderjobb tyvärr. Glamoröst, nje. Att sitta och stirra in i 6 skärmar hela dagarna känns inte så glamoröst? Är man ute efter att vara glamorös ska man nog bli porrskådis eller liknande?

Får tipsa dig om Rom Jeremys självbiografi: The Hardest “Working” Man in Showbiz.
Haha, tack för det. Den måste jag ju läsa.

Vad får dig att tro att market making alltid kommer finnas kvar som manuellt moment?
Marknaden blir mindre transperent och mer fragmenterad. Även om man försöker reglera bort detta nu så tror jag det kommer bli svårt att vända den utvecklingen. Det i sin tur gör det svårare för köp-sidan att finna den likvididitet man söker utan att få ett skyhögt IS. Därför tror jag att det kommer finnas ett behov av att få tillgång till alla pölar av likviditet med viss handpåläggning. Dels tror jag sälj-sidan fortfarande är bättre på att hitta likviditet än köp-sidan själva, och dels så tror jag att alternativkostnaden blir för hög om det ska sitta en förvaltare och söka volym på egen hand? En del kommer säkert kalla mig naiv nu och alla finanstwittrare kommer väl ha mycket bättre insikter i vanlig ordning. Det enda man vet är att marknaden kommer förändras otroligt mycket närmaste tiden och det är svårt att överblicka exakt hur det kommer se ut om t ex 10 år.

Många traders jag träffat på har visat tämligen bristande kunskap om företagsekonomi och de mer fundamentala faktorerna bakom börsen. Hur viktig skulle du säga att den ”klassiska aktiekunskapen” är för ditt jobb?

Tror det är högst personligt. Jag själv är ingen analytiker som gillar att sitta och grotta för mycket i detaljer och det är länge sedan jag lämnade mina akademiska studier inom ämnet. Jag får inte ståfräs av att sitta och titta i bokslut om jag ska uttrycka mig milt. Allt kokar väl ner till vilken typ av handel man vill ägna sig åt. Är man extremt kortsiktig så spelar givetvis fundamentala faktorer mindre roll. Personligen så skulle jag dock inte känna mig bekväm i att sitta framför skärmarna och se lika sopren ut i blicken som Hans Majestät Konungen när avsluten tickar förbi. Men det är ju ingen raketforskning vi pratar om direkt så att lära sig de grundläggande kunskaperna går ju relativt fort. Numera skummar jag gärna igenom analyser och försöker avgöra om det är dravel eller inte.

Handlar du enbart kortsiktigt eller har du en klassisk långportfölj också?
Det blir väldigt stor del kortsiktigt, finns det något high conviction case någonstans så kan det vara intressant men tyvärr är det ju de casen man tror mest på som tenderar att kosta mest då normala spärrar som stoppar ersätts med uppdubbleringar och snittfester. Gillar inte det konceptet. Kanske är därför jag aldrig lyckats bli dollarmiljadär iofs?

Har du något uttalat mål i kronor och ören som du siktar på? What’s your number?
Nej, egentligen aldrig jobbat så. Greg Riba sammanfattar det ganska bra tycker jag. ”make money every day”. Sen att det inte blir så är ju en annan sak och sen att han själv ser ut att ha hamnat i livets snedgunga kan ju bero på andra saker än hur han handlat? Men tror den strävan är tillräckligt luddig, på ett bra sätt, för att hålla som affärside. Att ha en statisk siffra som man strävar efter kan nog bli mer av en jinx än ett hjälpmedel.

Om man skulle vilja bli anställd trader, har du något tips?
Tyvärr går branschen igenom ganska tuffa tider just nu av olika anledningar. Mycket beror på regulatoriska förändringar som har kommit och som fortsätter att välla in. Mitt tips skulle nog vara att söka sig till köpsidan. Det finns gott om mindre förvaltarfirmor men även stora institutioner där man säkert kan få en del mandat att handla. Orkar man söka sig till London så ökar ju möjligheterna oerhört.

Många Twitter-traders handlar i egen bok, men du jobbar på firma. Har du någonsin övervägt att bli privat daytrader?
Jag har suttit i ett par av rummen på stan. Satt där i 6 år tillsammans med ett gäng andra likasinnade som allihop var fantastiskt duktiga på sin egen lilla nisch, och som har arbetat många år i branschen som anställda. De flesta av dem sitter fortfarande kvar där och är konsekvent lönsamma. I absoluta termer alltså, ingen relativavkastningsdynga som vissa envisas med att prata om. Det är en kul och ganska annorlunda stämning att sitta i ett rum där alla kämpar för sitt leverbröd varje dag. Vissa dagar, speciellt under rapportperioder så kunde det från ena sidan rummet komma en 30 kilos kontorstol flygande in i väggen samtidigt som någon på andra sidan rummet sitter och vrålar av lycka och där båda har handlat samma papper. Marknaden i ett nötskal med andra ord . Någon gång i framtiden kommer jag säkerligen hamna där igen. Men det är en enorm skillnad på att sitta och handla i egen regi och att handla för någon annans räkning, det ska gudarna veta. Det blir mycket svårare att få distans till arbetet när man sitter själv. I gengäld får man friheten att kunna göra exakt som man vill, vilket är väldigt värdefullt.

I din Twitter-bio skriver du att du jobbade på ett av de stora finanshuset då Lehman Brothers smällde. Hur var det?
Ja, det stämmer. Jag satt som trader på en storbank i London ett antal år på slutet av 00-talet. Allt var alldeles glimrande då jag flyttade dit. Nya arbetsplatsen var i ett handlarrum som var lika stort som 2 fotbollsplaner smockfullt med handlare i de flesta tillgångslagen, precis som jag ville ha det. Kommer fortfarande ihåg känslan man hade i kroppen i början då man klev in i rummet, riktigt skön puls. Det var ingen euforisk marknad så som jag minns det men den tuffade på norrut och hade väl gjort det sedan i början av 2000-talet. Sen började det knaka lite men marknaden hölls sig på benen oväntat länge. När proppen väl gick ur så gick det som bekant ganska fort. Innan det fullkomligt briserade så kom tradingchefen över till mig någon gång på sensommaren 2008 och sa åt mig att stänga alla positioner och att inte ta några nya, något som gällde alla i rummet vid den här tidpunkten. Jag blev både förvånad och besviken för det var sjuka svängningar intradag, och det passade min stil väldigt bra men jag förstod att något inte stod rätt till så det var ju bara att acceptera. Sen gick ju hela skiten rakt i diket som alla känner till vid det här laget. Den tiden var riktigt obehaglig. Tror inte min familj uppfattade det likadant som mig som satt och blev marinerad i kaoset varje dag. Jag och flera av mina vänner som var i samma situation som mig var så pass oroliga att vi såg till att ha en summa kontanter hemma utifall hela det monetära systemet skulle braka ihop. Som om det nu skulle ha hjälpt? Så här i efterhand kan man skratta åt det, men där och då var det ganska skrämmande. Det hela ebbade ut i att jag bönade och bad min chef att han skulle säga upp mig så jag kunde få en avgångsslant och ta ungarna och frugan därifrån. Sagt och gjort, i början av 2009 kom vi hem till Sverige igen och då satte jag mig i ett utav Stockholms handlarrum för privatpersoner och började köra i egen bok.

Finns det någon särskild lärdom du tagit med dig därifrån som du skulle vilja lyfta fram?
Alla perioder av extrema tillstånd på börsen är nog lärorika i sig. Man blir förvånad över hur snabbt allt kan förändras. Jag började jobba som privatmäklare precis efter IT-smällen i början av 2000-talet och det var samma känsla då, det fanns liksom inte någon botten. Ericsson bröt under 3 pix och man trodde den skulle till noll. Samma med ABB, under 10 spänn och folk var övertygade om att det var konken inom kort. Jag fick ta över ett antal utbombade kunder som gått från noll, till tio miljoner i IT-haussen på ett par år och sedan i princip tillbaka till noll igen. Det var fan begravningsstämning i ett par år då, och ordspråket ”Lätt kommet, lätt förgånget” fick en riktig innebörd. Ska jag vara ärlig så vet jag faktiskt inte om erfarenheten av detta har gynnat mig eller legat mig i fatet? Problemet är att när man upplevt detta så blir man ganska harig. Man vet hur sjukt fort det kan gå snett så man litar liksom inte riktigt på marknaden. Tror det är lätt att bli för riskavert, och det är ju inte direkt idealiskt i en bull-marknad.

Om du fick ranka några nyckelegenskaper hos en riktigt grym trader. Vad skulle det vara?
Jag önskar jag var en riktigt grym trader och hade jag dessa nyckelegenskaper så hade jag flyttat till Belize och hängt med John McAfee på dagarna. Det är svårt att peka på några enskilda egenskaper när man tar det ur sitt sammanhang. Om man befinner sig i en urstark psykosmarknad så tror jag att det kan vara en edge om man är fullständigt blåst i bollen. Jag är inte fullt så pundig så den typen av marknad funkar inte alls på mig. Men ska man försöka singla ut några saker så skulle jag nog säga att man bör ha förmågan att låta bli att få hybris när det har gått bra ett tag. Det är riktigt knepigt faktiskt. Utan att man märker det så börjar man kladda i saker som man absolut inte ska röra och vips, så går performance ned igen. Alla som handlat ett tag känner igen det. Något annat som jag också tycker är väldigt svårt är att handla i rätt volym. Hitta den magiska gränsen där man inte kör för stort så man konstant sitter med ett gäddhuvud i kallingarna, och inte för smått så det inte blir något överhuvudtaget. Problemet är att den där gränsen flyttar sig hela tiden beroende på senaste tidens framgångar och bakslag i handeln och ens eget mentala allmäntillstånd. Sist och förmodligen den viktigaste saken man bör kunna bemästra är att hantera perioder av motgångar. För sådana perioder kommer då och då. Man är fan inte kaxig när man suttit i ett par månader och kategoriskt handlat som en kratta och det är pengar ut varje enskild dag. Jag kan ibland komma in i perioder då jag är övertygad om att hela världen sitter och väntar på att jag ska ta en posse så alla kan squeeza ut mig samtidigt. Har t o m gått så långt att jag sett en perfekt set up för att riffa av ett offer men då av desperation slagit på biddet i tron att om jag gör precis tvärt emot vad jag tror så borde det bli bra eftersom jag gjort allt fel tidigare? Det har ju givetvis sällan funkat. Men faktum är att man tidvis kan bli så dålig att man sitter och skäms. Inte bra för självkänslan att sitta vid en tradingdesk högröd i ansiktet av skam. Jag tror alla hamnar där då och då och tror dessutom det är oundvikligt. Det där har jag blivit mycket bättre på att hantera med åren. Numera känner jag det i kroppen ganska tidigt, då är det bara lägga i friläge och lugna sig. Ner med volymen och börja handla något tråkigt fastighetsbolag tills det går över. På så sätt blir det inte så kostsamt. Då slipper man den där känslan som uppstår då man blåser ut ett halvårs intjäning på ett par veckor. Den känslan är obeskrivligt smärtsam. Faktum är att jag får upp lite kräk i munnen bara av att tänka på det.

Alla hamnar nog i det där träsket förr eller senare. Vad är dina tips för att ta sig ur perioder av ruskigt rutten performance?
Lite som jag var inne på tidigare så brukar jag försöka dra ned på både handel och storlek när jag har hamnat i en jobbig period. Sitta på händerna tills man börjar få en känsla för varför man hamnar snett hela tiden. Det är så lätt att bli desperat och forcera fram affärer som egentligen inte är något att handla på. Många gånger är det så enkelt att man sitter med helt fel vy och inte fattar det. Eller att man inte har någon vy alls, då blir det svårt att handla med övertygelse och stopparna ryker hela tiden på helt fel ställen. Så tipset är väl att ligga lågt tills såren har läkt och sen försöka komma igång så smått tills det släpper. Är det något man kan vara säker på så är det att det kommer nya chanser så småningom.

Om du skulle försöka dig på någon form av självanalys. Vad är du bra på när det kommer till Trading? Vart är din edge?
Jag har fortfarande väldigt mycket att lära mig. Jag tror den insikten är min edge. Mitt mål med trading, oavsett om jag handlat för egen räkning eller någon annans, har aldrig varit att bli miljardär. Snarare har jag sett det som ett sätt att försörja mig på något som jag tycker är riktigt kul. Att kunna visa på en hyfsat stabil intjäning sett över flera år. Jag har sett duktigt folk som kört i diket fast de haft en bra fungerande edge. Problemet är att marknaden förändras, de saker som tidigare fungerat slutar helt plötsligt att funka. Man måste helt enkelt vara lyhörd och inse att man hela tiden måste söka efter nya vägar. I teorin så ska det ju i princip vara omöjligt att skapa en överavkastning över tid. Jag håller till stor del med där men jag kämpar på för att motbevisa tesen.

När och hur började din aktieresa? Vad fick in dig på den här banan?
Det var en kompis storebror som började prata aktier då han gick med i Unga Aktiesparare i början av 1990-talet. Mitt i en brinnande finans- och fastighetskris gick jag, glad i hågen, in på banken och köpte SEB för typ 8 kronor. Jag hade absolut ingen aning om vad jag pysslade med men veckan efter så kom regeringen ut med ett räddningspaket till banksektorn så skräpet rallade till 20 spänn. Snacka om nybörjartur. Jag tog vinsten och har varit fast i detta sedan dess i princip.

Om du fick ge ett råd till ditt tidigare själv som skulle snabbat på din inlärning eller gjort dig bättre, vad skulle det vara?
I början när jag satt mig och handlade i egen regi så hade jag svårt att koppla bort tradingen när börsen var stängd. Vissa perioder, framförallt de dåliga, så ältade jag mycket trading i skallen. Jag önskar att jag hade haft bättre distans till jobbet och att jag förstått vikten av att logga av och skita i börsen efter klockan halv sex. Man kan hålla på ett par år och leva med börsen dygnet runt men till slut blir det destruktivt och glöden slocknar vilket leder till slentrianmässig handel och dålig fokus. Sen borde någon ha lärt mig att sitta på händerna vissa dagar. Vissa rapportperioder i början kunde bli riktigt dyra, att gå in och veva i nåt finskt verkstadsbolag när rapporten kommer och den slår 4-5 euro inom loppet av några sekunder kanske inte är så begåvat?

Alla mina intervjuobjekt tvingas ge med sig av ett par boktips. Vilka blir dina?
Om du syftar på böcker inom ämnet trading så har jag nog inga som jag tycker är värda att nämna som får min båt att gunga. Visst läste jag en hel del böcker om trading och investeringar förr om åren men numera försöker jag undvika dessa. Blir som att lära en gammal hund med bebishjärna att sitta. Jag har säkert fel men det har lite att göra med det jag nämnde tidigare, när klockan är halv 6 så stänger jag ned och försöker bli en normal människa igen i några timmar. Då funkar det inte att gå hem och sätta sig med en bok om trading. Men man kan ju alltid ändra sig så om du har något riktigt hett tips så är jag villig att göra ett försök.

Om du inte har några boktips, vilka andra tips har du för att man ska utvecklas?
Jag tror ju att böcker är ett väldigt bra sätt att utvecklas. Framförallt om man pysslar med lite mer långsiktig handel. Jag kanske ska klargöra det så det inte låter som att jag dissar all form av fackliteratur. Jag älskar att läsa men just nu håller jag mig till annan typ av läsning. Håller man på med dagshandel dock så tror jag att det som vanligt handlar om tid. 10000 timmar? Eller hur var det nu?

Avslutningsvis, hur länge till kommer du pyssla med detta?
Jag håller gärna på fram till den dagen Liam Gallagher ringer och frågar om jag vill vara med och spela triangel i hans nya band.

Intervjuad i Nordnet Talks

I mitt jobb på Finwire.tv så intervjuar jag bolag hela dagarna, men ibland blir även jag intervjuad. Häromdagen när jag var ute i Alvik hos Nordnet så blev jag intervjuad av Alexander Gustafsson i Nordnet Talks. Frågorna handlade om min investeringsstrategi, varför jag inte har någon husgud och till och med om hur snål jag är.

Förhoppningsvis kanske det är intressant för de som är lite nyfikna på hur jag ser på börsen.

 

Mvh,
Snåljåpen