Category Archives: boktips

Är du verkligen redo att lära dig?

För några år sedan så läste jag en intervju med Elon Musk där han berättade sin syn på kunskap som ett träd.

“It is important to view knowledge as sort of a semantic tree – make sure you understand the fundamental principles, ie the trunk and big branches, before you get into leaves/details or there is nothing for them to hang on to.”

Ingenstans i världen är detta så viktigt som i finansbranschen. Sedan jag började med investeringar har jag läst någonstans i närheten av 200 böcker. Många av de böcker jag läste tidigt läser jag om nu eftersom jag helt enkelt inte var redo att ta till mig kunskapen där och då. Mitt träd var helt enkelt en liten planta och löven hade ingenstans att fästas vid.

Därför tycker jag det är viktigt att man som nybörjare ger sig på böcker i rätt ordning för att minimera behovet av omläsning så mycket som möjligt. Även om det kan vara givande att läsa om böcker så är det ju förstås uppenbart att man hellre läser något nytt än något gammalt.

Utifrån detta tänkte jag ge några boktips som jag tycker att man ska läsa innan man är redo att gå vidare på mer avancerade böcker och skriverier. Jag har sammanställt såna här boklistor flera gånger tidigare, men saken är den att även jag förändras och ju mer jag utvecklas desto bättre tycker jag mig förstå helheten. Och om det är någonting jag har reflekterat mycket över så är det just hur man bör förkorta inlärningsprocessen. Jag brukar berätta att jag precis blivit mogen att ta steget vidare från nybörjare, en process som tagit mig 13 år. Det jag lärt mig på 13 år borde jag kunnat lära mig på 3, om jag bara gjort saker i rätt ordning. Förhoppningsvis kan dessa boktips hjälpa att korta ner din inlärningskurva.

Glöm inte, kunskap utvecklas inte linjärt, den utvecklas exponentiellt. Precis som med ränta-på-ränta så får det enorm effekt att få en stabil grundkunskap fort. Ju snabbare du kommer upp till base-level, desto fortare kan du komma vidare.

Why are we so clueless about the Stock Market? – Mariusz Skonieczny

Det här är en bok jag rekommenderar ofta. Det är fortfarande den bästa introduktionsboken till grundläggande företagsekonomi och hur det kopplar an till företagsvärdering. Detta är den första boken man bör läsa.

The Warren Buffett Way – Robert G. Hagstrom

Hur man än vrider och vänder så är Warren Buffett en av de mest framgångsrika investerarna i historien. Att ge sig in i investerandet och inte ha koll på Warren Buffett är som att försöka lära sig spela fotboll utan boll. VARNING! Väldigt många blir så djupt förälskade i Buffetts filosofier att deras utveckling stannar av här. Den Buffettska läran är absolut bra, men det är långt ifrån den enda.

The Undercover Economist – Tim Harford

The Undercover Economist är egentligen inte en bok om investeringar. Istället är det en bok om att tillämpa ekonomiskt tänkande för att förklara varför saker ser ut som de gör i världen. Du kommer se och förstå världen på en helt annan nivå efter att ha läst denna bok.

The Intelligent Investor – Benjamin Graham

En bok man måste ha läst. Graham är värdeinvesteringens urfader och har man inte läst Intelligent Investor kommer folk titta på dig som om du kommer från yttre rymden.

The Most Important Thing – Howard Marks

När man väl börjat bygga på lite kunskap och tror att man fattat vad det handlar om, då är man redo att bli ödmjuk igen, och ingen gör det mer effektivt än Howard Marks. Det här är en bok jag läste ganska sent och en bok jag verkligen önskar att jag upptäckte tidigare.

The Little Book of Sideways Markets – Vitaliy N. Katsenelson

När pusslet väl börjar falla mer på plats och man tror att buy-and-hold är vägen till investeringshimlen så är det dags för en vitrysk uppläxning signerad Vitaliy Katsenelson. Också en bok jag önskar att jag läste långt tidigare. En av de i särklass viktigaste böcker jag läst.

Fooled by Randomness – Nassim Nicholas Taleb

Detta är den bok som haft i särklass störst påverkan på mig och mitt investerande. Detta är en fantastisk bok att läsa när avkastningen börjat komma och man börjar känna att det går bra i investerandet. Bara för att du tjänat pengar, betyder det att du gjort rätt? Jag lovar att du kommer se på både börsen och dig själv annorlunda efter att ha läst Taleb. Denna bok får man inte missa.

The Outsiders – William Thorndike

I The Outsiders så går William Thorndike igenom 8 st amerikanska vd:ar som inte följt normen utan gått sin egen väg. Det som de alla har gemensamt är att deras bolags aktier har överpresterat börsens genomsnitt med enorm marginal.

The Little Book of Behavioral Investing – James Montier

En bok om de psykologiska fällorna som vi investerare så ofta går i. Boken är nästan ett uppslagsverk till alla typer av bias och tankefällor, och som det är den väldigt användbar. Det räcker dock inte att veta om vilka fel som är vanliga bland investerare, det gäller att hantera dem också.

Decisive – Chip och Dan Heath

“Bara för att du vet att du är närsynt så betyder det inte att du direkt börjar se bättre.” Bara för att du vet om att vi människor ofta begår psykologiska misstag i vårt beslutsfattande så gör det dig inte per automatik till en bättre beslutsfattare. För att undvika misstagen så behöver vi en bra beslutsprocess, vilket är precis vad Decisive handlar om.

The Checklist Manifesto – Atul Gawande

Precis som Decisive bevisar att en beslutsprocess är en viktig nyckel till att inte begå psykologiska misstag så är checklistan ett av de viktigaste verktygen till att inte missa viktiga saker. Det räcker inte med att veta vad som behöver göras om du ändå råkar glömma att tillämpa kunskapen. Detta är måsteläsning, även för icke-investerare.

 

Så! När du väl tagit dig igenom dessa böcker så bör du ha en ordentlig grund att bygga vidare på. Nu är du redo att lära dig mer om företagsvärdering (t.ex. med denna bok), mer om bokföring och allt annat högt och lågt. Tro inte att du är klar när du läst dessa böcker, tvärtom. Nu är du redo att läsa på riktigt. Så skaffa en bra struktur i ditt liv, försök läsa 20-30 minuter om dagen. Det räcker långt. Eller varför inte köra lite ljudböcker? Allt passar inte i ljudboksformat, men t.ex. biografier och historiska skildringar passar alldeles utmärkt. Trots att jag har familj och eget företag så har jag just nu inne på min 32:a bok i år. Det krävs mindre än man tror.

Mvh,
Snåljåpen

Snåljåpens Lördagsintervju: @89Olle (Olle Jacobsson)

De senaste 2 åren så har det seglat upp en ny stjärna på twitterhimlen. En hjälmbeklädd skåning som kastar sig med huvudet in i bolag där varningsflaggorna duggar tätt. Är det ett under att avkastningen blivit fantastiskt, är det rent flyt eller har Olle lyckats lösa börspusslet? Jag var tvungen att försöka besvara frågan.

Vem är egentligen Olle?
En 27 årig Malmö-kille som har hållit på med aktier i 4,5 år och någonstans på vägen fick för sig att detta var hans största intresse.

Hur är det allmänna aktieintresset i Malmö? Är det lätt att hitta likasinnade?
Gjorde ett par försök att besöka Unga Aktiesparare för några år sedan och kom tillbaka med lite blandade känslor. Kommer nog göra något nytt besök där när det klaffar med kalendern. Tror den delen av regionens aktieintresse faktiskt är skadat av Lund. Den första regeln för vilka bolag jag får investera i som jag någonsin implementerade var i princip ”rör ej” biotech/forskning osv. Fattar inte hur jag någonsin skulle kunna hitta någon form av edge inom sånt. Snackar hellre väder än Braincool och mycket av småbolagsintresset här ser ut att ha slukats av den typen av bolag. Samma typ av bolag brukar ofta dominera på aktiedagar/aktiekvällar/redeye event som organiseras i regionen. Har ett par nära gamla vänner som är intresserade och en tidigare arbetskamrat som jag brukar prata aktier med. Sedan har jag kommit i kontakt med några via utbildning. De som jag känner till i regionen som verkligen brinner för ämnet går nog att räkna på två-tre händer.

Vad gör du till vardags?
Brukar svara att ”jag har sommarlov” på frågan och planerar att vara ledig fram till november (bortsett från ekonomi-studier). Misslyckades med någon tenta i våras så det kommer nog bli en del plugg med start i början av augusti. Passar också på att resa runt lite just nu. När jag är hemma spenderar jag dagarna med träning, långa promenader och en hel del aktier.

Vad är drömmen, vad skulle du vilja göra på dagarna? Vad är det tanken att ekonomistudierna ska leda till?
Har trivts väldigt bra alla de åren jag jobbat, under min studieperiod och även nu när jag är helt ledig. Har eventuellt ett nytt konsultjobb inom IT på gång som jag många dagar ser fram emot. Vill framförallt ha möjligheten att om jag någon dag bestämmer mig för att jag inte gillar vardagen, kunna förändra den direkt utan att ekonomin hindrar mig. Men är generellt inte personen som drömmer så mycket och framförallt inte personen som planerar. Har ingen direkt tanke med ekonomistudierna, mer än att det kan visa sig vara bra att ha. Behövde en förändring förra hösten och kände att jag ville passa på att testa plugga igen, innan jag blev för gammal för att även kunna delta vid fester.

Hur ser din bakgrund ut?
Valde från början ekonomi på gymnasiet och tanken var nog att jag skulle bli något sånt. När jag var färdig och besökte universitetet inför nästa val berättade de om Systemvetenskap och beskrev programmet som någon form av blandning mellan ekonomi och teknik. Min pappa trodde att det skulle passa mig och 3 år senare var jag färdigutbildad Systemvetare. Har spenderandet de senaste 6 åren som IT-konsult inom förvaltning/vidareutveckling av försäkringsbolags system/hemsidor.

Såhär i efterhand när du vänder tillbaka till ekonomi, ångrar du ditt högskoleval? Borde du kanske valt ekonomi från början?
Nej tror faktiskt inte det, har nog varit roligare att programmera dessa åren än den typen av entry level ekonomjobb jag förmodligen hade sökt om jag valt den linjen från början. Min första konsultchef berättade i efterhand att han innan han anställde mig tvivlade på min förmåga att vara konsultmässig, men valde att chansa. Antar att jag hade fallit bort på de flesta intervjuerna till de roliga ekonomi jobben om jag avslutat ekonomi studierna redan som 21–22 åring.

Många säger att programmering är bra att kunna pga. att man blir duktig på logiskt tänkande, problemlösning osv. Vilka fördelar tror du att ditt programmerande har och har haft på ditt investerande?
Den första gången jag kände att jag verkligen kunde bidra till att ta fram mer information om en aktie var när jag gjorde ett script för att tanka hem Starbreeze produkters positioner på Steam (plattform för försäljning av datorspel). Jag tror inte man ska underskatta effekten av att själv på något sätt bidra till övriga aktieägare genom att leta fram och dela ny information. Programmering blev en väg för mig att kunna bidra innan min kunskap var på vettig nivå. Tänk dig en like-jagande 15 åring och personens Instagram-konto. Du själv är exakt samma typ av djur, som drivs av samma bekräftelsebehov. Genom att dela information tror jag man kan förstärka sina tendenser att leta efter information och programmeringsrelaterade kunskaper har vid många tillfällen varit min väg dit.

Ofta läggs fokus på det logiska tänkandet/problemlösningsaspekterna när programmering kommer på tal. Jag tror en minst lika viktig snarlik aspekt är att man tränas i att bryta ner problem i deras minsta beståndsdelar och i skrift specificera de exakta stegen när man programmerar. Med det sagt har jag svårt att konkretisera exakt vad det givit, men tror helt klart ens tänkande är färgat av det.

Vad var det som skapade ditt intresse för aktier?
Har alltid gillat siffror. Brukade kolla hur det gick för morfars Volvo och föräldrarnas Ericsson via text-tv som liten. Var väldigt intresserad av politik som 10–13 åring och det fick mig att kolla med intresse på nyheter som handlade om snarlika områden. Kollade ekonominyheter på tv varje dag. Tror dock att jag kan bli intresserad av i princip vad som helst där det finns mycket data, förutsatt att jag lägger mycket tid på ämnet. Graden av mitt intresse för ett ämne brukar ofta vara i proportion till mängden tid jag lagt på det. Tror mycket slump styr vilka intressen man råkar få.

Har läst DI åtminstone sedan början av gymnasiet och läste bland annat Peter SchiffRon Pauls böcker kort efter finanskrisen. Fick runt den tidpunkten för mig att västvärlden skulle gå åt skogen vilket jag tror fördröjde mitt intåg på aktiemarknaden (och bostadsmarknaden). Köpte någon guld-fond för en liten del av pengarna föräldrarna sparat till mig (för kontantinsats till lägenhet), men var i övrigt passiv. Resultatet blev att jag tog in information under en längre tid utan att egentligen göra något. På julen 2013 bestämde jag mig dock för att tillslut agera (istället för att bara prata/läsa om ekonomi). Köpte mina första Nokia aktier 11 januari 2013 och sedan dess har intresset bara växt. I mars-maj 2014 lyssnade jag på The Black Swan, The Warren Buffet Way, The Outsiders, The Manual of Ideas, The Most Important Thing och The Intelligent Investor som ljudböcker, någonstans där fastnade jag helt. Ungefär vid den tiden var 100% av min lägenhetsinsats flyttad till börsen och jag började även blogga lite.

Kommer västvärlden fortfarande gå åt skogen? Om inte, vad har fått din världsbild ändrad?
Haha, jag är fortfarande ganska skeptisk, kan egentligen macro för dåligt för att ha direkt uttalade åsikter. Tror inte mycket har ändrats i min syn på saker, mer att jag har valt att dansa så länge musiken spelar. Det jag egentligen har varit orolig för är skuldsättning, men jag hade inte en syn på vad som skulle bli katalysatorn. Nu tror jag istället att den nuvarande situationen i Sverige kommer bestå tills något får svenskens konsumtion att falla. De mest troliga katalysatorerna i mina ögon är stigande räntor eller någon form av ny internationell kris (med tillhörande stigande arbetslöshet). Lite som med aktier så spelar det ingen roll om något känns orimligt om det inte finns något tydligt som kommer vända utvecklingen. Skulder tynger inte så mycket så länge ränta är låg och mängden skulder ökar. Det är först när de ska betalas tillbaka/blir dyrare det blir farligt.

Om du fick sammanfatta din investeringsfilosofi på max 3 meningar, hur skulle det låta?
Ett försök att identifiera bolag som handlas till en rimlig prislapp, men där sannolika positiva utvecklingar som just nu sker/kommer ske inte syns i värderingen. Är bolaget rimligt värderat tror jag att jag över tid inte kommer förlora pengar på att äga aktierna även om utvecklingarna jag hoppas på aldrig materialiseras. Sker förändringen vill jag ha bra uppsida, man skulle kunna säga att jag primärt letar efter billiga optioner på troliga utvecklingar.

Du är inte direkt känd för att vara en försiktig general, har det alltid varit hjälm på och all in?
Ja det skulle man nog kunna säga! Över 50% av portföljen har vid olika tillfällen varit investerad i Nokia, Starbreeze, Kopy Goldfields, Pricer och G5 Entertainment. Historiskt har det ofta varit all in, även när hjälmen glömts hemma.

Har du någon regel för hur stor del av portföljen ett enskilt innehav får bli? Och hur många innehav vill du ha?
Jag skulle nog kunna tänka mig att åter ha runt halva portföljen i ett enskilt innehav. Där någonstans går min nuvarande smärtgräns. Har för närvarande 10 innehav i portföljen vilket nog är nära min övre gräns för antalet innehav. Hade hellre haft 6–8 innehav då det hade varit ett resultat av större övertygelse. På senare tid har antalet innehav vuxit primärt på grund av att inget bolag ser tillräckligt intressant ut för att motivera >25% av portföljens kapital.

Tror du att din syn på risk och diversifiering kommer ändra sig när portföljen växer? Portföljen har växt ganska rejält sista åren, hur har din syn på detta utvecklats?
Jag har de sedan jag började på börsen haft väldigt mycket tur med den del utvecklingar. Allt från Microsofts köp av Nokias telefoner, till guldpriset våren 2016 och att Starbreeze lyckades med sin puls-försäljningsmodell. Om ett fåtal utvecklingar ej hade skett hade resultatet varit ett helt annat. Samtidigt tror jag många av betten faktiskt har skett vid tillfällen med vettig R/R. Men oavsett värdering hade jag aldrig köpt Kopy Goldfields för 100% av portföljens kapital igen (vilket jag gjorde 2014), så någon form av förändring mot lägre risk har nog skett. Mitt största innehav motsvarar för närvarande runt 15% av kapitalet. Samma bolag hade gissningsvis haft en större vikt för ett år sedan. Har börjat fundera på en modell där jag sätter kvantitativa värden på bland annat min kunskap om bolagen, edgen och nedsidan för att avgöra max viktning till ett enskilt papper. Skapar jag en sådan modell kommer den möjliggöra åtminstone upp till 50% viktning mot ett enskilt bolag, förutsatt att jag bedömer att jag har stort kunskapsövertag och risken är låg.

Om du fick möjligheten att ge ett råd till dig själv för 5 år sen, vad skulle det vara?
Att genomföra förändringar ofta leder till en snabbare förbättring än att hoppas på att andra ska hjälpa en. För 5 år sedan satt jag som Javautvecklare (programmeringsspråk) i ett projekt som jag inte gillade. Det skulle visa sig att det skulle ta ytterligare ett år innan jag kom vidare. Hade jag bytt jobb direkt istället för att be chefen om en lösning hade jag idag haft lika lång arbetslivserfarenhet, mer pengar på kontot och kommit betydligt längre rent tekniskt. Även i privatlivet och på aktiemarknad bör man inte vara rädd för att rycka plåster. Portföljen föll med 62% från topp till botten 2014, att bara följa med hela den resan ner är efterblivet. Likaså hade jag på den tiden svårt att rycka plåster i relationer som inte fungerade. Så om jag skulle givit mig ett råd är det att avsluta grejer som inte fungerar, det är inte farligt.

Du går väldigt långt och djupt i dina analyser, går det att kombinera din analysnivå med ett liv utanför börsen?
Försökte att jobba 75%, studera heltid och hålla på med börs parallellt hösten 2016 till våren 2017. Upptäckte att det blev för mycket och har faktiskt slutat jobba (temporärt) för att komma ikapp. Kände att jag varken hade tid till studierna eller fick tillräckligt bra koll på bolagen jag har investerat i. Kände aldrig på det sättet innan jag började studera. Tror man kan få en bra översikt över ett bolag på en kväll och lära sig ett bolag ok (i en bransch du känner till sedan tidigare) på runt en arbetsvecka. Har man 5–8 bolag i portföljen och behåller de flesta av dem i mer än ett år, kan man skapa en portfölj man kan riktigt bra (där man lagt över 50 timmar per bolag) och samtidigt lägga under en timme per dag på börsen. Visar det sig sedan efter några år att den timmen ger bättre betalt (i form av extra avkastning) än timlönen på arbetsplatsen blir det ju rationellt att minska mängden jobb. Tror många redan lägger en timme per dag idag (i form av att kolla på kurser dagtid/läsa på forum/twitter osv), lyckas man lyfta över den tiden till att istället läsa på och skriva ner tankar om specifika bolag kanske man kan få lös tillräckligt mycket tid utan att förlora något?

Vilka är dina främsta källor för inspiration? Vart hittar du dina case?
Bland annat via twitter går det att komma i kontakt med massa människor runt omkring en som är väldigt smarta och som antingen genom deras handlande (som många visar öppet) eller genom vad de säger leder en till bolag. Det är väldigt få case som är ”mina”. Jag tycker även screening kan vara vägar till bra bolag. Sedan kan det nog vara fördelaktigt att lära sig vissa branscher, jag försöker till exempel hålla åtminstone översiktssyn på de svenska spelbolagen (och en del utländska) för att inte missa lägen där (även om det mesta just nu är dyrt). Har du koll på alla bolag av en viss typ lär du även upptäcka när nya dyker upp eller när gamla är på väg att vakna till liv.

På tal om just screening. Vilka parametrar letar du efter?
Min drömkombination är ett bolag som handlas till låg försäljningsmultipel (P/S), men hög bruttomarginal, plus/minus noll resultat eller liten vinst och nettokassa. Ofta ser då till exempel P/E tal ganska dåligt ut. Sen när bolag väl är framplockade vill man hitta någon form av faktor som kan få det att se ”lite bättre ut”. Tror jag har två bolag i portföljen som de kommande 9 månaderna kan genomgå en sådan vändning (de uppfyller dock inte alla de kriterierna). Man brukar prata om att turn-around sällan vänder, men om bolagen är billiga och inte förlorar pengar så kanske det inte gör så mycket om de inte vänder? Då räcker det kanske ibland med positiv utveckling OM det vänder, men neutral avkastning om nuläget består.

Vilka skulle du säga har haft de största influenserna på ditt sätt att se på börsen?
Nassim Nicholas Talebs sätt att se världen och därmed även börsen. Om man kortfattat ska beskriva hans bokserie (4 delar) säger den (enligt mig) att 1: du underskattar slumpens betydelse, 2: ett fåtal ofta osannolika händelser får oproportionerligt stor inverkan på utfall och 3: istället för att försöka förutsäga bör du bygga dig själv/din portfölj för att vinna på när det oväntade händer. Tror det är mycket han som får mig att ogilla analyser som bygger på till exempel konstant positiv tillväxt på X% i Y år. Tror att bland annat hans böcker har fått mig att hålla mig borta från satsningar på status-quo. Tror även jag har påverkats av alla böcker om hur orationella människor är, Kahneman och Tverskys är ju det självklara exemplet som även Nassim refererar till. Ger inte mycket för prat om effektiv marknad, även om marknaden kan komma att bli mer effektiv i framtiden.

Utifrån Talebs tankar, är du säker på att du inte bara haft tur? Är du kanske Fooled By Randomness?
Jag har haft väldigt mycket tur och portföljen hade kunnat bli slaktad så hårt att den aldrig återhämtat sig både 2013 och 2014. Hade jag givit vika för smärtan som en röd portfölj gav något av de åren hade jag kanske aldrig hittat tillbaka. Hade tur båda gångerna att det löste sig. Jag har även haft tur med att jag råkat komma till börsen i klimat som råkat vara optimerat för att plocka in random småbolag i portfölj och bara vänta på att de ska explodera. Om man tar G5 som exempel trodde jag förra hösten på goda odds att kursen skulle gå från 40 till 60 baserat på informationen som då var känd. Att bolagets försäljning sedan spårar var inget jag ens drömde om och jag tror att det vart ett riktigt outlier event. Hade inte det eventet skett och kursen stannat runt 60 hade portföljen varit 35% mindre idag. Det mest sannolika utfallet av mina år på börsen hade gissningsvis varit mer än halverad avkastning. Om man dessutom kombinerat det med en mindre fördelaktig period hade nog avkastningen närmat sig snittet som småbolagslistorna levererat. Mitt avkastningsmål för resten av året är positiv avkastning och jag kommer vara väldigt nöjd om portföljen i framtiden levererar mer normal avkastning. Om 100% av överavkastningen visar sig vara tur hoppas jag på att i alla fall kunna leverera i nivå med småbolagsindex i framtiden.

Vilka egenskaper tror du att en optimal investerare behöver ha?
Tror sansat temperament, ej bry sig om pengar, förmåga att vara kritisk mot sig själv (och andra), att kunna skjuta upp belöningar och stort intresse kan vara viktigt. Som med allt är såklart motivation, arbetskapacitet och uthållighet viktigt, att man gör sina 10 000 timmar. Jag fallerar på många av de ovan nämnda punkterna, portföljens avkastning hade varit betydligt bättre om jag haft mer sansat temperament. Har kastat bort mycket pengar på intradaghadel vid flertalet tillfällen, då jag varit uttråkad. Genomsnittsdagen är jag dessutom för oproduktiv egentligen, även om jag har relativt hög högstanivå. Tror man kan lära sig många av egenskaperna man behöver, bland annat lära hjärnan självdisciplin och att skjuta upp belöningar.

Jag är ju ett enormt fan av att läsa böcker, så därför undrar jag vilka böcker som du tycker att alla borde ha läst?
Jag är ju också det :). Nämnde ett par författare som svar på frågan ovan. Rekommenderar verkligen att alla som har tid läser INCERTO (Nassims bokserie som bland annat innehåller The Black Swan och Fooled by Randomness) och Kahnemans Thinking Fast and Slow. Predictably Irrational och Misbehaving: the making of behavioral economics är andra bra böcker på temat att människor inte är rationella. Tycker även folk bör läsa Ayn Rands Atlas Shrugged och The Fontainhead som perspektiv på livet oavsett om man är börsintresserad eller inte. Finns få böcker som i så stor utsträckning får en att inspireras att närma sig rationellt beteende som dem. För folk som likt mig fortfarande är ganska unga tror jag det är bra att läsa om historiska perioder som inte liknat den nuvarande eran och om kriser. Jag tycker till exempel The Great Crash of 1929 och When Genius Failed: The Rise and Fall of Long-Term Capital Management är två mycket bra böcker. Jag tror böcker kan hjälpa till att få en att inse att nuläget inte alltid reflekterar det genomsnittliga (marknads) klimatet. Rekommenderar även att man läser åtminstone en bok om den senaste finanskrisen.

Fiinns det några böcker du tycker får för mycket cred eller som folk helt enkelt borde hoppa över?
Lyssnade på Napoleon: A Life nyligen. Den är helt klart en mycket bra bok och har hört folk rekommendera den, men 32 timmar var för mycket för mig. En tjock bok behöver innehålla väldigt mycket mer insikter för att vara värd tiden den tar. Boken var inspireradende och jag njöt av många sektioner, men det räcker liksom inte. Det är värde/timme som är intressant, inte värde. Att inte väga in en boks längd är som att inte bry sig om bolagsvärdet vid en aktierekommendation. Började skriva en boklista för något år sedan, där valde jag att kalla de böckerna jag verkligen inte rekommenderade för ”böcker som inte riktigt var värda min tid”. Den sämsta aktierelaterade boken jag någonsin läst är ”How I Made $2,000,000 in the Stock Market”, helt meningslös skildring av ett antal tursamma transaktioner.

 

jobba jobba

Har du startat företag eller skapat dig ett jobb?

En sak som är bra med en löprunda är att det är bra tid för reflektion. Nu springer jag varken fort eller långt, så det blir ganska lite reflektion, men bra är den oavsett. Idag på löprundan så reflekterade jag lite över det Michael Gerber skrev om i sin bok The E-Myth, en bok som jag för övrigt verkligen kan rekommendera även om många av poängerna beskrivs bättre i The 1 Page Marketing Plan. E:et i E-myth står för övrigt för entrepreneurship och inte någon internet-grej, boken är i originalutgåva från 1986.

Det Michael Gerber lyfter fram i sin bok är att varje framgångsrikt litet företag behöver minst 3 typer av kompetenser, Entreprenören, Managern och det Gerber kallar för “Teknikern”.

Entreprenören är en strategisk person som har som huvuduppdrag att sätta bolagets vision. En person som helt lever i framtiden och försöker sätta riktningen vart bolaget ska ta vägen.

Managern är en pragmatiker vars uppgift är att omsätta entreprenörens vision till faktisk aktion. Se till att kunderna får sina leveranser i tid. Helt enkelt att se till att businessen rullar på som den ska och går framåt.

Teknikern är egentligen arbetaren. Den som faktiskt utför den tjänst eller tillverkar den produkt som företaget säljer.

När man startar en ny verksamhet från grunden så behöver man som grundare ofta ta på sig alla 3 hattarna, det finns helt enkelt inte ekonomi till att anställa 3 personer från start. Problemet är att när kunderna sedan börjar strömma in och verksamheten växer så gäller det att snabbt förstå vilka hattar du behöver bli av med. Om du försöker ha kvar allihopa så kommer självklart allting bli lidande. Ingen person är varken bäst på alla 3 eller har kapacitet till att vara alla 3 personerna.

Det här är en mognadsfråga som de absolut flesta entreprenörerna aldrig kommer till, och en stor del av detta handlar om att många startar eget av fel anledning.

Vi tar snickare som ett exempel. Du kanske är snickare på ett mindre (eller större) företag idag. Du är riktigt duktig på ditt jobb, kunderna är skitnöjda med det du gör och allting är frid och fröjd. Däremot är du inte helt nöjd med din lön och du är less på den där chefen. Du vill helt enkelt ta kontroll över din tid, din lön och din framtid genom att starta eget. Det är nu problemet börjar. För det första så finns det ingenting som säger att bara för att du är en grym “tekniker” så är du en lämplig entreprenör, någonting som många tror. Det räcker inte med att vara bra på sitt jobb, du måste förstå hur affären bakom jobbet och hela branschen fungerar också.

När du väl kickar igång din verksamhet så tar du på dig alla 3 hattarna, eftersom du måste, trots att du kanske inte riktigt är lämpad att ha alla hattarna. Det är nu du snabbt springer in i realiteten av 16-timmarsdagar eftersom du ska både sälja, leverera, följa upp, sköta ekonomin och försöka få företaget att växa vidare. För varje ny anställd du tar in så får du bara mer att göra.

Med 16-timmarsdagar, samma lön som innan och anställda att ta ansvar för, fick du den frihet du var ute efter när du startade eget?

Så fort som möjligt bör du acceptera att du inte kan vara alla personer på företaget om det funka att växla upp. Huvudmålsättningen för företagsgrundare bör ju vara att bygga en verksamhet som lever även utan dig? Om företaget går under om du går hem så har du inte skapat något företag, du har bara skaffat dig ett jävligt dåligt jobb.

Det här är förstås en utmaning jag själv i allra högsta grad lever mitt i och som jag behöver mogna in i. Som med all form av missbruk så är erkännandet av problemet ett första steg mot rehabilitering, och mitt erkännande var när jag läste just The 1 Page Marketing Plan. För mig handlar det nu om att hitta rätt personer som kan hjälpa mig bygga min lilla skapelse till ett riktigt företag.

Frågan du bör ställa dig själv är om du prioriterar rätt saker? Springer du på rätt bollar? Vart gör du mest nytta? Vart är det du verkligen behövs? En bra tumregel jag snappade upp i boken är att “om någon annan kan göra någonting 80 % så bra som du kan, då borde du delegera uppgiften”. Även om du skulle vara bäst  på både entreprenörsskapet, den dagliga driften och den faktiska leveransen (och tro mig, du är inte bäst på alla 3) så finns det inte kapacitet för dig att göra samtliga.

Ju fortare du accepterar att du inte är en övermänniska, desto fortare kommer du få ditt företag redo för nästa steg.

Mvh,
Snåljåpen

Alf Riple

Snåljåpens Lördagsintervju: Alf Riple

Nyligen så publicerade jag en kort recension om Alf Riples bok Lögn, Förbannad Lögn och Prognoser. Det är en av de absolut bästa böcker jag läst och jag gillar verkligen hur no-bullshit den är. Alf reder helt sakligt ut de olika tillkortakommandena som finansmarknaden har och de misstag som vi människor som agerar på marknaden gör.

Boken fick mig också mer intresserad av personen Alf Riple. Jag visste inte vem Alf Riple var mer än att jag sett hans twitter-konto någon gång i förbifarten, det var allt! Därför tänkte jag att Alf skulle vara ett perfekt offer för Snåljåpens Lördagsintervju.

Vem är egentligen Alf Riple?
Bra fråga, det undrar jag ofta också. Just idag är jag en semesterfirande tvåbarnspappa som njuter av att umgås med familjen. På skidor eller mountainbike är jag en dödsföraktande kamikazepilot. Som investerare är metodisk, eftertänksam och riskavert. Ett typiskt karaktärsdrag är att jag nästan aldrig ”bara gör” saker, sättet jag gör saker på har nästan alltid en förankring i teori. Där andra bara går ut och tar en löprunda, har jag läst en handfull böcker om löpning och har ett visst mål med nästan varenda träning. Jag blir aldrig mätt på kunskaper. Under det senaste året har jag med växlande framgång försökt lära mig kvantfysik, evolutionsteori och polska. Bland annat.

Vad jobbar du med till vardags?
Jag jobbar på en firma som heter Västra Hamnen Corporate Finance (VHCF). Firman jobbar huvudsakligen med företagstransaktioner, bland annat har vi hjälpt ett antal företag till börsen de senaste åren. Personligen har jag dock en lite speciell roll. Det mesta av min tid jobbar jag som konsult åt företagsgruppen Midroc som äger en del i VHCF. Jag hjälper till med förvaltningen av en tillgångsportfölj på runt en halv miljard kronor och jag deltar i diskussioner kring gruppens likviditet och kapitalstruktur bland annat.

Kan du berätta lite om den här tillgångsportföljen. Vad innehåller den och vad är din aktiva roll där?
Vi har kommit fram till en tillgångsallokering som både tillgodoser behovet att kunna få loss likviditet snabbt samtidigt som målet är att månadsavkastningen alltid ska vara positiv. Därmed är det egentligen bara företagsobligationer som gäller. Aktier svänger för mycket och bortsett från storbolagen är det svårt att sälja stora volymer på kort tid. Preferensaktier är alldeles för illikvida. Stats- och bostadsobligationer och ger knappt någon avkastning alls. Därmed har vi landat på en portfölj av företagsobligationer med en klar tilt mot high yield och geografisk fokus på Norden.

Hur ser din bakgrund ut?
Född och uppvuxen i Norge där jag tog min civilekonomutbildning och fick mina första yrkesaktiva år på Finansdepartementet. Det var en spännande tid där jag fick vara med och utveckla placeringsriktlinjerna för den norska oljeförmögenheten. Senare blev jag makro- och ränteanalytiker på handlargolvet på Nordea i Köpenhamn, därnäst Danske Bank i Köpenhamn och slutligen Nordea i Stockholm. Sedan hoppade jag över i en mäklarroll på Nordea där jag i ökande grad fokuserade på företagsobligationer. Det var lite galet att börja som mäklare precis en månad innan Lehman-kraschen men det är sådant som ger ovärderliga erfarenheter. Mäklarjobbet tog jag sedan med mig till Nordea i Malmö och det var därifrån jag rekryterades till VHCF.

Vad var det som skapade ditt intresse för aktier?
I min yrkesroll har jag varit mer fokuserad på obligationer än på aktier och jag känner mig fortfarande som lite av en outsider när jag färdas bland aktieproffs. Jag kittlas nästan alltid av chansen att få lära mig något nytt och det var nog detta jag kände när kollegor på marknaden diskuterade aktier med djup passion. Eller ska jag säga djupa depressioner, för det var i baissen efter millenniumskiftet att jag tog mina första stapplande steg på aktiemarknaden. Jag hade nog också några tankar om att det skulle gå att tjäna pengar på att komma in efter en sådan spektakulär krasch. Men det visade sig att jag var ett par år för tidigt in för att pricka botten. Nu ser jag emellertid fördelar både med att ha debuterat i en nedgångsfas och att ha rötter i räntemarknaden. Jag går till aktiemarknaden med respekt och ödmjukhet och är där för att lära och för att skörda en långsiktig avkastning, inte för att göra en massa snabba klipp.

Vad är det som gjort dig mer fokuserad på obligationer än aktier, är det en slump eller ett medvetet val?
Jag kanske inte skulle kalla det slump men det är väl en naturlig följd av att jag valde en särskild fördjupning i nationalekonomi under utbildningen. När jag började på Finansdepartementet var det huvudsakligen makro- och penningpolitik jag fick jobba med under de första åren. Därmed var det också till en roll som makro- och ränteanalytiker jag blev rekryterad när jag kom till bankvärlden. Jag tycker fortfarande att obligationer är något av det mest fascinerande som mänskligheten har uppfunnit.

Obligationer är ju en väldigt stor, liten, värld. Få inblandade med enorma summor. Vad skulle du säga är det roligaste med att jobba med just obligationer?
Det allra roligaste tycker jag är att räkna på vad de olika priserna gör för implicita påståenden om den värld vi lever i. Man kan stoppa en massa obligationer i en kvantmodell och på så sätt krama ut vilka implicita antaganden som marknaden gör om allt ifrån framtida inflation, framtida Riksbanksbeslut, relativa konkurssannolikheter mellan bolag till under vilken tidsperiod en låntagare har högst sannolikhet att ställa in betalningarna. Jag liknar det vid att stoppa frukt i en centrifug och få ut den raffinerade produkten, ren juice. Gillar man inte juicen så finns det någon obligation att handla.

Om du fick sammanfatta din investeringsfilosofi på max 3 meningar, hur skulle det låta?
1) Hur påläst du än är kommer det alltid finnas viktiga fakta om dina placeringar som du inte har vetskap om.
2) Sprid riskerna så mycket att ett enskilt kurshaveri inte utlöser någon emotionell reaktion, låt det kyliga intellektet behålla kommandot.
3) Greenblatts gyllene regel, eller varianter på denna, är inte alls någon dum strategi.

En naturlig följdfråga blir förstås: när har du spridit dina risker tillräckligt för att kunna bli rationell? Hur många aktier tror du är optimalt utifrån ditt sätt att se på det?
Ja och nej. Ja, jag har spridit tillräckligt, kanske till och med för mycket. Och nej, hundra procent rationell kommer jag aldrig att bli. Men jag har väl runt 25-30 olika innehav med ganska jämnstor allokering. Det betyder att när den dagen kommer då ett av innehaven rasar med 20-30 procent då känner jag inte omedelbart någon revanschlust som får mig att köpa för att ”snitta ner mig”. Jag säljer inte hellre i panik. Jag försöker titta i lugn och ro vad som har hänt och kan köpa, sälja eller göra inget, beroende på hur jag bedömer omständigheterna.

Vad är det som fått dig att landa på 25-30? Är det ett aktivt beslut eller skulle det lika gärna kunna vara 15-20?
Nej det har nog egentligen bara blivit så. En sorts kompromiss mellan hur många bolag jag har lockats av och hur många jag kan hålla koll på.

Kan du utveckla vad det är i Joel Greenblatt’s resonemang och strategier som du gillar?
Hans gyllene regel säger att du ska köpa bra bolag när de erbjuds billigt och det kan väl de flesta skriva under på. Med billigt menar han låga vinstmultiplar vilket tangerar traditionell value investing. Men det räcker inte som urvalskriterium, köper du bara billigt kan du lätt hamna i det som kallas value traps, dvs. bolag som är billiga av en anledning. Men om du samtidigt tillämpar hans kriterium för vad som utgör bra bolag, nämligen hög intern avkastning på det kapital som bolaget förvaltar, får du en mycket kraftfullt urvalsmetod. Det senare hjälper dig att hitta bolag med bra tillväxtmöjligheter vilket kan rättfärdiga en hög värdering. I bästa fall skulle du kunna hitta tillväxtbolag med value-värdering och det är väl den heliga gralen, inte sant? Jag tillämpar inte hans metod bokstavligt men tänker enligt samma principer.
Ytterligare en sak jag gillar är att genom att screena bolag plockar man bort lite av den mänskliga faktorn, vår svaghet för alla möjliga case och berättelser som ofta har något översett litet villkor som får det att snubbla. Genom maskinell screening kan du tröska genom flera hundratals bolag och ända upp med ett tiotal som du sedan kan undersöka mer kvalitativt. Det är mycket tidseffektivt och hjälper att identifiera aktierna som ingen annan tittar på.

Vill du ge några exempel på vad du själv äger för aktier?
Genom att screena har jag hittat bolag som jag själv knappast hade hört om men som jag fastnat för när jag läst på. Det är många bolag som på ytan är rätt så tråkiga: Brødrene Hartmann från Danmark som gör äggkartonger, H+H International (DK, lättbetong), Olvi (FI, bryggeri), Borregaard (NO, biokemi) samt mindre svenska industribolag som Nolato, Beijer Alma, Concentric, Gränges och Duni.

Finns det någon röd tråd i bolag du gillar eller det enbart siffrorna som får tala?
Siffrorna är viktigast, helt klart. Men som du ser har jag lättast att hitta kapen bland de lite mindre bolagen. Detaljhandel är ju lite i hundhuset enligt marknaden så där är jag försiktig. Jag gillar bank och försäkring på sektornivå men har svårt att skilja de bättre bolagen från de sämre. Biotech, annan teknik samt prospektering efter råvaror, sådant som ska bli lönsamt i framtiden men förlorar pengar idag, kommer naturligt nog aldrig upp i mina screens och det är jag helt OK med.

Många av dina innehav är utländska. Hur tänker du där? Är du helt likgiltig inför vart du investerar eller är det ett medvetet beslut?
Jag anser Norden som mitt universum och har ungefär hälften i Sverige och hälften i de övriga nordiska länderna. Denna fördelning är inget jag har beslutat om utan det har bara blivit så längsmed vägen. Men det är kanske naturligt eftersom det liknar de relativa marknadsstorlekarna inom Norden. Jag tycker att Norden tillsammans utgör en bra marknad för mig eftersom det är nära nog till att bolagen blir lätta att följa, bland annat för att det matchar det universum som bankernas analysavdelningar täcker. Samtidigt ger Norden tillsammans en mycket bra sektorspridning då länderna utgör komplement till varandra.

Hur skulle du ranka din egen förmåga. Ser du dig själv som en duktig investerare eller vad är din självbild?
Jag tycker att mina resultat har varit bra. Samtidigt är jag mycket medveten om att alla vi som sysslar med investeringar, som en form av undermedveten, psykologisk självbevarelse, har en tendens att minnas våra prestationer som bättre än de faktisk var. Tittar man tillbaka på de faktiska resultaten så blir man lite mer ödmjuk. Så det gör jag ibland, särskilt efter lite större framgångar. Då går jag tillbaka och hittar lite pinsam historik för att nyktra till och inte bli för självbelåten. Jag tror de mest spektakulära misstagen har begåtts av folk som låtit självbilden växa långt förbi den faktiska förmågan.

Vilka skulle du säga har haft de största influenserna på ditt sätt att se på börsen?
Jag tror mycket av mina tankegångar kommer från de böcker jag har läst under den tid jag intresserat mig för marknaden. Det blir många namn men de viktigaste är kanske Nassim Taleb och Benoit Mandelbrot, samt Kahneman & Tversky, Richard Thaler och resten av pionjärerna inom behavioural finance. Samtidigt har jag inspirerats mycket av författare inom rena psykologiska eller psykosociala ämnesområden, till exempel James Surowiecki och Philip Tetlock. Den sist nämndes bok “Superforecasting” är något av det smartaste och mest relevanta jag läst när det gäller att fatta beslut i en miljö av osäkerhet.

2013 så skrev du boken Lögn, förbannad lögn & prognoser. I havet av all oändlig finanslitteratur som finns, vad var det du kände att du ville bidra med?
Jag hade samlat på mig ganska mycket kunskap genom att läsa allt jag kom över av faktaböcker inom behavioural finance. Efterhand började jag hålla lite kurser och föredrag i olika sammanhang och jag insåg att nästan ingen av de investerare jag träffade, vare sig professionella portföljförvaltare eller privatpersoner, kände till detta nya ämnesområde. Och det är inte så konstigt, de av oss som har läst finansiell ekonomi på en högskola har proppats fulla med matematiska modeller för hur vi mäter risk till exempel. Men ingen har någonsin berättat för oss att den största risken är oss själva, att vi kommer göra en massa dumma, förutsägbara felbeslut. Som det dessutom går undvika om man lär sig vilka de förutsägbara felen är. Det var väl detta jag såg som min utmaning, att försöka bidra till att fylla detta kunskapsgap på något sätt.

Hur tänkte du kring språkvalet med att skriva en finansbok på svenska, trots en relativt liten marknad?
Det är faktiskt första gång jag får den frågan. De flesta brukar fråga varför jag inte skrev på norska som är mitt modersmål… Men norskan var ganska lätt att välja bort, den marknaden är ännu mindre och i Norge finns inte det samma breda aktieintresse bland befolkningen som vi ser i Sverige. Anledningen var nog ganska enkel: När jag var ute och föreläste och träffade folk så var det jättemånga som ville lära sig mera och bad mig rekommendera en bra bok. Då svarade jag genom att lista 5-10 boktitlar, samtliga på engelska. “Nej, jag vill ha EN bok och den ska vara på svenska!” var den typiska kommentaren. Och eftersom den bok som efterfrågades inte fanns så bestämda jag mig till slut för att skriva den.

I boken fick man kanske bilden av att du är en lite skeptisk surgubbe som inte tycker människor är lämpade att pyssla med aktier. Känner du igen dig i det?
Skeptisk, ja… jag tror jag ska ha något skeptiskt som gravskrift, det vore passande. “Här vilar Alf Riple. Påstås det.” Något sådant. Jag ser skepticism som ett hedersmärke och något att sträva efter. För mig handlar det om att inte ge sig förrän man hittar sanning och att inte acceptera något som sanning utan att undersöka ordentligt.

Trots surgubben så rör du vid någonting väldigt intressant i din skepticism. Är människor verkligen lämpade att pyssla med aktier?
Från naturen, nej. Vår hjärna och alla våra tanke- och känslomönster är genom evolutionen finslipade för en tillvaro i stenåldern. Att pyssla med aktier kräver ofta att vi tar tag i oss själva och gör sådant som stenåldershjärnan tycker “känns” fel. Som att ta en stop-loss, till exempel. Men problemet är detta: Aktier är en bra uppfinning och de är här för att stanna. Så vem ska ta hand om dem? Människan är nog tyvärr den bäst lämpade av de djurarter som finns att tillgå. Och lyckligtvis har människan en enorm kapacitet att ta till sig nya kunskaper och dra nytta av egna och andras erfarenheter. Det är där jag har försökt bidra lite grand. Att förmedla idén att det inte räcker att lära sig allt och lite till om de bolag man har investerat i. Vill man som investerare säkra sig ett bra resultat behöver man minst lika mycket kunskap om hur ens eget, mänskliga huvud fungerar.

Boktips: Adapt – Why Success Always Starts With Failure

Jag har precis avslutat Tim Harfords bok Adapt: Why Success Always Starts With Failure. Kortfattat så är det en väldigt intressant bok, även om den är kanske 3x så lång som den behöver vara.

Tim Harford har egentligen tagit Darwins evolutionsteori och applicerat den på världen utanför biologin och visat att det egentligen fungerar likadant överallt. Oavsett om det är uppkomsten av stater, system eller företag så handlar det till stor del om en evolutionär process där det handlar om att så effektivt som möjligt utveckla fram bra saker.

Lärdomarna från boken är många, framförallt för företagsledare. Lärdomar om hur vi bör strukturera organisationer och tillåta alla möjliga idéer, väl medvetandes om att majoriteten kommer misslyckas. Det som gör en organisation “framtidssäker” och innovativ är ofta just detta, att människor får testa idéer och får misslyckas.

I mitt bolagsbyggande fick jag en rad idéer som jag kommer ta med mig framåt, framförallt kring hur jag ska strukturera våra satsningar på nya områden för att på ett så bra sätt som möjligt skydda den övriga organisationen.

Ur ett rent investeringsperspektiv så känns boken kanske inte helt uppenbar, även om det finns lärdomar för exakt alla att dra ur denna bok.

All in all så är boken bra men tyvärr lite långdragen. Mitt största problem är att flera av exemplen från boken känns väl detaljerade, utdragna och egentligen en bit ifrån poängen som författaren försöker få hem. Hela poängen hade kunnat presenteras på 2-3 blogginlägg, en bok är lite väl overkill.

Jag är inte besviken att jag läste den, och jag tycker trots detta att Adapt är väldigt läsvärd, precis som allt annat av Tim Harford.