Category Archives: aktier och ekonomi

Snart dags för val – dags att ta ansvar

Valet börjar närma sig med stormsteg och de politiska diskussionerna börjar vakna till liv runt om i Sveriges alla fikarum. På kontoret hos oss har vi relativt närliggande åsikter så där blir vi mest sura i grupp över att folk inte tänker som vi. Eller egentligen är det nog mest jag som blir sur…

När jag växte upp så var jag, som alla andra ungdomar, en naiv ideolog. Det var viktigt att man tog beslut utifrån sin utopiska världsbild oavsett vilka konsekvenser det kunde få på vägen. Det viktiga var att ta ett beslut man kunde stå för och som stämde överens med den ideologi som stod i partimanifestet.

Problemet med att vara styrd av ideologi är att det inte sällan blir som i LUF’s fall där de ville tillåta incest och nekrofili. Jag har svårt tänka mig att ungdomarna i partiet egentligen tyckte det var en så där jättebra idé, men deras ideologi går ut på att inte bestämma över människor utan låta dem styra själva, och därigenom innebär det ju faktiskt att nekrofili måste få vara helt okej. Tyckte de iallafall.

Problemet är när folk ska rösta med “hjärtat” och efter sin ideologi, oavsett om frågan som diskuteras är invandring, vinster i välfärden, miljöfrågor eller nekrofili. Det är inte så vi bygger framtidens samhälle.

Som investerare ser jag mig själv som hänsynslös rationalist som alltid försöker ta det korrekta beslutet utifrån den information som finns på bordet, utan känslor inblandade. På exakt samma sätt ser jag mig själv som hänsynslös pragmatiker inom politiken. Rent politiskt är jag lagt åt det liberala men ändå lite konservativa hållet. Jag tror på frihet, att människan ska få bestämma själv, men också på att vi måste sätta en del ordningsstrukturer för att människan helt enkelt inte alltid klarar av att se till samhällets eget bästa. Ibland går individens och samhällets intressen isär, och då behöver vi strukturer och regler på plats för att inte samhället ska kollapsa in i anarkism.

När jag tänker på politik och vägen framåt så finns det bara en fråga som är viktig för mig: Hur bygger vi ett hållbart samhälle som överlever i åtskilliga generationer framåt? Hur ser vi till att inte hamna i ett Mad Max/Judge Dredd/whatever-scenario? Med hållbart menar jag inte bara klimatpåverkan, även om det definitivt är en viktig fråga, det handlar minst lika mycket om att undvika inbördeskrig, det ekonomiska systemets kollaps eller motsvarande situationer vi lätt kan hamna i när ideologin får styra.

T.ex. borde högerpartierna absolut samarbeta med SverigeDemokraterna om de tycker lika i en sakfråga, vilket de ofta gör, att vägra samarbete enbart pga olika ideologier i grunden är ju bara grovt obegåvat. På samma sätt måste Miljöpartiet börja ta ansvar för de konsekvenser deras politik för med sig, de måste sluta vara naiva ideologer och inse att den värld de försöker skapa inte kommer fungera. Inget parti är perfekt i denna frågan även om det förstås finns olika grader av helvete.

Jag önskar att det gick att bygga ett perfekt samhälle rakt utifrån din ideologi, men det är tyvärr en utopi. Jag är ledsen, men vi måste tyvärr kompromissa. Om vi inte börjar se lite mer pragmatiskt på detta så har vi snart ingen värld kvar. Vi måste rösta på politiker som försöker bygga ett hållbart samhälle och som inte räds att kompromissa på vägen.

Så ta nu ert ansvar och rösta med prioritet på en värld som kommer finnas kvar och ett samhället som fungerar i framtiden. Om du så tror att det är SD, MP, S, M eller någon annan som kommer göra det, det rör mig inte i ryggen. Jag förväntar mig att du tar det bästa beslut du kan utifrån den förmåga och den kunskap du har. Tycker du inte att du har tillräcklig kunskap så är det ditt ansvar att skaffa den!

Mvh,
Snåljåpen

 

Boktips: Thinking in Bets – Annie Duke

Thinking in Bets av Annie Duke är en i raden av alla böcker jag läst om beslutsfattande och tankevurpor de sista åren.

Om man ska analysera vad poker är för någonting så är det egentligen en enda lång rad av beslutsfattande. Ska jag syna? Höja? Gå all in? Kanske lägga mig? Det härliga är att det finns så mycket osäkerhet, det enda du vet från början är vilka 2 kort du har. Osäkerheten finns i vad de andra spelarna har för kort och hur de kommer spela dem, samt förstås osäkerheten i vilka kort som dealern kommer vända upp.

Poker är ett spel som går ut på att fatta rätt beslut när inte all fakta finns tillgänglig. Tittar man på börsen så är det precis samma sak. Massa osäkra faktorer där man själv står i mitten och försöker fatta ett bra beslut.

I mitt liv som investerare har jag haft mycket utbyte av mitt tidigare liv som pokerentusiast (alla älskade väl poker i mitten på 2000-talet?), så när jag fick höra att fd pokerproffset Annie Duke skulle skriva en bok om allmänt beslutsfattande blev jag direkt intresserad.

Även om Annie Duke har pokerbakgrund så är detta inte någon pokerbok. Istället är det en bok om att fatta bra beslut när det finns någon form av osäkerhet, en situation som det snabbt visar sig att vi befinner oss i nästan hela tiden.

I Thinking in Bets visar Annie hur vi tar bets hela tiden. När vi bestämmer oss för att gå på bio så tar vi ett bet på att det är en bättre upplevelse än allt annat vi kan göra på de två timmarna. När vi beställer kött istället för fisk på restaurangen så tar vi ett bet på att köttet kommer ge oss en bättre matupplevelse än fisken. Alla beslut i livet är egentligen olika bets vi tar, bara att vi inte tänker i de banorna.

Genom att acceptera att beslutsfattandet är små bets så menar Annie att vi har lättare att aktivera Kahnemans system 2 och tänka lite mer rationellt. Har man läst Thinking Fast and Slow så är detta en perfekt fortsättning med praktiska tips på hur vi hindra oss själva från att trampa i de vanligaste tankefällorna.

Bland annat så pratar Annie väldigt varmt om att man ska analysera i efterhand huruvida beslutet var bra eller dåligt. Detta kan förstås vara svårt eftersom att vi i efterhand har resultatet, och då har svårt att vara objektiva. T.ex. om det gick åt helvete så är det lätt att i efterhand komma fram till att beslutet var dåligt, oavsett om det var det eller inte. Det kan ha varit en 90/10 situation där vi helt enkelt hade otur och fick det 10%-utfallet.

Ett tips som Annie lyfter fram är att istället för att göra post-mortems (d.v.s. i efterhand ta reda på vad som gick fel) försöka göra uppföljningar på situationer som gick bra, men med syftet att hitta saker vi kunde gjort bättre. Genom att ha ett positivt utfall som grund så blir det psykologiskt lättare att angripa frågeställningen och särskilja tur från skicklighet.

Boken är verkligen lättläst och bred, man behöver definitivt inget poker- eller finansintresse för att tycka att boken är intressant. Det här är en alldeles utmärkt bok att ge bort till i stort sett vem som helst.

När jag läser böcker så försöker jag ofta göra det med tankar ur ett finansiellt perspektiv, och är man bevandrad inom behavioural finance så kommer många koncept och idéer att kännas igen. Det finns dock en del nyheter i form av praktiska tips och nyttiga övningar att ta till sig. Notera dock att några av dessa tips, som att starta en kompisgrupp med enda uppdrag att utvärdera varandras beslut i syfte att bli bättre beslutsfattare, kräver en hel del ambition och är ingenting man gör om man inte menar allvar på riktigt.

Den här beslutsanalysgruppen visar sig dock vara en nyttig tankeövning, oavsett om den genomförs eller inte. Efter att ha diskutera igenom beslut i gruppen och avgjort om besluten varit bra eller ej, så menar Annie att hon börjat förutse diskussionerna innan besluten har fattats. D.v.s. när hon står inför ett beslut så försöker hon tänka vilka faktorer som gruppen kommer att analysera, vilket får henne att tänka mer klart och ta ett bättre beslut. Väldigt intressant tycker jag!

Om jag skulle rekommendera boken till någon specifikt så skulle jag rekommendera den brett till alla.Det här är en bok alla borde läsa för att börja se på beslutsfattande från en bättre och mer upplyst synvinkel. Oavsett om du jobbar som fondförvaltare, IT-konsult eller förskolelärare så kommer du inse att livets alla beslut är bets där vi ofta är väldigt dåliga på att tänka oss för vad det är för bet vi egentligen tar. Alla praktiska tips behöver man inte anamma, även om alla tål att reflekteras kring. 

Detta är en perfekt semesterbok i hängmattan eller på stranden, eller för den extremt ambitiösa beslutsfattaren som bara måste bli bäst. Boken är intressant för alla som helt enkelt vill bli bättre versioner av sig själva, och det vill väl alla?

PS. Jämförelsen mellan Schack och Poker i början av boken är helt fantastisk. Poker är ett spel eftersom det finns osäkerheter och en stor del slump inblandat. Det handlar om att hantera sannolikheterna rätt och förstå slumpen. Schack innehåller ingen osäkerhet. Alla pjäser är synliga för båda spelarna i realtid. Därför är kanske inte schack ett spel utan bara en fråga om att göra bäst beräkningar över dragen. Om man spelar vit (d.v.s. får börja) så kan man med 100 % veta att man vinner, förutsatt att man gör de korrekta dragen. Det finns ingen slump inblandad. Om man förlorar som vit så har man begått ett misstag som går att identifiera. I poker funkar det inte så. Den här diskussionen tyckte jag var väldigt intressant, som icke-schackspelare. Ds.

Mvh,
Snåljåpen

Boktips: How To Make Money In Stocks – William O’Neil

Varje gång jag ser en bok med en titel som lovar guld och gröna skogar blir jag direkt extremt skeptisk. Med all rätt förstås, majoriteten av dessa böcker är inget att ha. How to make money in stocks av William O’Neil är undantaget som bekräftar regeln.

Boken innehåller en hel del intressanta koncept, mycket som för mig var gammal skåpmat men även ett par nya idéer.

För att maximalt kunna ta till sig boken så behöver man börja boken med öppet sinne och en stor hink tålamod. För någon som är upplärd inom värdeinvestering kommer boken stundtals kännas olidlig.

Buy low, sell high är en devis vi alla fått med oss sen vi började med aktier. O’Neil förklarar varför det är en dålig idé och varför historien visat att buy high, sell higher är ett bättre koncept.

Bortom det faktum att författaren förespråkar någonting som ofta går rakt emot det man lärt sig (men verkligen inte hela tiden) finns det en hel del koncept att ta till sig. Många idéer som inte motsäger sig värdeinvesterandet utan snarare kan ses som ett komplement som utökar och förbättrar din strategi.

I boken visar O’Neil hur man avgör om börsen är i uppåtgående eller nedåtgående trend. Han försöker lära ut hur man timar marknaden genom att titta på grafers utformning. Jag förstår om detta känns avskräckande, men bakom den en till synes charlatan döljer sig faktiskt en del intressant. T.ex. är kapitlet om att titta på handelsvolym väldigt lärorikt. Kapitlet om varför institutionellt ägande är viktigt är också en guldgruva.

Om man orkar se igenom det man inte tror på, och orkar igenom bokens inledning med 100 st (!!!) grafer, orkar med författarens försök att sälja medlemsskap på sin egen hemsida, och orkar med författarens amerikanska stil att kommunicera allting i absoluta sanningar, så finns det en hel del att ta till sig här.

Jag kan verkligen rekommendera How to Make Money in Stocks. Om inte för att det finns många lärdomar, så för att se hur folk på andra sidan ser på saken.

Mvh,
Snåljåpen

Boktips: The Manual of Ideas – John Mihaljevic

Som nybliven tvåbarnsfar blir det en hel del barnvagnspromenader. För mig betyder det ljudbokstid. Långt ifrån alla böcker funkar i ljudboksformat, men denna gör det.

The Manual of Ideas av John Mihaljevic är precis det som titeln säger, ett uppslagsverk av idéer för investeringar. Vilka situationer som ofta bjuder på möjligheter och i förlängningen vilka som inte gör det.

Författaren går igenom 9 investeringsstrategier, alla med någon form av bas i värdeinvesterande, genom berättelser om olika investerare och olika sett de angripit investerande för att få fantastisk avkastning.

Graham-Style Deep Value: Riktigt billiga bolag med stabila balansräkningar. Ofta case som hade tjänat på att likvideras.

Sum-of-the-Parts Value: Helt enkelt bolag med flera affärsområden där ett dåligt område drar ner siffrorna för hela bolaget och får hela bolaget att se dåligt ut. Att då separera den fina businessen kan leda till betydligt högre värderingar.

Greenblatt’s Magic Formula: Den magiska formeln som försöker göra det Buffett gör genom en enkel formel.

Jockey Stocks: Helt enkelt att satsa på bolag med fantastisk ledning (kallas Jockeys av författaren) som är duktiga på att skapa aktieägarvärden genom bra kapitalallokering.

Superinvestor Portfolios: Att hålla koll på (och kanske följa efter) “superinvesterare” som Buffett, etc.

Small-Cap Value: Min favorit, att investera i små bolag som ofta är dåligt genomlysta och där det finns stora möjligheter att hitta sånt ingen annan hittat.

Special Situations: Att leta efter bolag som genom olika speciella händelser skapat intressanta situationer. T.ex. konkurser som gav stora restvärden, spin-offs, återkapitaliseringar/nyemissioner, etc.

Equity Stubs: Enormt skuldsatta bolag där en väldigt liten knuff i rätt riktning ger enorm utväxling på kursen, genom just den höga skuldsättningen.

International Value: Helt enkelt att leta utanför sin hemmamarknad för att bredda sina jaktmarker.

För en påläst värdeinvesterare med många titlar under bältet finns det ganska lite nytt i denna bok. Men frågan är om det verkligen behövs ”nytt”. Vi fastnar alla i ideologier och smala strategier som vi sen frenetiskt tillämpar. Jag är en stark förespråkare av bredare perspektiv, och här är en bok som kan ge ett bredare perspektiv utan att för den sakens skull gå utanför värdeinvesterandet.

Känner du att du behöver bredda ditt univers över aktier du tittar på? Behöver du praktiska tips på vart du ska leta och vad du ska leta efter? Då är nog The Manual of Ideas någonting för dig!

Nu när jag lyssnat ut den kommer jag köpa hem den fysiskt och fylla med mina anteckningar. Definitivt en bok jag kommer återbesöka!

4/5

Mvh,
Snåljåpen

Boktips: King Icahn – Mark Stevens

Efter att ha läst The Acquirer’s Multiple så blev jag direkt nyfiken på att veta lite mer om Carl Icahn. Vad är då bättre än Mark Stevens bok, King Icahn.

King Icahn är en väldigt intressant skildring av en av historiens mest hänsynslösa aktivistinvesterare. En investerare som bolagsledningar under 80-talet var livrädda för och som man verkligen inte ville se i ägarlistorna, om man inte var aktieägare förstås.

I boken får vi lära känna begreppet greenmailing, till skillnad från blackmailing, vilket egentligen innebär att man hotar ett bolag till att köpa ut en. Det började med att Icahn identifierade ett bolag med en rejäl rabatt mot sitt värde, ofta med ett värde som gick att få ut genom styckning, likvidering, ny ledning eller liknande. När tillräckligt många aktier i bolaget köpts så kontaktades ledningen där Icahn presenterade att hans plan var att köpa mer aktier och tvinga igenom en likvidering eller liknande. Alternativet var att bolaget fick återköpa hans aktier till ett pris han själv tyckte rimligt, förstås långt över där aktien handlades på börsen. 

I takt med att Icahn blev mer och mer känd så blev det också lättare och lättare för honom att driva igenom dessa hot. Till en början behövde han komma upp i kontrollerande position för att bolaget skulle anse hans hot som trovärdiga, men senare i tiden berättas det om tillfällen när ledningen själva ringt upp honom när de insett att han börjat köpa aktier. Efter att nya lagar infördes på 90-talet har greenmailing dock blivit mycket mer sällsynt, för mig var det ett begrepp jag bara hört om innan, aldrig läst på om.

Boken är bra strukturerad där många av Icahns affärer gås igenom från grunden. Det blir som en historisk skildring över Icahns utveckling från 80-talet och framåt där man får lära känna han stil genom affärerna han gjorde. När greenmailing inte längre fungerade så blev han tvungen att utveckla en ny strategi, en resa vi får följa nära.

Om det är någonting man ska säga om Icahn så är det att han verkar vara någorlunda excentrisk och fullständigt hänsynslös. Det finns inga som helst samvetskval om vad som händer med individer och jobb i de företag som han tvingar omkull, det enda som spelar roll är avkastningen. Likheten med hur Gordon Gekko skildras i Oliver Stone-klassikern Wall Street är slående.

Boken är väldigt bra, men om något lite väl lång. Min uppfattning är att boken skulle vara heltäckande även på hälften så många sidor. Jag säger 4/5, klart läsvärd!

Mvh,
Snåljåpen